Världen är en ond plats

Derbyt mot Ränneslöv innehåller allt som fotbollen i division sju kan erbjuda. Byafejd, hatkärlek, profilstarka spelare, kamp, vilja och mycket prestige. Så även denna gång. Ysby saknade undertecknad och Abdullah som via sina tre gula kort var förvisad till kiosktjänst. Ränneslöv kom med stark elva och hade monstret Gunther Hansen på topp och Fredrik Johnsson på mitten. Domaren kom sent till matchen, vinden pinade idrottsplatsen och själv hade jag så mycket kläder på mig att jag förmodligen överlevt en istid. Matchen som sådan var ett ställningskrig. Inget skönspel och inget att skriva en novell om. Men ändock dramatisk och spännande. Vi summerar matchen med några känslor, tankar och ord som både värmde och kylde mina 82 kilo muskler under 9,2 kilo dunjackor. ”Hoppas han inte blir arg” – var tanken när Axelsson klippte ner Hansen. Denne anfallare är någon form av urvarelse. Man kan nästan se framför sig hur han är ”last man standing” i ett kärnvapenkrig. Nävar som dassalock, vader grövre än mina lår och en massiv kroppshydda vars densitet förmodligen är högre än osminum som tydligen värsta ämnet i jordskorpan. ”Vad sysslar han med”? – var något som flera undrade när domaren lattjade runt genom att visa egna tecken inspirerade från hockeykväll samtidigt som han missade en solklar hemmastraff och tog egna initiativ till inkast. ”Jag älskar dig” – när Filip Svensson tog en maxlöpning på 90 meter och jagade ikapp en bortaspelare och räddade givet mål. ”Jag älskar dig inte” – när Axelsson slog ett felpass som höll på att resultera i baklängesmål. I paus pratade vi om att köra på och att inte fastna i enbart kämpande. Ivarsson ville bli utbytt men jag låtsades att jag inte hörde honom. Persson ville säkert bli inbytt men det hörde jag inte heller. ”Fy fan vad härligt” – när Ränneslöv gjorde mål som dömdes bort för ruff. Jag hade ingen aning om vilket ruff domaren menade man han hade såklart rätt i sak. Skulle aldrig klaga på ett domslut. ”Är du blind eller”? – när domaren missade en given hörna för hemmalaget. Klagade högljutt och publiken trackade mig lite. ”Fy fan vad livet suger” – när Ysby tappade boll fem gånger om och Ränneslöv gjorde 1-0. ”Men gud, ge dig” – När Pålsson träffade stolpen. ”Vad vill du med ditt liv”? – När Kalle i friläge sköt ett skott som inte direkt var stenhårt. Milt uttryckt. ”Vad är det för mening med att leva” – När samme Karlsson oturligt nog sätter bollen precis utanför i fritt läge. ”Snabbt, kom på något peppande att säga” – Till mig själv när domaren blåste av matchen och jag vandrade mot deprimerade hemmaspelare. -------- Jag kom inte på något att säga. Härligt ledarskap. ”Grattis till segern” – till Ränneslövs ledare. Menade det inte. Hoppas ni förlorar nästa match. ”Jävla tur ni hade. Sjunger ni om Stoora gökar i omklädningsrummet så kastar jag knivar mot er”. ”Stoooora gökar”. Ränneslövarna sjöng sjukt högt. Jag gick hem. Dålig förlorare. Nej då. Herrlaget 0kommentarer

Chansen till avancemang försvann i Unnaryd

Hela Ysbys supporterklubb tillsammans med spelartruppen samlades på Munkavallen för att med buss bege sig till vackra Unnaryd. Förutsättningarna var enkla. Om Unnaryd vann säkrade de avancemanget till sexan. Om Ysby vann fanns Ysbys chans att nå kval uppåt kvar. Supportrarna var på glatt humör och nynnade med i dängan ”Ysbys år i år”. Spelarna snackade taktik och laddade upp med Boyzone, Backstreet Boys och Robbie Williams på spellistan. Efter ca 90 minuter i buss började vi lite lojt värma upp. Det såg inte bra ut men vi visste att vi skulle göra en bra match. Spektaklet sändes direkt på Hallandsposten.se och i försnacket fick vi ledare uttala oss om matchen. Spelet började som väntat. Hemmalaget dominerade bollinnehavet och lirade sig vackert igenom mittfältet. YBK var dock stensäkra bakåt och tillät inga klara målchanser. Matchens bästa chans fick Kalle Karlsson i 20:e minuten som i en kontring nådde