Knäred – en magisk plats

1613 slöts freden i Knäred och 2017 spelade Ysby bortamatch mot de gulklädda kämparna som numera huserar i tabellens bottenskikt. I YBK var undertecknad tillbaka i startelvan efter tre månaders frånvaro med bruten fot och Jonathan Gunnarsson som återkommit efter tre års exil i Ränneslöv. Jonte inledde matchen piggt ute på högerkanten och själv var jag lika stabil som en treåring på oslipade skridskor. Helt värdelös och lika felplacerad som en Armaniaffär i Mogadishu. KIK gjorde oväntat nog första målet efter en fin hörna som YBK misslyckades att rensa bort. Bortalaget var håglöst, initiativlöst och passivt men lyckades ändå skapa flera målchanser. Kalle fick ett mål tveksamt bortdömt men till sist lyckades vi hitta kvitteringen. Ingen aning vem som gjorde målet. Jag var helt upptagen med att andas. Spelet böljade fram och tillbaka och YBK brände läge på läge. Axelsson i ribban, Otto gång på gång ack så nära och flinke Gunnarsson med skottläge på skottläge. Mitt i pressen kontrade KIK i ett flygande anfall. Olsen och Ivarsson blev lurade och Persson och undertecknad stod fel i straffområdet och helt plötsligt ledde hemmalaget med 2-1. I paus var det allt annat än muntert. Otto som skjutit en frispark fyrtio meter över målet gick bärsärkagång och skällde på allt och alla. Han hatade Knäred, Gud, sig själv och alla andra i hela världen. Magnus fräste, Jonte undrade vilket skitlag han hamnat i och Axelsson mer eller mindre idiotförklarade hela laget. Själv funderade jag på hur jag kunde var så sjukt dum i huvudet att jag trott att jag skulle kunna göra comeback – 39 år gammal tre månader efter ett fotbrott. Hur som haver – ut till andra halvlek kom vi. Och nu var vi ett helt annat lag. Lucas jagade på. Ivarsson stod upp och till och med gamle tränaren kom rätt i brytningarna. Problemet var att Knäreds målvakt hamnade i trans. Han var som en figur i ett TV-spel. När han inte medvetet räddade bollen råkade vi skjuta bollen på honom så att han inte hann undan. Axelsson brände öppet läget från 27 centimeters avstånd och vi hade så många hörnor att Otto till sist inte orkade slå dem mer. Till sist kom kvitteringen. Alsbjer som bränt fina lägen sluggade in bollen i mål. Eller kanske var det Otto. Minns fan inte vem som egentligen spelade för Ysby. Tror i alla fall att Allard inte var målskytt. Nu gick vi för segern och flyttade fram allt men KIK:s målvakt fortsatte att dominera. Vid ett tillfälle gjorde han tre idioträddningar i samma sekvens och fick från sin tränare skäll för att hans utkast varit för optimistiskt. Det kändes som om ett tredje mål skulle komma men så stack KIK upp och ett inlägg från vänster studsade förbi allt och alla. Knäredsanfallaren fick fritt läge men muraren och Rose´- kännaren Kasper Persson räddade dagen med en brytning från himmelriket. Och så kom det. Det magiska segermålet. Trean satt som en kniv i en bonde och var så sjukt mycket viktigare än Freden i Knäred, Flammabadet, tyska turister och Anna Kindberg Batras avgång. Seger och sång i omklädningsrummet. Nu var Otto glad och Axelsson slutade sura. Själv var jag överlycklig att ha överlevt. Jag älskar Knäred. Ska åka dit och bada imorgon och nästa sommar kommer hela familjen Karlsson spendera minst två veckor på Flammabadets camping. Comebacken gick inte strålande men vi vann, fotboll är fortfarande roligare än gubbabandy och 39 är fan ingen ålder! Herrlaget 0kommentarer

”When you have to shoot, shoot, don’t talk”. Otto Nilsson

Efter den abnormt bittra och hjärtskärande förlusten mot LFK var det ett stukat Ysby som dök upp till samlingen inför hemmamatchen mot Sperlingsholm. Axelsson var avstängd, jag själv fortfarande invalid och dessutom var Noak sjuk och Alsbjer halvskadad. Nisse berättade lite om sitt nya lärarjobb, Otto kollade tinder och Kasper drack kaffe såsom Johannes Brost slukar rödvin. Svensson hade blivit hemkörd tidigt från jobbet på Apelryd för att få vila (mina order….chef=maktmissbruk) och Pålsson hade laddat med två liter cola och jordnötter men i övrigt var det lite avslaget. Luften gick till viss del ur oss efter torsken mot LFK. Vi snackade lite taktik och mycket känslor. Vikten av att hålla ihop, att inte svika varandra och att göra vårt bästa. Olsen blev rörd och grät en skvätt, Alsbjär masserade sin vad och Otto fick matchning, sen gick vi och värmde upp. Matchen inleddes trevande. YBK försökte rulla boll men Sperling var stabila, kompakta och välorganiserade. Daniel Pålsson gjorde tre djupledslöpningar på två minuter och såg helt död ut redan i matchens inledning men han kämpade på. Båda lagen skapade några halvchanser men spelet var jämt och tämligen kampfullt snarare än flärdfullt och offensivt. Jimmy Ivarsson inledde matchen katastrofalt med tre missade nickar i rad men kom att växa allt eftersom. Ivarsson har på sistone förvandlats till en kombination av Håkan Mild och en grävling. Han gnuggar ihärdigt på och är precis överallt hela tiden. Brytning på brytning och tackling på tackling. Irriterande som en spyfluga för motståndarna, lika osexig i sitt spel som Kakmonstret i trosor men lika nödvändig för YBK som att ha toalettpapper hemma. Helt enkelt en klippa! Mitt ur ingenting kom Sperlings ledningsmål. Ett vådaskott slank in under Ljungberg och skitmålet hade kunnat sänka det redan stukade YBK om det inte vore för den enorma moral och kämpaglöd som finns på Munkavallen. Sakta sakta käkade sig YBK in i matchen. En gång räddades vi av stolpen men likt ett marsvin på ett hjul trampade vi på så gott vi kunde. Pålsson vann närkamper, Otto dribblade, Kasper kastade inkast och Kalle sprang för livet. Vi skapade fler och fler lägen och kvitteringen var grann som en fotomodell i månskenet. Kalle och Pålsson kombinerade på kanten och nådde Lucas som lirkade bollen mot Nisse. Sveriges snabbaste högerytter dunkade in bollen bakom bortamålvakten och YBK hade oavgjort i paus. I halvlek retade vi Ivarssons huvudspel, lät Svensson gå ut och vandra bort krampkänningarna och drack vatten. Sen var det dags igen med samma ställningskrig. Olsen tacklade folk till höger och vänster och Lucas fick ta paus i haltandet ute på bänken. När Sperling på ett skott från sidlinjen tog ledningen kändes det lika tungt som fortkörningsböter och YBK var på vippen att falla ihop. Men Ysby är laget som aldrig aldrig ger sig. Kasper fortsatte plöja, Alsbjer grinade illa för varje steg han tog men bet ihop och Ivarsson var fortsatt som en evighetsmaskin. Vi skapade knappt något men hängde kvar i matchen tack vare vilja och gemenskap. Otto hade fram till slutet varit tämligen anonym. Kanske hade plinget på tinder distraherat honom men är det något man vet om Otto så är det att man aldrig kan räkna ut honom. När han begravs år 2097 bör man dubbelkolla så att det verkligen är han som ligger där nere. Det hade gått 90 minuter. YBK var slutkört och Sperling lekte Serie A genom att fördröja spelet vid varje avblåsning. Vi fick inga lägen. Det blev inkast. Bollen gick åt helvete. Studsade fram och tillbaka lite 30 meter från målet. Otto dök upp och sköt med yttersidan. Förmodligen lika frustrerad som Sisyfos på väg uppför kullen med den jävla stenen. Bollen slog ned som en handgranat i målvaktens bortre gavel och värdet på Ottos signatur till säsongen 2018 steg till fem miljoner exklusive moms. Ett magiskt mål och ett galet skott. Vild glädje. Pålsson jublade, Snoddas trodde inte sina ögon och Sperling deppade. Bäst av allt var att YBK vägrade fira krysset när domaren blåste av spelet. Visst var det gött att ta en pinne men YBK:s lirare går alltid för seger. I omklädningsrummet fanns många hjältar. Emil Olsen är fläckfri som mittback, Alsbjer tapper som Ivanhoe med skadad vad, Pålsson med plågad kropp men ungt sinne och så den där Ivarsson som förmodligen inte slutat springa ännu. Imorgon är det fest och YBK kämpar vidare! Herrlaget 0kommentarer

Välkommen hem!

