Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Ysby BK Herrlaget
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Ysby BK Herrlaget.
Herrlaget
Följ oss för uppdateringar
Torsk mot Mjölkalaget
Vapnö - YBK 3-0 (1-0)
Vi hade chansen att ta ikapp poäng på Vapnö. Förvisso inte livsavgörande men att sluta topp 5 vore ju trevligt. Tyvärr saknades Oscar. Noak var halvskadad. Filip mer än halvskadad. Undertecknad halvskadad och 38 år gammal. En dålig kombination. Vi chansade och spelade allihop. Vi kunde lika gärna låtit bli. Dessutom glömde vi en spelare i Laholm som vi då fick klara oss utan… 90 minuters helt meningslös tillställning och 0-3 i arslet. Matchen var ungefär lika upphetsande en dubbad pakistansk dokumentär om påfåglar.
Vi började förvisso okej men snart stod det klart att vi minst sagt inte var riktigt på gång. Vapnö var absolut inte jättebra. De spelade långa bollar mot sina forwards och hoppades att dessa skulle hugga i boxen. Ysby spelade knappt alls. En fin kombination av Otto, Kalle och Noak var det bästa vi åstadkom på 45 minuter. Det sämsta var när vi helt passiva lät en anstormande motståndare helt ensam nicka in ledningsmålet på hörna. Tre man runt en motståndare som allena gick på bollen. Det var inte att vi inte försökte. Snarare var det kraften som inte fanns där. Noak haltade. Filip haltade. Axelsson försökte tackla igång laget, Olsen försökte fylla på och Otto dribblade men det hände liksom inget. Alla försök viftades undan av Vapnö som dock inte heller skapade mycket. Coach Karlsson täckte väck tre skott i samma sekvens, fick bollen på pungen och skällde ut Ivarsson med orden ”gör något då för fan, sparka ner någon jävel eller vad fan som helst”. Mycket kreativt och moget av tränaren… Kort därefter löd paussignalen. Vi ville sätta igång matchen snabbt men domaren lät oss vänta med beskedet att Vapnö väntade på en spelare som skulle komma först i paus. Helt sjukt! Jag kontrade med att vi hade en som var tvungen att åka hem snart men domaren uppfattade nog inte skämtet som just ett skämt…
I paus var vi mest glada över att vi ännu hade chansen. Noak kunde inte fortsätta. Tre minuter senare stod det 2-0 till Vapnö. Strul i eget straffområde och en anfallare sköt mot Westesson som räddade men bollen hamnade bakom honom och slank på något mystiskt sätt in. Man ska såklart kämpa till bittra slutet och aldrig ge upp. Men i ärlighetens namn – där dog vi. Kraften, orken och motivationen fanns inte. När dessutom Filip kort därefter linkade av med sin skadade fot blev vi ännu mer less på skiten. Att även Otto fick bäras av bara två minuter senare förbättrade inte läget. Axelsson gjorde allt för att väcka oss men vi sov skönt vidare och hoppades mest att bollen inte skulle komma mot oss. Trean kom efter att kapten Olsen och inbytte Persson missförstod varandra och nu var matchen helt meningslös. Det återstod en halvtimme men ingen ville egentligen spela vidare. Vapnö rullade runt bollen och Ysby anföll sporadiskt. Kalle jobbade fram ett friläge som missades och Axelsson försökte lobba in bollen från 60 meter men det var för lite och för sent.
När matchhelvetet tog slut var det total tomhet. Tre spelare skadade. Jag vågade inte ens byta ut mig själv trots att låret värkte som om någon tryckt en kniv i det. Skulle säkert bara få höra av någon jävel att jag inte ville spela när vi låg under. Vi lufsade ungefär 200 meter tillbaka till omklädningsrummet. Väl där insåg jag att snuset låg kvar i avbytarbåset. Fick gå tillbaka. Mötte glada Vapnöiter som kramades, skrattade och njöt av livet. Funderade på att rispa deras bilar.
Matchen var en av de sämsta i år. Det var närmre 6-0 än 3-3. Hade som vanligt glömt handduk. Hittade en i omklädningsrummet. Den hade Messi som tema. Kändes ungefär lika passande som att i kyrkan torka sig med en handduk föreställande Usama bin Ladin. Imorgon är det reservlagsmatch mot Skottorp. Det är söndag. Det innebär att det snart är måndag igen. Då skall man jobba. Känns lockande just nu. Hoppas jag får feber. Nästa lördag är det jippomatch. VI hoppas det kommer mycket folk. Vi hoppas också att vi får ihop folk. Med alla skador ser det något tungt ut. Men kom igen nu – det är sista hemmamatchen för året. Kom och stötta oss! Vi behöver det…
Match mot vapnö | 29 sep, 17:00 |
Match mot Oskarström | 5 okt, 13:00 |
Match mot Getinge | 12 okt, 15:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera