Stjärnor, slit och stolthet – damlaget 2025

Det blev ett år där glädje, energi och offensiv kraft satte tonen. För IFK Lindesbergs damlag blev 2025 inte bara en säsong det blev en påminnelse om vad som händer när mod möter målmedvetenhet. Damlaget klev in i 2025 med en hunger efter utveckling och en vilja att ta kliv mot nya mål. På Fritidsbyn och på bortaplan visade laget upp en dynamik och en offensiv som gjorde att man sällan gick obemärkt förbi. Det var ett lag byggt på gemenskap, vilja och ambition i varje passning, varje sprint och varje mål. Och mitt i allt: Martin. Ensam tränare. Det är svårt att vara själv. Men som han bar det här laget tillsammans med spelarna det säger något om både honom och gruppen. Det fanns en riktning. En idé. Och en känsla av att “vi gör det här ihop” på klassiskt Norra länsdelsvis. Vi gasar trots att det svänger.

Stjärnan som bar det framåt
Om herrarnas krönika hade ett avgörande ögonblick, så hade damernas 2025 en stjärna: Emelie Alfredsson. Hon var den där spelaren som förändrar matchbilder utan att be om ursäkt. Den som får motståndare att backa ett halvt steg bara av närvaron. Den som tar ansvar när det behövs, och som höjer ribban utan att ens behöva säga så mycket. Emelie var inte bara bra hon var den typen av spelare som gör att ett lag plötsligt tror lite mer på sig självt.

Grundträningen som blev lagets motor
Men alla säsonger byggs inte bara av stjärnglans. De byggs av vardag. Av slit. Av den där typen av spelare som alltid gör jobbet, även när ingen tittar. Och där kommer Sara Gunnarsson in lagets fysiska fenomen. Hon som löper en mil före och en mil efter varje träning, bara för att hon kan. Bara för att hon vill. Bara för att nivån ska upp. Det är nästan provocerande på det vackra sättet: när någon är så vältränad att det smittar av sig. Sara var inte bara en spelare hon var en motor, en standard, en påminnelse om att utveckling börjar i det osynliga.

Kaptenen som äger mittfältet
Och så har vi lagkapten Lisa. Giganternas gigant på mitten. Det finns spelare som gör sina lagkamrater bättre genom passningar. Lisa gjorde sina lagkamrater bättre genom att dominera ytorna. Genom att vinna dueller. Genom att sätta tempot. Genom att styra och ställa när det behövdes och genom att aldrig försvinna ur matchen. Hon var navet. Kompassen. Den som höll ihop allt när spelet bölja-de.

Backlinjen som pratade, smällde och levererade
Bakåt fanns en annan sorts trygghet: den som kommer av att någon vägrar vika ner sig. Julia och Alma var lika tuffa i käften som skickliga i backlinjen och det är exakt den kombinationen man vill ha i ett lag som vill framåt. De tog ansvar. De markerade. De rensade. De vann närkamper. Och de gjorde det med den där attityden som säger: här passerar du inte gratis. Den sortens backlinje som inte bara försvarar mål utan försvarar identiteten.

Forwards som jagade, mosade och gjorde mål
Och längst fram? Där fanns karaktär. Tempo. Och en jäkla vilja att göra mål. Frida Gustavsson polisen som leker katt och råtta med storspelare tillika gammal landslagsspelare som Nilla Fischer på Polis-EM tog med sig exakt samma mentalitet in på planen. Smart, intensiv, ständigt på rätt sida gränsen. En forward som aldrig gav en försvarare en lugn sekund. Bredvid henne fanns Levina. Speedkulan. Djupledshotet. Hon som mosade och mosade för att till slut få trycka dit bollen. Mål, mål, mål – mera mål, som Markoolio sjunger... När Levina satte fart visste alla vad som gällde: backlinjen flytta framåt!
Det var ett anfallsspel byggt på olika kvaliteter men med samma slutmål. Att avgöra matcher.

Det som gör ett lag till ett lag
Men 2025 var inte bara ett år av individuella prestationer. Det var också året för kamp, svett och lärdomar. Ett år där två nya IFK-profiler föddes för framtiden ur lagets egna led, samtidigt som snillen spekulerade och snackade vid sidan av planen. Match för match klev fler fram. Fler tog steg. Fler gjorde jobbet som inte alltid syns i rubrikerna, men som är helt avgörande för att ett lag ska fungera: löpningarna, täckningarna, uppspelen och uppoffringarna. Parallellt växte stödet runt laget. Publiken var kanske inte stor till antalet, men desto starkare i sitt engagemang. Familj, vänner, klubbkamrater och supportrar fanns där vecka efter vecka och visade tydligt vilken betydelse damverksamheten har för hela föreningens identitet.

Resan framåt
Egna fostrade spelare som Edith, Maha, Elsa och Alice, för att bara nämna några. Spelare som vuxit fram ur ungdomsledarna Glenns och Saras helt magiskt långsiktigt byggda verksamhet. Visst ligger det både en del tjat, mycket lek och framför allt en tålmodig tro bakom att alltid jobba för tjejernas bästa, att alltid se individen före resultatet. Men utfallet ser vi nu. Tålmodigheten som bar frukt. En grund som inte skapats över en natt, utan byggts med tid, omtanke och en tydlig idé om vad IFK Lindesbergs damfotboll ska vara. Det är därifrån framtiden glänser. Inte som ett löfte långt bort, utan som något som redan står redo. Något som bär klubbens färger med självklarhet, stolthet och hunger. Så när man ser tillbaka på 2025 ser man mer än en säsong. Man ser ett damlag som står stadigt i nuet och ett som har alla förutsättningar att glänsa, nu och för alltid. För framtiden i IFK Lindesbergs damlag? Den ser inte bara ljus ut. Den är ljus..

Kom ihåg: För i Lindesberg vet man: det är inte alltid tabellen som berättar hela sanningen utan resan i den som sagt.