Örnarna fick flyga hem tomhänta

Ysby Örnia 2-1
Kaoset i Ysby nådde under fredagen någon form av klimax. Topptippade YBK har skramlat ihop en poäng på tre matcher och toppstrid är lika avlägset för Ysby som veckohandling på Liedl är för kungafamiljen. I stort sett alla saknades. Axelsson haltar runt med sin baksida, Kasper tittade på Kiss (ett rockband, inte urin ifall man nu är född å 00 - talet), Färe var sjuk, Lucas avstängd och en handfull till saknades. I kaos kommer oftast de sämsta och bästa ideerna. Vi bestämde oss för att ändra det som ändras kunde och det blev till det bästa! In med gamle Pålsson på topp, Kalle som släpande, Dorlind som ytterback, Noak som vänsterback och Bergström på kanten. De som är vana vid att se Ysbys matcher blängde förmodligen skeptiskt ut mot laguttagningen när domaren blåste igång matchen. Men vi var taggade. Styrelseproffset Persson var uppe på taktiktavlan och flyttade figurer. Alla nickade instämmande, hällde upp mer kaffe och vi körde igång.

Det började trevande. Det var två lag som kände på varandra. Vi var livrädda för nummer 21, seriens coolaste frisyr och seriens bästa bollsinne. Ivarsson och Svensson hade i uppgift att hänga, hasa, sparka och störa honom och gjorde så med bravur. Efter tio minuter började vi ta över. Dorlind spelade högerback som om han aldrig gjort något annat och Svensson hade förmodligen bloddopat sig före match eftersom han på femton minuter sprungit mer än en normal mittfältare gör på 90. Vi radade upp chanser. Pålsson var elak och lurig. Otto sköt, Kalle jagade och Bergström fick drömläge när Pålsson på Messimaner lirkade fram bollen till honom. Ledningsmålet kom förlösande. Pålsson som månne sedan glansdagarna tappat några procent i snabbhet är fortfarande farlig som en kobra inne i boxen och stångade in bollen i mål. Stort jubel. Vi öste på för mer. Bergström kom om möjligt ännu närmre men det ville sig inte och Otto hade ett par fina lägen.

I paus pratade Snoddas om att fortsätta ligga tätt på 21:an, spela samlat men inte fegt. Själv hade jag andnöd. Tejpade fötter, tår, vader och baksida lår för att hålla ihop. Kan lika gärna mumifiera mig. Dessutom var Hallandspostens reporter inne i omklädningsrummet för att ta bilder. Allt snurrade. Jag gick ut före alla andra. Hade jag suttit ner i två minuter till hade jag inte kommit upp... Mina döttrar påstod att de vinkat till mig. Jag hade inte känt igen dem under pistolhot. Fokuserad eller sinnessjuk - gränsen är vag.

Andra halvlek var en rafflande tillställning. Örnia gick såklart framåt men YBK kontrade. Bortalaget kvitterade efter att YBK gått bort sig och matchen stod och vägde. Vi ville dock mest och gick framåt. Otto dribblade av halva laget men missade sista dragningen, Pålsson nickade och Kalle slog världsrekord på 17 meter löpning när han hann ifatt en boll och lirade snett bakåt. Vi hade 400 hörnor men bollen ville inte in. Jag tänkte alla mörka tankar i hela världen och såg framför mig hur Örnia skulle sätta tvåan på ett sketet individuellt misstag i slutet. Men så plötsligt hände det. Klockan tickade upp på 89 minuter. Pålsson var döende av trötthet men en boll flög mot backlinjen och på något mirakulöst sätt lyckades Pålsson besegra sin egen kropp och fick upp farten. Han nådde bollen först, touchades i hasorna av jagande mittback och straffen var given. Jag vågade inte titta. Lovade Dorlind gratis pizza om Otto gjorde mål. Det gjorde han såklart! 2-1 och hemmaseger! Vi jublade som om vi vunnit VM - guld. Publiken klappade fram oss, kullerbytta och segerkramar. Äntligen seger. Segersången ekade på Munkavallen, Kalle skickade morsan efter öl eftersom bastun var igång och Pålsson fick ringa färdtjänst för att komma hem. Själv orkade jag knappt fira. Lika fysiskt utpumpad som efter en boxningsmatch mot Mike Tyson och lika mentalt slut som efter ett tredagars seminarium om arbetsmiljö.

Ysbys moral enorm. Segern helt rättvis. Dorlind hjälte på backen, Pålsson en gladiator på topp och Svensson lika speedad som Lance Armstrong. En lagseger. Tre poäng och någonting att tro på.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare