181 120 16

Hönö/Björkö - IFK Göteborg 2-3

Den som kan sin Hönö/Björkö-historia vet att 180 720 12 är en magisk kod. Det var då tjejerna visade att de tillhör de bästa i Sverige genom att vinna mot Gothia-finalisterna Boo FF och göra det med ett vidunderligt mod, spel och vilja. Nu, fyra år senare står vi vid ännu ett magiskt datum.

Tjejerna möter dameliten i futsal i form av IFK Göteborg, som siktar mot SM-guld i år. Lite ovant var det att tillhöra finrummet och vi hade inte riktigt koll på alla praktiska detaljer runt omkring – tejpbitar saknades på golvet och blädderblocken för frisparksräkning fick handgöras på plats. Men match blev det och en näst intill fullsatt Hedenhall fick se en grym fredagsdrabbning.

Vi vet också att Blåvitt är ett duktigt och spelande lag, som tränar futsal ihop regelbundet och gjort så betydligt längre än de 2-3 veckor vi har hunnit förbereda oss. Å andra sidan kan ju Hönö/Björkö-tjejerna varandra utan och innan och behöver bara lite energi för att hitta rätt. Och energi fanns det sannerligen innan denna tillställning. Ögonen glödde, men balansen är också hårfin mellan tändning och övertändning...

Efter klassisk line-up och Blåvitt-avspark så satte matchen fart i 180 knyck. De första tio minuterna tycker jag är bländande från Hönö/Björkös sida. Vi löper extremt mycket både i offensiven och defensiven och springer formligen sönder IFK. Redan i första anfallet får Tilda ett friläge, men duktiga Johanna i IFK-målet är snabbt ute framför fötterna och avvärjer.

Chanserna fortsätter dock att komma, och när Tilda springer sig fri igen på en djupledsboll så blir IFK-försvaret tvungna att fälla henne bryskt. Tisell tar hand om straffen och lägger den stensäkert till höger när Johanna i Blåvitt-målet går till vänster. 1-0 väldigt välförtjänt!

De kommande minuterna hänger en utökning av ledningen i luften. Vi har ett riktigt bra läge till 2-0 när Vickan, efter en målvaktsretur, får nästintill öppet mål, men bolluslingen söker sig hellre mot den svartgula stolpen än in i mål. Jag ska nog ta och motionera till Svenska Fotbollförbundet om att införa runda stolpar, för hade vi bara rundat av kanterna lite grann, så hade Vickans skott suttit stolpe in.

Blåvitt har sanningen att säga en del farliga anfall också, och ett par gånger tvingas Hilda till några riktiga kanonräddningar. Det är höga skott som hon tippar till hörna och halva frilägen som hon avvärjer med utrusningar. Helt utomotrolig-fenomenalastiskt makalöst lysande som Tiger i Nalle Puh skulle ha sagt.

Men det finns också andra citat från Tiger som är bra att ha i den här matchen. Han har sagt: ”Olyckshändelser är konstiga saker. Man råkar inte ut för dem, förrän man råkar in i dem.”. I takt med att vi kanske tappar orken lite efter en intensiv forcering och mycket löpningar första 10 minuterna så äter sig Änglerskorna in i matchen bit för bit.

Kvitteringen kommer efter en sådan kombination med korslöpning för att möta ett inspel från sidlinjen, och en passning som klackas/styrs lite retfullt precis framför Hilda. Hon är på den bollen också, men på något bökigt vis letar den sig in med knapp styrfart i nätet. IFK Gbg trummar på och några minuter senare uppstår en tilltrasslad situation framför Hilda där många är på bollen och vi tycker att Hilda har minst en hand på den, men domaren vill inte blåsa för det och då hoppelistudsar bolluslingen i mål igen.

Efter tjugo intensiva och effektiva minuter får tjejerna pusta ut lite och hämta tillbaka både anda och krafter. Några taktiska instick kommer samtidigt som tjejerna också har många bra inlägg och tankar i genomgången – inte helt olikt svenska handbollslandslaget under Bengan Johansson, om ni kommer ihåg den grabben.

Till andra halvlek går vi ut med ny energi och vill ta tag i spelet direkt. Vi får också ett bra tryck de första minuterna innan Blåvitt (som för dagen är gredelina) rycker sig fria i en kontring där vi inte hinner tillbaka på rätt sida och då rasslar boll nummer tre i nätet. Efter det målet verkar nästan motståndarna lite nöjda och intar defensiva positioner på egen planhalva.

Med 11 minuter kvar kommer så matchens delikatess. Julle driver upp ett anfall, som går på ett snöre mellan alla fyra utespelarna. Sista passningen tror jag kommer från Tilda som lägger en macka till Julle, som smugit sig upp på bortre stolpen, och hon kan bara bredsida in den i öppet nät. Ett riktigt futsalanfall som avslutas av en av matchens stora spelare. Jublet i hallen fick nästan taket att lyfta och sväva mot stjärnorna som en nödraket.

2-3 och nu har vi sannerligen häng. Tjejerna radar upp chanser – ett par skott utifrån som är på väg mot krysset och ytterligare ett par frilägen. Men eftersom vi står på fem frisparkar tidigt i halvleken så har Blåvitt också ett anfallsvapen i att söka en sjätte frispark och därmed straff. Den kommer också, men Hilda plockar den straffen hur lugnt och säkert som helst.

Sedan följer en go press mot IFK-målet de sista minuterna. Blåvitt-spelarna spelar på gränsen till det tillåtna och flera gånger över densamma. Med bara 10 sekunder kvar kommer Tilda loss mot mål, men en av domarna lyckas på något oförklarligt sätt hitta en tröjdragning i den situationen, som ingen annan i hela hallen ser. Istället för öppet läge för oss, så blir det straff åt andra hållet. Snacka om små marginaler...

Den efterföljande straffen plockar dock Hilda hur enkelt som helst igen. Stabilt ända ut i nagelspetsarna... Vi hinner inte få iväg något mer skott mot motståndarmålet utan tyvärr slutar matchen denna gång med 2-3-förlust. Nu ser vi fram emot returen och ska jobba hårt de kommande veckorna för att förhoppningsvis få en revansch.

TACK alla som kom och bidrog till att denna fredagskväll blev en fest – åskådare, sekretariatet med bl.a. Jesper och Putte, domare, motståndare, cafépersonal, biljettvakt, men framförallt alla er tjejer. Som jag sa i messet efter matchen – alla får 5 av 5 toasters, men för Hildas och Julles insatser kanske jag slänger med ett våffeljärn också. Det är en glädje att få se er på en plan igen och den kämpaglöd och det hjärta som ni bär tillsammans. #weareback