Ysby förstärker truppen med Skandinaviens snabbaste fotbollsspelare! Jonatan Gunnarsson från Ränneslövs Gif har valt att skriva på ett fyraårskontrakt med YBK. Värvningen är kontroversiell då den sker mitt under säsongen och kryddas extra av att Jonte värvas från lokalrivalen Ränneslövs GIF. Värvningsansvarige Fredrik Persson vägrar uppge övergångssumman men enligt säkra källor har samme Persson lovat att lackera om bilen hos Ulf Wernersson två gånger om året till fullpris under hela kontraktstiden för att lösa Gunnarsson. Ränneslöv har inte gått att nås för en kommentar och övriga i YBK har försatts med munkavel. T.ex. vägrade Bosse Åkesson att öppna dörren när han såg det samlade medieuppbådet utanför fönstret hemma vid Munkavallen. Huvudpersonen själv är mycket nöjd över chansen att återförenas med YBK. Främst ser han fram emot samarbetet med Daniel Pålsson på topp som bör komplettera vindsnabbe Gunnarsson bra med sitt fantastiska huvudspel. Herrlaget 0kommentarer

Bitter torsk mot LFK

Maj. Munkavallen. Ysby mot Laholm. Det står noll noll. En anfallare i LFK blir vansinnig när han inte får frispark med sig. Han rusar 40 meter efter bollen. Sätter in en tre sekunder för sen tackling som gör att Ysbyspelaren bryter foten. 6 veckor i gips. Säsongen över. Domaren visar gult kort. Augusti. Glänninge. Laholm mot Ysby. Det står två lika. Samma domare. Samma anfallare. Ysbys Emil Axelsson kommer sent in i en tackling. Låg fart. Anfallaren faller. Helt oskadad. Frispark. Domaren visar rött kort. Matchen mellan LFK och Ysby såg ett heroiskt bortalag förlora på det mest hjärtskärande sättet. YBK var extremt skadedrabbade och saknade 6 spelare som alla skulle ha deltagit i matchtruppen. Trots detta var spelet jämt. LFK mer bollförande och med fler målchanser men YBK hela tiden något giftigare i kontringarna och något mer aggressiva. LFK tog tidigt ledningen men YBK kvitterade genom Otto på straff. I paus hade vi god stämning. Vi visste att vi var starka i andra halvlek och vi kände på oss att tre poäng var inom räckhåll. Trots ett skenbart övertag för LFK som berodde på att YBK medvetet backade hem, kändes det som om YBK hade hyfsad koll på läget. Ledningsmålet kom när Daniel Pålsson lurade hemmaförsvaret fram och tillbaka innan han iskallt satte ledningen. LFK hade fina kvitteringslägen men YBK hade också chans på mer när Axelsson nickade, Otto sköt och Kalle kom igenom. Med tjugo minuter kvar gick YBK på knäna. Kalle hade sprungit mer än någon någonsin gjort på en fotbollsplan. Filip hade kramp i hela kroppen och hela laget slet för livet. Tyvärr skulle det inte räcka. Kvitteringen kom på en fin kontring och en kvart återstod av matchen. Vi försökte gå framåt och ville ju ha tre poäng för att kunna stjäla en plats i topp tre. Axelsson kom fel i en tackling och fick syna det röda kortet. Ett domslut som jag personligen tycker var helt fel. Men hur som haver mer irriterande är att YBK inte fick ett enda domslut med sig i en enda femtifemtisituation. En stängning från LFK gav frispark. Exakt samma stängning från YBK gav gult kort. Otto snodde bollen på högerkanten. Frispark lika feldömd som domen mot Nelson Mandela. Daniel Pålsson kom fri på vänsterkanten. Fälldes av LFK – försvarare och fick frispark mot sig. Kalles tröja revs sönder men domaren friade. LFK satte trean med fyra minuter kvar. Nu innan någon börjar böla om att vi skyller ifrån oss. LFK var spelskickligare och vann inte på något sätt orättvist. De spelade fint och har seriens bästa anfallsspel. YBK gjorde dock en insats att vara stolta över och förtjänade poäng mer än de förtjänade domsluten mot sig. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Ysby drömmålade mot Unnaryd

Ysbys förberedelser inför hemmamatchen mot Unnaryd var allt annat än optimala. Kaspers lårskada hindrade honom från spel, Pålsson var på semester i Puerto Rico, Ivarsson avstängd och Filip Svensson insjuknade hastigt på matchdagen. Dessutom saknas undertecknad tränare alltjämt med en bruten fot och Dorlinds lår har ännu ej läkt. Således var det mer eller mindre ett halvt lag som av olika skäl inte kunde delta. Jämret tog inte slut där. Bolmgren har ryggsmärtor av episka proportioner, Johlin har pingslungor med kol och Axelsson en ömmande lower body injury men alla snörade på sig och gjorde sig redo för spel. Detta till trots stod YBK för en bragdinsats. Från första minuten fram till dess att domaren blåste av matchen slet hemmalaget för livet och gick segrande ur bataljen. Matchen inleddes jämt och såväl hemma- som bortalaget prickade ribban. Unnaryds läge var strålande och att Albin lyckades tippa bollen i ribban var ett smärre mirakel. Matchen stod och vägde. Färe hade dittills varit ganska anonym men stod sedan för matchens prestation. Ett fint anfall ledde till att Färe fick bollen själv mot fyra försvarare. Med en läcker vrickning och en kroppsfint som fått David Hasselhof att jubla blev han fri med keepern och rullade eskimåkallt in ledningen. Glädjen blev kortvarig och kort därefter satte Unnaryd kvitteringen efter att YBK inte lyckats komma ut och störa skytten. Spelet böljade fram och tillbaka. Det var hårt och tufft men också välspelat. Inte sinnebilden av en match i division sju. Ysbys andra mål kom efter att Lucas lurigt släppt bollen bakåt och låtit Otto dunka på för kung och fosterland. I paus var vi uppspelta och ville bara ut igen. Alla utom Johlin som såg ut som en döende schäfer i väntan på sista sprutan. Unnaryd gick framåt och bytte in evigt unge ex allsvenske Lundgren som direkt kom nära med en nick. Vi kontrade genom att slänga in evigt unge ex Stockholmaren Allard som säkrade upp i backlinjen. Otto slog till mitt i pressen. En dribbling på kanten och en knorrad boll som letade sig in i målvaktens bortre hörn. Strålande mål och vild glädje. Bortaspelarna började nu tappa humöret. Deras eminente lagkapten var stabil och brytsäker som få men hade varit fyra gånger bättre om han fokuserat mer på att spela och mindre på att klaga på alla domslut. Att han inte blev vare sig varnad eller utvisad var lika osannolikt som att se Jockiboi klara sjuans multiplikationstabell. Medan Unnaryd höll på att klaga på allt och alla satte Ysby fart och stänkte dit fyran efter ett långt Kalleinkast. Nu fick YBK total hybris och spelade ut. Nisse klackade, Allard lekte Arsenal och Kalle lyckades mitt under spel likt en höjdhoppare i friidrotts-VM, klappa igång hela idrottsplatsen. Unnarydarna fick en man utvisad och skulle såklart haft ytterligare rött kort när nummer tolv svingade nacksving på Axelsson. Istället fick Ysbys Alsbjär gult kort utan att överhuvudtaget gjort någonting. Verkligen ingenting. Domaren kunde lika gärna varnat Johannes Brost, en get eller vem som helst i publiken eftersom de hade lika lite att göra med situationen som Alsbjär själv. Ett dyrbart domslut eftersom Alsbjär nu är avstängd i nästa match. YBK sjöng och firade för fullt i omklädningsrummet samtidigt som barn, gamla och alla däremellan samlades runt grillen för att berömma det skickliga hemmalaget. Westesson öppnade en öl, Noak hade ont och Emil Olsen skyndade sig hem för att plocka sina rabarber. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter