Till oändligheten…

Årets sista match stod för dörren. Snöstormen som fick oss helt ur balans förra matchen tycktes bildligt och grafiskt smälta bort när det visade sex plusgrader ute och vi var redo att hoppa på det där segertåget igen som vi är så förtjusta i att åka.

Tålmodigt har vi väntat på perrongen sedan den förra hårda förlusten. Träningarna därefter har varit fokuserade och tuffare än tidigare. Revanschlysten var stark idag, vi ville ta tillbaka värdigheten från sist. Göra en match vi kunde stå för och känna stolthet inför. Spela vårt spel, göra vår match.

Katrineholm och vi värmde upp sida vid sida och man kunde se fokuset i blickarna hos tjejerna. Peppat men koncentrerat tog vi oss igenom en ordentlig uppvärmning och sen var det dags för uppkast.

Första halvlek spelar vi bra basket - kommer till bra lägen och får bra snurr på bollen i hela laget. Hela tio starka spelare kommer till start idag så planen är att löpa - springa ordentligt när utrymme ges och köra snabba byten.

Första och andra perioden känns bra - lite för mycket enkla bollar som vi låter Katrineholm lägga i men i övrigt bra spel och högt tempo. Vi tar paus med 10 poängs ledning och manar på varandra att inför tredje dra ur pluggen, lossa skott och dra iväg. Öka på ledningen, ta kontroll över skutan ordentligt så vi kan segla hem lugnt och stilla i fjärde.

Mission failed. Det vi sagt att vi ska göra försvinner - vi missar några bra lägen i inledningen av tredje medan motståndarna ångar på och sätter oss i brygga. De går ikapp och förbi - de vinner tredje med 6-19. Det är svart - men vi lyckas behålla lugnet.

Inför fjärde minns vi hur vi fallerade sist och lutar oss tillbaka på träningspassen vi genomfört i veckorna sedan dess. Vi vet vad vi behöver göra för att få det att fungera - låt oss göra det vi tränat på. Det vår match, vår hemmaborg, vår värdighet som ska tillbaka.

Fjärde perioden gör vi det vi är bäst på. Tillsammans - som ett lag - mot samma mål - tar alla ansvar, visar vägen, tar mogna beslut och har is i magen. Vi visar vart skåpet ska stå och när slutsignalen ljuder briserar ett glädjetjut. 60-51.Vi firar - vi känner stolthet över hur fint vi löser underläget och Katrineholms vändning.Vi har värdigheten tillbaka och otroliga leenden finns på alla i laget, lättnad.

Nu kan vi ta jullov med en dunderkänsla i kroppen. Vi kan - vi är tillbaka där vi ska vara. Mycket bitar behöver justeras - framförallt kanske det mentala inför tredjeperioden som likt ett spöke förföljer oss och skapar bekymmer genom nästan hela serien hittills.

Annars - en match med otroligt mycket guldglimtar, fina basketsekvenser och bra lösningar.

På måndag kör vi julavslutning med tävlingar och julklappsutdelning - sen tar vi ledigt ett tag innan vi satsar hårt mot 2024 och fortsättningen på serien. Ryktet går att vi kanske till och med hinner få till en dejt med självaste basketmentorn och livsrådsmogulen Herr Jönsson i mellandagarna - den som lever får se!

Med det sagt så stänger vi 2023 med en riktigt go Hurricanes-känsla i ryggen!

Nu blickar vi framåt och som en rymdjägare och god vän till mig hade sagt: ”Till oändligheten…. Och vidare!”

Tack för iår kära lagkamrater - ni är bäst!

Saker vi minns och tar med oss från matchen:
-De otaliga blockarna i matchen, framförallt center-Anna som stänger ner Katrineholm gång på gång på riktigt amerikanskt sätt.
-Sättet vi krigar i både offensiva och defensiva returer.
-Mentaliteten när vi tappar ledningen och orkar vända.
-Kraften i att vi peppar varandra och firar framgångarna på plan.
-Allas viktiga plats i laget, alla är hot, alla är farliga. Tillsammans är vi allra bäst!

Linda Knutsson Utespelare