Allt har sin tid! Bergwall har sagt upp sig.

Det har kommit till vår kännedom att Niclas Bergwall på Sala Allehanda ska sluta som sportjournalist. Han har skrivit sitt sista referat om oss och gjort sin sista intervju. Tiderna förändras och medierna med den. Det har liksom hört till att Bergwall ska vara på plats när det är lokal idrott men nu tar robotarna över. Vi har läst några sådana robotreferat och fy fasen vad tråkiga de är. Han har som sagt gjort sin sista intervju med oss så därför gör vi en sista med honom också. Vi tackar för allt du skrivit om oss, vi har varit glada och stolta över många artiklar. Vi har varit sura över andra artiklar. Vi har inte riktigt velat förstå journalistens uppgift. I fortsättningen får vi vara glada eller sura på den där roboten, men vi tror inte den bryr sig :) Lycka till Niclas, vad du än tar dig för i framtiden. Vi ses på Lärkan nästa säsong.

(På bilden Niclas i en av sina otaliga intervjuer efter en av våra matcher. Här med Alex Awet för några år sedan?

Vi har hört att en era är över, Niclas Bergwall ska sluta på Sala Allehanda, är det så?
-Ja, det stämmer. Nu får det räcka.

Vad ska du göra nu?
-Vet inte, men har lite idéer om framtiden.

Hur många artiklar har du fått ihop på dina år på ortstidningen och hur många år har du jobbat på SA?
- Oj, svår fråga på antakler artiklar. Kan tänka mig att det ligger på närmare 27000 efter en snabb huvudräkning. Jag började frilansa tidigt 1986 och blev fast anställd i februari 1989. Det blir 27,5 år.

Vilket minne har etsat sig fast i dig från ortsfotbollen under din journalistkarriär?
-Det är flera. Närmast ligger förstås att Tärnsjö IF:s herrar tog sig upp i division 4 efter så många år. Men Heby AIF:s och Östervåla IF:s damers avancemang till näst högsta serien 1996 respektive 2004 var häftigt. Men även när Sala FF:s herrar gick upp i division 3 säsongerna 1994 och 2012. Den senaste var häftig, den sista stora matchen på Silvervallen och SFF utklassade Arboga Södra. Sedan givetvis även när Heby AIF:s herrar gick upp i division 2 säsongerna 1993 och 2006.

Du är ju statistiknörd, tänker du fortsätta med din kära statistik som vi i Sala FF har haft mycket nöje av?
-Självklart. Sala FF är klubben i mitt hjärta, det var där jag hade mina roligaste minnen från min aktiva karriär. Fick vara med om avancemanget till division 3 säsongen 1983 och fick även göra några matcher i division 3, som då var den tredje divisionen. Jag har faktiskt precis uppdaterat 2016-års siffror för klubbens herrar.

Du har ju varit med länge, om du jämför det lag som spelade i trean förra gången jämfört med det som spelat i trean de senaste fyra åren, vilka är bäst?
-Jag tror den upplagan som spelade säsongen 2014 är den bästa i division 3. Så här i efterhand var det oerhört nära att laget tagit sig upp till division 2. Det hade räckt med att besegra Avesta AIK, ett lag SFF var bättre än. Men det gäller att vara bäst när det gäller… Men det bästa SFF-laget, i mina ögon, är det lag som 1983 vann division 4 med bland andra ”Peggy” och Christer ”Kaka” Carlsson, Håkan Reuterwall, Stefan Ljungh, Bosse Bergman, Micke Reuterwall och Micke ”Smygarn” Johansson. Men det laget skingrades efter seriesegern och SFF fick spela med ett mycket sämre lag i trean året efter.

Vad tror du om ortstidningen Sala Allehanda, kommer den att överleva?
-Papperstidningen kommer inte att överleva, det är en trend överallt i världen. Men Sala Allehanda kommer att överleva, behovet av att få reda på vad som sker här kommer alltid att finnas.

Vilken tränare tycker du har varit bäst i Sala FF?
-Ny svår fråga och omöjligt att svara på egentligen. Måste jag välja en blir det Pelle Johansson. Men de senaste årens tränare har också haft bra kvalitéer, då menar jag Tony Mattsson, Micke Andersson och Henrik Alriksson.

Vi har hört att det finns läsare i SA som hört av sig och har varit väldigt kritiska till dina skriverier, känns det jobbigt?
-Klart det är tråkigt att läsare är arga och skäller, men det visar också att de bryr sig och tycker att SA är viktig. Jag tror ändå att jag haft det lugnt jämfört med andra sportjournalister på större tidningar. Men det läsare och andra många gånger glömmer är att jag är just journalist och måste även berätta om det som inte alltid är så kul. Till exempel att Sala FF-are i år åkte på fotbolls-EM i Frankrike. Det rörde om en del även om jag aldrig tog ställning utan bara berättade om vad som hände.

Du var ledig den gångna helgen, så du har redan skrivit det sista matchreferatet om vår klubbs herrlag. Kommer det att kännas konstigt att inte stå där bakom målet och försöka fånga någon läcker bild?
-Ja, det kommer att bli en jobbig tid. Vem är jag när jag inte jobbar på Sala Allehanda och så vidare? Jag kommer att gå igenom en identitetskris, men det är bra att jag är medveten om den.

Slutligen så får du nu säga vad du vill till oss i Sala FF?
- Som SFF-are håller jag förstås tummarna att vi en dag får se klubbens herrar i division 2. Möjligheten finns, men kanske inte de närmaste åren. Sedan blir det spännande att följa klubbens talangfulla damlag, där finns det potential. Ser också fram emot att få se min son Filip, 12 år, dra på sig A-lagströjan någon gång. Men han kommer nog inte att nå mina 300 matcher för A-, B- och juniorlag. Det är något som jag är stolt över.

Ove Eriksson