bollen före utrusande hemmakeeper men missade målet med två decimeter. Spelet jämnades nu ut men det var Unnaryd som hela tiden var bättre med bollen. Ledningsmålet kom med 10 minuter kvar av halvleken. Seriens bäste spelare – Raskaj – lade upp bollen för en frispark. YBK murade och palaver uppstod mellan Ysbys Abdullah och en hemmaspelare som påstod att Abdullah inte fattade för att han inte fattade svenska. Det är säkert korrekt. Abdullah fattar inte svenska och därmed fattade han inte heller att någon sa till honom att han inte fattade svenska. Domaren avstyrde dock förtjänstfullt. Raskaj tog sats och knorrade vackert in bollen i krysset och välförtjänt hemmaledning ett faktum. YBK kontrade direkt efter och William fick kanonläge i straffområdet. Satte säkert kvitteringen men domaren hann blåsa av för offside. Oerhört svårt att se. Vi protesterade såklart. Det hade vi gjort även om vi sett att det var offside… Paussnacket var inte alltför upplyftande. Vi var trötta. Kände oss berövade på ett mål och kunde inte komma överens om hur vi skulle förändra matchbilden. Vi bestämde oss dock för att köra på och försöka trä in en kontring. Och ett läge fick vi. Hemmamålvakten drällde med bollen och Kalle glidtacklade. Bollen till Pålsson som med öppet mål inte gjorde något misstag. Men nu blåste domaren igen och den här gången faktiskt helt felaktigt. Han menade att Kalles tackling var våldsam och målvakten tilldömdes frispark. Lite där och då gick luften ur bortalaget. Vi kämpade på men med halvtimmen kvar fick Unnaryd på nytt frispark efter att Ivarsson rivit ner en spelare. Även denna gång satt frisparken i mål bakom Dennis och vi ville bara hoppa in i bussjäveln och lyssna på kyrkomusik. Nu handlade det bara om att rädda hedern. Unnaryd spelade och vi kämpade. Ivarsson åkte på en smäll mot huvudet (lite roligt att en kille 100 meter från situationen stod och skrek filmning medan Ivarsson såg stjärnor och rosa elefanter) och fick veta att han är både tjock, äcklig och ful. Ivarsson blev lite arg men han vet att vi älskar honom ändå. Han är ju mr. Ysby! Särskilt ful är han inte heller. Jag vet minst ett dussin fulare. Tjock är han absolut inte heller. Hans BMI är på 22.5 vilket är strax UNDER genomsnittet för människor med hans längd. Äcklig är han absolut inte! Han använder deo efter varje träning, har dyrt schampo och alltid rena kläder. Faktiskt en förebild rent hygieniskt. Ivarsson stod för övrigt tillsammans med Filip Svensson för en riktigt bra match på innermittfältet. Kämpade och slet mot ett för dagen övermäktigt motstånd. Även ett tredje mål tillföll otroligt nog på frispark och dessutom rullade Unnaryd in två ytterligare mål i slutminuterna. 5-0 till hemmalaget. Avancemang och grattis. Vi fick däng. Det kunde gått med mer tur i avgörande situationer gått annorlunda men Unnaryd var på det hela bättre och bollskickligare än YBK. Efter matchen kom en hemmasupporter fram och ville diskutera med Ivarsson som påstods ha filmat hjärnskakning under matchen. Alltid trevligt med lite gott eftersnack! Vi samlade ihop oss i omklädningsrummet. Hånade Ivarsson lite till och sörjde förlusten. Hemmalaget bjöd på Coca Cola och ett stukat YBK gjorde sig redo för hemresan. Tåget till division sex avgick i Unnaryd och vi åkte åt andra hållet. Surt som attan men sånt är livet som Anita Lindblom skulle ha sagt. Vi föll mot ett bättre fotbollslag men vi föll med den äran. Fotboll handlar om mer än att vinna och förlora. Det handlar också om att vinna eller förlora med heder. Det hade vi! Vi har tre matcher kvar. Självklart hade det varit roligare att ha chansen kvar precis som det hade varit roligare att köra Ferrari istället för Toyota eller att vara släkt med kungen istället för tattaren Hasse. Men vad kan man göra? Att lägga sig och dö är inte vår stil. Vi är Ysby BK. Vi tog bussen till Unnaryd och alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Laget från havet fick spö!

