Fredagsintervju med farbror Ivarsson

Åren går och tiden undantar ingen. Folkpartiet heter
Liberalerna, Löfven styr Sverige,
Jugoslavien är inte längre ett land,
Henke tränar Barcelona,
kontanter är lika sällsynta som Sjöhästar i Vättern och klimatet är tydligen varmare nu än förr. Men vissa saker verkar stå pall.

Ale Stenar har inte flyttat sig många millimeter, rökning är fortfarande inte supernyttigt,
Gin & Tonic blir aldrig inaktuellt och Jan Guillou tror fortfarande att stackars Krister Pettersson mördade Palme. Och Jimmy Ivarsson spelar i Ysby.

Han debuterade i A-laget när CD-skivor var modernt och Internet bara en fluga och nu i den digitala eran knatar han alltjämt runt och skickar bredsidor till höger och vänster. Inte längre en påläggskalv.
Inte snabbast och inte spänstigast. Men ack så viktig på och utanför plan. Alltid med vilja av stål,
alltid med gott humör. Rutinerad, placeringssäker och pålitlig trär han tröja nummer tolv över huvudet och är precis som vanligt är han en viktig del av YBK:s A-trupp.
Redaktionen fick en stund med lokförare Ivarsson mitt under brinnande signalfel någonstans längs sträckan Helsingör och Göteborg.


Hur ser du på säsongen såhär långt?

Ah, det är blandat. Vi gnetar på, försvarar oss hyfsat och kämpar men offensiven hackar och överlag finns det mer att ta ut av laget. Mellanmjölk helt enkelt. Problemet i sig är att vår lägstanivå är chockerande låg.


Vad ser du som lagets utmaning framöver?
Helt klart att få igång ett eget passningsspel i högre
utsträckning. Ibland får vi knappt ihop tre passningar i rad trots att det på
träning ofta ser ganska bra ut. Därför var det extra skönt att vi lyckades så bra mot KHFF. Äntligen satt passningsspelet.


Du är ju en ikon i YBK. Vad har fått dig att stanna så
länge?

Helt klart sammanhållningen i föreningen. Här är alla lika mycket värda och lika viktiga. Gemenskapen, glädjen – helt oslagbart helt enkelt.



I det här gänget då – finns det några nyckelspelare?


Kollektivet är vår styrka. Vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Så har det alltid varit i YBK. Men det är klart att i år, precis som alla år, finns det några som sticker ut lite extra.
Vår målvakt Davidsson är vår viktigaste spelare allt som allt. Han räddar allt man kan begära och en
hel del extra. Bara att hoppas att ingen klubb högre upp nappar på honom.
Av utespelarna är Tomas Karlsson vår viktigaste spelare och faktiskt bättre än på tio år. Håller helt enkelt ihop hela mittfältet.
Sen får vi inte glömma Simon Svanberg som redan är ett nav i maskineriet och som kommer bli vår bäste spelare i framtiden. Snabb, bollsäker, grym arbetsmoral och perfekt att ha i egna laget.


Då finns det alltså hopp om framtiden?


Jodå framtiden är ljus. Vår anläggning håller högsta
kvalitet, vi är mycket folk på träningarna och många unga spelare utvecklas fint. Dessutom ligger byn nära Laholm vilket är en fördel.
Så visst finns det en ljusnande framtid även när vi gamla rävar lagt dojorna på hyllan.



På kort sikt – derby mot Walldia väntar. Har vi någon chans?


Möter vi Walldia 10 gånger så lär vi förlora minst nio av dem men någon gång tar vi dem och vem vet…
Walldia lär skapa chanser men om
Davidsson är på tå så har vi chansen. Man får alltid en målchans varje match och hänger vi den så vet man inte. Men visst är Walldia ett fantastiskt lag som borde ligga ett par divisioner över sexan.


Till sist – du som ikon har stött på massor av medspelare. Vem är din egentliga favorit?

Solklart Lasse Pettersson i dagens Ysby. En förebild. Snart 50 år fyllda och ändå på varenda träning.
Vältränad, engagerad och en glad prick.
Superviktig för hela laget och hela föreningen.

Dessutom en inspirationskälla när det gäller den egna fysiken. Han visar att man kan hålla måttet även när födelsedagarna blivit fler än vad som känns sunt…

Fredrik Persson