Seger mot Mjölkalaget

YBK - Vapnö 2-1 (2-0) YBK tog emot svajiga Vapnö på Munkavallen. Ett Vapnö som tippats ligga i seriens topp men som haft det tuffare än förväntat och ligger i tabellens mitt. Hemmalaget saknade som vanligt en handfull startspelare. Oscar Färe, Otto Nilsson och Jakob Johlin kunde inte medverka. Kasper låg hemma med ögoninflammation och Tobias Johansson är fortfarande långtidsskadad. Simon Axelsson spelade skadad i 90 minuter och på bänken satt rutinerade Snoddas redo att hoppa in. Erik Mattsson tog plats i backlinjen och normale högerbacken Kalle Karlsson sattes på topp för att få lite snabbhet i anfallet i Oscars frånvaro. Matchen inleddes i ett rasande tempo. YBK ville framåt och tryckte på för fullt. Ledningsmålet var nära men dröjde 15 minuter och tillkom slumpartat. Axelsson drog ett skott som styrdes upp i luften. Bortakeepern skulle plocka ner höstlövet men drabbades antagligen av blackout då han helt ostörd tappade in bollen. Målet triggade igång YBK än mer som rusade framåt. Filip Svensson bredde mackor på löpande band, Noak sprang som en dåre och Mattsson chockade alla med offensiva räder på vänsterkanten. Kalle Karlsson blev tokfri men brände knappt. Emil Olsen förvirrade sig upp i straffområdet men sumpade läget - förmodligen lika chockad som alla andra av att befinna sig så långt upp i banan. Bortalagets målvakt rev ner Kalle Karlsson. Den i övrigt eminente domaren valde att fria men Kalle led av smärtor i paritet med förlossningssmärtor och fick byta. In kom Festim Idrizi som hann vara på plan i 12 sekunder innan han prickade in 2-0 till hemmalaget. Jublet enormt. YBK tryckte fortsatt framåt och borde hängt ytterligare kassar. Målvakten räddade med ansiktet på Kalles friläge nummer två och Axelsson var å så nära att smeka in ett långskott. Matchens räddning stod dock hemmalagets Emil Davidsson för. På en fint placerad bredsida vände Davidsson i luften likt en ungkatt på jakt efter en fjäril och styrde ut bollen utanför stolpen. Vackert som en solnedgång över stilla hav. Andra halvlek var ensidig. Vapnö pressade framåt - främst med långa bollar mot straffområdet. YBK försvarade sig väl. Mattsson stabil, Ivarsson offervillig och kapten Olsen felfri. YBK kontrade gång på gång och borde gjort flera mål medan Vapnö inte hade många skott som riktades mot målet. Med 10 kvar kom reduceringen. Ett inlägg från höger seglade förrädiskt mot Davidsson i kassen. Ivarsson gick med bollen och tveksamhet uppstod. Till sist rann den in bakom Davidsson. En stunds kaos utbröt. Vapnö gick framåt. YBK fredade sitt mål med alla till buds stående medel. När domaren till sist blåste av efter vad som verkade vara en evighet utbröt stort jubel.Undertecknad var tröttare än någonsin, Noak hade ont i foten, Axelsson kunde knappt gå och utbytte Ivarsson haltade som en pensionär efter en amputation. Tre extremt sköna poäng. Nu tappar YBK Noak Bolmgren för resten av året - en riktig hjälte. Mer lojal och fantastisk lagspelare får man leta länge efter. Dessutom är mittfältsankaren lagets hjärta med sitt slit, sina brytningar och sin taktiska förmåga. Vi kan bara önska Noak god lycka under hans tid i Norge och vi hoppas såklart att han kommer tillbaka någon gång i framtiden. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Tung förlust mot LTIK

LTIK - YBK 2-1 (1-0) Fem minuter gånget och ledning till hemmalaget. Målet tillkom efter ett inkast som med ett korrekt domslut hade hamnat i bortalagets ägo. Tyvärr vill domaren annorlunda och skickliga LTIK-anfallare rundade YBK:s backlinje för att kort därefter göra ett noll. YBK gav inte tappt. Istället slet bortalaget på för fullt och skapade flera bra chanser. Bästa läget fick Otto som i firläget tyvärr fick felträff och missade mål. Hemmalaget pressade stundom på med lite längre anfall som dock tämligen enkelt nickades eller sparkades iväg av YBK:s försvar. Matchen var hård, intensiv och hetsig i bra tempo. LTIk något tyngre och med lite längre anfall medan YBK väl ofta tappade enkla bollar. I övrigt var det helt jämt. LTIK hade dock ytterligare en fördel - nämligen den tolfte spelaren och då menar jag inte publiken... Domaren för dagen var utan tvekan den mest hemmablinda domare jag någonsin skådat. Att berätta om alla tveksamma eller rent av helt galna domslut som han bjöd på hade bara tråkat ut läsaren men två tämligen avgörande domslut måste i alla fall nämnas. Vid underläge 0-1 satte LTIK:s lagkapten - för övrigt bäst på planen - in en vansinnestackling mot Kalle Karlsson. Två dobbar i knähöjd - ett rent mordförsök. Domarens domslut - han friade helt. Inte ens frispark. Kort därefter. Oscar Färe störtar mot mål. Jagas av försvarare som drar i tröjan, sparkar på hälar och är närmre att utföra en våldtäkt än att gå schysst på bollen. Färe vägrar falla och skjuter. Domaren gör ingenting! Straff eller frispark en smaksak. Att fria, vansinne. Dessutom kryddades domarens insats av trevligt småprat med spelarna i LTIK. Kärvänligt tjabb med LTIK:s tränare och annat gött. LTIK:s anfallare klagade och diskuterade som Gustav Fridolin i en debatt men fick inte ens en tillsägelse. Filip Svensson i YBK sade "men för fan" en gång och höll på att bli mördad....Kort sagt - utan att klaga, utan att skylla på domaren, LTIK vann säkert rättvist, men gode Gud vad värdelöst uppförande av herren med pipan. Ynkligt rent ut sagt! Andra halvlek innehöll också en del fotboll. LTIK:s andra mål tillkom efter att undertecknad slarvat med en nick och backen att bestiga blev ett berg. YBK gav inte upp utan satte full fart framåt. Med sju minuter kvar reducerade bortalaget helt rättvist genom Oscar Färe men den riktiga anstormningen uteblev och LTIK kunde hålla undan. YBK sura förlorare med många synpunkter på domslut såklart. LTIK var bra, inget snack om saken och skulle något lag ta tre poäng så var det rätt att LTIK tog dem men ett kryss hade inte varit helt orättvist. Vi kommer igen! Herrlaget 0kommentarer

Oavgjort mot GAIS

Efter tre raka förluster bröts den dystra sviten när YBK bärgade en pinne hemma mot GAIS. Frånvaron i YBK var större än i en klas på Byggprogrammet under nationella provet i svenska men ändock kämpade sig YBK fram till 2-2. Första halvlek präglades av kamp och slumpbollar. På en fin kross från Kalle Karlsson dök skadade Axelsson upp och stötte in ledningsmålet. Kort därefter gick samme Axelsson av med sin skada. Ersättare Simon Henriksen höll sånär på att sätta tvåan men hans friläge räddades av bortamålvakten. Även GAIS hade sina chanser och bästa läget var ett tungt skott i kryssribban som seglade ut igen. I backlinjen var Robin Henriksen tillbaka och styrde med den äran undan flertalet anfall. Filip Svensson slet på mittfältet och Festim Idrizi var ettrig som en hankatt i mars på kanten. Andra halvlek började sämre för YBK. Två insläppta mål och underläge. Ena kassen efter en magisk och brutal frispark som bombades in bakom stackars Davidssoni målet. Efter detta bakslag gick YBK igenom ett smärre kaotiskt inferno. 50 år gamle Snoddas Karlsson hoppade in på topp för att få fast i bollen och Kasper Persson sattes ut på kanten för att få snabbhet i djupled. Kort därefter haltade spelare efter spelare av banan i YBK med kramp, sträckningar, stukade fotleder och herpes. Kaoset var enormt. Ett tag visste jag inte om vi var elva, tolv eller tio man på banan. Kasper spelade på fyra positioner samtidigt och Simon H visste inte om han skulle spela innermitt eller ta betalt för hamburgaren i kiosken. Trots kaoset kvitterade YBK. Otto Nilsson serverade norra Europas mest offensiva högerback Kalle Karlsson som dunkade in 2-2. Resultatet stod sig. Kasper satte sig ner och pustade ut. Robin Henriksen haltade iväg till Stockholm och tamejfan är det match igen på fredag. Är man sugen på att vara med så är det bara att dyka upp på Lilla Tjärby IP med ett par dojor i handen.... Käma Ysby! Herrlaget 1kommentar

Torsk mot KHFF - Ernst berättar

YBK-KHFF 0-4 (0-1) En klassisk svensk sommar har många ingredienser. Nubben till midsommar, det förbannade regnet som får semesterfirare att supa skallen i bitar i ren besvikelse över utebliven strandtid, ett evigt gräsklippande och inte minst dåren Ernst Kirschsteiger som på TV renoverar ett sketet torp. Ernst själv tillhör de som ser det positiva i allt. En mås som bajsar på hans bil är ett levande konstverk, ett getingstick är naturens underverk och en rutten stubbe i skogen är en gyllene plats för inre frid och meditation. Följande citat av Ernst får ta oss igenom händelserna på Munkavallen; "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst." När YBK och KHFF äntrade planen på fagra Munkavallen var det som hämtat från ett vykort. Gräsmattan grön, jämn som en golfgreen, grilldoft i luften och koltrastar som sjöng för glatta livet. Förutsättningarna var underbara. "Jag hoppas det uppstår en viss förvirring. Det vore skönt." YBK drabbades inför matchen av ett manfall som mest påminde om digerdöden på 1300-talet. Undertecknad skadad igen, Dorlind fast på jobbet, Otto ännu inte tillbaka, Anton på bröllop (eller var det begravning? För några är det ju i stort samma sak….), Mattsson på ryssjakt, Filip avstängd och Bolmgren junior hemma med halsont. Tobbe J saknas resten av säsongen. Detta innebar att en halvskadad Johlin fick halta runt på kanten, Robin Henriksen hoppade in som mittback och Festim Idrizi gjorde debut på yttern. Rutinerade Snoddas Karlsson snörade på sig dojorna och var redo på bänken vilket visar att återväxten är god i anrika YBK. "Ibland går det inte hela vägen. Men ibland är det själva njutningen. Att inte nå klimax direkt.” (Yppat om ett halvmisslyckat försök att måla en sunkig fåtölj från 30-talet) Målchanserna avlöste varande. Juneland sköt utanför både två och tre gånger. KHFF fick ett mål tveksamt bortdömt efter att Davidsson ansågs haft handen på bollen. YBK hade två fräsande skott strax över och bästa läget fick Oscar när han hade tomt mål men förivrade sig. "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst." KHFF:s vänsterytter lägger ett stenhårt inlägg mot första ytan. Mer ett skott än inspel. KHFF:s eminente tränare Nilsson möter bollen. Med ett tillslag mer avvägt än 3,17 gram saffran tog han emot bollen. På två tillslag var han fri och på det tredje var bollen i mål. Surt att släppa in ledningskassen men ett mästerverk som man bara måste applådera. Hög, hög klass! "Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting." Noak skjuter från distans. Bollen likt en missil i ribban. Studsar ner på mållinjen. Studsar upp igen. Träffar ribbans nederkant. Studsar ner igen. Studsar ner på mållinjen. Målvakten greppar. Var den inne? Omöjligt att säga! "Är man avslappnad nog för att sitta och titta på en nyckelpiga en stund slipper man äta magmedicin till hösten." Halvleken gick ut på en sak. Vila! Robin såg döende ut och jag hade 112 på redo på telefonen. Jakob vars dos polskt smärtstillande förmodligen var något för hög hade problem att hålla i en vattenflaska och Snoddas började till sin förtvivlan, inse att ett inhopp förmodligen var lika oundvikligt som träningsoveraller på en campingplats. "Ibland vill katten inte gosa. Då får man bara bita ihop” Simon Axelsson kom helt fri. Sköt över. Jakob Johlin kom lika fri. Sköt över. KHFF fick en sketen hörna. Bollen gick rätt i mål. "Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen." Snoddas Karlsson, knappt 50 år gammal hoppar in på topp. "Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt." När KHFF gjorde 3-0 med 20 minuter kvar var jag rätt nöjd över att vara skadad. Det såg oerhört jobbigt ut att jaga och försvara. Robin ville byta. Jag ljög och sa att vi inte hade avbytare. Han frågade hur mycket det var kvar. Jag sa att det var 10 kvar. Det var egentligen 17. "Var rädda om er, se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg." Domaren blåste av matchen. KHFF rättvis segrare men lite surt att det blev 4-0. Hade vi gjort 1-1 på något av alla lägen så hade det förmodligen blivit spännande. Bra insats av YBK som bjöd upp till dans och trots resultatet går det inte att vara alltför missnöjd. Herrlaget 0kommentarer

Ysby förintade

Ysby – Lidhult 0 – 12 Tolv insläppta mål. Förnedring. Sviten inte bara bruten. Sviten krossad. En personlig sammanfattning över 90 minuters plåga och timmarna därefter: ”Det här känns ju bra. Stabil rensning” (när jag efter ungefär 10 minuter lyckas rädda ett farligt anfall) ”Bra räddat Otto” ( när Otto räddar på mållinjen efter 20 minuter) ”Aj så nära” (när Dorlind sånär gör 1-0) ”Skit, jävla skit” (när Lidhult gör 1-0) ”Hur fan kan du missa det”? (när Lidhult gör 2-0 efter solklar frispark till försvarande YBK) ”Usch, det här blir jobbigt” (när Lidhult gör 3-0) ”Det här suger fan” (när Lidhult får 4-0 efter en straff) ”Låt mig slippa skiten” (när Lidhult gör 5:an och 6:an innan halvlek) ”Fy fan. Att gå ut till 45 nya minuter känns lika lockande som att få urinröret undersökt av en darrhänt praktikant på urologen” (i halvlek) ”Min hälsena värker” (precis innan utmarsch) ”Fan, publiken har stannat kvar” (under utmarschen) ”Gud, hälsenan måste vara på väg att gå av” (efter en minut) ”Är det kanske en propp i hälen”? (efter två minuter) ”Nej, inte igen – det är helt sjukt” (efter sjunde kassen) ”jag måste byta innan jag får spontanamputera foten” (efter tio minuter) ”Är det en halvtimme kvar av skiten”? (efter bytet och efter åttan) ”Gud. Det var det värsta jag sett” (efter att lagkaptenen satt en frispark i krysset från 45 meter) ”Jag bryr mig inte” (svar på en fråga från Snoddas gällande vem som skall bytas ut) ”Låt mig dö” (känslan efter matchen) ”Förintad som spelare. Krossad som tränare. Förnedrad som människa” (känslan på vägen hem) ”Lätt värt det” (efter att betalat 170 kronor för värdelös McDonaldsmat som äts i bilen) "Om du kommer fram och vill diskutera trädfällning så drar jag kniv" (när grannen möter upp då jag parkerar bilen) "Förmodligen det mest ointressanta jag hört i hela mitt liv" (när grannen säger något) ”Om jag inte skriver ett referat efter förlusten så tror alla att jag bara skriver i medgång” (tanke alldeles nyss) ”Jag hatar alla” (nu) Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter