Seger mot Våxtorp

Ysby – Våxtorp 3-2 (2-1) Ysby hade specialstuderat Sveriges fantastiska EM – insatser inför derbyt mot Våxtorp. Och Ysby hade lärt sig massor av de svenska fantomerna. Av Sebastian Larsson hade vi lärt oss att om man bara gestikulerar tillräckligt mycket vid varje avblåsning så framstår man som laddad och duktig. Om man dessutom drar på sig onödiga frisparkar varje gång bollen är i närheten så kan man dölja att man gör 100 meter på 25 sekunder. Av Zlatan hade vi lärt oss offside. Vi insåg vid tv:n att om man vandrar sakta hemåt när spelet har vänt så hamnar man i offside 100 gånger av 100. Alltså bestämde sig Kalle i Ysby för att springa istället för att gå. Generellt lärde vi oss att just springa är viktigt inom fotboll. Detta eftersom Sverige är det lag i världshistorien som sprungit minst meter efter två mästerskapsmatcher och som reusltat av detta spelat sämre än ett gäng dementa apor. Av Markus Berg lärde vi oss att aldrig ge upp. Man kan vara hur dålig som helst på fotboll men om man bara lyckas hålla sig tillräckligt anonym och tillräckligt osynlig under fotbollsmatcher så kan man komma med i landslaget. Av Sverige som helhet lärde vi oss också en extremt viktig sak. Nämligen att längs kortlinjen står ett mål. Det är en fördel om man någon gång kan skjuta bollen mot det målet. Annars är det svårt att göra mål. Vi på coachsidan lärde oss också viktiga saker. T.ex. att fina kläder och att byta ut lagets bästa spelare är modellen om man vill komma långt inom fotbollsvärlden. Alla dessa kunskaper tog vi med oss till matchen mot BOIS och som vi hade lärt oss! Från minut ett anföll vi i rasande tempo. Otto sköt i gaveln, Kalle sköt i ribban, Axelsson nickade i ribban och gång efter annan var det toknära att ledningsmålet kom. Istället – lika överraskande som en tempoväxling från Kim Källström – kom ledningsmålet för BOIS. Detta på straff efter att YBK lekt Andreas Granqvist i backlinjen. YBK lät dock inte målet dra ner på humöret utan fortsatte anfalla. Otto Nilsson utmanade för hundrade gången på sin vänsterkant och nu hängde ingen försvarare med. Bollen lämnade Nilssons fot och två hundradelar senare satt den fastborrad i krysset. Kvitteringen gav nytt syre till hemmalaget. Kalle tog ett snabbt inkast. Kastade likt Rory Delap och Dorlind Zogaj fattade vinken. Dorlind vann duellen och nickade ner den till anstormande Otto som kallt satte ledningsmålet. I paus kändes det lite surt att bara leda med en kasse men nu hade vi medvind och skulle gå för mer mål. Andra halvleken blev ett inferno av omställningar, målchanser och gula kort. Situationerna avlöste varandra. BOIS målvakt plockade upp en hemåtpassning med tassarna utan att Ström märkte det. Å andra sidan blev Våxtorp lurade på ett mål då Ström blåste frispark för Ysby i ett friläge för BOIS. Å tredje sidan dömdes två hemmamål bort pga offside och det ena var helt och hållet felaktigt bedömt av den gode domaren. BOIS kvitterade med kvarten kvar efter ett läckert anfall med många passningar inom laget. Då trodde nog många att YBK skulle falla ihop men istället gick hemmalaget framåt. Kalle rusade på allt. Färe var som en dopad bullterrier och Otto het som ett strykjärn. På mitten sprang Svensson, Zogaj och Bolmgren junior som galningar och till sist kom läget – en hörna. YBK kastade fram allt i straffområdet. Ett poäng kunde kvitta. Vi skulle bara ha segern. Till och med kapten Olsen smög fram. Kaos utbröt och till sist dunkade nämnde Olsen in bollen i mål med mindre än minuten kvar att spela. Stor glädje och rättvis seger för det excellent spelande YBK. Herrlaget 0kommentarer

Torsk i derbyt

Torsk i prestigederbyt LTIK – YBK 3-1 (0-1) YBK var extremtaggat till den viktiga bortamatchen mot Lill Tjärby. Färe, coach Karlsson, kapten Olsen och Dorlind saknades av olika anledningar men det manskap som ställde upp till spel var laddat, välförberett och mycket redo. Matchen blev intensiv, tät och spelades i högt tempo. Första halvleken var jämn med böljande spel. LTIK kom nära med ett närskott ur liten vinkel, ett par fina inläggsfrisparkar och bra slagna hörnor. YBK fredade sig dock väl och hade själva fina lägen till mål. Kalle Karlsson fick ett friläge som han brände och Otto Nilsson var ungefär en halv tåspets från att komma igenom mot fritt mål. Dessutom hade nämnde Nilsson en bra raid på högerkanten som sånär resulterade. Målet kom dock till sist och denna gång gjorde Kalle inget misstag när han brunkade in bollen efter en fin löpning. Välförtjänt ledning för bortalaget. Resten av halvleken fortsatte som tidigare med hetta, tempo och kamp. LTIK:s bänk reagerade över undertecknads ordval under en dispyt vid sidlinjen – egna spelarens uppträdande reagerade de mindre över och av någon anledning fick jag frågan om jag inte är rektor… Jo. Jag är rektor. Dock inte under matcherna. Jag slutar vid fyra. Ofta sticker jag dessutom hem tidigare. Särskilt om det är fint väder. Hade jag varit rektor även under matcherna hade jag alltid stängt av halva motståndarlaget och beordrat kvarsittning i omklädningsrummet åt den andra halvan. Då hade vi nog vunnit. Generellt kan man väl säga att en spelares eller ledares yrke i samband med en fotbollsmatch är lika intressant som samme spelares eller ledares strumpor. Eller gatuadress (hemlig – jag är ju rektor). Eller bilmodell (Toyota – rektorer tjänar inte så bra). Eller favoritglass (Glassbåt – ibland unnar sig rektorer något). Domaren hade vid ett antal tillfällen tuffa beslut att fatta i det hårda närkampsspelet. Matchens schysstaste gest stod dock Simon Vedin för som skänkte bort en hörna genom att rätta domaren och erkänna att han faktiskt var sist på bollen. Stor eloge! Själv skulle jag aldrig göra det samma…Främst för att jag är rektor. I pausen snackade vi om att fortsätta störa det något stabbiga LTIK – försvaret och att inte falla hemåt. Inledningsvis lyckades vi bra och hade Otto bara kommit till skott när hemmamålvakten var en halv kilometer från sitt eget mål så hade YBK också gjort tvåan. Efter denna gyllene chans mattades dock bortalaget. LTIK:s Hellsten på vänsterbacken dominerade spelet med sin fantastiska vänsterfot. Ett normalt inlägg i division sju är en boll på vinst och förlust in mot motståndets mål. Hellstens inlägg, lyftningar och inspel är av världsklass. Ibland stenhårda som YBK offrar liv och lem för att få bort och ibland med knivskarp precision slagna mot anstormande anfallare. LTIK tog över alltmer medan det trötta YBK fick allt svårare. Kvitteringen kom efter hörna som YBK inte fick iväg och tyvärr för YBK kom ledningsmålet kort därefter. Mycket vackert inprickat. En kvart återstod och i bortalaget hade skadekaos brutit ut. Harry gick ut med andnöd för att skickas in igen med värre andnöd då Ivarsson fick kramp. Kalle fick dubbelsidig kramp men skickades in igen för Festim som lyckades bli både skadad och utvisad i samma situation. Eftersom han dock var utbytt när förseelsen ägde rum fick Kalle halta in igen. Redan i paus hade Zacke gått av och debuterande Fredrik Persson fick lira högerback. Det var inte att YBK inte ville, men YBK hade inte kraften att störa hemmalaget i slutskedet. Istället var det LTIK som fick sista ordet då en kontring gick hem och 3-1 var ett faktum lika brutalt som att trilla med pungen på cykelramen i nedförsbacke. LTIK:s tränare jublade, tackade för matchen och berömde kämpande Ysby. Välviljan till trots lite som att bli berömd för sin frisyr när man blivit flintskallig. LTIK:s lagledare vrålade att det borde avgjorts mycket tidigare och att Lilla Tjärby varit ”HELT JÄVLA ÖVERLÄGSNA och att resultatet VAR SÅ JÄVLA JÄVLA RÄTTVIST”! Lite som att äta oxfile framför svältande barn… Och visst var det rättvist. LTIK:s andra halvlek var riktigt bra och hemmalaget orkade bäst i det hårda tempot. För YBK gäller det att ta slicka såren. Läka skador och ta nya tag! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Besvikelse mot GAIS

GAIS - YBK 2-2 (0-1) Total tomhet Det började ju så bra! Vi hittade till Gullevi. Vi kom i tid. Uppvärmningen fungerade. Laddningen var på topp. Dominansen i inledningen var total. Det tog sju minuter för GAIS att ens komma över egen planhalva. 21 minuter innan jag behövde bryta ett anfall. Kunde lika gärna varit på All inclusive på Malta. Vi skapade lägen. Ivarsson gjorde mål. Ja Ivarsson gjorde mål. Det har aldrig hänt innan. Inte ens på träning. Lite som om gräsklipparen verkligen skulle starta på första draget. Helt osannolikt. Men välförtjänt för såväl YBK som Jimmy. Det fortsatte ju lika bra. GAIS hade inte ett skott. Inte ett läge. Ingenting. Vi ledde i paus. Efter 60 minuter gjorde vi tvåan. Otto såklart. Jag älskar Otto. Sen hände något. Plötsligt gjorde GAIS reduceringsmålet. Kom helt oväntat. Vi hamnade i chock. Likt rymlingar från ett demensboende irrade vi runt på planen. Nu var det inte så bra längre. Sen kom kvitteringen. Självmål. Igen. Tredje för Ysby på hela säsongen. Det innebär att mer än vart fjärde mål vi släpper in är självmål. Helt sjukt. Denna gång en nicklobb. Nu kändes det inte alls bra längre. Nu ville man bara dö. Vi tappade allt fokus. Rusade fram på allt. Anföll med 9 man. Försvarade oss knappt. Harry blev helt fri. Målvakten räddade. Returen gick till Crouch som slog till med en vänstervolley. Målvaktshelvetet gjorde en drömparad. Returen gick till Otto. Han sköt över. Där älskade jag Otto lite mindre. Domaren blåste av matchen. Det kändes som att man stått i Bingolotto med chans på 5 miljoner och kommit hem med ett kilo kaffe. Alla känslor helt borta. Apatisk. Likt en Zombie vandrade jag till bilen. Någon kom fram och sa att vi kämpat bra. Orkade inte ens mumla fram ett tack. Vem fan döper en idrottsplats till Gullevi? Världens sämste förlorare. Världens sämsta humör. Bosse avslutade med en uppmaning om att ta nya tag. Känns just nu inte aktuellt. Enligt livscoach.se kännetecknas en vinnare av förmåga att resa sig upp efter varje fall och av förmågan att titta framåt även i motgång. Den som skrev det borde gå och hänga sig. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Tre pinnar mot Inter i händelserik match

YBK -Inter 3-0 (2-0) Det var dags för nytt motstånd för YBK hemma på Munkavallen när nybildade Inter kom på besök - ett lag bestående av nyanlända flyktingar som fått mycket publicitet i media och som tydligen är Patrik Ekwalls favoritlag. Vi laddade som vanligt med kaffe och snack i klubbstugan.Bland annat fick vi höra att en Laholmare på ett specialboende tydligen låst in en dvärg i en garderob...Tveksam sanningshalt även om Otto svor på att det var sant... Domaren hade meddelat att han skulle komma sent - men i tid - till matchen. Mest för att vi inte skulle vara oroliga....Inter hade inte meddelat någonting men kom toksent. En halvtimme innan avspark dök de upp. Bytte om på fem minuter och värmde upp. Hemmalaget hade Färe tillbaka i laget och även Noak tog en plats. Halvskadade Zacke fick starta på bänken och tränarparet Axelsson/Karlsson bildade mittlås. Johlin, Olsen och Frankland saknades. YBK tog tag i taktpinnen omedelbart och skapade ett antal lägen mot det något trögstartade Inter. Ledningsmålet rullades in av Otto som med en klassisk bredsida i bortre gav den skrala publiken någonting att jubla åt. Därefter skapade YBK chans på chans mot Inters minst sagt excentriske målvakt som bland annat räddade ett skott med något som beskrivas som en kombination av en enhandsbagger och en uppercut i flykten. Kalle chippade över, Färe missade öppet mål och till sist revanscherade sig nämnde Färe när han dunkade in ett inspel i tom kasse. 2-0 och nu skulle det väl bara rulla på? Inter skapade en målchans med ett skott från ingen vinkel alls som rullade in under Westeson och snuddade stolpen innan den skickades iväg men var i övrigt inte nära att hota. Bortalaget spelade dock med en vilja av sällan skådat slag och ett engagemang som undertecknad aldrig någonsin upplevt hos en motståndare. De sprang på allt, de vrålade uppmuntrande till varandra och en kille körde ljudeffekter varje gång bollen var i närheten. Allt från "SWISH, WAM och UUUI" till mer ospecifierade gutturala läten kom konstant från denne sköne lirare. YBK fick straff när Otto revs ner men tyvärr missade Noak och Inter var med i matchen när utmärkte domaren blåste för halvlek. I paus var det upprört. Ledningen till trots var vi missnöjda och vi insåg att vi borde punkterat skiten redan i första. Med andra ord oroligt... Andra halvlek blev som en måndag på jobbet. Inte i meningen att man gör sin uppgift utan snarare i meningen att man bara väntar på att möget skall ta slut. YBK försökte spela lite mer på marken men såg lika obekväma ut som Jimmy Åkesson på mässa i en moske. Istället var det Inter som gick framåt. Likt vildsvin på språng genom skogen rusade de i full fart framåt och jagade på allt. De kastade sig, offrade sig, tacklade, sköt, slet och kämpade. Allt på ett kort och helt galet entusiastiska. Det var som om att vi spelade på Antarktis och vårt mål var den enda jävla värmestugan på hela kontinenten. Att säga att de öste på vore en underdrift. Bänken agerade hejaklack och med frenesi, glatt humör och en jäkla vilja satte de oss under press. Dock är YBK nuförtiden inte helt enkla att bryta ner och vi fredade oss väl. Ett skott släppte vi till och det hade Westeson inga problem med. Istället var det vi som fick sista ordet. I en sylvass kontring serverade Kalle bollen till en framrusande Otto som lekande lätt lurade målvakten och kallt rullade in bollen i tomt mål. Domaren blåste av matchen och 3-0 var ett rättvist slutresultat som gott kunde blivit några kassar till. Segersång igen. Otto tog ton till den gamla dängan och YBK smyger med i toppen. Ingen räknar med oss. Ingen tror på allvar att vi skall vara med där uppe men det bekymrar oss inte. En match i taget, bollen är rund och marginalerna är små, plus en massa andra menlösa klyschor. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Surt poängtapp på Söndrum

Astrio – Ysby 2-2 (1-1) Avhoppen haglade när YBK begav sig till Halmstad för att möta favorittippade Astrio. Färe kastade in handduken på matchdagen och redan tidigare saknades avstängde Frankland, skadade Noak och långtidsskadade Olsen. Inte heller Johlin var redo för comeback. Det innebar att tränarparet Axelsson/Karlsson fick kampera ihop på mittbacken, Kalle fick löpa på topp och Dorlind tog en plats på mitten. Undertecknad höll på att drabbas av post traumatiskt stressymptom inför drabbningen men drogs upp ur gyttjan av coach Axelssons positiva tjat. Matchen inleddes i furiöst temp och något otippat var det YBK som satte full fart. Otto snurrade friskt på vänsterkanten och Astrio hade uppenbara problem att freda sig mot ett välspelande YBK. Således var Ysbys ledningsmål vare sig orättvist eller oväntat. YBK drog igång med ett anfall på vänsterkanten och Otto Nilsson fick bollen. Otto gick till vänster, backen till vänster, Otto gick till höger, backen till höger. Sen gick Otto till vänster igen och backen gick hem och grät. Inspelet var knivvasst och lurige Dorlind stötte enkelt in ledningen i tom kasse. Efterhand som klockan tickade på fick Astrio mer att säga till om och YBK:s press avtog. Dock skapade hemmalaget inga skott mot mål och knappt några halvlägen. Istället var YBK närmst att sätta tvåan på någon av sina vesselsnabba kontringar. Kvitteringen kom oväntat och oerhört snöpligt. Ett inspel från vänster rensades av Westeson i kassen men träffade olyckligt på ende framrusande hemmalirare som kallt rullade in bollen i tom kasse. Kvarten senare skulle Astrio fått straff efter att undertecknad dragit ett klassiskt fälleben mot anstormande anfallare. Domaren viftade avvärjande – något som skulle återkomma. Resten av halvleken var främst ställningskrig utan riktiga mållägen. I paus snackade Snoddas om att fortsätta spela tätt och att vara med i inledningen av halvleken – sist släppte vi in en kasse innan Åkesson hunnit hälla upp sitt kaffe – men nu gällde det att vara på tå. Och det var vi. Direkt på avspark gick YBK till anfall. Otto sköt och målvakten räddade. Svensson höll på att drömmåla med ett volleyskott från den högre skolan och Kalle var sånär att smälla in ledningen på volley. Till sist kom såklart ledningsmålet. Denna gång på en fast situation. Coach Axelsson knoppade in en frispark med en välplacerad nick i bortre hörnet. Halvleken fortsatte men Astrios press blev aldrig riktigt intensiv. Bästa lägena kom efter hörnor men YBK fredade sig effektivt. För att få mer tyngd framåt byttes Crouch in och sysselsatte direkt hemmaförsvaret. YBK såg ut att gå mot de tre poängen efter att Westeson räddat ett närskott men så plötsligt som en blixt från en klar jävla himmel sket sig allt. Kalle och Westeson blev oense om en boll, den studsade förrädiskt och helt plötsligt var den hos en fri Astriospelare som satte tvåan. Axelsson såg ut som om han vill döda någon. Westeson sågade allt och alla och Bosse på kanten höll på att få en hjärtinfarkt. Dock var ju inte matchen slut och YBK gick till anfall. Otto kom fri, drogs ner men vägrade falla. Ärlig eller målkåt – gränsen är hårfin och domaren viftade avvärjande igen. YBK protesterade som dårar. Den uteblivna straffen för Astrio i första var som bortblåst. Åkesson fick en tillsägelse, Snoddas kokade inombords och Svensson höll på att falla ihop av frustration. Strax efter blåste domaren av matchen och känslan efteråt var svår att sätta fingret på. Klart att en poäng borta mot Astrio är godkänt men det var ju så sjukt nära att bli tre. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter