Bra resultat på Glentons

BK Atles 5-mannatrupp till uttagningstävlingen Glentons gjorde riktigt bra ifrån sig i helgen, tjejerna i Sösdala (2 guld) och killarna i Broby (2 silver och en 7:e placering). För er som inte känner till denna speciella tävling så kan man nämna att klubben anmäler de brottare som kan tänkas tillhöra de bästa i Sverige. Tävlingskommitten går så igenom de anmälda och väljer ut de tio med bäst meriter under det gångna året. En annan detalj som skiljer denna tävling från andra är att man inte blir utslagen. Alla möter alla i respektive vikt och den som slutligen står med flest segrar vinner tävlingen och utses till "Bäst i Sverige". Det är en av de fyra stortävlingarna i Sverige (jämte Mälarcupen, Soft Touch Open och FT-Cupen.

Atles två representanter i Sösdala gjorde som just dessa två representanter oftast gör, nämligen vinner ohotade, Angelica Zettervall 52 kg i kvinnor/ungdom (fast hon inte har åldern inne) och Jula Fridlund (62kg). Rapporterna från Sösdala är någor begränsade men en detalj var att Angelica slog landslagsmeriterade Olvia Borglin på fall efter 1.37. Och Julia vann antingen på fall eller på tekniskt (poängmässigt överlägsen) och så vitt jag kunde se i tävlingsprotokollet så kunde jag inte se att Julia tappade några poäng alls, vilket visar att hon är totalt överlägsen i Sverige i denna viktklass.

I Broby hade killarna också framgångar, Wilmer Guldstrand (29kg) blev tvåa efter haft en lite mindre lyckad första match mot Hjalmar Sandin från Sandviken som han i deras första möte krossade i Helsingborg (12-0). I efterhand kanske lite överraskande eftersom Sandin kom tvåa i Mälarcupen. Men efter en sån förlust behöver man en taktik, och i kombination med träning och lite extra jävla anamma så tar man sig ikapp och förbi. Matchen i helgen var egentligen helt jämn och Wilmer ledde med någon poäng in i andra halvlek då han tappade kontrollen för en sekund och sekunderna senare låg hopplöst fast, och några sekunder senare blev det fallförlust. Ingen vidare start och det var dessvärre fel match att förlora. Under har ju hänt förut men förstaplatsen var i princip förlorad. Sandin körde över resten av 29-kilos killarna, och Wilmer, även om inte alla matcher var bra, gjorde i princip detsamma. Det fanns inga i klassen som kunde hota ettan och tvåan.

I 32 kg fajtades Ossian Johansson i en grupp som såg brutalt tuff ut. Ossian inledde bra med två vinster för att sedan (ånyo) mötaTural Binnatov, tävlandes för Klippan, en av de svåraste motståndarna, en av flera riktiga nyckelmatcher. Ossian inledde strålande och tog massor av poäng och ryckte ifrån. Man fick nästan gnugga ögonen lite för det såg onormalt bra ut. Efter att paniken hade lagt sig något hos motståndaren så börja de så en upphämtning. Lite snöpligt kom Binnatov ifatt och förbi med en ynka poäng och vinner matchen med 11-10 vid full tid.

Just då kändes det som att Atle låg på botten, eller nån stans under botten. Simmon Sundberg (U50kg) hade
vid denna tidpunkt också en rejäl svacka, efter att ha vunnit sin första match så blev det sedan ett antal förluster och det var rejält deppigt en stund. Simon som inte har tävlat sedan i början av maj pga av skador och förkylningar var ju modig att överhuvudtaget vara med i denna tävling. Men det var tungt när han lämnade arenan på lördagskvällen.

Eftersom man inte blir utslagen är detta kanske den viktigaste tävlingen att ta sig samman och fokusera på nästa mactch. Och även om det blir en del tandagnissel vid en förlust så går man efter en stund vidare, även vi föräldrar, och inser att den viktigaste matchen är alltid nästa match. I 32 kilo slog sedan de fyra toppkandidaterna varandra och dörrar öppnades och stängdes om vartannat. Och plötsligt blir det även viktigt att vinna allt för att inte halka ner i resultatlistan. Ossian gör sedan två taktiska matcher och slår Hugo Jörgensen från Bjuv, som han nyligen förlorade mot i Ängelholm. Det blir en poängsnål rysare som Ossian vinner med 3-2 och hade då också suttit lite illa till i slutsekundera. Jörgensen kämpade febrillt för att dra över Ossian, och Ossian kämapde för att inte åka med. Klockan tickade ner och en viktig match var vunnen.

I sista matchen möter han svåre Adam Silverin från Kungsbacka som vid vinst skulle ta hem hela tävlingen. Det blir en poängsnål rysare till som Ossian till slut lyckas få övertaget i. Han lyckas med nån typ av nacksving som får motståndare ner på mattan och kämpar sedan febrilt för att få sin moståndare på fall. En liten räknemiss gjorde att undertecknad trodde det var nödvändigt med en fallseger för att vinna. Denna mytbildning spred sig sedan (sorry). Ossian såg lite konfunderad ut när hela Atle gänget (bland annat undertecknad) skrek, från olika delar av mattan, att han skulle vinna på fall, fall till varje pris. Nu blev det ju så till slut. Men faktum är ju att det har hänt mer än en gång att en missad fallsegermöjlighet har slutat med förlust. Så har man chansen att vinna på fall så ska man göra det, till varje pris. Ossian tog en extremt välförtjänt silver, efter Tural Binnatov. Nästan så välförtjänt att han borde fått guldet också. Men det är små marginaler i 32-kilostoppen.

Simon kom tillbaka vid gott mod på söndagen och gjorde trots allt en bra tävling, två segarar under söndagen och en bra match mot sluttvåan Linus Markusson, där det var helt jämt i periodpausen. Werkström var under omständigheterna mycket nöjd och Simon var vid gott mod när han lämnade Broby strax innan prisutdelning. Wilmer hämtade Simons 7:e pris, spexade lite, och tog artigt alla 50-kilos killarna i hand.

Thomas Werkström var mycket nöjd, nästa förundrad över två guld och två silver. Sneglar man lite i prislistorna så är det inte många klubbar som skrapar ihop två guld och två silver.

Klart för nu.

Henrik Guldstrand