Intersport cup !!

Idag lördagen den 9/12 är då dags för lite inomhuscup i Kalmar Sporthall. Det är tre grupper som ska göra upp om priser och ära. Vi har kört tisdagar med inomhusträning så det sitter väl hyfsat. Det är ju lite med regler man måste fokusera på . Så man inte går bet och åker på avgörande negativa effekter. Vi ska göra vårt bäst. Vi ska vara med i två turneringar innan det blir 2018. Kalmar idag då och sedan i Högsby på annandagen. Så vi kommer att se till så att alla i seniortruppen som vill och kan delta ska vara med i minst en cup. Idag har vi följande manskap: I målet : Den ständigt unge Daniel " Grasse" Svensson. Backar: Albin, Alle, Charlie och Tom Fåvads: Kim, Benjamin, Wille och Jocke Vi spelar 12.45 mot Söderåkra, 14.30 mot Flerohopp och 16.00 Kåremo. Seniorer Herrar 0kommentarer

Tystnad och tagning

November. Vår absolut mörkaste månad. Ofta kolsvart med regn. Men det är vila efter säsong. Jag är alltid tärd efter säsongen, bubblan man lever i spricker och kroppen spretar. Letar. Den är lite villrådig först, den fattar inte att det är just vila som behövs. I år extra lång säsong. En extra månad blev det men vilken månad sedan. Ett kvalspel som hette duga från BIKs sida satte punkt för 2017. Så både Anders och jag har varit medvetet passiva. Laget har tränat tisdagar i sporthallen. Vi har bara sporadiskt synts till. Men nu börjar vi sakta vakna. Vad händer i BIK nu? Ja vi ska spela två inomhuscuper. 9 december i Kalmar. Där möter vi i gruppspelet Söderåkra, Kåremo och Flerohopp. Sedan Högsby på annandagen där vi hamnade i en galet stark grupp med Fågelfors(lirar futsal div 1), IFK Oskarshamn och Högsby. Så inomhus gäller nu. Annars då? Jag har aldrig varit med om lugnare Sily Season. Vår trupp har vi jobbat med hela året och förtroendet har bara vuxit. Vi har mer att ge tillsammans så alla verkar vilja vara kvar. Det finns lite samtal kring vissa spelare men jag vet faktiskt inte mycket. Om klubbar uppifrån är intresserade är det bara smickrande för klubb och spelare att vi lyckas ta fram unga bra spelare i vår lilla miljö. Vi har medvetet inte jagat några nyförvärv. Varför? Vi vill ge hela vårt förtroende till den befintliga truppen. Vi tror på den lika mycket som 2017. För nu har vi överbryggat de stora hindren. Att så många unga skulle bli seniorspelare under året tog tid. Och jag erkänner att jag/ vi var svettiga i våras vad vi gett oss in på med så ung trupp och resultaten gick nedåt. Men tron fanns 110% hela tiden. Vi jobbade oss upp och in i ett Winning streak som hette duga. Vi kommer starta säsong 2018 lördagen den 13/1 med en kick-off träning. Återkommer i ämnet. Förra året hade vi skytte med pistol och gevär. I år blir det annat ljud i skällan.. sedan blir det träningar tisdag, torsdag och lördag. Tisdag och lördag blir i Mönsterås på konstgräs, torsdagar i Blomstermåla på grus, is, backar med klassiska matsamlingar efteråt. Vi kommer också blanda in Lina Svensson i vår träning likt förra året. Med fokus på rörlighet, smidighet och styrketräning. Träningsmatcher är satta och träningshelg också. Vi kommer börja mot Trekanten 24/2, sedan Fågelfors, IFK O skarshamn, Högsby, Hultsfred, Färjestaden. Träningshelg kommer vara i Löttorp, Böda 6-7 april. Vi kommer åka med hela truppen och juniorlaget för att svetsa samman oss alla. Juniorlaget är ett nytt grepp, viktigt grepp som är framtiden. De kommer integreras på alla sätt under året. Signalerna är stenhårt jobb, div 4 väntar. Nya bra lag att möta. Vi måste upp och över nya hinder. De flesta hinder är vi själva. Men motståndet kommer vara bättre, vi måste bli bättre om vi skahänga med i serien. Vi har planen klar hur vi ska jobba under 2018. Vad vi vill utveckla men allt detta tar vi såklart med gruppen..det känns så spännande. Seniorer Herrar 0kommentarer

Dahham Housein

I våras fick jag ett sms av Mörbylångas starke man, hjärtat i deras klubb Anders Larsson. Han hade en spelare som varit hos dem ett år, Dahham Housein. Nu var han tvungen att flytta, reglerna är så i detta landet. Han hann rota sig men nu var han tvungen att bo på ny ort. Blomstermåla skulle bli nästa anhalt. Anders ringde upp mig och frågade om Housein kunde träna med oss. Jag sade javisst. Han kom och han hälsade och med sitt leende och ödmjuka jobb gick det ganska bra till en början. Men i juni svajade han rejält. Vårt lag gick dåligt i serien, frustrationen hos många påtaglig. Stressade spelare av situationen i botten av serien. Housein såg allt sämre ut i träning, blek, orkeslös. Efter någon träning sade flera spelare att Housein inte funkade alls längre. Det var ingen bra situation, jag fick prata med Housein och sade att han fick lämna laget. Det var ett svårt beslut, jag mådde riktigt dåligt. Hans ögon var tomma och ledsna på riktigt. Det bet i mig. Housein gick hem men återkom med sms, han bad om en ny chans. Han försökte förklara hur viktigt laget och fotbollen var för honom. När jag gav honom beslutet kändes det aldrig rätt riktigt, något stämde inte. Visst han funkade inte fysiskt, han hade svårt att kommunicera. Men fotboll ska ju vara ett gemensamt språk där alla kan mötas. Vad hade vi gjort för att förstå honom och nå honom? Det gick några veckor så mötte jag honom, han bad igen.- Du ser piggare ut nu sa jag. - Ja ramadan är över sa han. Ramadan? Va? Jag hade ingen koll på den. Under den månaden han var så klen, blek och svag var han ju utan mat och dryck stora delar av dygnen. Därav den svaga Housein. Jag/vi hade varit för snabba i vårt beslut. Jag tog tillbaka Housein i träning och som han sken. Solen i juli var ljummen mot hans hetta på planen. Han slet och jobbade, brann och bidrog. En fröjd att se honom. Nu fick vi se Housein. Kommunikation är ett ledord i vårt ledarskap men här brast vi tillsammans med Housein då han inte kunde förklara ramadan situationen direkt, det hade ju gjort saken annorlunda. Men kommunikationen mellan oss funkade, vi möttes. Jag förstod. De sorgsna ögonen var nu glödande klot av lycka. Hösten rullade på så kom ett brev till Housein, de var tvungna att flytta igen. Nu Göteborg. Jag var en kväll ute och gick, promenerade över Salthäll. Det spelades fotboll på den slitna planen, skratt och energi. Då mötte jag Housein igen.- Var ska du? sa han. - Till en kompis, sa jag. Men jag bor här, besök mig. Jag tystnade. Frågan hängde i mig. Det tog några dagar. Jag bara skulle besöka honom. Smsade och bestämde en dag. Jag ringde på dörren, Housein öppnade. Varmt handslag. Hans fru och lilla 2-åriga dotter tog också emot. De bodde i en lite liten enrummare. En soffa av trä, en säng. En matta. Inga bord, tavlor. Kalt men varmt av deras familj. Jag fick kaffe och syrianska kakor. Vi pratade om allt. Jag frågade mycket och fick många svar. Fick se bilder från hans frus hus. Eller rättare sagt smulorna. En bomb träffade deras hus och begravde familjen, hennes pappa och syster dog. Mamma och några syskon klarade sig mirakulöst men de fick nu fly. Housein var tillsammans med henne och de flydde nu undan kriget med båt. En otäck resa på vattnet, över berg och pass med bilar.Till slut då Sverige. Jag sitter mest tyst och lyssnar häpet, ser bilderna. Känner sorgen när hon visar sin syster på bild, glad och vacker. Nu död i ruinerna av bomber. Hon blir blank i ögonen men ler mot mig och bläddrar vidare. Dottern Haja snubblar omkring och charmar oss alla. Housein stannar upp. - Hur är Göteborg? Här är det så lugnt och bra. Alla är snälla. Vi vill inte åka härifrån. Man får en klump i halsen. Vad väntar dem i Göteborg? - Jag vill aldrig tillbaka till Syrien säger han. Aldrig. Han pekar på mattan på golvet. Det var den enda sak han hade med sig från sitt hemland. Mitt minne, säger Housein. Housein pratar ofta med sin mamma som är kvar och han har syskon utspridda överallt. Hans pappa är död. Vi pratar om allt. Mat. De gillar vår Lasagne och all fisk vi har. Jag ger Housein en Blomstermåla IK bok, jag får en kram av alla tre innan jag går. Att ett så litet hem, så befriat av material kan vara så fyllt med allt man önskar. Värme, samtal. Äkta dialoger. Tacksamhet. Ödmjukhet. Jag går ut, nästan knäsvag. Vet inte hur jag mår. Illa, yr, konfunderad. Ledsen. Men också glad över vänskapen. Att jag träffade dem. Jag hade inte en enda tanke på något när jag gick in, öppen för vad som skulle komma. Men ändå knockade de mig med sin totalt utlämnande historia. Sitt sätt att ta emot mig. Vi är bra bortskämda många gånger, vet så lite om riktig rädsla. Om vad en riktig förlust är. Att tvingas bort från sitt egna land, sin familj. Tvingas bort. Av vapen, pipor av riktat järn bortförda. Nu kommer de till ett nytt land och de tas emot men på våra stränder står många osynliga med vapen och siktar. Varför? Har de hört historierna? Jag är ingen politiker, jag säger bara det jag ser och känner. Jag tror på tolerans, på ett öppet, fritt land. Där vi hjälper dem i nöd, där vi försöker hjälpa alla. De som bor här sedan urminnes tider och de nyanlända, de svaga, sjuka. Se till så skola, sjukvård finns. Idrott, kultur. Möjligheter att leva och växa. Det finns så mycket som svajar nu, många är rädda av många orsaker. Jag önskar havets vågor sköljde över hela vårt land, över hela denna värld med medmänsklighet. Vi är alla lika, vi behöver varandra allihop. Nästa gång jag äter Lasagne ska jag tänka på Housein och hans familj. Deras glädje och tacksamhet. Hoppas de har frid, framtid och lycka i Göteborg. Housein skrev att för ett tag sedan att det var ok i staden men han saknade oss alla i Blomstermåla, laget, fotbollen, mig. Du fina man med fru och barn. Ser du Håkan Hellström Housein, hälsa honom från mig med en öppen Blomstermåla kram. Lev väl och kramas mycket . Med ögon, ord och armar.God kväll. Seniorer Herrar 0kommentarer

Årsfest och summering

Igår hade vi årsfest och det är alltid en munter tillställning. Förra året åkte vi ur div 4 men hade en trevlig årsfest för det. För detta gäng, denna stämning vi har går inte av i motgång. Den växer och vill ta sig ur det svåra och truppen vet att vägen till framgång stavas tillsammans. I år blev det ju en klang och jubel höst efter tuff vår. Men vi börjar med januari, då vi drog igång med en trupp så fjunig och ung men med stora portioner talang inneboende. Medvetet hade vi satsat allt krut på en ung träningsvillig trupp. Aldrig har jag tränat ett så ungt lag, tror inte det ens funnits en så ung seniortrupp i BIKs och kanske någon klubbs historia. Men vi ville ha det så, Anders min kollega och jag. Träningen i januari var fokus på två saker. Hård träning med mycket fysik men också på lika mycket teknik. Allt spel var fokuserat på få tillslag, pass/rörelse i allt vi gjorde med boll. Mycket löpning. Men sedan också ett nytt grepp. Rörlighet/smidighet. Vi har under hela året kört inslag av ett 15-tal övningar där vi berör nya delar av kroppen. Inte så raka stora muskelgrupper utan mer in på sidospår, hitta nya muskler, leder att jobba igång. Sedan lade vi in några pass med Lina på Lilla gymmet i Blomstermåla. Hon inspirerade oss med nya pass. Så vi tränade på div 2 nivå under januari och februari med 4 pass i veckan. Där lade vi grunden. Vi började sedan med träningsmatcher, Lindsdals b-lag med inslag av A-lag mötte oss och vi vann med 2-1, allt satt helt perfekt. En makalös match. Hur skulle detta gå? Jo mest nedåt resultatmässigt. Vi har sedan oerhört svårt att hitta rätt, allt blir rörigt. Laget har så mycket att ta in. Många gör sin första seniorsäsong, några sin blott andra seniorsäsong. Så det är en berg och dalbana vi åker i. Känslomässigt, fysiskt, taktiskt. Men vi har ett strålande träningsläger i Vallentuna i april som ger oss god råg i ryggen. Laget svetsas samman och det lägret var i slutänden oerhört viktigt. Vi börjar serien och jag/vi ledare är mycket osäkra på om laget är redo. Det är inte laget. Vi kommer från konstgräs till buckliga planer, köttigt motstånd. Mer närkamper än de nånsin känt på. Många klarar inte av pressen av seriespel, fysiken eller studsiga planer. Vi kör i diket. Saknar någon på planen som ger stabiliteten. Vi har efter våren endast 10 poäng och ligger illa till i serien, platsen ovan kval nedåt. Men har ändå börjat inse vad som krävs för att förtjäna seniorpoäng. Vi avslutar bättre med en bra bortamatch mot Färjestaden. Det tar oss in i sommaren. Jag har en familjedust hemma med fru och dotter som vil åka på semester(logiskt) men jag säger nej. Vi måste vara hemma, laget måste träna hårt. Vända trenden. Så vi skjuter på semestern, laget tränar extremt bra i 3 veckor innan hösten börjar. Vi kör 2 träningsmatcher och allt börjar kännas bättre. Spelidèen har tagit tid men nu börjar alla förstå sina roller, vi får in Wille och Kim som nyförvärv. Detta är nytt härligt viktigt blod in i gruppen. Sebbe är avstängd de 4 första matcherna så Grasse får kliva in. Det ger oss en rutin som är viktig, hans lugn, röst, pondus tar laget till en ny nivå. Matte Rehn är med de första matcherna på hösten och det avlastar också alla unga. Så viktigt av Matte där. Vi börjar vinna, det skapar självförtroende. Och detta bara maler på , inte av sig självt såklart. Vi tränar fokuserat i veckorna, laget vet sina roller. De brinner, de vill, de kan. Nu blomstrar allt vi tar i. Vi spelar en oerhört passionerad fotboll, fart, fantasi. Ett modigt spel, ett kreativt spel som känns över linjerna till oss vid sidan. Publiken som kommer älskar det, att se laget spela. Vi gör oerhört bra matcher mot Läckeby, Runsten hemma min favorit, Nabben borta så skönt att visa att vi vuxit upp. Klarar deras fysik och vinner med 2-1 i jämn jämn match. Vi har sedan IFK O hemma i en match som går till historien, avgörande match. Ruda har BB 2001 borta och vi spelar hemma. Ruda leder i halvtid med 5-0, vi med 2-1 är flera mål efter Ruda i kampen. Men sedan äter vi oss in, sakta. Mål efter mål. Vi gör 5-1 i 85 min. Ruda matchen är slut de vinner med 7-1. Vi måste göra ett mål till, 1 min kvar. Vi får frispark, vi ropar upp Jocke i boxen. Lång frispark, Jocke skarvar till Kim som spelar Benjamin. Han har missat två klara lägen innan, har pojken vuxit upp? Fått skäggväxt? Ja det har han. Rena rama tomteskägget. Med en sådan koncentration och kvalitè tar han emot bollen och sätter sedan bollen i nät. 6-1 och vi vinner och går förbi Ruda med 1 mål i sista sekunderna. Totalt kaos och magi. Har aldrig varit med om mer spänning. Vi går till kval, efter sommarens fokus var jag tvungen att köpa mig lite familjefrid så vi bokade in en resa efter serien. Nu blev det kval så jag missade första matchen mot Tvärskog borta, så nervös jag var i solstolen går inte att beskriva. Men hade telefonkontakt med broder och lyckan när laget vann med 2-1 i första matchen går inte att beskriva. Jag var så lättad då jag inte var på plats, så glad att Anders och grabbarna lyckades. Vi fortsätter sedan mot Stjärnan hemma i en gyttjebrottarmatch, ingen fotboll mest krig och slit. Vi lyckas faktiskt med nåt bra från sidan, då vi vid 1-1 i 80 min skickar in Kim som gör 2-1 i 82 minuten på pass från Felix. Nu är allt i egna händer inför Storebro borta. En lurig match då laget känner hur nära de är, det är smått feststämning på väg till match. Så vi drar ner gardinerna innan uppvärmning och beordrar 129%igt fokus från ALLA med omedelbar verkan. På med hårt jobb, på med kreativiteten. Fokus. Och som laget blomstrar i första halvlek. Visst vi mötte ett sargat avslaget lag men alltid lätt att falla in i deras gödsel. Vi kör över dem med tempo och fantasi. Underbart spel. 3 jättefina mål och matchen kändes i hamn. I andra kan vi lufta alla, vi vinner klart kvalet och division 4 är åter vår serie. Det känns helt otroligt att vi lyckades vända allt från ett svart hål under våren till hela 13 matcher i rad utan förlust. 12 segrar och ett kryss. Makalöst facit, svårslaget. Varför lyckades vi? Oerhört mycket träning gav till slut resultat, mycket fina fotbollspelare som behövde tid att mogna, förstå kravbilden fick blomma under hösten. Vi har haft en tydlig spelidè som alla till slut köpt och förstått. Vi har haft ledord som gjutits in med långsamt murbruk. Konkurrens, dialog, delaktighet, glädje, en tillsammanshet i alla stunder(speciellt de svåra i motvind). Laget har bytt fjun till kraftiga strån på samtliga delar. Detta lag har gjort den mest otroliga resa, all ära till samtliga i truppen. ALLA har verkligen bidragit och det är inget skitsnack, för det är de där små extremt viktiga insatserna som i slutet var avgörande. Mer om detta i nästa inlägg, för nu får jag ej rum med mer ord. Ha en trevlig söndag alla därute. Seniorer Herrar 0kommentarer

Division 4!!!

Regnet faller i täta fall denna söndag men jag hoppas solen lyser i spelarnas sinnen. För säsongen är över, 10 långa månader av tillsammanshet i fotboll, i kamratskap, i med och motgångar är över och som denna trupp gjort det. Jag kommer inte summera idag, det krävs mer tid att ta in allt denna trupp gjort. För stort är det, majestätiskt stort på så många plan. Hur unga pojkar blivit män och medmänniskor, pojklagsspelare till seniorspelare. Hur de äldre tagit hand om alla dessa hormonbomber som klivit in på savannen för första eller andra året. Hur dessa unga zebror gnällt och klagat i början, i motången undrat under våren men aldrig släppt taget om oss ledare, respekten och tron på att vi skulle leda er rätt. För guidning behövs. Talangen står de själva för, otroligt duktiga spelare men många gånger spretiga som knotiga träd. Det spretiga vill vi behålla, där ligger modet att utmana, vara kreativ. Våga skapa. Men att hålla det spretiga intakt inom laget, viktigt att förstå skillnaden mellan individens frihet och kollektivets beslutsamhet. Det har denna trupp greppat och förstått, fullständigt blomstrat, kämpat, brunnit detta otroliga år 2017. Storebro borta igår, det bubblade överallt i bussen upp. Sånger och musik. Glada förväntansfulla spelare. Lätt att fokus flyttas från match till eventuell fest. Så när vi kom fram började jag direkt med tydliga direktiv. Vi väntar inte med att ta fram 200% koncentration, vi gör det NU! Vi skapade i matchgenomgången ett direkt fokus, tror jag kallade det Berlinmuren, totalitära skygglappar mot allt utanför matchen. Och som de lyssnade ..igen..detta sanslösa lag. Matchen tar vi tag i direkt, vi äger och skapar . Spelar jättefin fotboll på fantastisk höstplan. Vi har ett par avgörande minuter runt 20e. 19 minuten, Matte Rehn kommer rättvänd med boll( då är det inte kul att vara motståndare) han hittar Viktor till vänster i fart, Viktor spelar Benjamin som icecold lobbar in 0-1. Nu släpps allt löst på savannen, 0-2 kommer 1 minut senare då Benjamin tackar för senast och spelar fram Viktor som kontrollerat bredsidar in 0-2. Direkt efter detta har Storebro ett friläge som Sebbe räddar galant. Vi gör 0-3 i slutet av första då Viktor assisterar, han spelar Wille som vänder bort sin bevakare på en klassisk 5-öring och lobbar också han så vackert in bollen i nät. Vi vill i andra punktera såklart och går fortsatt för fullt. 0-4 gör Benji igen på assist av Felix vildvittran som kommit in, dagens tredje lobb.. nu känns det klart. Vi rullar på spelare, byter in alla vi har. Delaktighet är ett vackert ord. Tillsammans ett annat runt ord. 0-5 gör Kim då Wille bryterpassar honom fri. Kim chippar elegant in bollen. Matchen blir ju lite avslagen såklart men oj så skönt då vi haft så många höstmatcher med galen spänning. Sebbe räddar två frilägen till i andra, tre kvalificerade räddningar i matchen vittnar om koncentration och fokus på vår keeper. Jag hinner säga - Bara Sebbe får hålla nollan idag när Tom( Petty) Borgebäck får till ett magiskt hemåtpass/skott som Sebbe inte hinner parera och bollen går i mål.1-5 slutar det, vi gör alla 6 målen. Vi vinner vår kvalgrupp med tre raka segrar. Har på de sista 13 matcherna 12 segrar och ett kryss. Hur känns det? Ogreppbart även i lokalfotbollen. Vi vinner och går nu upp en division. Det känns så bra då laget är ungt, utvecklingsbart. De vill upp. De brinner. Ofattbar säsong som jag som sagt ska summera om det går framöver. Matchen igår, ja det som känns så bra trots att motståndet igår inte hade fokus eller sitt bästa lag så gav vi allt allt vi hade. Spelade jättefin fotboll med överlapp, få tillslag, kreatörer, arbetare i ett. Jag älskar den kombinationen, stenhårt jobb / fantasi, glädje, mod. Vi lever ju i landet Sverige och där ska vi vara bregott normalsaltat, vi ska vara mellanmjölk. Sticker man ut så är man körd men laget igår och hela året är så älskvärt. Att jag faktiskt skriver dessa rader med tårar i ögonen, regnet faller men vi står upp än. Vi i BIK. Division 4 här kommer VI!! Seniorer Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter