En länscups helg i Fellingsbro – mer än bara hockey

Ja, kära vänner… ibland sitter man där efter en helg och undrar hur man ska börja summera allt. För hur fångar man i ord allt det där som inte går att mäta i mål, minuter eller matcher?

Det har varit en helg fylld av skridskoskär och skratt, av blickar som talade mer än ord, av små segrar och stora lärdomar. Och mitt i allt detta – människor som ställt upp, burit, fixat och funnits där. Ett tusen tack till er alla. Utan er hade det aldrig blivit något. Vad man än gör – litet eller stort – är man en viktig del av helheten.

Spelarna då? Jo, de visade oss precis varför vi älskar idrotten. Det var inte bara puckar som flög, utan också glädje, mod och en framtid som tog form på isen. Att se barnen ta steget från halvplan till helplan… det är som att se små plantor växa upp till unga träd. De vinglar lite i vinden, men rötterna slår djupare för varje dag.

Ledarna – ja, ni är som fyrar i mörkret. Barnen ser er, följer er, lär av er. Och det fina är att ni inte bara lär ut hur man åker skridskor eller skjuter puckar. Ni visar också hur man står kvar när det blåser, hur man reser sig när man faller, och hur man bär varandra i med- och motgång. Jag fick förmånen att prata med er om träningar, om ledarskap, om alla de där situationerna som aldrig syns i statistiken. Och jag säger det rent ut – ni är förebilder.

Och så våra domare. Ni som ofta får höra mest när det går fel, men kanske minst när det går rätt. Den här helgen visade ni tålamod, pedagogik och en vilja att bygga framtiden även i domarrollen. Att ta hand om två helt nya domare och guida dem genom sina första matcher – det är stort. Ni bar dem, precis som vi alla bär varandra.

Till publiken: tack för värmen ni spred på läktarna. För applåderna, för hejaropen, för att ni delade känslorna i varje byte och varje mål. Ni gjorde hallen levande.

När vi ser tillbaka på helgen känns det nästan som en bok vi just börjat skriva i. Ett första kapitel på säsongen för oss i FFIK. En öppning fylld av både lärdomar och värme, där vi nu tar med oss all den här energin in i träningar och matcher.

För hockeyn, ja den är förstås sporten vi samlas kring. Men den är också något mer. Den är en plats där människor möts, växer och hittar sin styrka. Där ett skratt kan värma lika mycket som en seger. Där ett ”bra jobbat” från en lagkamrat kan vara skillnaden mellan att våga och att tveka.

Så vi säger det igen: tack. Tack för helgen, tack för gemenskapen, tack för kärleken till idrotten. Och kanske framför allt – tack för att ni påminner oss om att hockey, i sin allra vackraste form, handlar om livet självt.

Tack – från oss alla i FFIK
/Esther

Esther de Haan Suppleant