Vilsna själar i en mörk tvättmaskin söker efter solljus.

Vart ska denna skrift börja och vart ska den ta vägen. Denna dag blev inte som vi hade tänkt oss - så kan vi säga. Här kommer den hårda och inte alls vackra sanningen i ord.

Vi träffade återigen en solig dag att resa på, Norrköping Dolphins stod för motståndet. Tillsammans i en minibuss satte vi sikte på det norra Köpinget med en smal trupp på sju spelare.

Känslan i bussen var bra och vi kom fram till stora Stadium Arena i god tid efter effektiva toapauser längs vägen. Passerade ni dessa vägar samtidigt är risken stor att ni såg någon av Hurricanes bara rumpor i skogskanten idag.

En promenad för att skaka ur resan ut benen igen och tillföra lite syre upp till maskineriet. Sen in i hallen och tagga match.

En uppvärmning som kändes bra, en spelstrategi som kändes okej och en överenskommelse om att kunna förvalta matchen på ett bättre sätt än mot Åkersberga. Förhoppningarna var goda - men grusades snabbt och hårt.

Vi blev ställda. Statiska. Röriga. Obeslutsamma. Norrköping tar kommando direkt och vi lyckas inte få ordning på vårt spel.

Det är som att vara inne i en tvättmaskin från start - alla kastas omkring i en stimmig röra. Ingen vet hur de ska röra sig eller hur vi ska bygga upp vårt spel. Vilsna spelare. Det är mörkt, trist och kallt där i tvättmaskinen - ingen vill vara där.

Coach berättar hur hon vill att vi ska göra. Men det blir för tydligt att vi är för nya i laguppställningen för att kunna prestera. I princip samtliga spelare är satta på nya positioner från föregående år och spelidén och systemen som Coach vill att vi ska spela faller. Den sitter inte. Det blir friktion, osäkerhet och dåligt resultat.

Vi gör vad vi kan där i tvättmaskinsresan - försöker komma till rätt läge, fullfölja planen, utmana en mot en och ligga tight i försvar. Men vi lyckas inte alls, det är en medioker insats, en trist match och framförallt en jobbig känsla i laget just nu.

Norrköping spelar enkelt, lätt och hittar fina lösningar för att komma till enkla poäng. De utnyttjar sina spelares styrkor på ett klokt och effektivt sätt medan vi tumlar runt där inne i trumman. Det är smärtsamt.

Till slut stannar tvättmaskinen, den är klar, domaren blåser av matchen. Ställningen är förkrossande 85-41. Den känns som centrifugen glömde att kicka igång - ut kommer blöta, tunga spelare. Som en trasa som är full i vatten och inte urvriden. Vi var inte stolta över det vi gjorde idag.

Den känslan sitter kvar, länge. Vi hade efter matchen svårt att hitta ljusglimtar och sekvenser som fungerade bra. Vi är framförallt inte där mentalt - hänger med huvuden, tappar humöret och förtroendet för laget. Vi är ett gäng som inte är där vi vill vara. Styrkorna som vi haft i Hurricanes genom åren - laganda, glädje och kreativa lösningar - är i gungning.

Det krävs en solid insats av såväl spelare som coach för att hitta en väg ut från denna mörka skog. Vi behöver hitta sätt att förstå varandra och hitta spelsätt som hjälper oss att lösa olika situationer och motstånd. Bygga självsäkerhet och trygghet på planen. Bli mer ”Hurricaneiga”. Men vi måste göra det snabbt, säsongen är igång sedan länge och förändringen behöver komma snart.

Den sorgsna och effektfulla violinmusiken förföljde oss hela vägen från tvättmaskinsupplevelsen till Max - där vi käkade grilloumiburgare och sippade på läsk. Fortsatt tunga och blöta klev vi in i bussen och styrde hem igen.

När vi passerade Örebro hade vi gått igenom allt. Vi har vridit och vänt på många stenar, skrikit i affekt och tutat på noll och ingenting. Hittat konkreta saker att förbättra och jobba på. Så strax utanför travbanan i Örebro stannade vi återigen för en kissepaus och där och då vred vi även ur de där tunga, blöta och jobbiga trasorna.

Vi bestämde oss för att lägga den här dagen bakom oss. Använda nycklarna vi analyserat fram och försöka få ordning på de viktiga bitarna som skapar bra förutsättningar för Hammarö Hurricanes.

Vi har en plan. Vi kommer tillbaka. Vi vill inte in i tvättstugan igen. Nu vill vi ut på en soligare resa nästa gång.

Kommande helg är det hemmamatch igen, där hade vi en vinst senast. Viby Basket står för motståndet då och de har haft starka matcher med sig i början på säsongen - så vi kan konstatera att vi behöver hoppa många steg framåt för att ha chans att snegla mot en solsemester. Det kommer krävas öppenhet, lyhördhet och hårt arbete under veckan för att vi ska kunna lyckas med den matchen - och det är vi redo att pitcha in.

3 snabba.
- Julia Hansen, en av lagets bästa skyttar fyller 22år idag, hurra hurra!
- Blixtsnabba Moa gör en grym insats idag och både springer i en del poäng i tillägg till några sänkta treor och en teknisk.
- Viljan finns där i laget. Jag har stort hopp om lagets utsikter framåt. Ibland måste man ner i källaren för att komma upp. Heja oss!

Linda Knutsson Utespelare