Tufft för HFK:s skadedrabbade herrlag

Västanviks AIF - Hammarö FK 3-0

Lördag och dags för bortamatch, denna gång mot Västanviks AIF på idylliska Granevik i närheten av Torsby. Jag hade inte varit där tidigare, men själva arenan och inramningen var kanon.
Mitt ute i "ingenstans" ligger det en fin anläggning med tre planer inkluisive en ganska nybyggd läktare. Anläggningen sköts av ett antal pensionerade gubbar som ägnar sin fritid åt att putsa och feja och hålla ordning på allt. Alltid kul att se den typen av engagemang.
Som en bonus för mig som jobbat på och för KEWAB i många år, så visar det sig att KEWABs Torsbykontor låg bara någon kilometer från planen - då fick man se det också!

Laget var, som vanligt frestas man säga, ändrat på många platser sedan föregående match. Jag räknar till 8 stycken som inte kunde vara med från Arvikamatchen, vilka ersattes 7 nya. Laget bestod av Jonathan Elfström i mål (första matchen i FK denna säsong efter några matcher med Nolgård), en backlinje med Marcus Gull, Henrik Andreasson, Erik Beäff och Alexander Makrigyannis, ett mittfält med Michael Nilsson, Daniel Ericsson, Magnus Berntsson (första matchen på 1,5 år efter skada) och Jonathan Sellius och i anfallet Victor Wiklund och Simon Ericsson. På bänken återfanns Felix Eriksson, målvaktsavbytaren Tim Karlsson, tränare Gustaf Åhs och jag själv, så vi hoppades på färre skador än de senaste matcherna.

Vi gjorde en bra start på matchen och hängde med fint både framåt och bakåt. Till en börja med var matchen nästan kliniskt fri från målchanser och första noteringen om avslut har jag efter 17 minuter - skott över av hemmalaget. Minuten efter gick vi själva till anfall, men Simons avslutsförsök från håll orsakade inga som helst bekymmer för hemmamålvakten Oskar Hedström. För att gå händelserna i förväg så visade det sig tyvärr bli enda gången på matchen som vi fick till ett "skott" på mål.

I 22:a minuten fick hemmalaget till ett bra och långt anfall som började på deras vänsterkant och efter ett byte av kant och bra "rullande" så nådde bollen till slut hemmakaptenen Sebastian Rahm relativt centralt, men på ganska långt avstånd från mål. Vi orkade inte riktigt upp i pressen och Rahm fick på en drömträff från 25-30 meter som borrade sig in i bortre gaveln otagbart för Jonathan i målet.

Hemmalaget fick förstås ett energitillskott av målet och redan minuten efter var det nära igen då de träffade stolpen efter ett fint anfall. Några minuter senare var det dags för vår närmast obligatoriska skada då Victor Wiklund fick ont i sin fot och tvingades utgå och ersattes av Felix Eriksson. Felix gick in på mittfältet och Jonathan Sellius fick flytta upp i anfallet i stället för Victor.

Västanvik hade vind i seglen en period och i 29:e minuten tvingades Jonatrhan Elfström till en fin räddning då han avvärjde ett friläge. Hemmalaget fortsatte att ha grepp om matchen, men det var inte mycket chanser åt någondera hållet förutom några hörnor innan domaren blåste av för halvtid.

Andra halvlek inleddes tyvärr på samma sätt som på sistone och i stället för en kvittering så åkte vi ganska snart (54:e minuten) på ytterligare ett baklängesmål. Det var hemmalagets mittback Damir Vukanac som begav sig av på en utflykt framåt, nåddes av ett inlägg där han missade första skottchansen, men själv var först på den lösa bollen och från nära håll stötte in 2-0.

Det var ganska flitigt med varningar i matchen och från första halvlek hade Honken varnats för oss och två hemmaspelare. Några minuter efter 2-0 målet fick ytterligare två hemmaspelare varningar, däribland en med det imponerande namnet Prince Malik Kamara. "Prinsen" var annars ganska duktig på att hojta högljutt så fort någon kom i närheten och hemmalaget valde att byta ut honom strax därefter, då det kändes som att känslorna svallade lite väl mycket.

I 70:e minuten kom nästa skada för oss då målvakts-Jonathan råkade ut för en sträckning och in i målet kom Tim Karlsson (tur för mig och Gustaf att han var med!). Vi tröttnade och resten av matchen blev en behaglig resa för Västanvik. Våra försök till uppspel kom väldigt långt nerifrån vår egen planhalva och våra försök till djupledsbollar vanns enkelt av Västanviks mittförsvar. När de gjorde det så var det i ett svep förbi halva vårt lag som var på väg upp i anfall. Det blev en gigantisk fri yta i mitten där Västanvik kunde ta sig fram enkelt och skapa chanser.

Förutom ytterligare några varningar - en för hemmalaget och en för Sellius (Berntsson hade fått en tidigare) - så blev det ett mål till i matchen. Bakgrunden var liknande som beskrivits ovan. Erik Beäff försökte bryta en boll ute vid kanten i närheten av mittlinjen, men förlorade nickduellen. Bollen nådde Rasmus Gerke som blev fri från halva planen och han rundade Tim i målet och gjorde 3-0 i 84:e minuten.

Vår insats var mycket bättre än mot Arvika och försvarsmässigt gjorde vi en helt ok insats som lag så länge vi orkade. Vi fick inte till något anfallsspel överhuvud taget denna dag och då blev förstås belastningen på försvarsspelet oerhört tung så småningom. När vi började chansa med långbollar så innebar det bara fler chanser för hemmalaget - vi förlorade första duellen och Västanvik kunde gå till motangrepp gång på gång då vägen låg fri för dem.

Nu till helgen blir det hemmamatch mot serieledande Strömtorp, vilket förstås blir en mycket tuff uppgift. Jag tror att fokus måste bli att försöka få till lite anfallsspel igen för tvinga motståndarna bakåt i planen och avlasta vår egen defensiv. Hoppas vi lyckas med det!

/ Jonas

Helle Johansson