Krönika: Tillsammans mot nya mål

I mitten av April, rättare sagt den 17:e april träffades vi spelare i ett litet klassrum på Vadsbogymnasiet. Vad vi inte visste då var att det här mötet skulle vara början på något stort, starten på en resa och en otrolig utveckling hos oss som spelare och personer. Jonas Boväng presenterade sig som huvudtränare. Jonas hade i princip ingen aning om vilka spelare han fått i sitt lag, men något han visste redan då var att laget hade stor potential att lyckas. De tankarna delade han med sig av till oss spelare, men var tydlig med att det skulle bli tufft och att vi kommer stöta på motgångar. Mötet slutade en timme senare och känslan vi tog med oss därifrån var att vi kan gå hur långt vi vill bara vi står enade tillsammans och gör den här resan som ett lag och inte som individer.

Sommarträningen drog igång med ett helt nytt upplägg än vad många var vana vid. Det var en blandning av styrka i form av Crossfit, intervaller inomhus med klubban i händerna samt träningsmatcher mot Lockerud P-01. Alla hade med sig känslan från mötet och redan från start visade det sig på träningen, alla ger allt oavsett. Vill spelarna inte ge allt så kan ni lika gärna gå ifrån träningspasset, raka och tydliga direktiv från huvudtränaren. Flera nyförvärv blev klara för damlaget och anslöt sig till laget under den tuffa sommarperioden. Det fanns ingen chans att inte direkt gå in i samma träningsmentalitet som hade byggts upp i laget under några veckor.

Seriestarten närmade sig med stora steg och vi startade igång med träningsmatcher, Jonas valde att möta lag som spelar i superligan. Vilket var läskigt till en början men visade sig vara riktigt nyttigt för oss. Försvarsspelet satte sig mer och mer, vi avslutade även med en vinst mot Rönnby som i dagsläget ligger på en 6:e plats i den högsta serien. Där och då växte känslan av att vi är starka och den här säsongen kommer bli riktigt bra.

Nu var det dags, målsättningen för säsongen skulle spikas och det var nu vi skulle bli enade om vad vi som lag ville åstadkomma framöver. Vi delade in målen i trygghetsmål, realistiska mål och barriärsmål. Barriärsmålet är att nå SSL och påvägen dit satte vi upp flera delmål. Vilket vi inte visste då var att i slutet av säsongen är det flesta av delmålen avbockade och att vi då står inför den sista utmaningen kvalet. Vi kommer tillbaka till det längre ner.

Serien drar igång och känslan från träningsmatcherna hänger kvar, försvarsmässigt är vi starka det vet vi om. Första matchen blir inte alls som vi tänkt oss, vi står upp bra men förlorar med uddamålet mot ett starkt Västerås. Negativa tankar börjar infinna sig i laget, är vi inte så bra som vi trott under försäsongen. Vi bestämmer oss för att knyta näven och komma igen, en helg i Linköping stod som nästa utmaning. Lördagen kom och vi spelade mot första matchen mot Linköping ungdom, vi vinner med 8-2 och känslorna har totalt vänt efter Västeråsmatchen. Söndagens match var mot IBF Linköping och vi kände att nu var vi på gång, men förlorar matchen med uddamålet och vi grävde oss ännu djupare än vad vi gjort helgen innan. Där och då var vi tvungna att bestämma oss, vi pratade om målen igen och vad vi behöver göra för att nå dom. Vi kom överens om att följa den gameplan som Jonas och Forsen hade satt upp, nu hade Forsen och Jonas blivit starka tillsammans som tränare och var tydliga med att vi alla tillsammans måste bestämma oss.

Alla lag har motgångar både innebandymässiga och motgångar på personliga plan. Vilket vi också hade under hösten. Spelarmöten där alla får tid att berätta om tankar och känslor gör att vi blir mer sammansvetsade som lag. Vilket var precis det vi blev då, vi började lära känna varandra mer på djupet.

Vi spelar fem raka matcher utan förlust i serien och den femte matchen av dom var mot Hagfors borta i Uddeholm Arena. Efter halva matchen ligger vi under med 5-1. Den matchen blev sen en match vi alltid kommer titta tillbaka på, vi satte in en extra växel och Hagfors hängde inte alls med. Vi vänder matchen och vinner tillslut med 6-9. Ursäkta uttrycket men känslan då var: JÄVLAR va starka vi är, inte många som kan vända matcher på det här sättet.

Sedan vinner vi två matcher till och går på juluppehåll med 7 raka matcher utan förlust. Under juluppehållet blev det fokus på fysen igen, vi satte in extra Crossfitpass samtidigt som vi började springa beep ett flertal gånger. Vi satte en gräns som vi som lag ska försöka att nå och vi är nästan där, ett tydligt tecken på att vi är bra tränade och kommer orka köra hårt hela matcherna. Vi passade även på att fortsätta med lagaktiviteterna, lära känna varandra utanför innebandyplanen stärker oss som lag som jag skrev om tidigare. Julklappsleken blev en sådan aktivitet och vinnarskallarna sattes på prov. Sara Jansson har en förmåga att uttrycka sina känslor på utsidan på ett sätt som ingen annan kan vilket hon även visade här. Jennifer Wirén hade köpt kattmat i julklapp, då alla fick förklaringen efteråt vad hon använt kattmat till tidigare bjöd hon på en hel del skratt. Ja ni hör ju, vi är ett gäng speciella individer som hela tiden skapar starkare band med varandra för att alla vågar bjuda på sig själva. Det roligaste var ändå när Coach Forsen skulle läsa upp rimmet han fick på sin julklapp, rimmet var allt annat än rumsrent då det låg intimtvätt i julklappen. Det är också ett minne som lever med oss, aldrig sett några tränare fnissa så mycket som ett gäng tonårstjejer.

Efter jul har vi med oss vinnarkänslan sen tidigare och vi vinner två raka matcher. Sedan sätts vi på prov igen, vi möter två blivande kvallag ur den södra serien Kalmarsund och Göteborg. Kalmarssund först och det är jämt matchen igenom, Sune kvitterar till 4-4 med 27 sekunder kvar och vilken känsla som uppstår i vår hemmahall. Matchen går till sudden och publiken är i full gång, efter 4 minuter och 40 sekunder in i sudden sätter Wirén dit den och vi vinner matchen. Vilket vi inte visste då var att det här laget skulle bli vårt framtida kvalmotstånd.

Helgen efter åker vi ner till göteborg för att möta serieledarna i den södra serien. Hela truppen är med förutom jag (Rebbe) som just då kommit hem från sjukhuset efter en fotledsoperation efter en tråkig olycka i den senaste matchen. Jag fick trots det vara med på bänken genom FaceTime och se matchen från mobilen. Fortsätt läs krönikan här, då antal tecken inte räcker till.

#88 Rebecca Heed Arvidsson/#14 Sara Stöckel

Sociala Medier:
Instagram
Facebook
Twitter