Grabbarna från Alstermo

Tränare Ola har blåst av träningen och solen skiner, jag sitter på Viktoriavallens läktare och tittar ner mot planen där 23 spelare börjar linka av efter en fartfylld träning. Idag har avslut nötts rejält och offensiven slipats. När alla andra går mot duscharna går två av spelarna och plockar med sig lite bollar, det ska nötas fasta efter träningen.

Jag tar mig ner från läktaren och sätter mig bredvid ett halvdussin bollar, den ena av de två tappra sätter sig på en boll strax bredvid mig och den andra lossar av ett ytterligare kanoner mot målet. Bam!! Hela målet skakar till när han skjuter i ribban.

” riktigt bra väder för boll idag” säger Lucas som sitter bredvid mig. ”Det är ju dagar som dessa som motiverar en efter en lång försäsong” tillägger han.

Säsongen 2020 är speciell, Corona pandemin har lamslagit hela världen och påverkar oss alla. Samhället har förändrats och fotbollen också. Försäsongen i Sverige som av många anses vara världens längsta, har blivit ännu längre. Säsongen som ser ut att börja under andra hälften av sommaren ser dessutom ut att bli en enkelserie.

Den unga kortklippta grabben som nyss repade ribban har satt sig bredvid mig. ”Det blir en spännande säsong, faller bitarna på plats kan det gå riktigt bra, med lite otur kan det bli värre” säger han.

Det är Lucas och Elias jag har sittandes bredvid mig, två unga hungriga grabbar från Alstermo som inför förra året anslöt till oss. ”Trots att vi båda är knappt 20 har vi ändå spelat seniorboll en längre tid säger Lucas.” Charmen med att komma från ett mindre samhälle, eller utmaningen, är att man får börja spela med de äldre tidigt” säger Lucas som likt Elias redan vid 13-14 års ålder fick börja spela med herrarna i Alstermo.

Både Lucas och Elias har sedan tidiga tonåren spelat och tränat med Alstermos herrar och på sås sätt kommit in i seniorfotbollen. Lucas säger att han spelat som innermittfältare i Alstermo men att han idag har en mer allroundroll. ”Ibland innermitt, ibland innerback, jag är rätt dynamisk och kan spela på många positioner” fortsätter han. ”Jag är rätt stark i kroppen och arbetar hårt med fysiken som krävs för de centrala positionerna i division 3”. Elias däremot är mer offensiv i sin position, ”i Alstemo har jag spelat både anfallare och som yttermittfältare, här har Ola mest använt mig på kanten”. Jag noterade själv på träningen att Elias har tryck i buggarna, du är rätt snabb va, frågar jag. ”Jo men rätt så, jag har alltid varit lätt i steget och haft möjlighet att trycka ifrån vid tempoväxlingar. Det är väl det som gjort att jag hamnat på offensiva delen av planen”.

Trots offensiv position har det inte blivit mål i Den randiga tröjan ännu för Elias, 11 framträdande förra året men majoriteten inhopp, gav 0 poäng för den vindsnabba yttern. Klart jag ska ändra på det säger han. Jag har dragits med lite skavanker under våren, men siktar på att hitta formen till starten.

Att varva upp i Nybro, från femman i Alstermo är en omställning i sig. Det tar tid att växa in i kostymen, ibland går det snabbt, ibland tar längre tid. Det gäller att hålla fokus, tränar hårdare och visa för tränaren vad man vill säger Lucas.” All heder till våra motspelare från tiden i Alstemo, men det är riktigt bra spelare på den här nivån.” Fyller Elias in och forsätter,
Träningarna är snabbare och matcherna är snabbare, det gäller att arbeta med sin fysik för att orka prestera på planen. Inget kommer att komma gratis säger Elias som går andra året på gymnasiet. . Lucas som har ett par år till godo har redan tagit studenten och arbetar i byggbranschen. ”Man får ju lite gratis träning genom jobbet, då man inte sitter på kontor hela dagarna”.

Både Lucas och Elias är från Alstermo, som idag associeras med Amo Kabel och Amo Handboll. När vi pratar om bygden så flaggar båda två att handbollen är stor och att man ser till att försöka gå på matcher så ofta det går.

Tiden rinner iväg, båda grabbarna måste åka iväg hem mot byn. ”Våra träningar är relativt tidiga, men det gäller att komma hem också för att få i sig käk, varva ner och sova. Vi kör ju träningar 4 gånger i veckan, så vi kan inte dra alldeles för länge på Vickan efter passet” säger Lucas när vi nu börjar vandra mot omklädningsrummet. Bollarna bärs med in och läggas i förrådet. Det är två grabbar med god moral och en sund inställning som förra året har kommit till IF.
Första året, det svåra första året, i divison 3 är avverkat och båda har blivit kvar. ”Att ha förtroendet från sportgruppen och styrelsen efter första året är ett kvitto att vi ändå är på rätt väg”.

Det är i år som det gäller att försöka slå sig in i elvan, det är nästa delmål. En kort säsong innebär att vi måste vara på tå från start till mål, vi har ingen tid att förlora, säger båda.

Lucas lägger också till att det viktigaste är att försöka bidra så mycket han kan för att bidra till klubbens bästa.

Jag tackar Elias och Lucas för pratstunden, det är ingen kvar på Vickan och jag låser dörrar efter mig. Säsongen 2020 kommer alla att minnas, förhoppningsvis blir fotbollen det stora glädjeämnet i backspegeln.

Eddie Meydan