ÅRETS FÖRSTA TREPOÄNGARE BÄRGAD!

Efter den jobbiga förlusten i premiären borta mot Sturehov var det dags för revansch i hemmapremiären, hemma fast borta på Lugnets IP, mot förra årets serietvåa Bosna. När vi mötte dem i höstas krigade de för seriesegern och då lyckades vi med viss möda vinna med 2-1 borta på Pettersbergs IP. Den segern innebar att Bosna fick nöja sig med kvalspel till division tre , som de inte klarade av utan fick stanna kvar i fyran även den här säsongen. Vi har av någon anledning lottats mot svårast tänkbara motstånd i inledningen av serien de senaste säsongerna och så även i år. I första rundan Sturehov som "alltid" ska vinna serien och nu ett revanschsuget förväntat topplag i form av Bosna, som dessutom kom till matchen lite smågriniga efter höstens torsk mot oss på hemmaplasten på Pettersberg. Man kan inte annat än älska matcherna mot Bosna, det är yviga gester, högljudda skratt och ett oändligt självförtroende som man möts av redan när uppvärmingen börjar. Det kan nog vara en smula besvärande för somliga lag men vi tycks ha hittat ett recept på hur vi kan undvika att låta oss påverkas och få med oss önskat resultat, men mer om det senare.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle möta där ute idag, vi hade gissat på ett ganska aggressivt och högt pressande Bosna men inledningen av matchen blev precis tvärtom. De avvaktade runt mittlinjen allt som oftast och lät oss starta de flesta av våra uppspel i lugn och ro vilket vi såklart tyckte var en skön inledning på matchen. Första halvlek handlar mycket om att prioritera säkerhet bakåt och inte bjuda på några onödiga chanser till motståndaren, men på grund av en del felbeslut, missriktade passningar och annat elände så blev det ändå en relativt öppen första halvlek med chanser åt båda håll även om jag tycker att vi är det klart bättre laget de första 35 minuterna. Sedan kryper sig någon mystisk osäkerhet på våra grabbar i slutet på första halvlek och Bosna tar över det mesta av spelet de sista 15 minuterna av första akten. Bosna skapar några rätt bra chanser under den här perioden, men det hjälper naturligtvis föga eftersom vi har en av seriens bästa burväktare i form av Hugo Sjöwitz. Han gör denna afton en mycket fin och stabil insats och räddar oss några gånger med härliga TV-räddningar under första halvlek. Matchen förblir mållös halvleken ut och vi går till halvtidsvila fulla av tillförsikt och med en allt starkare doft av seger i luften som retade grabbarnas luktsinne under halvtidspausen. Coach Shpetim var ganska nöjd efter första halvlek och efter några minuters taktiska instruktioner släppte Shpetim ordet fritt i omklädningsrummet. och det började omedelbart hagla segerrecept från alla håll och kanter. Det är, som ledare, alldeles underbart att se killarnas engagemang och vilja att vinna fotbollsmatcher där alla i hela truppen är delaktiga i både stort och smått. Vi var alla helt överrens om en sak innan vi gick ut till den andra halvleken och det var att vi skulle genomföra den andra halvleken med en enorm disciplin och skärpa, allt för att reta gallfeber på våra gäster och det skulle visa sig vara ett vinnande vägval precis som senast vi möttes.
Vi inleder dock andra halvlek ungerfär som vi avslutade första, lite ängsligt och med en del individuella misstag som kunde stått oss dyrt om det inte vore för Hugo i kassen och en vänligt sinnad ribba redan i inledningen av den andra akten. Shpetim gör några byten tidigt i andra halvlek för att få in lite ny energi i laget och det fick önskad effekt. Matchen böljar fram och tillbaka med chanser åt båda håll men inget nätrassel, förrän matchhminut 65 då vi går in i en fyra minuter lång målorgie. Vi vinner en frispark i ett högintressant läge och Dana kliver fram som frisparksexekutor. Hans frispark är både hård och välriktad och sitter precis där den ska. 1-0 till MIK och glädjen och lättnanden kände inga gränser, i cirka två minuter tillls det var kvitterat 1-1 genom straff för Bosna efter tveksamt försvarsspel. Vi behövde dock inte vänta länge på nästa glädjerus då Mr T tar sig runt på Bosnas högerkant och slår ett hårt och lågt inlägg som träffar en Bosnaförsvarares ben och går in i mål. Det var droppen som fick Bosnas humörbägare att rinna över. Om matchminut 65-69 var målorgiens tid så blev matchminuterna 71-85 de gula och röda kortens tid. Bosna tappar det fullständigt och drar på sig hela fyra gula och ett rött kort under de här minutrarna och vi kände att segern var mycket nära. I den 88:e matcminuten stängde vi definitivt matchen när Mr T spelade fram Theo som säkert förpassade bollen in i ett nästan tomt Bosnamål. För att sammanfatta lite kan vi glatt konstatera att vi är väldigt vältränade, vi har många spelare som verkligen orkar köra hårt i 90 minuter. Vi har många spelare som blivit allt bättre på att förstå vår spelidé och dessutom genomföra den enligt Shpetims önskemål. Vi håller oss kalla även i hetsiga situationer och vi har en härlig bredd i truppen, vilket innebär att vi kan göra personalförändringar på plan under matchen utan att förlora särskilt mycket i kvalité. Fredagskvällens seger var ett kvitto på allt detta och vi känner att vi kan ta oss an resten avsäsongen med tillförsikt. Hästjuryn hade ett helt smörgåsbord av duktiga spelare att välja på denna afton men deras val föll på följande gossar.
3 hästar till Hugo. Han gör sitt jobb och lite till, gjorde många fina räddningar.
2 hästar till Fredrik "Mr T" Thorslund. Delaktig i det mesta vi skapar offensivt. Slår inlägget som det blev självmål på och dessutom en assist till Theos mål.
1 häst till Dana. Mycket aktiv över hela planen, ständigt spelbar och sätter dessutom en klassfrispark.
På bilden: The Mackinator i en av många tuffa dueller på mittfältet.
Tills vi ses och hörs igen!
En sprudlande glad,
Coach Andersson

Claes Andersson Ass. Tränare