Klubbkänsla...

Ordet klubbkänsla är tvetydigt, gäller det själva tekniken som varje spelare har eller är det som finns under ett axelskydd och ett svettigt underställ? I detta fall kommer jag ta den senare varianten, hur våra A-lag spelare känner för klubben Sala Hockey...jag vill påstå att få utomstående känner till hur t ex en tisdagsmatch på bortais kan se ut för våra spelare, väckarklockan ringer kl.04:15, sätta sig i bilen och denna dag åka till Sthlm för att jobba, antingen som snickare, elektriker eller kanske sprinklermontör. Sedan följer en full dag i hårt tempo, eller förresten full dag? Inte en Tisdag i oktober när laget har bortamatch, utan då tar man ut ett par timmar ledighet och kastar sig i bilen för att hinna till samlingen i Sala. Sedan spelar man match och som igår mot Kungsör, på lite mindre folk än normalt då vissa inte hinner hem i tid från jobbet eller skolan. Efter matchen så blir det hemresa och sent i säng, ni som spelat hockey eller idrottat vet ju hur lätt det är att somna efter en match...NOT! I bästa fall kanske ögonlocken ramlar igen framåt 01:00, fast då kanske det inte är någon idé att somna, ska ju i alla fall upp om tre timmar...

Det man behöver ha med sig när man pratar om just Sala Hockeys A-lag är att våra killar inte har någon ersättning för att ta ledigt eller så, utan det är den privata plånboken som tyvärr blir utan några insättningar en dag som beskrivs här ovan, till skillnad från andra lokala föreningar i diverse bollsporter där spelarna har pröjs för att spela på samma nivå som våra killar gör. Nu vet jag att det finns några som tänker "Vad har det med saken att göra, att vissa föreningar betalar sina spelare för att spela?"...Ingen alls svarar jag då. Jag bara återkopplar till det jag nämnde i ingressen, att klubbkänslan inte kan köpas för pengar...den har man liksom med sig i modersmjölken. Och det finns vissa ( hur det kan vara möjligt?) som inte gillar Sala Hockey, utan tycker det är korpnivå på spelarna och att man inte är seriösa i det man gör och att våra Div.3 serie är ju den lägsta som finns. Visst är det så, men det kan ju inte vara vårat fel? I HockeyTrean C som Sala Hockey spelar i finns ju ett gäng med spelare som har spelat i DIv.1 och till och med i Allsvenskan, t ex vår egen Robin Lindberg, så att det skulle vara trötta överviktiga gamla gubbar i Div.3 hockeyn kan jag direkt avfärda.

Sala Hockey har inlett seriespelet på bästa sätt, tre raka vinster så här långt och segern i går mot ett Kungsör som förstärkt laget rejält med flera toppspelare från bl a Köping och Arboga, var en vinst som många inte hade tippat före nedsläpp. Och den eftermiddag som Pelle Svärd hade igår med återbud för jobb, skola och sjukdomar är inget jag önskar någon annan. Som tur är har vi i år en rätt bred trupp och Pelle och Sten löste det hela galant. Ska villigt erkänna att det såg mörkt ut efter halva matchen när KIK hade ledningen med 3-0, men som Leif Boork? en gång sa "Finns inget värre än att leda med 3-0", så startade Pontus Norlander vändningen med sina 3-1 och 3-2, när sedan trollgubbe Björling utjämnade till 3-3 så steg ju pulsen hemma i soffan. När vi sedan åkte på två utvisningar på raken i slutet av tredje så hade man väl ingen förhoppning på poäng, men nu har vi Patric Gustavsson och Oskar Strandberg i vårat lag och dessa två herrar hade inga planer på att lämna någon poäng kvar i MälarEnergi Arena utan i ett två-mot-ett läge kunde "PG" servera Oskar öppen kasse och segern var ett faktum. Samtliga spelare som igår tog tre poäng ska ha en rejäl klapp på axeln, tufft jobb med mycket boxplay men vi har Andreas Karlsson i målet som verkligen gav laget en chans till vinst.

Fredrik Brokmark