Träningsläger!

Senaste dag att betala träningslägret är fredag 14/1 Sätt in 350 kronor på BG; clr; 8183-6 konto; 303011820-6 Märk inbetalningen med ditt namn och "träningsläger" Herrlaget 0kommentarer

Inomhusträning onsdag 31/10 klockan 20.00

Hej alla! Nu börjar vi med inomhusträning i Lagaholmshallen Vi har tid mellan 20.00 och 22.00 på onsdagar med start 31/10 Varmt välkomna gamla som nya spelare! Herrlaget 0kommentarer

Kom och provträna med YBK!!

Tid: torsdag 11/10 klockan 18.15 Plats; Munkavallen i Ysby Alla är välkomna - gamla som nya, unga som gamla! Herrlaget 0kommentarer

Våxtorp - Ybk 5-1 (2-0)

Säsongsavslutningen mot Våxtorp väckte goda minnen till liv hos YBK då senaste årets avslutningskamp mot just Våxtorp innebar härliga 0-0 och YBK:s sjätte poäng för året. Då som nu dömde Ola ström matchen men där slutar likheterna. Våxtorp satte full fart från start och YBK hade svårt att hänga med i matchupptakten. Målchans på målchans avvärjdes av den fenomenale Anton Hansson i bortakassen. YBK som möblerat om i laget hade problem med att stänga Våxtorps kantspel och då coach Leandersson i synnerhet. De två första målen kom inom en kvart och undertecknad (avstängd) funderade på att smita iväg till bilen och dra hemåt. Kvar vid sidlinjen fick jag dock se ett YBK som började flytta upp spelet successivt. Nya mittfältsduon Olle Larsson och Fredrik Niklasson kombinerade fram till två heta lägen och bortalaget borde reducerat innan paus. I andra halvlek böljade spelet fram och tillbaka och målchanserna avlöste varandra. Våxtorp skapade flera fina chanser och närmast kom man att utöka ledningen vid ett friläge som Slangen dribblade bort mot utrusande Anton Hansson. YBK hade också ett antal fina chanser, främst via Nils Carlsson och Olle Larsson som båda hamnade ensamma med Våxtorpmålvakten men missade. Trean sattes såsmåningom efter att YBK slarvat på en hörna och gett Våxtorps anfallare fri gata mot bortamålet. YBK gav dock inte tappt utan fortsatte att mala på framåt. Man belönades med en straff! En våxtorpförsvarare drog ner friställde Nils Carlsson och straff plus rött kort tog YBK in i matchen igen. Straffen var YBK:s andra straff på två hela säsonger! Vad som hände sen var dock inte lika sällsynt. Ola Ström som förmodligen blivit lite uttråkad under matchen hittade att någonting stört straffen och efter att Tobias Johansson placerat in reduceringen beslutade den gode Ström att straffen skulle gå om. Lyckligtvis varnades ingen för det hemska brottet att gått två tiondelar för tidigt i straffområdet och lika lyckligtvis gjorde Tobias om proceduren och satte bortalagets första mål. Ström hittade inget fel och YBK hade fått vittring på poäng. Nu satsade YBK allt framåt men det var ändock Våxtorp som höll i taktpinnen. Våxtorp pressade på trots det numerära underläget samtidigt som YBK kastade fram allt man hade. Albin var å så nära att göra matchen än mer jämn men istället var det Våxtorp som dödade matchen när Jim Leandersson rann igenom efter en snabb frispark signerad Slangen som till mångt och mycket påminde om Håkan Milds mål mot Bulgarien 94. Ytterligare ett ögonblick av magi inträffade då Ola Ström erkände ett misstag och beordrade nedsläpp pga felaktigt domslut. Ett ögonblick som klassificerats som "plötsligt händer det" om nu Svenska Spel varit på plats med kamera När matchen blåstes av så jublade Våxtorp. Publiken hade fått se många mål och YBK hade fått en straff. Säsongen var slut. Tolv poäng inhämtade på en säsong. Inte sist! Åkesson packade väskan för sista gången och undertecknad tröstade för sista gången besvikna spelare med orden "bra "jobbat". Ingen läsk bjöds vi på och orden "vi kommer igen" ekade lika tomt som Khadaffis löften om kärnvapen. Mörkret sänkte sig och alla begav sig hemåt. Åkesson tröstade med att vi blir bättre nästa år när alla blivit ett år äldre. Ett år äldre låter för undertecknad som ett hot och en påminnelse om att gränsen mellan rutinerad och gubbjävel är hårfin. Det blir inte roligare att springa i skogen och tanken på kalla mörka konstgrästräningar känns i dagsläget lika lockande som diarré på ett flygplan. Festen är över, skorna används som fågelskrämma på dotterns koja och förmodligen hör inte allsvenskans sportchefer av sig i år heller. Vi har gjort vårt bästa men det brukar inte räcka för att ta med baldrottningen hem. Nu skiter vi i det här och släcker ljuset! Tack för i år ! YBKAnton HFilip Emil Robin KasperJimmy Olle Fredrik Robban Nils Tobias Àvb: Ahmed , Anton O , Albin O Herrlaget 0kommentarer

Inget lyckligt slut

YBK - Örnia 0-4 (0-0) Det var en vacker höstdag när kampen mellan YBK och Örnia ägde rum på gemytliga Munkavallen. Ingenting såg på förhand ut som om att spelplatsen var hemmaplan för ett av seriens bottengäng. Tvärtom så påminde atmosfären mer om en toppklubb i division två än ett bottengäng i sexan. Fiskedammen var öppen, speakern presenterade spelarna, musiken dånade och den ca 200 personer stora publiken bänkade sig för att se sitt hemmalag ge Örnarna från Halmstad en match. Första halvlek inleddes med ett böljande spel. Örnia tog kommandot men YBK försvarade sig med den äran. Närmast kom man när ett svepande inlägg från högerkanten sånär nådde den framstörtande anfallaren. YBK stångades och kampades, klart inspirerade av den stora hemmapubliken, men hade generellt svårt att hitta rätt adress på passningarna. Örnia å andra sidan broderade fint på mitten men avväpnades tämligen enkelt av en för dagen mycket säker hemmabacklinje. Emellanåt hettade det till. Ahmed drog en karatespark mot en framrusande Örnian och fick vittna det gula kortet. Sekunderna efter tvingades coach Karlsson att våldföra sig på en anfallande ytter vars väg mot målet var spikrak. Även Karlsson fick se det gula. Målvakten Anton Hansson testades vid ett fåtal tillfällen, bland annat på ett närskott från kanten, men i det stora hela så var Örnias övertag synnerligen ineffektivt. Örnia gjorde ett byte och satte in en avbytare vars entre kom att betyda att bortalaget fick extra tyngd i anfallen och dessutom en spelare med ett magiskt tillslag. Precis innan paus fick YBK drömläge. Nisse Carlsson, matchotränad men ack så viktig, snodde åt sig bollen från ett sovande Örniaförsvar och fick helt öppen gata att lägga ut bollen till en sopren Erik Mattsson. Tyvärr för Nisse, Ysby och den stora publiken så missades passningen och guldet blev till sand... Pausen innebar vila och chans till taktiska dispositioner. Vi talade främst om att vårda bollen bättre. Det sägs ju att bollen skall smekas som en kvinna men YBK tenderade att snarare behandla bollen lika illa som Jozef Fritzl behandlar kvinnor. Detta skulle det ändras på och sen skulle båten vara i land! Andra halvlek inleddes med ett blixtrande YBK som direkt tog initiativ. Robban Beckström, snabbast i södra Halland, utmanade på kanten, Nisse vann bollar och YBK;s backlinje flyttade fram. Chansen med stort C dök också upp när Robbans inlägg nådde en helt fri Erik Mattsson som tyvärr skickade nicken för hårt i backen och fick se bollen studsa över det i det närmaste öppna målet. Ett klassiskt sus gick genom publiken och tillförsikten tilltog hos de svartklädda hemmaspelarna. Tyvärr skulle det inte vara länge. Örnia började komma in i matchen på nytt och efter ca en kvart var YBK illa ute. Coach Karlsson täckte undan ett skott i friläge, Emil lekte räddande ängel inne i boxen och Anton Hansson tippade en lobb till hörna. Till sist bröt Örnia igenom och satte dit ledningsmålet. Emil Olsen förlorade en närkamp med en Örnian och denne kunde ur snäv vinkel placera in bortaledningen. Frustrationen växte i YBK som också började lida av tröttnande spelare. Nisse gick på knäna, Jimmy på reserverna (magsjuka hemma...) och Robban Beckströms pingislunga gjorde sig påmind. Trots det så var matchen på intet sätt ojämn. Örnia förde spelet och YBK stack upp i kontringar. Farligaste chansen för bortalaget blev det när ett inspel från Örnias högerkant fick rensas bort av ett desperat YBK precis bakom den heroiske Anton Hansson. Hemmalaget fick en riktigt bra chans när Nils Carlsson drev sig igenom på vänsterkanten efter ett fint inspel av stabile vänsterbacken Fredrik Nicklasson. Glidtacklingen från Örnias mittback var kanske på bollen, kanske på Nisses fot. Hemmapubliken vrålade efter straff. Avbytarna for upp som om de blivit rånade och YBK;s lagledning gick upp i falsett. Domaren som friade var dock tvärsäker och hade faktiskt en bra position. Domaren (Stojan) är för övrigt utan tvekan seriens bäste! Med tio minuter kvar hade YBK flyttat fram allt man hade att erbjuda men det där riktiga trycket uteblev. Örnias anfall var fortsatt långa och hemmalaget saknade såväl kreativiteten som styrkan att på allvar hota. Istället bestämde sig YBK kollektivt för att bjuda Örnia på ett mål. Inte mindre än fem gånger hamnade bollen hos en hemmaspelare och inte mindre än fem gånger spelade hemmaspelaren till en Örnian. Till sist gjorde bortalagets anfallare mål och målet var minst sagt en gigantisk bjudning från slarvande YBK. I det ögonblicket dog matchen. YBK;s kamplusta försvann. Hoppet dog. Alla längtade tills matchen var över. Publiken tystnade och livet tappade sin mening. Två bollar till droppade in under de sista tre minuterna och slutresultatet skrevs till 0-4. Rättvis bortaseger men med något för stora siffror. YBK gav allt man hade och störde emellanåt det duktiga bortalaget men saknade helt enkelt klassen och kompetensen för att kunna skapa de där riktigt vassa lägena. Man kan likna YBK med tolfteplacerad löpare på 5000 meter i OS. Vi hänger med helt okej. Ibland är vi framme och oroar lite men när det väl gäller så hänger vi inte riktigt med kanonerna där framme. Publiken lämnade arenan. Speakern lade till att undertecknad skall sluta böla och YBK - spelarna skyndade sig in i omklädningsrummet med en känsla av att en gyllene chans till glädje just missats. Allt var ju så uppdukat. Fint väder, massor med folk, nederlagstippade, sista hemmamatchen och allt att vinna. Det är då underdogen brukar vinna (i alla fall i filmer). Men inte denna gång. Fyra insläppta. Avstängd mot Våxtorp. Jobb imorgon. Alla kommer prata om matchen. Eleverna kommer hånas. En frågade om jag inte är för gammal för att spela fotboll. Min dotter frågade mig; "varför ramlade du hela tiden"? En gammal lagkamrat från Båstad GIF totalsågade oss och Örnianerna sjöng om segrar och vackra flickor. Och till råga på allt så låg återigen handdukshelvetet kvar där hemma på hyllan. Torkade mig med en överdragströja. Stinker skit. Snart är det över! Vi kommer igen! YBK;s lag Anton HRobin H, Tomas K, Emil O, Figge NJimmy I, Tobbe J, Nisse CFilip N, Robban B, Anton OAvb; Erik M, Kasper P, Ahmed E Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter