Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Hagunda IF A-lag Herrar
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Hagunda IF A-lag Herrar.
A-lag Herrar
Följ oss för uppdateringar
På torsdag 18/4 kl.19.00 spelar Hagunda IF's herrlag om en plats i SSL. Den meningen har jag skrivit några gånger de senaste dagarna, men det är fortfarande väldigt svårt att ta in och jag ställer mig ofta frågan hur i hela friden det gick till?
Jag är uppvuxen i Vänge och därmed uppvuxen med Hagunda IF. Jag har sysslat med pingis, terränglöpning, skidåkning, friidrott, tennis och slutligen innebandy i HIF's regi. Uppväxten i Vänge var fantastisk på många sätt och en starkt bidragande orsak var den starka gemenskap och de många vänskapsband som knöts via idrottandet i Hagunda.
År 1992 var jag med när innebandysektionen bildades i Hagunda IF. Sektionens första ordförande blev Olle Isacsson och andra styrelseledamöter under sektionens första år var jag själv, Kristofer Angerstig, Nikola Marincic, Anders Sundquist, Petter Kampe, Johan Widlundh, Tomas Huhtapalo mfl. Ordförande i hela Hagunda var då min mamma Aina Öman.
Säsongen 1992/93 deltog Hagunda IF med ett herrlag och ett herrjuniorlag i seriespel och framgångarna blev omedelbara. Herrlaget vann div.5 västra utan att förlora någon match och herrjuniorlaget, där majoriteten var 3-5 år yngre än sina motståndare, placerade sig på tabellens övre halva. Redan då fanns det en stark vinnarkultur bland alla i Hagunda innebandy och alla ville hela tiden framåt och uppåt.
Vi insåg tidigt vikten av en stark ungdomsverksamhet och under några år lades stor kraft på att få ungdomarna i Vänge med omnejd intresserade av innebandy. Vi åkte runt till skolorna i Hagunda rektorsområde (Vänge Skola, Järlåsa skola, Ramsta skola och Börje Skola) och missionerade om Hagundas innebandyaktiviteter. Detta ledde till en explosion på ungdomssidan där antalet innebandylag i Hagunda IF ökade från 2 lag 1992 till 13 lag 1995.
De första föräldrarna som engagerade sig som tränare var Jan Holmgren, Björn Gustavsson, Ismo Köppä, Peter Ottehall och Lasse Lindberg. Andra ungdomstränare i begynnelsen var herrlagsspelarna Fredrik Lindström och Tobias Lernskog.
När lavinen väl fått upp farten gick det fort och år 2000 fanns det 21 lag i seriespel och ca 350 aktiva spelare i föreningen. Hagunda IF var på den tiden Upplands näst största innebandyförening, både sett till antalet lag och antalet aktiva. Expansionen stannade därefter av, till stor del pga begränsningen av antalet träningstider i Vänge Sporthall, men även eftersom vårt upptagningsområde i Hagundabygden inte innehåller ett oändligt antal barn och ungdomar.
Herrlaget har sakta men säkert etablerat sig på positioner allt högre upp i seriesystemet, även om det även funnits vissa bakslag och degraderingar. Vi har aldrig haft ett uttalat mål med vart vi är på väg, men strävan har hela tiden varit att förbättras och att sikta uppåt. Jag tror dock inte att någon av oss i Hagunda IF någonsin på allvar har trott att vi skulle kunna stå en match ifrån att flyttas upp till SSL.
De senaste åren har dock varit helt fantastiska. Det har alltid funnits en stark sammanhållning i föreningen och många ungdomar och föräldrar i Hagunda har alltid kommit på herrlagets matcher, men under de senaste säsongerna har den kretsen utökats ganska kraftigt och publikintresset har vuxit även bland folk som inte fått Hagundakärleken med modersmjölken. Flytten från Allianshallen till IFU Arena blev ett stort lyft och umgänget på Terrassen inför matcherna har varit väldigt betydelsefullt.
Jag flyttade från Vänge 1997 och har därefter aldrig bott i närheten av Vänge, men jag har aldrig kunnat släppa Hagunda IF och alltid fortsatt mitt engagemang i denna härliga förening. När min äldsta dotter föddes och vi flyttade från Uppsala till Vreta (Uppsala Näs) insåg jag till min glädje att Vreta faktiskt ligger i Hagunda härad och Hagunda socken och att de flesta som spelade innebandy i Vreta faktiskt spelade i Hagunda IF. Nu spelar alla mina tre barn innebandy i Hagunda IF och stora delar av min fritid kretsar kring Hagunda IF.
Min historia är långt ifrån unik utan det är väldigt många som kan berätta liknande historier om sitt liv med Hagunda IF. På något sätt verkar det som att om man en gång börjar engagera sig i Hagunda IF är det svårt att tänka sig ett liv utan den gemenskapen. Det finns så väldigt mycket hjärta och engagemang i denna förening.
Jag rabblade tidigare upp några av Hagundas första styrelseledamöter och kan konstatera att fyra av oss som var med från början (Olle Isacsson, Nikola Marincic, Kristofer Angerstig och jag själv) fortfarande finns med i Hagundakretsen som styrelseledamot, sportchef, sponsoransvarig och ordförande i innebandysektionen. Därutöver finns det mängder av personer som ska känna stolthet för sitt långa engagemang för Hagunda IF och som har gjort denna resa möjlig. Det går tyvärr inte att räkna upp alla som har funnits med, men några som varit med i styrelsen och på andra sätt drivit föreningen framåt under massor med år och också bör hyllas är Tobias Andersson, Gustav Göthberg (och hela familjen Göthberg) och LO Wadberg. Ni är som sagt många fler och jag skulle egentligen vilja räkna upp 30-40 personer till.
Sen har det tillkommit flera personer med driv och engagemang de senaste åren som har fått oss att ta det sista steget och där har huvudstyrelsens ordförande Bruno Malabeux varit en enorm tillgång och sedan Erik Jällrud kom in som sportchef tillsammans med Nikola Marincic har han gjort ett grymt jobb.
År 1992 kämpade vi med näbbar och klor med kommunen för att kunna få någon sen träningstid i Vänges lilla sporthall där vi spelade 2-mål hela träningarna och matcher i division 5. Nu står vi här i en fantastisk innebandyarena och blickar ut över mängder av hagundasupportrar på läktarna samtidigt som Hagundas herrlag krigar om en plats i innebandyns finrum. Hur i hela friden gick det till???
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera