Mitt i smeten under fem decennier!

Ulf Bernström har påbörjat sin 19:e säsong som lagledare för VBK. En lagledare som sällan, lika med aldrig, stått vid en sarg och snackat skit, utan varit med ute på isen. Mycket ofta också i den drivande, genomförande tränarrollen.
Till och från, har han gjort det sen slutet av 70-talet.
Imponerande!

Dessutom har han varit med om att som biträdande förbundskapten vinna VM 1993. Och som ensam ansvarig ta upp såväl Nävelsjö som Skirö i seriesystemet. Vald till Årets Ledare i svensk bandy 1992.
Nästan ingen kan uppvisa något motsvarande!
Värd att lyssna på.

Om några veckor träffas VBK:s mästarlag från 1986 för snack under rubriken ”Minns du? ” och då har Ulf och jag tänkt att vi skall ha ett miniseminarium om bandyns utveckling under trettio år. Vårt snack nu blir som lite uppvärmning.

Platsen för vårt snack blir på Tjustkulle, Sapa Arena. För ett ögonblick övervägs Borohallen i Landsbro. Ulf Bernström är nämligen något av en specialist med bandyträning på en hockeyrink.
Extra taggad, blev han när det kom nya tränare till VBK och de hävdade att det går ej att träna bandy på en liten isrink. Vilket var en av våra framgångsformler. Bernström fick triumferande, konkret visa ”så här går det till”.

Vi börjar med ”produktionen”, träningen.
– Barmarksträningen har till viss del slarvats över. Var finns de tunga mosslöpningarna, back och cykelåkningarna och teknikträningarna? Undrar Ulf Bernström.
En sån passning, snyting bommar vi inte.
Plikttrogne Ulf Bernström är som bäst när han får vara bestämd, rak och lagom provokativ.

Nu har du ju chansen att göra något bättre, gör det då, replikerar vi:
– Lugn, vi kommer exempelvis att träna med klubba och boll inom en månad.
Rent spelmässigt, var är den största skillnaden i spelet, då och nu:
– Oj, hur lång tid och plats har vi till förfogande, låt mig omgående nämna tempot. Vår egen ”Putte” Johansson kunde på 80-talet hämta bollen vid eget mål och dra igenom hela motståndarlaget. Inte ens dagens VBK-8:a, mycket kraftfulle och duktige Jocke Andersson klarar det.
– Tittar man på någon landskamp och SM-final från den tiden går det så sakta att man tror att bandspelarens slowmotionknapp har vidrörts.

När vi nu fått igång den långe. Ej överviktige, Friskis o Svettisledaren, golfspelaren, med fritidshus söder om Tingsryd, (Tengsry i folkmun) gäller det att utnyttja situationen. Därför tar vi en skjutjärnsfråga.
Under årens lopp har jag mer än en gång hört dig säga ”den där dj-a styrelsen”. Som planerare på Sapa med mycket företagskontakter är det märkligt att din insiktsfullhet inte är större:
– Du det där har du fått helt om bakfoten, det jag har sagt med en skämtsam ton, skall inte ryckas ur sitt sammanhang. Och så sätter han ögonen i mig med samma bestämdhet som med en cleanträff med golfdrivern.

Så lätt backar vi inte, vi tar ny sats med frågan:
Du har ju nu under ett antal år suttit i ledningen för Smålands Bandyförbund och Svensk Elitorganisation, vad har det blivit för resultat?
När orden har lämnat munnen ångrar jag frågan, så dags då. En lång, lite obekväm paus infinner sig i vårt samtal.
– Jag har kanske lärt mig att det är lättare att ändra en träning eller ett lag som inte funkar, än att i en demokratisk process ändra på svensk bandy, kommer det som nyanserat svar.

På individnivå, hur kommenterar du då jämförelsen mellan då och nu, avseende bandyspelarna:
– Vi lämnar skridskoåkningen efter som vi berörde den tidigare, jag tycker att det åks på tok för mycket med bollen idag, men frågan är om det är mer eller mindre än förr. Skillnaden mellan försvars-och kedjespelare har minskat drastiskt. Också förmågan att skjuta från båda hållen.

Du har under årens lopp skjutit några tusen skott på målvakter. Hur kan du förklara att många målvakter släpper första stolpen, vilket förr var heligt att inte släppa, samt att så många returer uppstår på relativt lätta skott:
– Håller med helt. För lite specialträning av målvakterna har orsakat detta. Med de stora skydden har hela målvaktsarbetet förändrats, tyvärr har inte detaljträningen hängt med, utvecklar Ulf Bernström.
Tanken påminner mig om ett telefonsamtal för några veckor sen när en slagfärdig värmlänning sa att målvakterna numera ”har skydd som en kökssoffa och handskar som grytlock”.

Hur är dagens spelares attityd och kunskap:
– Ibland är jag undrande till varför de inte är mer träningshungriga. Ta den idag träningsaktuelle ”Putte” Johansson, som spelare fullständigt hänsynslös mot sig själv att i träning ge järnet, men så blev han bra också. Obs utan speciella tekniska anlag.
– Ibland blir ungdomarna också överraskade idag när de ställer en rak fråga, på gränsen till påstående och de får ett rakt svar tillbaka. Kanske är det mer som förenar än skiljer på förr och nu. Bandygymnasiet har gjort att träningskunnandet har ökat.

Hur ser du på domarnas standard och regelutvecklingen:
– Spelförståelsen och timingen för domarna har kanske inte alltid varit av unikt duktige Christer Johanssons klass (fd Bodafors, sen ett antal år nu Nässjö). Ulrik Bergman, Uppsala, fd Mellby har en kyla och dialog som är välgörande. Kostnaderna för fjärdedomaren vore bättre totalt för svensk bandy att vi reserverade i en ungdomsfond, konstaterar Ulf Bernström.
Här hade det passat att undra över hur erfarne Ulf Bernström i vinter skall balansera de hetlevrade tävlingsmänniskorna Jonas Claesson och ”Putte” Johanssons tankar på spelet, spelarna istället för på rättskiparna. Men det får bli i ett annat sammanhang.

Som avslutning riktar vi uppmärksamheten än mer på honom själv. Vad har du Ulf Bernström, konkret tillfört småländsk bandy:
– Möjligen ordning och reda, erfarenhet, som numera kallas kompetens och ett stycke kontinuitet, blir denne outtröttlige, slitstarke bandyledares avslutningsreplik.

Curt Einarsson