En scenförändring som heter Allan (part I)

07:15 ringde väckarklockan denna söndag morgon. För en vanlig hederlig knegare så hade förmodligen denna söndag strax innan jul bestått av att ta en kopp kaffe i lugn och ro med morgontidningen och därefter se fram emot lite halmbocksbindning och ljusstöpning kanske. Men jag är inte bara en vanlig hederlig knegare, utan en vanlig hederlig tränare för världens bästa tjejlag också, och istället fick jag mig en mycket trevlig tur in till Lundbystrandshallen i Johanssons bil - en bra start på dagen helt enkelt! Väl framme blev det lite småstressigt. Vi hade avsiktligt snålat in lite på förberedelsetiden för att kunna ta en senare färja och en extra sov-halvtimme. När alla tjejerna väl var på plats var det därför läge att sätta fart med uppvärmningen på studs. De sista orden som tjejerna fick med sig innan match var kanske inte helt PK, men de löd: "Igår var ni kissemissar, idag vill jag se värsta sortens bengaliska tigrar på plan!". Och i starten av kvarten mot Tölö så kändes det som tjejerna hade fattat galoppen. För tjo vad det gick undan i början. Knappt hade luften lämnat herr domarens lungor och äntrat den där lilla korkkulan som ligger inuti pipan, innan första anfallet hade svept in på Tölös planhalva. Vi fick se passningsspel på one-touch, ett positionsspel och ett hemjobb som var en njutning och inte minst en skärpa i avsluten som var ögongodis. Ett tag var jag rädd för att det skulle lämnas in en protest mot oss gällande intensiv dopning under natten mellan lördag och söndag, för det var verkligen ett helt annat lag som kom in på planen idag jämfört med igår. Den bengaliska tigermentaliteten gjorde att motståndarna, trots att det märktes att det var ett spelande lag (och det kommer vi ju ihåg inte minst från våra bataljer utomhus), verkligen inte kom någon vart. Längst bak stod Wiseman och tog varenda förlupen kula som slank igenom försvarsmuren. Och framför henne stod Julle, Den Lilla Generalen, och var helt makalös att stå på rätt ställe vid rätt tidpunkt och ha en känsla för när hon skulle gå fram och när hon skulle falla. På ytterplatserna gjorde tjejerna (Andborn, Elinjoh, Stella, Emma, Torger och Fille) ett fantastiskt jobb att inte släppa en millimeter på motståndarnas kontringar, samtidigt som ALLA var med i anfallsvågorna som slog likt en stormpiskad Kattegattsvåg i januari in mot Tölös mål, gång på gång på gång. Och längst framme visade Tilda just precis hur fantastiskt makalös bollskicklig hon är. Helt outstanding! Johanna, som för dagen hade starka halttendenser, gjorde också ett gött inhopp och fick visa att dribblandet och tråcklandet satt där precis som förut. Skärgårdens tjejer är det bästa jag vet! Målen trillade in och till slut stod det 4-0 på ljustavlan. Sista minuterna var kanske lite avslagna, men det är förståeligt med den urladdningen som var i början. Härligt! Nu började turneringen på allvar! Det var en helt annan glädje på och vid sidan om plan på tjejerna jämfört med gårdagen. Richardinho servade med mackor, festisar och puckon (alltså inte de där som man irriterar sig på, utan de andra, bruna… ooops nu var jag visst inte PK igen…). Med förnyad energi i mage och ben så var Qviding nästa uppgift att sätta tänderna i. Spionrapporter gav vid handen att Qviding-tränarna tydligen haft en ganska knivig uppgift att få sina tjejer att tro på seger innan match (Tränare: ”Nu ska vi möta Hönö/Björkö i semin”, Kollektiv tjejkör: ”NEEEEEJ!”). Om jag hade haft en sådan där stencileringsapparat med blåfärg, som min småskolelärarinna hade på 70-talet, så hade jag kunnat veva matchen mot Tölö genom den och ut på andra sidan hade semifinalen mot Qviding kommit. Återigen märktes det att vi mötte ett spelande lag (kanske snäppet vassare än Tölö t.o.m.), men inte heller de vinröda tjejerna fick en jalle, julle och viktor att komma in i matchen. Pang-pang-pang, så hade Annie Oakleys (kan ni gärna läsa om i Nationalencyklopedin) arvtagare klämt in 3 mål på ett fantastiskt effektivt och strålande sätt. Qviding tog ut målvakten de sista 4-5 minuterna och satsade allt på ett kort. VI hade nog kunna sätta ett par till med lite mer skärpa, men skulle jag sitta och klaga på det efter en dag som denna så hade jag nog kunnat ge mig själv en smäll… Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Trångt, trögt och trassligt...

... och då talar jag inte om Nordstan i julklappshysterin helgen innan jul, utan om en helt vanlig hall där arrangörerna bestämt sig för att slå världsrekord i så många samtidigt spelade matcher som möjligt med flest lag inblandade (vet inte om syftningen blev fel där, men det "tar vi och skiter i", som drängen Alfred skulle sagt). Gruppspel i OLKA var det dags för - bara att ladda för "le Grande Finale" på 2012. För min egen del började den i korvkön i nämnda hall på Lundbystrand där det tog nästan en halvtimme att få till 2 korv med bröd, för att stilla den värsta hungern hos utsänd journalist och hans 3-åriga assistent. Det hela resulterade i att jag missade första hälften av tjejernas match. Efteråt fick jag dock rapporterat att de såg ut ungefär som den sista hälften, så rent referatmässigt kanske vi inte missade något... Det såg minst sagt sömnigt ut. Det var ingen som riktigt ville ta tag i taktpinnen, utan tjejerna susade omkring på golvet i väntan på att någon annan skulle ta initiativet. Spelet var det inget snack om att vi hade, men när det kom till målchanser ville vi gärna springa över målllinjen genom nätet och ut på andra sidan väggen med bollen. Med lite fler skjutglada fötter med nervösa stortår på avtryckaren (eller vilken av tårna det nu är som avgör när skottet ska avlossas) så hade det trillat in några bollar. Men den här gången gick det alldeles för långsamt för att det skulle bli så. 0-0 slutade matchen. Har glömt att säga att jag för första gången under Hönö/Björkös historia fått träna mig i att sitta och bevittna matcher utanför tränarbänken. Den händer till och med att Fantomen går på läktaren som en vanlig förälder. Lite ovant, mycket spännande och en obehagligt skön känsla på något vis... Jag är också ganska stolt över mig själv att jag inte brast ut i fler än några enstaka "GÅ DIT, TJEJER!" eller "SNABBARE!". Den nykomponerade tränartrion Jossan, Hanna och Jagge skötte det hela med den äran. Kul att se två tjejer ta hand om uppvärmning, uppsnack och coachning. Tror att det är och kommer vara kanonnyttigt för hela laget. TACK kära kollegor för ett härligt jobb. Och då har jag inte glömt materialare Riggie, som kånkade och bar för glatta livet. Nu åter till spelet. I andra matchen stod TUFF för motståndet. Vet fortfarande inte var de kommer ifrån, men jag tror Jagge har svaret. Första 5 minutrarna av den här matchen ser också helt annorlunda ut. Vi tar tag i det och pressar tillbaka motståndarna på deras planhalva. Kombination efter kombination sitter där de skall, och efter ett tag kommer också ledningsmålet när vi rullar från sida till sida och till slut får öppet mål. Snyggt, snabbt och effektivt. Sedan händer något. Vi blir stillastående och transporterar boll mer än vi kör vårt vanliga futsalspel. Det går helt enkelt någon sekund för långsamt i varje moment. Tveksamheten skiner också igenom på en rad felpass där det inte smäller ordentligt i bollen. Istället sätter vi vår balansspelare i svåra lägen, och så kommer efter ett tag en frispark. Där visar vi istället tveksamhet i muren, vänder ryggen till och bollen går rakt igenom, utan chans för Wisey, som för dagen annars gör en kanoninsats i målet. 1-1 slutar matchen och nu börjar paniken lysa i Jagges ögon - ska vi behöva ta oss upp 06:00 imorgon bitti för att åka in till en gôrtidig 8-del? Dags att ta tag i det. Jossan och Hanna har lite peptalk med tjejerna. Lindome i sista matchen och för att överhuvudtaget ta oss vidare så är det bara seger som gäller. Fixar vi det och sedan resultatet i den andra matchen går vägen för oss så kan vi t.o.m. vinna gruppen. Återigen äger vi spelet, men sanningen att säga så kändes det, när det var 2 minuter kvar på klockan som att det här var rent förgjordat. Då hade tjejerna radat upp ett 15-tal solklara målchanser där vi antingen dundrar bollen rakt i magen på målisen eller inte tar de där extra stegen fram mot boll för