Tung förlust i derbyt!

I helgen var det dags för 1a derbyt mot Råda.

Ett Råda som det var länge sedan vi mötte i tävlingssammanghang, iaf i "modern tid".
Derbyn är ju alltid speciella, det finns spelar kopplingar, lokalpress som håsar, mycket folk på plats och nu mer sändninga av matchen på diverse plattformar.

Tycker vi svarar upp mot detta på ett mycket bra sätt, vi gick ut och körde direkt. Det fanns en tändning och fokus som vi ledare saknat lite. Vi har pratat om att vi måste göra Lunnevi till vår "hemmaborg" Här skall vi vara "grisigt jobbiga att möta" och det tycker jag vi är på rätt väg att göra.

Själva matchen då?
Jo den är tät som ett derby skall vara, vi spelar bra, ligger rätt. Råda ruller lite i backlinjen allt enligt plan men vi styr dem till att ofta slå långt. Vi själva hittar in backom deras backlinje och hamnar i flera snätt inåt bakot lägen men kan inte utnyttja detta fullt ut.

Istället så kan Råda ta ledningen i 42 min när en hörna nickas med felträff?? i backhuvudet på en av våra spelare och sen in! Så har jag fått det berättat för mig för det var en rörig situation. Jag vet ärligt inte vad jag skall säga, jag bara lider med spelarna, föreningen och givetvis svider det i bröstet själv. Man vill både skratta och gråta på samma gång!

I andra jagar vi kvittering, skapar tryck men det vill sig inte. Synonymt för matchen är väl att Ida M i matchens allra sista sekunder har ett friläge och kan nicka mot bortre gavel men får ingen fart på den och Fanny i Råda målet kan enkelt plocka ned den. Se sekvensen bland Bibbis bilder!

Vi gör en grym match men det räcker inte denna gången. Är det något jag lärt mig av i år är att bollen studsar precis som den vill, i alla fall för oss i IK G dam. Vi får ta med oss allt vi gör bra, och det är mycket, in i nästa match

Fredrik Andersson