Som en dröm!

Efter den bedrövliga inledningen på höstsäsongen var det under veckans träningar tungt i Ysby. Dessutom har ett antal viktiga spelare helt enkelt inte dykt upp på träningarna och med tanke på skadeläget, avstängningar och Turkietresor så var Ysby i gungning. Vi samlade truppen och snackade igenom läget. Gnällde lite över spelare som inte dykt upp, ventilerade Kalles avstängning, tokförlusten i reservlaget och bestämde oss för att ge precis allt resten av säsongen. Hjelm, Abdullah och Theo har gått från breddspelare till nyckelspelare. Och de har klarat resan fantastiskt! Vi ställde upp med ett defensivt manskap. Tighta på mitten där Ivarsson, Axelsson och Svensson skulle dominera. Gamle Allard gick på högerbacken trots en ömmande ljumske och William fick jaga på topp. Det var bollskickliga Skogaby på bortaplan mot ett till synes stukat YBK. Men stukat är inte brutet och YBK var inget vanligt bortalag. Det var ett YBK med tigermod och sällan skådad vilja. Det som utspelade sig på Skogabys IP var ett episkt drama, ett slag lika dramatiskt som slaget vid Poltava och fullständigt underbart att beskåda. Att beskriva alla Skogabys målchanser vore att trötta ut alla läsare. För chanser hade de. Massor av chanser. Peci prickade stolpen. Noak räddade på mållinjen och Dennis i målet stod för en makalös reflexräddning uppe i krysset. Hemmalaget rullade runt och spelade offensivt. YBK krigade, stod rätt, tacklade och var underbart cyniska och kalla. Gång på gång hotade YBK med kontringar. Theo var snabb på kanten och William hela tiden ett hot i djupled. Det var högt tempo, fint spel och mycket kamp. Ett riktigt derby helt enkelt. Ysby som långa stunder var tillbakapressat slog till med ett mönsteranfall. Olsen hittade Theo med en väl avvägd passning och den flinke yttern var iskall trots hög fart under benen. Han fintade skott och lyfte bollen till en fristående William som i tom kasse rakade in en oväntad ledning för Ysby. I halvlek var det trötta bortaspelare som pustade i omklädningsrummet. De tio tappra utespelarna hade sprungit mer än någonsin och Ljungberg i kassen var lika upptagen som en kassörska på Ullared under mellandagsrean. Stämningen var euforisk. Vi skulle aldrig ge oss. Till och med Bosse Åkesson som sett fler matcher än en kamel har hårstrån verkade tagen av situationen. Andra halvlek blev magisk. Hemsk för Skogaby men fullständig makalös sett ur Ysbyögon. Noak räddade tre gånger bollen på mållinjen! Bollen dammade ribban återigen och gång på gång skapade hemmalaget mer än heta målchanser. YBK var fullständigt galna. Axelsson sprang som en dåre och tacklade på allt. Knuffade spelare runt sig och skavde på allt. Ivarsson stod i vägen mest hela tiden. Likt en betonggris stoppade han anstormande anfallare. Backlinjen slet för livet. Persson rensade, Olsen täckte skott och spelarna slogs för sina liv. Klockan tickade sjukt sakta. Första 25 försökte vi hålla uppe spelet men sen var det bara rensa som gällde. Frustrationen växte hos Skogabyspelarna och bortalaget vägrade ge sig. Likt spyflugor surrandes kring en utspilld läsk svärmade bortaspelarna runt lirande rödklädda SBK:are. På bänken var det kaos. Samtidigt som Skogaby spelade med en försvarare och resten i anfallet kröp William av trötthet. Ivarsson ville byta men blev tvingad ut på planen av undertecknad. Kasper rensade för hundrade gången och till sist nådde bollen Filip Svensson som sprungit 200 mil. På nåt sätt gick bollen till Theo som slog ett inlägg mot William i straffområdet och 2-0 var ett störtskönt faktum! Jublet visste inga gränser. Dramat var dock inte över. Klockan stod på 90 minuter när Skogaby till sist fick in bollen och paniken spred sig. Domaren hade lagt till tre minuter. Filip dribblade på egen planhalva och jag vill döda honom. Hade han tappat bollen hade han aldrig mer spelat i Ysby. Han tappade den inte. Jag älskar honom. Kasper rusade med bollen och fördrev tiden, Axelsson nickade undan och Abdullah drog bollen till sig som en magnet. Ysby höll undan! Vi firade som om vi vunnit VM – guld. Aldrig förr har tre poäng känts så sköna. Ysby fullt av hjältar. Tröttare än någonsin tidigare. Svensson kunde inte andas. Noak var helt blåslagen och Theo smutsig, lerig och sönderskrapad. Vi sjöng och dansade och helgen kunde inte få en bättre början. Det var kanske inte helt rättvist. Vi slog inte lika många passningar, klackar eller crossbollar som Skogaby men det skiter vi fullständigt i. Vi är laget som aldrig ger upp. Laget med Sveriges bästa loppis, Norra Europas godaste hamburgare och världens största vilja. Vi kämpade och slet för varandra och kärleken flödade. Vi är laget alla vill spela i. Vi är vackrast! Vi är Ysby BK! Alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Vi är Ysby!

Efter tidernas längsta vinstlösa trend tog YBK tre sköna poäng hemma mot Knäred. Segern landade på 5-2 och jublet visste inga gränser. Halvvägs in i säsongen gör vi som vanligt och presenterar Ysby. I mål finner vi enorme Dennis Ljungberg. Dennis är 220 cm lång och väger tresiffrigt på vågen. Rakt igenom muskler. Som målvakt är han respektingivande och har Europas längsta utsparkar. Ingen – inte ens han själv – kan förutspå om den landar på mittplan, på E6:an eller i motståndarnas kasse. På vänsterbacken huserar Kasper Persson. Spelaren med världens största hjärta. Kasper inledde säsongen med att vid ett privat möte be om att slippa vänsterbacksplatsen. Han är ju högerfotad och har bara hamnat därute till vänster av någon anledning. Tränarduon lyssnade, nickade förstående och lovade att tänka på saken. Sen sket de fullständigt i Kaspers önskemål och satte honom som vänsterback igen. På mittbacken finns tränare Tomas Karlsson. Får kramp efter 30 minuter. Kasper flinar i smyg åt misären. Lyckas ändå genomlida 90 minuter. Mer ofta skadad än hel men alltjämt helt övertygad att ålder bara är en siffra. Inledde dagens peptalk med att meddela att Ysby nu är sämst i kommunen och frågade Emil Olsen vad fan vi skulle göra åt det. Bredvid coach Karlsson spelar Noak Bolmgren numera mittback. Noak har enligt egen utsago Hallands minsta huvud (som en tennisbol) och är ungefär 130 cm lång men har ändå nickat in fyra bollar på tre matcher. Idag gör han två på nick och är en dvärgversion av Peter Crouch. Spelskicklig, lagom tjurig och placeringssäker i mittlåset. På högerbacken återfinns Emil Olsen. Plåtslagaren och rabarberodlaren från Ränneslöv. Hans sambo följer varje steg och att Emil Olsen spelar i Ysby är lika givet som att Bamse äter honung. Älskar smålagsspel, hatar att förlora och får spela på alla platser. Tycker själv att det är en coachskandal att han inte placeras på topp. ¨ Som defensiv innermittfältare vandrar Filip Svensson runt. Han har lagets bästa skott och sätter minst två drömmål varje år. Extremt otrevlig ur många perspektiv. Anfaller barn, har ett språkbruk som fått en nunna att begå självmord och är världens absolut sämsta vinnare. Har säkert fått nytt blod i en av sina evinnerliga blodtransfusioner. Missar i första halvlek en straff vid ställningen 0-0. Ingen jävel tröstar honom. Ingen peppar honom. Själv funderade jag på att hugga honom med kniv i pausen. Där bredvid hittar vi coach Axelsson. Har lyckats hitta en vit älg. Fråga honom gärna om det. Arg som ett bi på planen men timid utanför. Att se Axelsson göra sig redo för kamp är en upplevelse. Smörjer in hela kroppen med liniment. Därefter tejpar han handlederna och påstår att han brutit den ena men alla fattar att han bara vill se cool ut. Avslutar med att hälla vicksblå över tröjan och under hela proceduren ligger frisyren lika jämt som ett par i ess på bordet. Har förmodligen Sveriges bästa spänst och är förutom att vara lagets bäst friserade spelare – även lagets nyckelspelare nummer ett. Lyckas i matchen dra på sig sitt femhundrade gula kort, gör VAR-tecknet åt domaren och blir avstängd i nästa omgång. För dagen vänsterytter spelar Jimmy Ivarsson. En vänsterytter skall vara som Bruno Conti (Italiens guldlag 1982). Dvs vänsterfotad, kvick, långhårig, dribbler och flink. Ivarsson är 38 år, högerfotad, skallig och något sävlig. Kämpar på för kung och fosterland i en otacksam position. Gräver fram bollar och är lojal. Kör tåg dagarna i ända, beställer allt från Kina och har fortfarande inte kommit över att coach Karlsson snodde hans sons pingisbollar till förra festens Beerpong – turnering. Högerytter spelar nyförvärvet William Hjelm. Helt besatt av internationell fotboll och en blivande stjärna på Munkavallen. Snabb. Lyckades bli utvisad i sin debut och är helt beroende av Filip Svensson för att ens kunna ta sig till träningen. Släpande forward huserar Simon Axelsson. Ny från LFK men en tidigare bekanting i klubben. Lagets trollgubbe slår en yttersida till William av yttersta världsklass. Spelar i rosa hårband och skapar farligheter ur ingenting. Är i stort sett alltid arg och missnöjd på planen. Sågar sig själv efter fotknölarna efter varje ingripande. Missar ett skott på uppvärmningen och dömer ut sig själv helt och hållet. Levererar ändock när det väl gäller och är lömsk som en sköka i natten för motståndarnas stackars backlinje. På topp springer Kalle Karlsson runt. Ysbys snabbaste, löpstarkaste och mest väsentliga spelare. Springer på precis allting. Lyckas idag runda målvakten två gånger utan att göra mål. I många matcher vårt enda hopp. ”Skicka långboll på Kalle” är ett mantra som fått Kasper, Olsen och undertecknad att tro på livet vid många tillfällen. Extraknäcker som DJ och blir svårt knäskadad under matchen. Haltar ut och får behandling av Snoddas på bänken. Vrålar ”rör mig inte Gubbdjävel, det gör ont för fan” när nämnde Snoddas försöker fixa till knäet. Kalles ersättare är Daniel Pålsson. Bänkad till följd av bristande träningsflit. Pålsson är lagets store striker. En fast punkt i spelet. Inte nämnvärt snabb. Inte alltid överaktiv. ADHD är inget han behöver oroa sig över men lurig som få och målskytt. Nickar boll efter boll mot mål och stöter in en kasse i andra halvlek efter ett långt inkast av Kasper. Kan varit självmål men det skiter vi i. Får kritik av tränaren efter matchen för sitt något loja press - spel. Svarar med att såga tränarens kompetens, klubbens historia och övriga spelare fullständigt. Avslutar med att flina lite gött och sno en hamburgare från kiosken vars hårt ansträngda ekonomi helt beror på hemmaspelarnas ovilja att betala för sig. På bänken finns också Abdullah. Ysbys blott fjärde spelare från Jemen. Lurig spelartyp som lirar fotboll såsom man lirar på stranden. Helt sorglöst och med mycket känsla. Dessutom lite småful. Kan sju ord på svenska. Inget av dem är förlåt. Stämplar en Knäredsspelare som faller till marken och slänger svordomar kring sig. Svarar med att bekymmerslöst flina lite och gå därifrån. Sist in på planen är Axel. Mönsterelev med musikalisk ådra. Kör moped från något som heter Månstorp och får spela högerytter. Kämpar och sliter i en av sina första matcher med A-laget. Påläggskalv som funderar på att lägga gitarren på hyllan. Saknas gör ett helt koppel spelare. Rusht Massad är detta decenniums bästa nyförvärv och sitter hemma avstängd. Rusht är som en grekisk Gud och spelar fotboll som gör honom aktuell för flera divisioner ovan. I Grekland med en Cola i handen finns Theo och hemma i soffan förhindrad av jobbet sitter Jonathan Gunnarsson och följer liveuppdateringar från matchen. Tobias Allard vars sjukjournal är längre än bibeln sitter på läktaren och ser YBK vinna. Han är bara två organtransplantationer, 40 sprutor blodförtunnande och en ny höftprotes från att hålla för ett inhopp. Ysby vinner med 5-2. Pålsson har missat straff. Filip har missat. Ifjol missade Noak. Vem står på tur? Ivarsson? Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Ingen träning torsdag

Efter kvällens bittra förlust fokuserar vi på midsommar istället. Vi ses med friska tag på tisdag och laddar inför vårens två sista matcher. Herrlaget 0kommentarer

Sjukt bittert. Sjukt tråkigt.

YBK tvingades åter omformera sina styrkor. Strikern och lagets nyckelspelare Kalle Karlsson fick kasta in handduken under uppvärmningen och Kasper Persson var avstängd. Det innebar Olsen på ytterbacken, Noak Bolmgren på mittbacken med undertecknad och Simon Axelsson på topp med Pålsson. YBK var rejäl underdog mot Örnia som toppar tabellen med tio raka segrar men på planen märktes det inte. Med vinden i ryggen, fyndigt spel och god frenesi dominerade hemmalaget spelet fullständigt. Abdullah dunkade in ledningsmålet efter fem minuter och YBK fortsatte att gå framåt. Theo fick friläge, Axelsson sköt och coach Emil skeppade sånär in ledningsmålet. Pålsson oroade och Simon Axelsson var fyndig. YBK gick för tvåan men den kom aldrig. Trots press, skott och chanser så höll Örnarna undan och som en blixt från klar himmel klantade YBK sig och skänkte bort bollen till en grönklädd som enkelt skickade in kvitteringen. Lika ologiskt som att Ola Toivonen vinner VM:s skytteliga och lika rättvist som 24 års fängelse för en felparkering. Men likväl kvitterat. Ett deppigt hemmalag gick till vila med oavgjort resultat. Nu väntade motvind och det kändes sjukt bittert att inte vara i minst två måls ledning. Vi lovade varandra att köra vidare och gå för seger. Adrenalinet sprutade och YBK kändes toktaggade vilket också avspeglade sig på planen. Hemmalaget gick framåt och pressade åter ner Örnianerna. Efter 20 minuters press kom ett matchavgörande moment att ske. YBK anföll till vänster och Daniel Pålsson fick plötsligt helt fritt läge efter fint spel. Den normalt så säkre Pålsson fick bara halvträff och målvakten räddade. Spelet vände blixtsnabbt. Snabbt uppspel mot den flinke anfallaren. Coach Karlsson stötte upp men anfallaren hoppade över bollen och ställde Ysbys backlinje. Kapten Olsen skyndade till men för sent och bortalaget tog ledningen. Nu började YBK mattas. Anfallen var alltmer sporadiska och det var som om luften gått ur hemmalaget. Viljan fanns där men energin var låg. Örnia gick framåt och hittade ett väggspel. Med tio minuter kvar kom förödande 3-1. YBK föll ihop. Noak såg gråtfärdig ut. Själv hade jag kramp i hela kroppen. Emil Axelsson haltade ut och Daniel Pålsson tänkte fortfarande på läget som brändes. Bortalaget gjorde två mål i matchens sista minuter och 5-1 blev slutresultatet. Ett resultat som inte alls speglade matchen men som var ett resultat av YBK ineffektivitet och Örnias effektivitet. YBK:s nykomponerade backlinje spelade bra i 80 minuter och hemmalagets anfallsspel var fyndigt och vägvinnande i 70. Allt som allt en godkänd insats mot serieledarna som var värd mer än 5-1 i baken. Just nu är det tungt. Tyngre än tungt till och med. Det är nattsvart. Vi orkar inte titta framåt. Vi orkar inte ens titta bakåt. Nu är det midsommar. Ger mig fan på att det kommer regna. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Kryss mot BOIS

"Låtsades du att du var med i VM" var min stöttande frus första kommentar efter att undertecknad lyckats genomföra 90 minuter efter ett två månader långt skadeuppehåll. Kroppen värkte, krampen låg ständigt på lur och var ack så nära att slå till, tajmingen var usel och passningsprocenten på minus men hur som haver - 90 minuter och ett kryss blev det. YBK möblerade om i laget och satte Svensson på ytterbacken, Rushd på kanten och Noak i mitten. Axelsson gjorde comeback precis som undertecknad men Pålsson och Gunnarsson saknades alltjämt. Första halvlek var dock miserabel. BOIS rullade runt bollen och vi jagade efter den lika oorganiserade som byrackor på vift. YBK:s passningsspel var helt och hållet under isen. Inte ett skott på mål. Inte ett anfall. Under isen räcker inte. Under havsbotten inte heller. Våxtorps etta kom på en kontring som förvaltades mycket snyggt. Ett par minuter senare var det dags igen. YBK tappade boll för femhundrade gången och den här gången orkade ingen ens jobba hem. Öhrn flöt fram. Körde en överstegare och coach Karlsson var borta och därefter var det bara att smeka in bollen i kassen. I paus pratade Snoddas. Lugnt och sansat berättade han om alla fel vi gjorde. Vi var sämre än sämst och det kunde ju bara bli bättre. I andra halvlek började vi tugga igång. Vi spelade inte bra men vi kämpade. Abdullah kom in och vann boll. Axelsson nickade på allt som rörde sig och kollektivet YBK pressade ner BOIS med fysiskt spel, långa inkast och en miljon hörnor. Bolmgren satte reduceringen med kvarten kvar efter kalabalik efter en fast situation. YBK hade vittring. Vi malde på. Flyttade fram med allt vi hade och efter en ny hörna kom Axelsson först och nickade ner bollen till samme Bolmgren som stänkte in kvitteringen. "Anfallare nästa match" väste han när vi jublat färdigt. Båda lagen gick för seger och fick varsin jättechans men ställningen förblev 2-2. Vi var nog mest nöjda eftersom Våxtorp var bättre än oss sett över 90 minuter men vi tackar såklart och tar emot. Ber om ursäkt gör vi däremot som vanligt inte! Nästa match mot Örnia. Serieledaren från Halmstad. Utan Kasper som är avstängd. Den tiden den sorgen... Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter