Hockey är som livet, livet är som hockey

Allt har sina toppar och dalar, man kommer stöta på dessa svängningar mest överallt. Och man kommer alltid att hantera dem, förr eller senare och på något sätt.

Det kan bitvis kännas som att världen hänger som ett ok över axlarna. En känsla av att ständigt gå runt med styv kuling, snedregn och hagel slåendes i nyllet.

Det kan stundom kännas ganska hopplöst.

Men någonstans är människan inte konstruerad för att ge upp. Det finns alltid nya vinklar att hitta om man letar och gräver tillräckligt. Och man kan bara gräva där man står, och bland till buds stående medel.

Och så gör man, varje dag. Man funderar, man testar, man funderar om. Alltid gör man så gott man bara kan, i tron och hoppet att det ska gå bra, eller bättre.

Så funkar det i livet, så också i hockey.

Det är lätt att känna en hopplöshet inför läget vi befinner oss i. Det är lätt att ta på sig offerkoftan och känna att världen är en grym och orättvis plats.

Men samtidigt måste vi vara den förändring vi strävar efter att se.

Vi måste kämpa oss igenom det här. All motvind, allt snöblandat snedregn och annat rusk till trots måste vi fortsätta tro för att komma ut starkare och bättre på andra sidan. Alla uppförsbackar tar slut om man bara fortsätter sträva framåt.

Det må låta banalt, men livet är i all sin komplexitet ganska banalt. Liksom hockey. Risken om man tänker för mycket är att man gör banala saker komplexa.

Och när banala saker blivit komplexa så tappar man lätt bort den spontanitet och glädje som gjort att man älskar att göra det man gör. Anledningen till varför vi alla håller på.

För hockey är som livet, och livet är som hockey.

Vi får aldrig glömma varför vi gör det här.

För att oavsett om det går trögt eller toppen, så är hockey det roligaste som finns i hela världen.

Vi kommer igen, med ett nytt försök på söndag.

Lenhovda-Diö 2-4 (0-3, 1-0, 1-1)

Mål: Amadeus Grusland, Edwin Dabäck

Assist: Edwin Dabäck, Alfred Claesson, Amadeus Grusland, Alexander Sparv

Skott: 29-41

Emil Gummesson