Som en tappad vinstlott...

YBK – GIF/VIF 2-3 (2-2) Solen strålade över vackra Munkavallen. Det var derby. Favorittippade Gif/Vif mot bottentippade YBK. Publiken hade hittat till stadion och det var trångt om sittplatserna. Med andra ord – det var uppdukat för fotbollsfest! YBK var för dagen skadedrabbat. Såväl Otto Nilsson som Felix Nilsson och viktige Jakob Johlin saknades i matchtruppen men det var ett heltaggat hemmalag som skulle visa att experternas tips om matchens utgång (storseger för Gif/Vif) var lika feltippat som Birgit Friggebos tes om att ”Internet bara är en fluga”. Matchen inleddes med stor bolldominans för bortalaget. De rullade skickligt från kant till kant men utan att på allvar störa hemmabacklinjen. YBK kom inte riktigt in i matchen utan fick nöja sig med att desperat jaga efter bollförande bortaspelare. Ledningsmålet kom dock till på ett sjukt onödigt sätt. Ysby har en hemmasnickrad hörnvariant på vilken ett antal mål tillkommit. Gif/Vif hade tydligen snickrat ihop samma variant och trots att flera hemmaspelare vrålade ”det är vår variant” så gick Ysby på finten och 0-1 i baken var ett faktum lika bittert som att få fel meny med sig hem från Mcdriven. Ysby drabbades av gamnacke. ”Hur fan kunde vi gå på den”? Var den uppenbara frågan. Det såg ut som om fotbollsfesten snabbt skulle förvandlas till en 90 minuter lång dusch med interner från Kumla och Säter. En mardröm. På något sätt vände dock matchen. YBK flyttade fram och längst framme var kvicke Jonatan Gunnarsson ständigt på språng. Efter ett fint anfall på högerkanten blev Jonte plötsligt fri och rundade målvakten. En desperat försvarare drog ner honom och straff plus rött kort var konsekvensen. Nu hade det gått knappa 20 minuter av matchen. Jonte satte själv straffen efter ett skott så löst att kaffet hann rinna ner under tiden bollen fipplade mot målet. Men men, mål är mål och alla straffar som sitter är ju bra. Kort därefter anföll YBK igen – stärkta av det numerära övertaget. På nytt nådde bollen Gunnarsson som sprintade likt en gasell på savannen. Att hinna med honom var för försvararen ett lika omöjligt uppdrag som att lösa Sudoku efter två liter Järgermeister. Iskallt rullade Jonte in ledningsmålet och YBK såg ut att fälla favoriterna från Veinge. Inte blev det sämre när kort därefter Kalle Karlsson prickade ribban eller när Noak Bolmgren sånär kom igenom på ett friläge. En stund senare kollapsade sen YBK. Inte en passning gick till rätt adress. Inte en tackling träffade och inte en dribbling lyckades. Istället fumlade YBK bort bollen igen och Gif/Vif fick frispark utanför straffområdet. Bollen skruvades mot bortre stolpen där tre- lika ensamma som araber i Sverigedemokraternas partiledning- bortaspelare fick chansen att stöta in bollen. Oavgjort som en kniv i en bonne och gamnackar igen. I pausen pratade coach Snoddas om att vårda bollen bättre och att flytta fram backlinjen snabbare. Coach Karlsson höll med och försökte få luft. Filip Nilsson kom in som ytterback och tyvärr fick Jonte Gunnarsson kliva av efter bristning i låret. Ommöbleringarna och paussnacket hjälpte inte nämnvärt. Istället var det Gif/Vif för hela jävla slanten. YBK jagade som rabiessmittade hundar men fick sällan röra bollen. De få gånger den landade hos hemmaspelarna behandlades den lika ömt som en Nordkoreansk fånge och bytte blixtsnabbt ägare igen. Tyvärr för YBK blev det av den utlovade offensiven intet. Gif/Vif skapade inte så värst många chanser men hade ett massivt övertag trots det numerära underläget. Med kvarten kvar dök plötsligt chansen upp. Ur tomma intet slet sig en anfallare fri och satte trean bakom en maktlös Anton Hansson. Slarvigt av hemmalaget men kanske välförtjänt sett till matchbilden. YBK orkade inte med en slutoffensiv och istället blev sista 10 minuterna en plåga. Det var varmt. Bolldjävulen lyste med sin frånvaro och Gif/Vif kunde kontrollera matchen till dess att den eminente domaren blåste av. Undertecknads långvariga skadefrånvaro gjorde sig påmind och i slutet var jag närmare en bypassoperation än bollkontakt. Förlusten var tung, svår att acceptera och sjukt bitter. Gif/Vif var bättre sett över hela matchen men ändå – två insläppta på två fasta situationer och ett riktigt skitmål. Det känns som om vi i och med utvisningen och straffen fick en Ferrari att köra med men aldrig lyckades komma av cykelbanan. Så sjukt onödigt! Bäst i hemmalaget var snipern Gunnarsson och heroiske mittbacken Emil Olsen. Laget kämpade och slet men ibland går det helt enkelt inte. Vi kommer igen! Herrlaget 0kommentarer

Dags för hemmapremiär

Dag: Lördag 26/4 Samling: 12.45 på Munkavallen Avspark: 14.00 Truppen: Anton Hansson Filip Svensson Tomas Karlsson Emil Olsen Filip Nilsson Kalle Karlsson Noak Bolmgren Simon Axelsson Andreas Håkansson Jimmy Ivarsson Dennis Ljungberg Kemal Kojic Jonatan Gunnarsson Herrlaget 0kommentarer

Oavgjort i premiären

SBK-YBK 1-1 (1-0) Mål SBK: Pontus Torstensson Mål YBK: Jonathan Gunnarsson "Så var det då dags. Månader av förberedelser, löpning i snö, fotboll på plast och spekulationer om nyförvärv och spelarförluster var över. Likt jägarn som väntat på älgen, kvinnan som väntat på sin nyfödde och Gudrun Schyman som väntat på jämlikhet- hade YBK sen flera veckor tillbaka sett fram emot premiären på Skogaby IP. YBK mönstrade starkt manskap och endast skadade Jakob Johlin saknades. Det innebar att coach Karlsson comebackade som mittback medan Jonte Gunnarsson tog plats på topp. Premiärer är synnerligen speciella. Det är darrigt, nervöst och lite trevande. Likt första kyssen med en förhoppningsvis vacker Donna vet man aldrig riktigt hur det ska gå. YBK satte full fart och efter tio sekunder bankade Simon Axelsson bollen i ribban från 30 meter och förhoppningsvis dömde domaren korrekt när han vinkade avvärjande för mål. Dock såg det misstänkt ut och likt VM-finalen 66 var det omöjligt att se om bollen var inne eller inte. YBK fortsatte framåt och skapade flera fina lägen. Jonte Gunnarsson var mer eller mindre helt fri och även Otto Nilsson testade comebackade Kralle i hemmakassen. SBK var dock ej ofarliga och stack emellan med giftiga kontringar. Närmast kom de rödklädda efter en fin variant på vänsterkanten då laget stiligt borrade sig igenom och endast Anton Hansson kunde rädda YBK. Något oväntat tog också hemmalaget ledningen. En kontring på vilken YBK kollektivt bestämde sig för att falla i koma utnyttjades skoningslöst och 1-0 var ett faktum. Paniken började sprida sig i YBK och det strukturerade spelet lyste med sin frånvaro. SBK var stenhårda i närkamperna och kunde gott och väl även gjort ett andra mål men domaren blåste bort målet eftersom Hansson i målet ansågs ha haft bollen i kontroll innan anstormande anfallare grävde loss bollen. I paus möblerade YBK om. Otto Nilsson flyttades in på mittfältet och detta gav resultat. YBK styrde och ställde men hade ack så svårt att få till sista passningen. Gång på gång var en tå, en häl eller något smalben i vägen och hindrade frilägen. Jonte Gunnarsson fick ett friläge efter fint uppspel från backlinjen och det samma fick Otto Nilsson men inget mål kom. Noak Bolmgren testade från distans och Kralle fick i ren och skär panik kasta sig hemåt för att boxa undan sin egen retur. Ångesten lyste i YBK:arnas ögon. Tränare Karlsson mådde fysiskt dåligt på sin plats i backlinjen. Ännu en premiärförlust hade varit svårsmält och påskfriden låg i farozonen. Familjemys och kokta ägg på långfredagen verkade vid förlust lika lockande som en prostataundersökning med farbror Bosse. Räddningen skulle dock komma. Simon Axelsson drog ett inlägg rakt genom straffområdet och Jonte Gunnarsson stötte in kvitteringen lika efterlängtad som skolavslutningen. Femton minuter återstod av matchen som nu allt mer liknade ett slagfält snarare än en fotbollsmatch. Tacklingarna flög, spelarna gnällde och domaren hade fullt upp. YBK fick en sista chans men Otto Nilssons skott blockades på mållinjen. När utmärkte icke strejkande domaren blåste av matchen hade regnet stått som spön i backen och ett lika var summan av kardemumman. YBK ville ha mer, inget snack om saken, men SBK tog rättvist en poäng. Laget kämpade galet hårt, vek inte en tum i närkamperna och hade anfallare som löpte på precis allt. Såhär på kvällen när natten -som vanligt blir den sömnlös efter match- är i antågande kan man summera med att YBK för första gången under mina år som tränare tagit poäng i en premiär. Om detta sen är ett positivt tecken eller ett underbetyg till tränarjäveln är ju en annan sak..." Vi kommer igen! Herrlaget 0kommentarer

Seriepremiär mot Skogaby

Dag: torsdag Samling :17.30 i Skogaby Avspark 18.45 Truppen: Jimmy Anton H Emil Tomas Filip S Kemal Andreas Otto Simon Felix Jonatan Kalle Noak Dennis Herrlaget 0kommentarer

Skuggan utan skuggan av en chans

YBK - Skuggan BoIS 4-1 (1-1) Genrepet mellan YBK och gästande Skuggan blev en minst sagt sömnig historia. Vinden pinade natursköna Munkavallen och samtliga 22 aktörer på banan verkade starkt påverkade då matchens kvalitet var allt annat än hög. YBK skapade lägen för att ha avgjort redan innan paus men istället var synnerligen orättvisa 1-1 pausställningen. Skadade tränare Karlsson frös på linjen, vice coach Karlsson frös inte men var allt annat än nådig i sitt omdöme. I andr halvlek lossnades målskyttet och med kvarten kvar rasslade det till bakom Skuggans keeper när Filip Svensson skickade in ledningen. Simon Axelsson och Noak Bolmgren övriga målskyttar. Första målet i matchen sattes av Kalle Karlsson. Om tillställningen finns följande sakliga saker att skriva: YBK måste spela bättre om det ska bli poäng i sexan Det var kallt, blåsigt och svårspelat Skuggan BoIS var allt annat än ett starkt motstånd YBK känns alltjämt som fågel eller fisk Om tillställningen finns följande negativa saker att skriva: Fy fan vad kallt det var Attans så dåligt vi spelade Om tillställningen finns följande positiva saker att skriva: Vi vann Vi gjorde fyra mål Domaren strejkade inte Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter