Cirkeln är sluten

Hönö/Björkö - Qviding FIF 5-1 Så här när serien börjar lida mot sitt slut så blir man lite nostalgisk och letar sig tillbaka i arkiven. Vår första gemensamma seriematch under Hönö/Björkö-flagg spelades 22 augusti 2011 kl. 19:00 på Kviberg 15 mot just Qviding FIF. Matchen slutade 4-0 till oss, efter mål av Tilda, Elinjoh och Fille. I stort sett samma trupp som var med då fanns på laguppställning i denna match. Då var det en sne, gropig gräsplan på Kviberg som var underlaget. Idag var det en rak, men något ojämn gräsplan med lite halvsnea mål, som gav förutsättningarna. Drygt 3 år och 4 seriesegrar senare så står vi alltså här - 3 ledare (för dagen förklädda till Mourinho, Hamrén och Guardiola i våra stilrena svarta kostymer med snyggskjortan under) och 14 tjejer (+2 supportande tjejer som inte kunde vara med idag), som kämpat tillsammans i med- och motgång (mest det förstnämnda) för att spela sista seriematchen som flicklag. Lite vemodigt, men samtidigt en ganska go känsla. Lite skavanker på truppen, precis som det ska vara i slutet på en säsong. Utmaningen denna gång bestod i att behålla skärpan trots att seriesegern redan är bärgad och trots att ledarna tycks vara helt oseriösa. Att spelet ska befinna sig mest på Qvidings planhalva denna dag är tydligt från början. Spelmässigt gör vi, som Janne säger i halvtid, vår bästa match någonsin på Björkös gräs. Int' ska vi lova för mycke', men kanske var det den sista matchen som de här tjejerna spelar på en naturgräsplan. När t.o.m. Dam-VM går på konstgräs, så kan man ju börja fundera... Med vårt patenterade mittfältslås "Mamsell Julie et Mamsell Julie" och våra kantlöpare (Fille, Torger, Stella och senare Johanna) tillsammans med anfallstrion Tilda, Elinjoh och Lisa så driver vi upp ett tempo som de vinröda tjejerna inte riktigt hinner med i. Bakåt avväpnar firma Karlsson, Olsson, Ståhl, Sandros och Hultsbo alla anfall som letar sig över mittlinjen. Så spelmässigt är vi där, men avsluten vill inte sitta. Vi har förvånansvärt många avslut utanför eller över bollfångaren bakom målisen i Qviding. Men bättre det än att höra Janne sucka: "Inte mitt på målvakten!". Vi har en period i första halvlek när vi går ner oss i spelet också. Vi är inte tillräckligt hungriga, utan "komsi-komsi"-lockar bollen istället för att gå in i närkamperna. Vi söker oss in i plan när ytorna finns på kanterna. Det är först mot slutet av halvleken som målen börjar komma. Första målet är ett kombinationsspel som når ut på vänsterkanten. Inspelet kommer 4-5 meter framför mål där Lisa (som precis bytt kant med Elinjoh) stormar förbi sin försvarare och får en fot på bollen. Ett-noll genom ett riktigt bra anfall. Andra målet kommer strax därefter när Elinjoh snappar upp en snespark från målvakten och lobbar den kyligt över henne, så att den studsar i slow-motion över mållinjen, precis lagom avvägt (nästan en kopia på målet mot Åsa i torsdags by-the-way). Halvtidsvila och vi frågar tjejerna om det är lite grinigt och gnälligt på plan idag, och får ett hejdundrande "JAAAAA!!!" som svar tillbaka. Några har inte käkat ordentlig frukost och blir matade av mamma Lysell som kommer med pastapiroger på papptallrik. Några har nog sovit dåligt (kolla gärna därhemma under madrasserna efter ärtor) och några har nog vaknat på vänstersidan istället för på högersidan (och det är inget bra tecken, eller hur Janne...? ;-) ). Vi försöker åtgärda det genom lite peppning och uppmana tjejerna att göra detsamma på plan. Andra halvlek blir faktiskt ett litet lyft. Trean kommer till efter en hörna som Lisa sätter en perfekt "fläskepanna" på. Målvakten reflexräddar, men returen landar framför Lisas fötter och hon trycker upp den i nättaket istället. Kraftmål. Efter det kommer visserligen en "lycka-till-boll" från en Qviding-mittfältare som går fram till en lila anfallare som gör en riktig homerun-löpning där våra tjejer står lite och sover och inte tycker att det är riktigt lönt att jaga hem. Hilda kommer perfekt på utrusningen mot deras wide-receiver, men Qviding-tjejen är kylig och rullar in den i bortre burgaveln. Första insläppta målet på över 320 minuter är ett faktum. Efter det får de inte så många fler chanser och vi går upp i aktivare och farligare framstötar som resulterar i ytterligare två mål genom Andborn och Tilda. Femettan sätter därmed punkt för årets serieframfart. Tyvärr lyckas vi inte genomföra en sista kupp. Planen var att släppa in Julia Olsson och Hulda Sandros (6 respektive 5 år) de sista minuterna dels som en kul grej, men också som en symbolisk gest att nu är det dags för nya gäng inom Hönö och Björkö att ta över i flickfotbollen. Det grusades dock och orsaken var nog en kombination av att trotsåldern har nått sitt crescendo för de här unga damerna och att det blev för många blickar som riktades mot dem samtidigt. Vi får jobba upp den mentala biten hos dem de närmsta 10 åren... Efterspelet till matchen består av buckla, fyra Pommac-flaskor (en för varje serieseger sedan starten), lagbild, pizza-kalas och guldhattar! Tack alla föräldrar och Björkö-bor som kom och stöttade och hyllade oss idag. Vi kanske inte bjöd på någon direkt champagne-fotboll, men det räcker gott för att förtjäna att bli dränkt i Pommac! Cirkeln är sluten, men som den gamle käcke cigarr-puffaren Winston Churchill en gång sa: "Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning." Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Kvadruplar...

Åsa IF - Hönö/Björkö 0-4 ... är något som män (well?!) i trikåer och tjejer i plisserade kjolar brukar åstadkomma med griller på fossingarna. Men idag var alla goda ting fyra: Fyra mål, fjärde raka mästartiteln som regionens bästa lag och tjejen med nummer fyra på ryggen, Stella (som för övrigt betyder "stjärna") gjorde en kanonmatch! Men låt oss ta det från början. Säsongens längsta bortaresa stod på programmet - 67 km stod det på GPS:en när jag inte kom med på 17:25-färjan, p.g.a. en husbil som låg och fis-körde på vägen bort till Pinan. Och visst kändes matchen lite oviss. Åsa hade precis spelat 2-2 mot våra senaste banetjejer, Tölö. Från matchen i våras kommer vi ihåg att det var ett bra lag. Ny plan, som vi aldrig spelat på och skulle tjejerna vara lite hängiga efter Barcelona-hemkomsten? Matchen börjar med avspark till oss och efter tre snabba pass kommer bollen till Tilda precis utanför straffområdet, och hon lägger den iskallt över målvakten. Hade det inte varit för att bollen studsat upp på handen strax innan och domaren blåst för frispark när bollen var i luften så hade vi haft årets snabbaste mål där. Första 10-15 minuterna av matchen äger vi dock. Vi rullar boll, låter Åsa springa och kommer upp i hög press. Några resultatlösa hörnor och långskott senare mot Åsas duktiga målvakt, så kommer dock de gulsvarta igång med sitt spel. Vi släpper initiativet i presspelet och Åsa kommer runt på kanterna ett par gånger. Ett inlägg dimper ner mitt i straffområdet till en fristående Åsa-tjej som inte heter Åsa (Min första kärlek hette för övrigt Åsa - vi gifte oss faktiskt, men eftersom vi bara var 4,5 år så tror jag inte det gillades. Men skit i det nu - det är inte mitt liv som detta ref ska handla om...), som pangar på ett skott i Hildas högra stolpe. Nära, farligt och lite småstressigt. Hemmalaget har också ett par farliga hörnor som nickas utanför eller rensas bort i sista stund. Hilda är bra med på utrusningarna och plockar ner de långskott och förlupna bollar som kommer innanför målramen. Vid ett par tillfällen beter sig dock bollen som en inoljad badtvål som slippery-sloppar iväg mellan handskarna (dags för lite sponsring, Rudy? :-) ), men det ordnar upp sig genom Hildas reaktionsnabbhet och backarnas vakna agerande. Det är två lag som pressar högt och därför är det svårt att få till ett riktigt ordnat spel. Vi är dock något lite bättre på att ta oss ur pressen (vilket också de mycket trevliga och godmodiga tränarna i Åsa också sa efter matchen). Det är också just den höga pressen som resulterar i ledningsmålet. Fille och Torger pressar på sin vänsterkant så att backen tvingas spela hem förbi en löpande Tilda. Åsas målis, som tidigare gjort ett par riktigt svettiga räddningar, får inte riktigt träff på bollen och där står Elinjoh och snappar upp den, ser att målvakten står lite långt ut och vips så ligger bollen inlobbad i Åsas mål. Kyligt, säkert och förlösande. Resten av halvleken blir lite av ett ställningskrig. Mycket av kampen sker på mittplan, där Åsa har ett par riktigt duktiga mittfältare som är fysiska och tunga att möta. Dessutom har de en riktigt snabb anfallare som Vickan har ett par duster med. Åsa imponerar med sitt fina passningsspel och försök att verkligen spela vacker och vägvinnande fotboll. Tjejerna på bänken säger att "Åsa är nog det bästa laget vi mött i vår serie i år. De spelar lite grann som vi...". Inför andra halvlek påminner vi oss själva om att inte släppa initiativet i duellerna, utan fortsätta det fysiska spelet, men utan att bli överdrivet eller dumdristigt hårda. Domaren varnade tjejerna för att de var väldigt nära ett gult kort i första halvlek, och eftersom det innebär femminutersutvisning i Göteborgsserie så vill vi inte ge motståndarna den fördelen. Direkt i andra halvlek tar vi över matchen igen, men det dröjer ända till den 21:a minuten innan proppen, locket och hela halsen på ketchupflaskan flyger all världens väg och ut trillar ett hattrick för Tilda "The Magician" Andreasson. Första är en genomlöpning där hon kommer fri med målisen, petar bollen förbi henne och rullar in den i öppen kasse. På andra målet håller hon i bollen utanför straffområdet, sysselsätter fyra Åsa-spelare, drar en sulfint, vänder på en tioöring (det vet inte ni ungdomar vad det är...) och får en liten lucka för skott, som hon placerar in stensäkert i krysset (bevittnade ni Markus Rosenbergs mål i Champions League-matchen igår så kan ni föreställa er hur det såg ut, men Tilda hade en massa försvarsben och en målis framför sig också). Och tredje målet kommer till när Fille vinner en nickduell på mittplan och frispelar Tilda igen, som på nytt rundar målvakten och missar inte den lagårdsvägg som plötsligt öppnar sig. Alla fyra målen kommer till genom hög press, som stressar till ett par misstag. Mot ett duktig lag som spelar "H/B-style", så är det viktigt att vi tar vara på våra chanser och det är lätt att matchen avgörs på enskilda misstag eller individuella prestationer. Och i det läget vet vi ju att vi har Västsveriges mest suveräna tjejer, med en teknik och en attityd som får blommorna att slå ut ur den hårdaste mark, fåglarna att sjunga sina vackraste melodier och solen att lysa mitt i natten. Man blir helt enkelt kär... <3 Ett extra plus till våra mitt-mittar idag. Andborn, som fram tills hon fick gå ut med en liten lårkaka i andra halvlek, stått upp fantastiskt bra, tagit hemlöpningar och ovanpå det stått för spelupplägget i de flesta av våra kreativa anfall, var lysande. Likaså Julle, som hittar bollvinklar och passningsvägar som man MYCKET sällan ser i flickfotbollen. En magiker även hon! Dessutom är hon en tjejfotbollens svar på Cannavaro - brytsäker som få och med en placeringssäkerhet som är kuslig... Som jag skrev i ett SMS till tjejerna ikväll så har de nu varit med och skrivit historia. De har tagit hem högsta flickserien i Göteborgs-regionen fyra år på raken: 2011, 2012, 2013 och 2014, och har bara tappat 3 matcher under 4 års seriespel. Det är ett rekord som är MYCKET svårslaget! Ni har charmat och satt skräck i stora tjejklubbar i Göteborgsområdet, Sverige och Världen, och varit fantastiska ambassadörer för Skärgården. Många har genom er framfart lärt sig var Hönö och Björkö ligger i världen och att det finns ett tjejgäng där som är grymmast på fotboll. Jag hoppas att vi alla kommer att få chansen att fortsätta charmas av ert spel och er vilja att ständigt bli bättre, även när gänget som helhet nästa år går in i junioråldern. Avslutningsmatchen mot Qviding väntar på lördag. Det ska bli en riktig fest, som vi bara ska njuta av. Kom gärna till Björkövallen, hylla våra tjejer och ta sista chansen att se dem på hemmaplan i år. Sedan väntar Oktoberturneringen, som blir det sista vi gör på en 11-mannaplan under 2014. Sedan går vi in i Futsal-spelets värme. Hoppas också kunna delge några spännande nyheter om framtiden på lördag, men det får bli en cliffhanger så länge... Kärlek till er alla! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Drillo-tjong, offside-stinsar och lite inkastövningar på det

Hönö/Björkö - Lille Tøyen 7(eller 8)-0 Andra träningsmatchen denna helg, med lite lätt regn som ackompanjemang. Norskt lag stod för motståndet och är inte Egil "Drillo" Olsen farfar eller morfar till alla adepterna i Lille Tøyen så heter jag Lars "Laban" Arnesson. För vi bjöds på ett klassiskt norskt spel med en backlinje som näst intill låg på vår planhalva, ett lag som var lika långt som bredden på en mittlinje och ett spel som gick ut på att lyfta långa bollar och ägna mycket tid åt att öva inkast (och sikta riktigt ordentligt när man gjorde det också). Lägg därtill en ledarbänk och en backlinje som stod med armen upp i luften så fort någon av våra spelare kom fria så blir bilden komplett. Men, jag, jaaaa e int' bitter, som Tony Rickardsson skulle sagt. Ju längre matchen lider, desto mer nöter vi ner deras planhalva med fina löpningar, krossbollar och instick. Fille är inne i ett fantastiskt stim idag och stänker in fem bollar. Vickan får göra en klockren brytning i slutet på andra halvlek som möter jubel från bänk och publik och på det stora hela gör vi en gedigen insats utan att glänsa. ALLA är med och bidrar till spelet idag, även Tilda och Alva som vilade, men coachade från bänken med glada tillrop. Greit att få såna här kämpa-och-slit-matcher ibland också för att öva på att lirka upp ett lag som spelar med offsidefälla och tjong-taktik. Och det är en styrka att tjejerna själva kommer underfund med hur man ska lira mot ett sånt motstånd. Nu väntar vila, käk, snack och lite spa-häng. Livet i Barcelona e gött! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

H/B vs MB

Hönö/Björkö - MB United 3-2 På första riktiga dagen av vårt träningsläger här på solkusten i spanjakernas land så stiftades kontakt med ett lag från trakterna av Linköping. Föreningen var här med i stort sett alla sina spelare och en hel del föräldrar, bl.a. ett tjejlag i åldern 14-16 år. Perfekt för en träningsmatch som planerades in på vår träningstid under lördagen. Innan matchen fick vi reda på att laget var elitsatsande och hade samlat några av de bästa tjejerna i Linköpingsområdet som verkligen brann för fotboll. De hade vunnit det mesta i sin väg, så en bra träningsmatch var vi beredda på. Eftersom matchen blev spontaniserad, så var ingen domare bokad och undertecknad fick dra på sig domarvästen, och utan både pipa och gula/röda kort på fickan så blev det en domarskandal. Att det var tjejer på båda sidor som är taggade, även under en träningsmatch ett par hundra mil hemifrån, visade sig snart. Närkamperna blev tuffa och bataljerna många ju längre matchen led. Spelmässigt kan man sammanfatta matchen med orden "pressa, vinn boll, avslut". Vi höll vår matchplan till hundra procent och MB var uppenbart störda av att vi låg med en hög press och kom till anfall med 3 tjejer varje gång. När man är med på plan så får man ett annat perspektiv på saker och ting som man inte får vid sidan, och frustrationen hördes i MBs backlinje, när våra anfallsvapen surrade som bålgetingar i närheten av deras straffområde: "Vem är det som håller henne? Var ska jag vara?". Kan tippa på att de inte var så vana att möta ett 3-4-3-spel. I första halvlek trillar det in två mål för vår del, ett som kommer till på en kantlöpning, passning snett inåt bakåt och en snygg volleyskarv vid första stolpen. Det andra är i stort sett en soloprestation från Tildas sida när hon bryter igenom MBs mittförsvar och dunkar in den. Efter det fortsätter vi mata på med chanser, men lyckas inte ge bollabolla tillräckligt med fart för att den ska leta sig hela vägen in i mål i de avgörande lägena. Under en kort period får MB två riktiga anfall. Det ena blåser domaren i mitt tycke en mycket tveksam straff på (var det verkligen innanför straffområdet?), som dessutom Hilda är nära att ta, och vid det andra tappar vi markeringen när det blir ett snabbt byte i backlinjen och det är oklart vem som har vilken position för en kort stund. Det märks att MB kan utnyttja sina chanser för 2-2 är inte så rättvist i halvtid. Ut till andra kommer vi med förnyat självförtroende, och om första var en uppvisning i passning och rörelse så är andra en glamourshow på Broadway i samma ädla konstart. Vi bryter MBs uppspel tidigt, kombinerar oss fram med kortpassningar och krossbollar till inlägg och genombrott, men får inte riktigt de klara lägen som behövs för enkla mål, utan tar avsluten lite tidigt eller sent. Ett undantag finns och det är när Julle drar på ett skott utanför straffområdet som målvakten bara kan parera. Där är Elinjoh och hugger på returen och vi får äntligen ett enkelt mål. MB får inte många ordnade anfall. Deras spel med offensiva laterals blir i stället inriktade på att försvara och de blir istället låga och tvingade att lyfta långt. Presspelet är vi fantastiska på idag. Inner- och yttermittar är tillsammans med backlinjen samspelta så in i bänken och släpper inte ett enda läge som är något att ha. Skärpan i sista tredjedelen skyller vi på den heta spanska morgonsolen. Senare på kvällen åker vi till Camp Nou och vem sitter i närheten av oss om inte MBs ledare. Vi får lite inside om att hans tjejer inte är så vana att förlora och att de inte fick tillfälle att spela sitt spel. Vi är iaf eniga i matchanalysen. Nu har vi gjort oss ett namn även i Linköping och snart vet nog varje östgöte var Hönö och Björkö ligger på världskartan också. Grymt spel, tjejer! En njutning att beskåda för en lufsande busvisslare i mittcirkeln och de som stod bredvid. Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter