Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Syrianska FC A-lag
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Syrianska FC A-lag.
A-lag
Följ oss för uppdateringar
Det har inte undgått någon att Martin Mutumba, 32, i veckan skrev på för Syrianska FC. Redaktionen ordnade igår en intervju med honom.
- Du vet, jag älskar när folk säger att jag inte showar längre för då blir jag triggad att leverera mer show än vad jag någonsin gjort tidigare, berättar Mutumba.
Hur känns det att vara i Syrianska FC?
- Jag var här i torsdags på informationsmöte med laget om vår spelidé, vilka regler som gäller, vilka planer vi har inför året och vad träningslägret i Turkiet ska ge oss. Idag (fredags) var första träningen och alla grabbar i laget är riktigt snälla och många har höga förväntningar på mig, och det har jag också. Utöver pappersarbetet som håller på lösas känns det riktigt bra.
Vilka är dina första intryck av klubben?
- Jag har alltid spelat för olika klubbar, men i Syrianska känner jag att jag spelar för ett folk. När man spelar för ett folk har man förutsättningarna att skapa en grym resa tillsammans, och man känner sig redo att springa sönder sig själv för att underhålla folkets lag. Ja, det känns helt klart speciellt att vara här. Samtidigt har många spelare liknande bakgrund som mig, därför känns det som att vara hemma.
Varför blev det SFC?
- Först och främst har jag två barn och därför vill jag bo i Stockholm, och det är inte alltför långt mellan Södertälje och min hemort Rinkeby. Sedan är det så att jag har en historia med Syrianska som inte många känner till. Jag var här 2008 och provtränade med klubben, men jag platsade inte för att jag helt enkelt var för dålig. Under den här tiden var Özcan Melkemichel tränare och han var snäll nog att ge mig chansen att fortsätta träna med laget en hel vecka, och han berättade att jag under veckan kanske skulle utvecklas som fotbollsspelare. Däremot förstod jag mellan raderna att jag inte platsade, berättar Martin Mutumba.
- Messi vaknade inte en morgon och blev bäst i världen, förstår du vad jag menar? Jag har alltid tänkt att jag en vacker dag kommer komma tillbaka till Syrianska och när möjligheten uppstod, ja då var det bara att komma tillbaka. Det känns som att cirkeln sluts efter många år.
Vilka förväntningar har du på dig själv i år?
- Jag sätter alltid mig själv i första hand, för om jag gör det bra – då kommer laget automatiskt göra det bra. Jag hoppas inte att supportrarna tror att jag går runt och tänker att jag vann dubbeln med AIK 2009, för det var många år sedan och jag börjar bli trött på att folk pratar om det. Jag brukar säga att jag skriver en bok, och det här är ett nytt kapitel med rubriken Syrianska eller vägen tillbaka. Mitt mål är att visa alla att jag fortfarande håller och är lika bra som jag alltid har varit, berättar Syrianskas nye ytter.
- Mina förväntningar är att leverera mål, assist och show. Du vet, jag älskar när folk säger att jag inte showar längre för då blir jag triggad att leverera mer show än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag har snackat med Eddie Demir och han har gett mig mycket utrymme att göra min grej, men man ska ha respekt för lagets ramar. I första hand gäller det att Syrianska vinner matcher.
Dina förväntningar på SFC?
- Vi ska hamna så högt upp i tabellen som möjligt, och jag vill säga att vi ska vinna den här serien. Jag är en vinnare och vi har många i laget som är vinnare. Du vet, Syrianska har gjort mycket för svensk fotboll och när laget tog klivet upp till Allsvenskan blev jag avundsjuk för jag såg människor med samma bakgrund som mig som skapade värsta gemenskapen. När vi mötte Syrianska var det många på läktaren som skrek: ”Martin, kom hit istället! Det här är ditt hem!” och det kändes speciellt.
- Redan nu tänker jag på vilken sjuk resa det hade varit om vi tog klivet tillbaka till Superettan, tänk er att vi fyller läktarna varje match och tillsammans gör denna resa oförglömlig. Det hade varit galet, säger Martin.
Vilket position trivs du bäst på?
- Jag ser mig själv som kantspelare. När jag spelade i Turkiet lirade jag mycket som anfallare/släpande anfallare och många tränare har velat att jag ska lägga de avgörande passningarna. Men det finns inga riktiga yttrar längre, det finns bara en och det är Lucas i Tottenham. Om vi tänker oss Neymar, Cristiano Ronaldo och Eden Hazard – det är inga yttrar, utan alla spelare söker sig in mot mitten i dagens fotboll, säger Mutumba.
- Många kantspelare säger att de bara kan spela till höger eller vänster för att de ska komma in i planen och skjuta, men jag kan kaxigt säga att jag funkar på båda kanterna. Samtidigt vill jag säga att det bara är i Sverige som vi har spelare som är nära kanten och slår sitt inlägg, men under senare tid har yttrar börjat göra mer mål istället för att slå inlägg, för de ser sin egna statistik. Tänk Nabil Bahoui i AIK, han försöker alltid göra mål.
Förra året drog du av korsbandet – hur är det med knät idag?
- Det är inga problem alls, eftersom jag kom tillbaka efter 6-7 månader. Många trodde att det var slutet på min karriär, men jag har alltid levt för att motbevisa folk. När jag har blivit äldre har jag förstått att jag var den första spelaren från förorten som tog plats i AIK när jag representerade dem. Jag har alltid haft oddsen emot mig och jag har alltid varit uträknad, så när mitt korsband gick av var det bara att hoppa på hästen igen, berättar showaren och fortsätter:
- Du vet, jag tänker att mitt liv är en film och publiken säger alltid: ”shit, kommer han komma tillbaka nu?”. Det är mina demoner som pratar med mig, det finns ingen publik men det är så jag lever mitt liv. Jag kommer spela fotboll tills hjulen går av och tills mina ben säger: ”du kan inte springa längre”. Så länge det är kul, då ser ni mig på fotbollsplanen.
Vill du hälsa något till klubben och våra supportrar?
- Jag hoppas att det blir ett bra år, att många supportrar kommer på matcherna och att vi får en bra start eftersom det är viktigt att få publiken bakom oss. Jag har många syrianer som vänner, och senaste gången jag fick så många samtal som jag fick när jag skrev på för Syrianska var i AIK 2009. Folk ringde och sa: ”Broshan, välkommen hem. Syrianska är min klubb och det är sjukt att du är här”, det var som att jag hade skrivit på för Real Madrid. En av mina närmsta vänner, George, kom på många av mina matcher i AIK och nu har han berättat att han kommer komma på varje match Syrianska spelar.
Så du kommer höja publiksiffran i år?
- Haha, jag hoppas det!
Inga kommande aktiviteter
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera