Segerderbyt på Dalhems IP

Startelva: Alice – Elsa, Felicia, Kajsa, Saga – Elli, Amanda E, Yrsa, Fanny – Maja, Julia Avbytare var: Eva som kom in som anfallare efter 27 min och spelade där fram till pausen, spelade sedan i samma position också de sista 20 minuterna. Andrea som kom in som höger yttermittfältare efter 28 min och spelade i den positionen fram tills hon gick ut 10 min före slut. Liedman som kom in som anfallare efter en halvtimme och spelade i den positionen matchen ut. Emma som kom in som högerback efter en halvtimme och spelade i den positionen i 47 min innan hon blev utbytt för att sedan åter få hoppa in de sista 7 min istället för Elsa som skadade sig (såg i alla fall för mig efteråt inte ut att vara något allvarligt). Redan från första minuten kändes det som att det här skulle bli en riktigt bra insats från vår sida. Redan efter ett par minuter hade vi haft ett par fina anfall och det hade lyst av spelglädje. I den 6:e min tog vi också ledningen när Julia slitit sig loss från sin bevakare och sedan nära kortlinjen enkelt kunde slå ett inlägg längs marken som Maja S som än enklare kunde slå in bollen vid bortre stolpen. Vi fortsatte att ösa på framåt och lånade inte ut bollen så långa stunder i taget. Några gånger såg det i och för sig ut att kunna bli lite farligt bakåt när deras snabba och duktiga kantspelare satte fart med bollen men anfallen rann sedan i princip alltid ut i sanden utan att Alice behövt träda i funktion. Om jag inte missade något så hade de väl bara ett riktigt avslut på mål och ett skott utanför i första halvlek. Istället gjorde vi två täta mål i 17:e och 19:e min. Det första var ett otroligt tjusigt sologenombrott av Amanda E där hon efter att ha gjort bort tre motspelare på sin väg lika kyligt som enkelt kunde rulla in bollen i bortre burgaveln. Det andra var ganska snarlikt. Den här gången slapp dock Amanda E göra bort någon på sin väg mot målet. Hon fick en perfekt djupledsboll bakifrån (uppfattade dessvärre inte av vem, eller snarare glömde det direkt i upphetsningen över Amanda E:s två mål) som gjorde att hon kom steget före sin motståndare som hon proffsigt höll undan och sedan drog ifrån så att hon åter kom fri med målvakten och från nära håll lugnt lade den i närmsta hörnet strax vid sidan av målvakten– såg från min position ut såg det till och med ut som under men det är knappast troligt att deras duktiga målvakt skulle låta det ske. Vårt fina spel med fart och fina kombinationer bara fortgick och skapade ständig oro för Backarnas försvar. Två minuter efter 3-0-målet var det nära ett fjärde mål när Julia, som var inblandad i det mesta framåt, kom fri men enligt min mening väntade för länge med skottet och nästan blev upphunnen så att hennes avslut blev lite stressat och ofarligt. Eva byttes in i de 27:e min och hade bara varit med i 2-3 minuter innan hon fick på ett hårt pressat skott ur lite halvdålig vinkel på högerkanten. Målvakten lyckades dock få ut några fingrar på bollen så att det som nog annars skulle blivit mål nu bara resulterade i hörna. I den 34:e min var det Liedmans tur att efter bara några få minuter på planen vara så nära att göra mål som det går när hennes skott sedan hon blivit frispelad tog i insidan av stolpen och sedan rullade längs, ja på mållinjen bort mot andra stolpen innan målvakten (?) fick undan den. Mot slutet av halvleken blev det något mer avslaget men man kan ju inte begära allt i en i övrigt så fantastisk halvlek. Även om andra halvlek inte blev lika sprudlande så spelade vi även fortsatt ganska bra och jag räknade till fyra heta lägen varav ett resulterade. I den 54:e min hade vi (vem?) ett skott nere vid stolproten där målvakten gjorde en av sina otaliga fina räddningar. Det skulle sedan dröja till den 71:a min innan vi fastställde slutresultatet 4-0 när Liedman gjorde ett säkert avslut ur dålig vinkel när hon löpt sig fri på västerkanten. I den 75:e min bröt sig Andrea genom deras försvar och hennes avslut krävde ytterligare ett bra ingripande från målvakten. I den 86:e min ledde ett skott från Liedman till en lite rörig situation där Backarna var nära att göra självmål. Som helhet en otroligt bra insats även om vi tappade lite fart och rörelse ju närmare slutsignalen vi ko och vi blev lite stillastående ibland. Vad som var allra bäst var att det inte alls var något duttande med bollen, vilket tidigare ofta varit en stor del av orsaken till en del förluster. Vi var heller inte rädda att avsluta vilket också varit ett problem i många matcher. Vi hade ett distinkt passningsspel i bra tempo och varierade spelet bra. Vi utnyttjade också kanterna bra även om det väl blev lite väl mycket slagsida åt vänsterkanten. Det är ju visserligen alltid svårt och lite meningslöst att jämföra prestationer utförda i olika positioner i lagen men jag dristar mig ändå att trots alla våra fina insatser utnämna Backarnas målvakt till planens bästa. Hon har allt en målvakt ska ha. Hon är vig, har snabba reflexer och inte minst en väldigt bra blick för spelet som gör att hennes många och ibland väldigt långa utrusningar alltid är så vältajmade. Utan henne hade siffrorna kunnat bli större vilket inte minst visas av statistiken nedan. Nu har vi 4 raka segrar med målskillnaden 14-1 och ligger på femteplats bara två poäng efter serieledarna i den oerhört täta serietoppen med 5 lag inom 2 poäng. Visserligen med en eller två matcher mer spelade än de tre översta och visst kan det även om vi skrällde med att ta poäng borta mot Höllviken bli svårare nu när vi efter att ha mött de kanske något sämre lagen får ta oss an ett par av de bättre – men ändå! Till slut måste jag, för vilken gång i ordningen?, tala om hur hjärtevärmande det är att se den oförställda, icke uppblandad med en viss sorts agressivitet som är så vanlig på herrsidan, glädjen efteråt när vi spelat. I det här fallet var det än trevligare att det skedde ett nästan gemensamt springande från lagen mot den riktigt stora publiken (nog 75-80, domaren uppgav 85 men det kan ju aldrig bli exakt och jag tror att det kanske var lite lite i överkant) och att jag heller inte kunde upptäcka några som helst hårda känslor mellan lagen varken under eller efter matchen utan rådde en ömsesidig respekt. Statistik (våra siffror först): Hörnor 6-0 Avslut på mål: 23-2 Avslut utanför: 10-1 /Bengt Senior Damer 0kommentarer

Serien nu uppdaterad

Jag har varit på semester (fast har man det om man är pensionär?-:)) och förde inte in några resultat då men nu har jag fört in alla resultat fram till dags dato. Senior Damer 0kommentarer

Tre nya poäng och en lobb på Gullan

De flesta av våra matcher har en tendens att få ett namn av våra coacher. Onsdagskvällens match på Gullviksborgs IP med gästande Arlövs BI som motstånd var inget undantag och låt oss därför nu gå igenom "Lobben på Gullan". Formation: 3-3-2 Startelva: Alice – Nora, Kajsa, Elsa – Andrea, Yrsa, Moberg – Liedman, Eva Stjärnbänken (samtliga spelade): Julia, Skans, Otto, Felicia S, Håkan, Ellinor, Charlie * åter igen blev det 9 mot 9 efter önskan av vårt motstånd. Där reglen är att det lag som ber om 9-manna får ha max 12 spelare i truppen medan det andra laget får, likt vid 11-manna, ha 16 stycken. Trots den något blåskyliga syttende mai, där solens strålar inte riktigt orkade ge värme, var publikantalet ändå överraskande hög i antalet (25 personer kanske?). Redan när domaren blåste igång matchen var Barrikaden på hugget och skapade snabbt ett anfall och avslut på mål. Spelet var lekfullt och både Moberg och Andrea kom fram fint på sina kanter och Liedman gjorde flera genomstickare mellan motståndarnas backlinje. Den inledande kvarten var vi farligt nära att göra mål, men marginalerna var inte riktigt på vår sida. Dels på grund av att den pinnen som vilar på målets stolpar var i vägen för både Andrea och Yrsa och dels för att Arlövs målvakt visade riktig klass. Till och med vår mittback och kapten Kajsa hade ett avslut på mål, vilket vittnar om hur pass målsugna vi var. Istället blev det något oväntat Arlöv som i den 25:e minuten får in matchens första mål efter en snabb kontring och ett resolut avslut. Snöpligt kan tyckas men det tåls att upprepas, om det är något Barrikaden lärt sig så är det att ha tålamod. Snabbt kom vi på banan igen och fortsatte med anfallen där Charlie kom in på högerkanten och drog upp tempot rejält. Med två minuter kvar av första halvlek är det just genom ett fint samspel mellan Charlie och Skans på vänsterkanten som Julia får bollen och hamnar nere vid vänstra kortsidan. Samtliga motståndare och bänk skriker att bollen är över linjen, Skans skriker på Julia att fortsätta spela – vilket hon tack och lov gör – och hittar Håkan som kommer inrusande i målområdet och som lugnt och behärskat kan placera bollen i högra hörnet, 1-1. Tack vare Håkans mål går vi in i pausvila med en bra känsla. Coacherna Andersson och Fridén ber om "snälla lite mer nogrannhet och kraft i era passningar" och att vi måste ta för oss mer i närkamper, visa vart skåpet ska stå helt enkelt, samt påminner oss om att sätta hög press. Det coacherna nog inte hade anat var att vi skulle gå ut och göra exakt vad de bad oss. Domaren hann nästan inte ta bort pipan ur munnen innan hon blev tvungen att använda den igen. För redan efter 15 sekunder in i andra halvlek (snabbaste målet någonsin för AIF Barrikaden dam?!) så gjorde Julia 2-1. Detta efter att Eva och Julia från vars ett håll rusat direkt mot motståndarnas backlinje vid avspark och stressade fram en felpass som vår målgörare högg på och avslutade kyligt mot målvakten. Vi fortsatte sen att trycka på och hela laget stod högt vilket då och då gav ett och annat farligt anfall för vårt motstånd men Alice stod som vanligt stabilt och höll undan. I den 57:e minuten fick Charlie till en helt magnifik lobb (som att klockorna stannade) där motståndarna var alldeles för insnöade på att Eva kom från offside så att de helt enkelt missade vem bollen egentligen var tänkt till, den löpvilliga Julia. Med en enkel dragning förbi sista backen och ett säkert avslut gjorde Julia sitta andra mål för kvällen. Efter det målet bjöds publiken på flera delikatesser, exempelvis hade Felicia farliga inkast in i moståndarnas målområde, Eva och Kajsa körde en hörnvariant där Ellinor var snudd på att göra mål genom en bicacleta och Skans serverade fram smörpass efter smörpass. Trots ställningen arbetade Arlöv sig in i matchen igen och fick i slutet ny energi, men stort tack för att våra backar aggerade kolugnt matchen igenom och löste allt otroligt säkert. Istället blev det hemmalaget som fastställde matchresultatet i den 86:e minuten efter att Liedman, trots starkt uppvaktande av en back i ryggen, lyckas lägga en perfekt passning till Yrsa som klippte till en bra bit utanför straffområdet och bollen seglade vackert in i nätet. 4-1 till Barrikaden och efteråt skanderades vår ramsa om vem som är bäst i staden tillsammans med publiken. Coach Fridéns ord om vad som var avgörande för matchen: "I andra halvlek så slutade vi tjonga bollen, vi slutade tippa på tå och gick istället in för att vinna bollen i varje situation. Vi var hungriga och vi älskade det vi gjorde." Då våra statistikentusiaster ej befann sig på matchen finns det ingen exakt redovisning på antal hörnor, avslut osv. Allt som kan säga är att Barrikaden hade mycket av allt. Mvh En spelare Ps. En otroligt viktig detalj och notering undertecknad blev påmind om av vår alltid välklädda målvakt var att hon trots försening ej anlände sist till dagens samling och ja kostymen var självklart på. Senior Damer 0kommentarer

Visa fler nyheter