Wexiö FK-Virestad IF 3-2 (2-0)

Virestads tredje match i serien spelades mot Växjö-laget Wexiö FK på Norremarks fotbollsplaner. Inom 60 sekunder hade de gröna mäktat med ett stolpskott från nära håll, dock utan att resultera i mål. Resterande del av halvleken var relativt jämn med mängder av lägen för båda lagen och ett oavgjort resultat i halvtid kändes logiskt. Hemmalaget ville dock annat och de lyckades få in två snabba mål i slutet av halvleken och ställningen i halvlek var 2-0 till motståndarna.

Virestad bytte formation till ett mer offensivt 4-4-2 i halvtid och satte mer press i andra halvlek.
Runt minut 60 fick vi en hörna som hittade fram till Hampus i bortre delen av straffområdet. Han drog till på volley och bollen gick stenhårt mot det närmsta krysset, tyvärr för både ribban och Virestad så tog den i kryssribban och studsade ut. Ett mål för de gröna hände dock i luften och en än gång var det Hampus som låg bakom det, han kom förbi på vänsterkanten och la ett inlägg(skott?) som tog ribban och damp ner vid Alex. Lika kylig som alltid slog Alex in reduceringen med en halvvolley. Matchen var dock inte slut där utan fler lägen skulle komma fram. Ett av de lägena var när Jerry fick bollen 30 meter från mål och vände bort 3 spelare innan han fintade förbi en fjärde och tog sig in i straffområdet. Väl där fälldes han och straff var dömt. I sin 460:onde match för Virestad stegade Krigge fram mot straffpunkten och bombade in kvitteringen som fått David Luiz att bli avundsjuk.

I den sista delen av matchen spelade båda lagen för seger och det verkade som att 3-poängaren skulle hem till Virestad när Casper fick ett friläge. Precis utanför straffområdet fälldes han och frisparken var solklar, domaren ville dock annat och Wexiö kunde kontra. Det blev inget mål på det anfallet men två grönklädda fick syna det gula kortet för tjafs mot domarna. Wexiö hade dock ett anfall kvar och fick där in 3-2 målet på ett snöpligt sätt. 3-2 stod sig resten av matchen. På det stora hela var matchen en jämn historia som vi förtjänade att få minst en poäng med oss hem från men fotbollen är tyvärr inte alltid rättvis.

Vid tangenterna: Max Bucht