Drömmål när Sennan avfärdades

YBK-Sennan 4-0 (2-0)

Livet är underbart! Matchen var två minuter gammal och Axelsson slog en boll från vänster till höger. Bollbanan var hög. Vinkeln dålig. Alla alternativ utom att skjuta på volley vore rimliga. Det sket Jakob Johlin friskt i och dunkade bollen i mål. Att kalla skottet stenhårt vore lika fel som att påstå att Björn Söder hade 2.0 på högskoleprovet. Skottet var monsterhårt. Hade målvakten räddat hade han förmodligen legat på obduktionsbordet just nu.

YBK fortsatte framåt. Drömmål nummer två kom efter ett långt anfall som ledde till att Axelsson kom fri från högerkanten. Lömsk som som en vildkatt i natten och iskall som en ficktjuv på tunnelbanan lobbpassade Axelsson över anstormande målvakt till en fristående Festim som enkelt rullade in bollen i tom kasse.

Livet än mer underbart!

Pausen ägnades åt att diskutera huruvida vinden skulle mojna, att inte falla igenom som vi gjorde mot SBK och att helt enkelt bara gå ut och köra. Andra halvlek hann knappt börja förrän det var dags igen. Frispark från höger. Tränare Karlsson med nick och Färe stekhet i straffområdet. Likt en kobra på väg upp från en hink högg han på den lösa bollen och vips så stod det 3-0.

Sennans attacker var lika lätträknade som antalet hallon på Antarktis och YBK dominerade totalt. Svensson slet som ett djur trots ryggproblem, rutinerade Hultin gjorde knappt ett misstag och flinke Axelsson sprang som om varje löpsteg var livsavgörande för honom, hans familj och hela jävla Laholm. Dorlind fick vikariera på högerbacken och var djräv, kylig och spelsäker.

Med två minuter kvar fick inbytte Tobias Tagesson bollen och spelade en enkel passning till Otto Nilsson som nu befann sig på egen planhalva, en bit ut till vänster. Otto som minuten tidigare sett lika pigg ut som en halvdöd akvariefisk i en skål utan syrepump fick plötsligt nya krafter. Med högsta hastighet (själv hade jag inte ens hunnit fälla honom...) satte han helt sonika fart och utmanade hela Sennans backlinje i ett vansinnigt enmansanfall. Ingen stoppade Otto som passerade spelare efter spelare och till sist lurade skiten av både målvakt och sisteman för att avslutningsvis iskallt placera in fyran.

Livet helt underbart!

Johnsson blåste av matchen. Kullerbytta mot publiken. Tre nya poäng! Snart uppe i 30! Hultin tog täten i segersången och inga av de skador som YBK-spelarna dras med smärtade det minsta. Efter matchen lovade den efter 15 minuter skadade Johlin att snarast söka läkarvård, Ivarsson trodde på comeback nästa helg (men när han hörde att det var borta mot Ränneslöv tvekade han) och ordförande Tagesson lovade i ren upphetsning att klubben ska betala ett ryggskydd åt mittfältsmaestron Filip Svensson.

Själv drog jag hem - frossade i kräftor, drack öl och bad en stilla bön om att fotbollskarriären aldrig skall ta slut!

Kämpa Ysby!