Fredrik Friberg slutar som tränare - men får ny roll

Fredrik Friberg kommer avsluta sitt uppdrag som huvudtränare i herrlaget.

Med rötterna i klubben som spelare, övergick karriären tidigt in på tränarsidan. Med flera säsonger i JIK:s organisation på ungdomssidan, blev det sen en flytt tillbaka till Hovslätt, då han tog steget in på seniorsidan inför säsongen 2015/2016. Efter att ha tränat laget framgångsrikt de senaste sex säsongerna, där han haft huvudansvaret sista fyra åren, blir det nu en ny röst som kommer ta över till hösten. Vi vill från sportgruppen och klubben tacka för denna tid!

Vi kan dock glädjande meddela att Friberg kommer stanna i klubben och nu istället tar steget över till herrarnas sportgrupp. Med sin erfarenhet och sitt kunnande kommer han kunna ta över vissa delar kring det sportsliga upplägget och vara med att sätta den framtida strategin för långsiktig framgång.

Vi tror och hoppas att det kommer finnas nya utmaningar inom detta arbete och det ger även oss övriga välbehövlig hjälp för att kunna jobba ännu bredare och på fler fronter för att nå framtida mål.


Hur känns det att ha tagit beslutet att inte träna laget framåt?
- Nu när jag nyligen informerat laget om att jag inte kommer att ingå i ledarstaben blev det även en annorlunda känsla för mig att jag nästa säsong inte ska stå i något bås under matcherna för första gången på 11 säsonger. Det känns som rätt beslut men även en vemodig känsla någonstans.

Under detta år har det funnits mycket tid till funderingar och motivationen har antagligen satts på prov hos väldigt många. Spelar det in att säsongen varit väldigt ryckig och oviss?
- Ja men det gör det, framförallt har det funnits tid att fundera och reflektera under en längre tid, vanligtvis är man inne i bubblan och hinner inte stanna upp och fundera särskilt mycket. Man hade kanske känt annorlunda om vi hade fått chansen att slutföra de senaste säsongerna. Jag har dock även innan corona känt att jag varit på samma plats ett bra tag och nu känns det som rätt läge att lämna över det ärofyllda uppdraget till någon annan.

Om vi blickar tillbaka på dessa sex säsonger har du ju varit med om väldigt mycket. Berätta i stora drag resan från den dagen då du kom in som en ung assisterande tränare år 2015.
- Fick ett perfekt förstaår, lärde mig otroligt mycket genom att jobba tight med Elf. Insåg snabbt att övergången från ungdomsinnebandyn till senior var större än jag trodde på förhand. Sedan följde ytterligare ett år som assisterande innan det var dags att testa på huvudtränarrollen som jag nu haft de senaste 4 åren.

- Resultatmässigt har det varit positivt genom avancemang till division 1 för att direkt etablera oss på den nivån. Sedan hade vi en föryngring i laget när många tongivande spelare lämnade där vi återigen växte in i det och har de 3 senaste säsongerna varit ett topplag även om vi dessvärre då inte fått fullfölja de sista 2 åren.

Vad är det roligaste men även det jobbigaste med att vara tränare?
- Det roligaste är självklart att vinna matcher och uppnå olika målsättningar. Jag kommer sent att glömma avancemanget till division 1. Att få dela dagar som den tillsammans med andra som lagt ner hjärta och själ längs vägen är det absolut bästa med lagidrott.

- Man lägger ner ett hårt arbete och ser sig själv som ytterst ansvarig när det går tyngre för laget och resultatet påverkar mycket i vardagen. En helg kan förstöras otroligt lätt genom en dålig insats har jag märkt under dessa år.

Känner du att du har nått det du hade hoppats uppnå under dessa säsonger?
- Man vill alltid mer men känner absolut en positiv känsla när jag tittar tillbaka på dessa säsonger. Vi har jobbat långsiktigt och börjat bygga något som ska hålla över tid vilket jag är väldigt stolt över.

Om vi tittar framåt istället, så kommer du ju nu att börja arbeta med en annan typ av förberedelser som krävs för att ställa en bra trupp på plan när man drar igång igen till hösten. Vad fick dig att tacka ja till detta uppdrag?
- För det första är Hovslätt min moderklubb som man började spela i som liten knatte när man växte upp, sedan uppskattar jag personerna i och runt omkring föreningen vilket gjorde det väldigt enkelt att tacka ja till att bygga vidare på de fina förutsättningar som finns i klubben.

- I samtal med sportgruppen så har vi kommit fram till en bra plan där jag kommer att jobba mer mot det sportsliga där jag själv känner att jag har mina styrkor.

Du har ju samlat på mycket erfarenhet och haft flera olika konstellationer runt dig. Känner du att det finns en idealisk organisation att uppnå eller får man anpassa sig säsong efter säsong beroende på situationen?
- Jag skulle säga att det är väldigt individanpassat, jag själv har som du säger haft konstellationer som sett väldigt olika ut under åren och har fått känna in vad som passar just mig. Sedan är det givetvis lättare för en välskött SSL-förening att kunna få fram en optimal organisation än vad det är för en klubb som spelar i ettan.

Vad har du för förhoppningar kring nästa säsong och vad hoppas du man kan förvänta sig för typ av innebandy från lagets sida?
- Förhoppningsvis kan vi slutföra kommande säsong. Min förväntan är att vi fortsatt spelar en publikvänlig och utvecklande innebandy där vi fortsätter att ta steg i rätt riktning och kvalificerar oss för allsvenskan.

Känns det bra att ha kunnat vara med i överlämnandet och på så sätt kunnat påverka vem som tar över ansvaret för laget och spelartruppen?
- Absolut, det känns väldigt bra och ser ljust ut inför framtiden.

Om vi ser framåt. Tror du att du kommer återgå att vara tränare i framtiden eller känns det som ett avslutat kapitel?
- Jag ser absolut inte tränaryrket som något avslutat kapitel, snarare en paus där jag får hjälpa laget på andra sätt och för egen del stanna upp och reflektera över mina 11 år som tränare. Om pausen blir på 1 år eller längre får framtiden utvisa men tillbaka till pulsen i båset ska jag förr eller senare.


Foto: Marcus Vilson

David Johansson