att nypa till den - "fjösavslut" hade nog Jagge kallat det. Men med dos minutos kvar så kommer i alla fall det förlösande målet och av rena farten dundrar Emma också in 2:an (eller nja, dundrar var nog att ta i). Ett viktigt mål skulle det visa sig, eftersom den andra matchen slutade 0-0 och med ett måls bättre målskillnad än de andra 2 lagen (TUFF och Utbynäs), som också slutade på 5 poäng, så tog vi gruppsegern. Alla föräldrar pustade ut - en något mer human uppstigningstid imorgon bitti... Nu gäller det att ladda om. Kvartsfinal imorgon kl. 09:50 mot Tölö IF. Nu är det turbobränsle som gäller imorgon för att lyfta spelet. Och så lite hum-hum anamma! Det är sista ansträngningen innan 4 veckors julledigt. Bara att bita ihop och känna att det här - det ska bli skoj! Vi samlas i A-hallen för uppvärmning direkt vid ankomst. Inget omklädningsrum imorgon alltså. Kvarten går på plan3. Tack för supporten och sällskapet på läktaren! Nu vet jag även hur det låter under matcherna, men jag avstår från att kommentera det i detta ref. Sweet dreams så syns vi taggade imorgon! P.S.: Bilden är för övrigt götebosskt tvetydig - idag var det både TUFF-tufft och trångt, spelet gick verkligen inte på räls... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Bilder från galakvällen!

Hej! Här hittar ni alla bilder från galakvällen! Länk till bilder från galan Lycka till i Olka cupen tjejer! God jul och Gott nytt år önskar Olssons! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

"Den underbara natten"...

... är ett stycke svensk budgetpolitisk historia, som ingen tonårig tjej vid sina sinnens fulla bruk skulle ens ha en tanke på att intressera sig för. Men just idag passar den rubriken alldeles utmärkt på våra tjejers bedrift i Holmalunds Tjejcup - en stor cup med drygt 20 lag från hela västra Sverige. Den spelas med futsal-regler på en filtmatta, men bortsett från det pressade tidsschemat så är det på det hela taget en riktigt trevlig cup. Regerande mästare som vi är så gick vi in i cupen med stor lust och glädje - ledordet för dagen. Till stor del var det ett nytt lag sedan Crawford som vi hade ställt på benen. Med på resan var också Elinjho och Vickan, som stöttade från supporterplats. TACK tjejer! Första matchen började minst sagt trevande. Alingsås KIK som vi mötte kom igång bra och det syntes att de var vana vid underlaget och vi var det inte. Tempomässigt stod vi och såsade med bollen där de kom i genomspringningar ett par gånger som dessutom resulterade i mål två gånger om. Där och då vaknar vi till igen. Fille gör en halv-Zlatan i bortre burgaveln, Alingsås utökar till 1-3, men de sista 3 minutrarna kommer vi igen, reducerar och kvitterar och har bud på segermål också. Spelet börjar stämma allt bättre ju längre matchen led. Vid den här sena timman kan jag omöjligt komma ihåg hur alla mål föll och vem som gjorde dem. Vet bara att ju längre gruppspelet led, desto mer kom vi in i spelet. Tjejerna sliter också något kopiöst för varandra - och då menar jag hela laget. Ivars och Stella gör ett par snygga löpningar som resulterar i enkla mål. Yttrarna jobbar upp och ner längs kanterna i ett frenetiskt tempo. Backarna säkrar och när en går fram i attack så kommer understödet direkt. Tilda och Alex gör sina cirkuskonster där fram med bravur. Och TAMI, Tami, Tami, Tami - denna tappra lejoninna. Hon har ont i höft sedan tidigare. Hon får (inte ännu, men så småningom) ont i knä i en kollision framför mål och är efter vissa matcher riktigt plågad. Men hon vill och hon orkar för lagets skull bita ihop turneringen igenom. En riktigt stor eloge till vår kämpe i målet och givetvis till alla övriga tjejer. Efter första matchen som slutar oavgjort kommer som sagt spelet igång. Vi får se riktigt snygga framspelningar, snabba spelvändningar och en stilstudie i effektivt passningsspel och kliniska avslut. Segrarna faller in som smultron på ett grässtrå i juni (usch det där skulle jag aldrig påmint om nu...). I kvarten ställs vi mot Kinnahults IF. Det blir en riktigt tuff match ska det visa sig. Visserligen har vi (för vilken opartisk betraktare som helst med rödgrönt hjärta) övertaget i matchen och bränner chanser som vi kanske borde satt. Ledningen tar vi dock på ett riktigt skönt sätt (så skriver jag bara för att jag inte har en aning om hur det gick till - det är en lagom sliten klyscha...). Innan Hesa Fredrik i Alingsås har brölat så har dock de gröna tjejerna kvitterat (av någon anledning har vi svårt med gröna lag...). Förlängning 2 mot 2 med målvakt. Nervtrådarna har då krupit ur skinnet och lagt sig som en ljusslinga i advent utanpå kroppen... Andborn och Tilda får uppdraget de första minuterna att försöka panga in vinstmålet, och en dryg minut in på förlängningen så tror vi att det är klart. Skottet sitter stenhårt ribba och in... nej... domaren viftar avvärjande med armarna som en äggsjuk fiskmås. På det igen. I nästa anfall kommer så det förlösande, så härliga och så sanslöst rättvisa vinstmålet. Genom en tici-taca-kombination sitter bollen på läppen (det är bara ett talesätt gott folk, ingen risk för botox-substitut) hos Andborn, som kyligt rundar målvakten och rullar in bollen behärskat. Vi är i SEMI! Där ställs vi mot en ny bekantskap Herrljunga/Frisco - tjejer som ser stora, tekniska och snabba ut. Ingen rädder för knallar här, utan på det igen... Kommer inte ihåg hur målen föll, men spännande var det. Vi fortsätter ett steg ytterligare upp på trappan av effektivt och snyggt spel. Det enda jag vet är att slutresultatet till slut skrevs 3-2. Och vi är i final. Vet bara att jag gapar till på markering ett par gånger, till föräldrarnas stora förvåning - han som brukar vara så timid under matcherna! Osså finalen igen då. Liksom förra året tågar tjejerna in under ljus-, rök- och ljudshow. "Final countdown" - kan man verkligen kalla det! För nu börjar vi närma oss tolvslaget... Tjejerna biter ihop för en sista drabbning, denna gång mot erkänt duktiga Sandared/Sjömarken. De imponerade med spelet i semifinalen, och ska jag vara riktigt ärlig (och det händer att jag är) så trodde jag att det här fixar inte våra tjejer. Sällan har våra tjejer pekat ett så långt långfinger mot mig och sagt "du ska få se din svagtroende abbedonk!". Tjejerna sätter högsta fart från minut ett. Visserligen får vi ett mål i den berömda akterdelen ganska snabbt, men idag bekommer det inte våra tjejer. De tar sig upp ur den lilla gropen och sätter ett frenetiskt tryck mot Borås-tjejernas mål. Innan halvleken så står det 4-1 till oss, och fråga mig inte heller denna gång hur målen kom till! Andra halvlek går mest ut på att bevaka vår ledning och öva oss även i den konsten. S/S kryper lite närmare och det blir ett tag lite nervigt, särskilt som Tami nästan inte kan stå upp längre, efter en kollision med en svart anfallare vid 4-2-målet. Med några minuter kvar kommer så den slutgiltiga skruven i IKEA-skåpet. 5-3 och saken är biff! Vi är mästare igen för andra året i rad! Bedriften får ytterligare en liten guldig glans när vi får reda på att Sandared/Sjömarken bara dagarna tidigare tagit hem en annan cup i närheten av Borås mot F98-motstånd och i finalen slagit bl.a. en Gothia-mästare. Ni är grymma tjejer! Nu suger vi på den här karamellen länge länge tjejer! Ni är värda att få sjunga den gamla välkända slagdängan: "Guldet kom hem, guldet kom hem till Skärgår'n igen" efter alla snubblingar på mållinjen på sistone. TACK alla som kom och stöttade denna sena timma också! Kul också att se Öckerös F99/00 spela så bra futsal-fotboll turneringen igenom. Som vi sagt tidigare: Framtiden är ljus för Skärgårdsfotbollen! Nu är det verkligen dags att ta nya krafter för veckan som kommer! Och jag klarade min egen interna tidsgräns som jag satt till midnatt. Hej hopp under täcket... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter