Seger i Skogaby

Tre poäng mot Skogaby
Skogaby – YBK 0-2 (0-1)

Bortamatcher mot Skogaby BK är en av de där sakerna som man minst av allt ser fram emot som spelare i YBK. Man kör ut från Laholm – rakt mot ingenstans. Tror att man hamnat fel och helt plötsligt står idrottsplatsen med sin omotiverat stora läktare där och väntar ogästvänligt på en. Det blåser, det är grått och det är fullt av obehagliga minnen. Missade segerchanser, hånande Ultrazklackar och allmänt sunkigt spel förknippas i min fotbollshjärna med Skogaby BK. Dessutom ett hemmalag som alltid kämpar som om livet stod på spel, en arg målvakt som numera slutat och en häck bakom målet som är alldeles för låg.

YBK kom till spel med en halvskadad Färe, fyrtioårsjubilaren Frankland på vänsterbacken och Noak åter som mittback bredvid undertecknad. Otto var på semester, Kasper på firmaresa och Olsen fortfarande skadad. Färe höll i en kvart och kvar fanns i stort sett inga anfallare. Axel Crouch hoppade in och avlastade förtjänstfullt.

Matchen var ingen vacker upplevelse. Tänk Champions League med böljande spel, mjuka nedtagningar och jämna gräsmattor. Tänk sen motsatsen. SBK backade hem till egen planhalva. YBK fick bollen men var inte direkt bekväma med den. Ibland var det som om vi kastade en handgranat mellan varandra. Vi tryckte på konstant men borde såklart skapat fler chanser än de vi gjorde. Filip Svensson fick tokbra läge efter en genialisk hörnvariant men brände och ett mål låg i luften. Bästa läget fick Ivarsson som från sju meter bredsidade bollen – helt ohotad – en meter utanför. Målvakten hade redan vänt sig om för att hämta ut lädret ur nätet och såg förvånat hur den istället fastnade i häcken. Kalle fick hindra nämnde Ivarsson – för övrigt strålande idag – från att i ren besvikelse tugga sönder sin egen handled.

Målet kom istället när Crouch frispelade Kalle som med en snygg hoppfint lurade siste försvarare och kallt placerade in bollen.

I paus pratade vi om att höja intensiteten och gå för fler kassar. Vi tryckte på men var lika effektiva som bantningspiller från TV – shop. Dorlind brände, Kalle brände och Crouch kom sånär igenom flera gånger. Till sist small det och det var Dorlind som äntligen fick in skiten. Matchen såklart avgjord trots att en kvart återstod. SBK orkade inte anfalla och allt var lugnt. Noak - i övrigt fläckfri – skapade lite spänning med en minst sagt missriktad passning men i övrigt var Westesson i kassen lika sysslolös som en koalabjörn under dagtid.

Mittfältet med Ivarsson, Axelsson och Svensson nötte ner de frejdiga hemmaspelarna och bakåt var det stabilt som betong. Anfallsspelet får vi jobba med. Tre poäng in på kontot och segersången lika falsk som en signatur av Mona Sahlin, fick åter eka i omklädningsrummet. Vi lämnade idrottsplatsen som Gud glömde och 9 poäng på fyra matcher är inte något som vi skäms över!
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare