Tack och hej !

Det är slut....
Alltid lite sorgligt när det händer efter lång tid, såväl i ett förhållande, en anställning som ett engagemang i en fotbollsklubb.
Det känns nästan som tiden då färg-tv kom och innan mobiltelefonen när jag kom till klubben.
När jag kom till Dalen/KFF inför 2012 hade laget åkt ur div 4 genom att komma sist och bara göra 15 mål och på första träningen på hösten 2011 var det 10-11 tyngda dystra spelare efter en usel säsong där hälften av dem pratade om att sluta.
Jag övertygade dem om att vi skulle ha jättekul nästa säsong och de fortsatte, det tillkom nya spelare och gamla spelare som fick lusten tillbaks, vi vann div 5 det året med endast en förlust.
Inför säsongen 2013 som nykomlingar i div 4 hade vi en bit över 30 spelare i truppen där alla var bra, vi var nog 23-24 spelare/träning och det slutade den säsongen med en andraplats i serien och sedan ett kval där vi vann mot betydligt mera satsande och etablerade lag där bussresan hem från Ulvåker och firandet på Flying Scotsman fortfarande är ett av de starkaste minnena inom fotbollen.
Vårt sätt att spela, roliga träningar och vår känsla att vinna tillsammans var det vinnande konceptet och det höll oss också kvar i div 3 2014.
Året efter började det bli problem med väldigt mycket resor under säsongen och några spelare som flyttade till andra orter och utomlands, matcherna och träningarna prioriterades dåligt bland spelare och det slutade också med nedflyttning där vi repade oss säsongen efter 2016 och kom tvåa i div 4 och återigen tog oss till ett kval där vi ändå förlorade alla tre matcher.
Då tänkte jag absolut att nu får det vara nog med Dalen, men jag funderade och tänkte om och ville åstadkomma lite ordning och engagemang igen.
Det sprack under 2017 mestadels beroende på åtta barnafödslar under kort tid i början av året där ingen såklart hade möjlighet att träna så mycket eller spela matcher.
Vi slutade ändå fyra efter en mycket dålig höst vilket får ses som en prestation i sig.
En sak att vara väldigt stolt över är att vi vann reservlagsserien fyra gånger på sex år och de två gånger vi inte vann serien var när vi deltog i reserv Elit mot lag som ÖIS, Lindome, Qviding t.ex.
En annan är att vi gjort mest mål av alla lag i A-lagsserien alla säsonger i div 4 och 5 förutom 2017 då.

Efter årets sista match var jag återigen tveksam, men ändå revanschsugen där spelarna och även någon representant i styrelsen övertygade mig om att köra nästa år, så jag bestämde mig för det för ett par veckor sedan och planerade inför 2018 när det plötsligt blev andra bud.
Inget fel i det, men det skulle verkligen kommit för två månader sedan, eller i alla fall en månad, nu fick jag ingen chans att ta farväl av spelarna där vi tränade så sent som denna vecka utan att ha den informationen.

I det sammanhanget vill jag tacka ordföranden 2012 Morten och ordföranden 2013-2016 Stefan som alltid var engagerade, positiva, hade koll och körde med raka rör. Av nuvarande styrelse m.m känns Dan och Ulla som de enda jag träffat och de har skött sin uppgift på ett utmärkt sätt.

När man är i en fotbollsklubb, jag har varit i många lag som spelare och som tränare finns det alltid minst 2-3 spelare i truppen som man tänker lite försiktigt ibland att; det skulle inte göra något om de stannade hemma eller bytte klubb.
I Dalen/KFF har det inte funnits en enda sådan under de här sex åren, fantastiska människor och spelare har passerat under de kanske 600 gånger jag varit på Krokslättsvallen.
Även om många passerat har det i stort sett varit samma spelare från början tills nu och jag tror det var förra året jag kollade premiärelvan och jämförde mot min första laguttagning i Dalen, det var densamma på 8 positioner.
Jag och vi har haft fantastiskt roligt, framförallt de fyra första åren och jag kommer sakna fina Krokslättsvallen, alla grymma spelare och människor i A-truppen, de härliga veteranerna som tokhyllar laget vid seger lika väl som de toksågar vid förlust.
Det finns självklart saker jag inte kommer sakna också, att försöka få ihop ett B-lag som består av fyra man ett par timmar före match(vilket alltid lyckades ändå), att fixa bussresor till bortamatcher för att ingen kan, att sköta tvätten när någon är borta utan att styra upp det, beställa diverse saker och göra allt själv helt enkelt.
Det har ändå varit charmigt att "jobba" i en klubb med lite bohemiskt organiserat kaos som Dalen/KFF, även om den biten fick en lite fadd smak denna vecka.

Jag har tänkt med alla ungdomslag som försvunnit på sistone och även alltmer uttunnat i A-lagstruppen att det kan sluta illa för klubben inom några år, jag hoppas det vänder med den nya inriktingen, det finns i alla fall möjligheter.

Det blev långt det här också, jag tackar alla som uppskattat mina matchreferat, det är för er jag skrivit dem och inte missat det till en enda match på sex år.
Det värmer i hjärtat när någon berättar hur mycket de uppskattar saker man gör, roliga träningar, effektiva matchplaner, briljanta taktiska drag, geniala byten och en bra organiserad säsong.

Sådär nu lovar jag ni ska slippa läsa något mera från mig på den här sidan. :-)

Ta hand om er där uppe på Krokslättsvallen och på återseende.

// Lasse

Lasse Andersson