Hur gick sista matchen? Bodil och Victoria visar...

Hurricanes - Arvika 67 - 37 (18-9, 18-9, 22-8, 9-11)

Vi avslutar hela säsongen med svenska igen. Språkprov för Tereza!

Ett hungrigt Hurricanes kom laddade till tusen inför säsongsavslutningen - quiz och lotteri och mycket publik med våra mått mätt. Säcken skulle knytas ihop. Skulle laget knipa 9/9 vinster eller hade Arvika andra planer? Det är skapligt perfekt att komma in sådär som bortalag utan press och "förstöra" för hemmalaget. Hurricanes ville annat dock, och vann komfortabelt i en tillställning som innehöll 3 bra perioder för hemmalaget och 1 avslutande transportsträcka där det såg lite krampaktigt ut.

Vi spelar en snabb och oftast bra basket i tre perioder, som ser ganska lika ut. När vi får speed så är vi svårstoppade och detta resulterade i många öppna layups. Det är rolig basket! Och samtidigt mycket jobbigt att möta. Poängen rullar i snabbt. Vi har bra rörelse i anfall och lyckas spela oss till bra lägen när det vankades 5-5 spel. Idag var det skönt att även en del trepoängare satt. Hela spelet gynnas av detta för alla - då även långdistansartilleriet måste respekteras av försvaret. Vi gör flera "runs" med 9-0 och 10-0. Dessa skapar ett fint momentum i matchen och känslan från sidan var att vi hade bra kontroll på matchen. Sista perioden handlar om press från Arvika --> stapplig transport av boll av Hurricanes --> stillastående --> byta poäng fram och tillbaka. Matchen var över här, det kände nog båda lagen.

Vi sprider ut anfallet bra idag, och visar vår riktiga styrka - lagspelet. Vi har spetskompetens i laget, som jag skulle kunna bestämma ska skjuta minst 25 avslut/match. Men vi blir mycket mer svårstoppade om många deltar och agerar hot anfallsmässigt.

Försvarsmässigt förlitar vi oss på vår matchup-zon, en slags hybrid mellan 3-2 zon och man-man - där vi vill tydligt plocka upp trepoängslinjen. Detta upplever vi stör rytmen för Arvikas anfallsspel och samtidigt får vi bra hjälp av varandra för att försöka bromsa Arvikas största offensiva hot. Vi står bra på hjälpsidan och lyckas stjäla många bollar som ledde till fart och enkla poäng.

Matchens spel. Och kanske säsongens spel var när Ida hivar en passning från egen planhalva från inkast rakt i händerna på fri Hurricanesspelare som gör mål under korg. All styrketräning från polisutbildningen måste ha gjort Ida gott, en riktig "macka" - värd minst 2 assists.

Säsongen är över och snart börjar planeringen för nästa säsong. Tittar vi nedåt i åldrarna på tjejsidan finns det hopp - bland mini Hurricanes. Låt oss hoppas att föreningen lyckas skapa en bra miljö även för de äldre Hurricanes med ett flöde av spelare mellan lag tills fler är lite äldre. Det vore alldeles för bedövligt om detta Hurricanes, både duktiga men framförallt riktigt bra personer, inte får en bra verksamhet kommande år.

Den kommer ske utan mig. Familjen tar en annan väg och flyttar ner till Kinna. Där finns det också basket, klubben som jag lärde mig spela i - Marbo Basket. Det känns både kul och lite vemodigt på samma gång. Men Hurricanes SKA finnas kvar. Vi har blivit lite som en extra familj tillsammans och jag vet att vi kommer att ses igen på något sätt.

Vi pratade om att sätta en Ipad på bänken någonstans med länk till mig. Jag förstår att laget vill fortsätta höra mina töntiga kommentarer som tex att vi ska ha "Fire in the heart - ice in the veins". (Flera spelare rullar med ögonen... JA, jag har sett er).

"Sista med Hurricanes" kallades matchen. Men vi har en liten egen avslutning tillsammans till helgen, bara för oss, utan stohej i hallen - DET blir sista med Hurricanes för mig. Det kommer bli fint, känslosamt och Linda kommer också att berätta storys om hur hon som ung högg ner träd i skogen med bara knytnävarna!

Hela registret alltså av laggrejs men det är klart... VI ÄR HURRICANES!