Mängden otur, strul och allmänt mög som drabbat Ysby under året verkar aldrig ta slut. Aldrig förr har så många skador, resor, avstängningar och avhopp drabbat föreningen. Inför dagens match mot Haverdal hade Axelsson insjuknat, Pålsson fått ryggskott och Kasper blivit avstängd. Allard var på ”jobbresa” med Cava, Rosévin och representationskvitton på en kvarts miljon i Stockholm och dessutom innehöll truppen ett antal personer med tvivelaktig hälsa. Svensson försökte spela med avslitet korsband, undertecknad har hälseneinflammationen från helvetet och Jakob Johlin är döende i ebola men dök ändå upp till samling. Vi bestämde oss för att som vanligt börja med lågt försvarsspel och fokus på kontringar. Där framme har vi Kalle. Denne vackre, ståtlige, snabbe och extremt löpstarke anfallare som likt Edrins fackla i Sagan om Ringen bringar ljus i även de mörkaste ögonblick. Första halvlek var ren misär. Ysby och Haverdal hanterade bollen lika illa som giraffer dansar linedance. Bollen hanterades som en flykting på ett SD-konvent. Alla ville bli av med den men ingen hade en aning om var den skulle hamna. Karlsson skällde på allt och alla. Olsen fick en skrapa, Ivarsson fick mer än vad som är värdigt och Rushd fick veta att han spelade i svart tröja. Inte blå. Förlåt alla! Haverdals spelande tränare var minst 9 år äldre än undertecknad och det faktum att Haverdals rutinerade spelare i backlinjen var minst lika ålderstigna fick mig att känna mig som en junior. Hann dessutom med att håna motståndets tränare för dennes ålder. Extremt moget beteende. YBK hade extremt hög felprocent på alla passningar men vi hade Dennis i mål. Denne blonde svetsare från skogen utanför Ysby dök som en panter och räddade YBK. Bortalaget fick till ett organiserat anfall. Svensson spelade till Theo som var fri på kanten. Olsen skrek ”SKJUT” men Theo spelade tveksamt tillbaka till Rushd som hade fritt läge. Olsen vrålade igen ”SKJUT” men Rushd trampade på bollen och väntade. Olsen flippade ut. ”SKJUT FÖR FAN”. Rushd var däremot iskall och rullade bollen i sidled till Abdullah som med fritt läge var iskall. Bortaledning och Abdullah mottog kramar och kärlek. Olsen var inte nöjd och grymtade. Just Abdullah är värd ett extra omnämnande. Han blev lurad av sin handläggare i Laholm att man kan gå från Laholm city till Ysby för att träna och började en regnig tisdag i Mars vandra. Med sig hade han shorts. Inga skor och inga benskydd. Sur som fan över lurendrejeriet. Men väl på plats märkte han att till Ysby finns det skjuts att få och att YBK har 500 par övergivna skor att välja bland. Abdullah tog det lugnt och lirade på. Efter en vecka verkade han okej och fick träna med A-truppen. Efter två veckor debuterade han i A-laget. Efter en månad var han en nyckelspelare. Alltid med ett lite ironiskt och oskyldigt leende på läpparna spelar han magisk fotboll. Iskall när andra stressar ihjäl sig. Bra teknik och hård i kroppen. Ser snäll ut men är elak som få på planen. Gör mål, assisterar och är helt obekymrat alltid mer eller mindre suverän. Vi älskar Abdullah och Jemen är vårt favoritland i hela världen. I paus var det allt annat än muntert. Alla var irriterade och Snoddas försökte förklara fotbollens grunder. Vi ledde, vi hade rätt kläder på oss och vi hade inte HIV. I övrigt var allt annat negativt. Med bestämda steg vandrade vi ut mot andra halvlek. Inte fan kunde det bli sämre. Och nej. Det blev inte sämre. Det blev mycket bättre. Vi gick framåt, stressade och fyllde på. Dominerade hela halvleken och styrde och ställde. Det var spel mot ett mål. Jakob som byttes in, sköt på allt som rörde sig och nämnde Kalle terroriserade backlinjen. Ett mönsteranfall på vänsterkanten avslutades med ett vackert inlägg. Svensson tog en löpning mot straffpunkten och flög likt en fågel mot bollen. Iskallt avslut med huvudet och två måls ledning för Ysby. Nu bytte YBK in Axel Nilsson och gick för mer mål. Jakob fortsatte skjuta men lyckades inte få in bollen. Rushd jobbade på och fick loss bollen på kanten. Tittade upp och hittade Axel i mitten. Nyss inbytte Axel gjorde inget misstag och stänkte dit 3-0 för Ysby. Det var Axels blott tredje inhopp i A-laget och såklart första målet. Axel började gråta av glädje och segern var i hamn. Alla jublade utom Svensson som tyckte Axels glädje var fjantig. Svensson linkade ut för att vila sitt korsband och Olsen lovade sig själv, undertecknad och Gud fader själv att hålla nollan. Det gjorde vi också. YBK sopade rent framför eget mål och höll ut i 90 minuter. 3-0 och säker bortaseger. Tyvärr vann Skogaby mot Knäred och avståndet till tredjeplatsen är alltjämt 5 poäng. Men det skiter vi i. ”Vi hänger med” som Nacka skulle ha sagt. Oavsett vilket mög som slängs på oss så går vi rakryggade ut och möter fiendens kulor. Att lägga sig ner och dö är inget alternativ. Att ge upp ät otänkbart och att gnälla är inget för oss. Vi är inte bäst. Men vi är tapprast. Vackrast, modigast och coolast i hela Halland. Vi har en Jemensk vänsterytter, grillar Halloumi till allt och tvingar Bosse att fixa våfflor – annars tränar vi inte. Vi är Ysby BK. Alla andra kan gå hem. Herrlaget 0kommentarer

Vi är Ysby - alla andra kan gå hem!

Veckan på Ysby idrottsplats har präglats av intensiv matchträning och minst lika intensiva valdebatter. Klart är att om Ysby BK skulle fått ensamrätt på att rösta i valet så hade Ebba Busch Thor av något besynnerligt skäl fått minst 88% av folkets röster. Inför söndagens viktigaste händelse – sexpoängsmatchen mot Vapnö – saknades Johlin, kapten Olsen och ett koppel andra lirare. Vi brydde oss inte nämnvärt om detta och ställde upp en god elva med Ivarsson på mitten, Rushd i offensiv roll, tränarparet på mittbacken och stekhete Kalle Karlsson på topp. Höstens spelare Abdullah al Almoodi lirade som vanligt sorglöst på vänsterkanten. Abdullah som är Ysby förste spelare från fotbollsnationen Jemen är en nyckelspelare för YBK och stod även idag för ett strålande spel. Tyvärr för LFK, HBK, och Genevad/Veinge så har Abdullah skrivit på ett tolvårskontrakt med Ysby så alla försöka att värva är lika menlösa som att försöka få Gustav Fridolin att svara på en fråga. Matchen inleddes med att underlagstippade Ysby BK satte full fart framåt. Kalle Karlsson hade fullständig lekstuga och tillsammans med Massad och Almoodi snurrade han upp hemmaförsvaret gång på gång. Och målen bara trillade in. Kalle gjorde mål, Kasper gjorde mål och så Kalle igen. Hipp happ så hade YBK ledningen med 3-0. Vapnö fattade aldrig vad som hände och såg chockade ut. Kalle var dock inte nöjd. Löpte som en gasell på savannen och mötte boll på högerkanten. Helt ensam mot fyra spelare satte han fart. Dribblade och lurade bort en efter en. Vek inåt från höger. Abdullah vrålade efter en passning. ”Skit i det du” tänkte Kalle och drog till med vänsterdojan. Bollen seglade in i krysset och 4-0 ackompanjerades av Kalle som något icke ödmjukt vrålade ”så fucking lätt”! Nu slutade Ysby att spela. Hybrisen var total. Från att likt Ebba dominera i debatter föll vi ner i ett spel på lika låg nivå som ett SD – troll på twitter. Två snabba kassar bakom Dennis och YBK fick panik. Ingen ville ta ansvar och Kalle såg sitt hattrick tappa i betydelse när övriga svartklädda uppträdde lika förvirrat som Jimmy Åkesson i klimatdebatten. Abdullah tog saken i egna händer och bröt framåt i mitten. Lurade siste försvarare och blev fälld. Straff såklart. Tränare Karlsson tog även denna match hand om straffen och satte 5-2 till Ysby. Som en kniv i en bonde och en spik i en kista. Matchen över. Andra halvlek blev en transportsträcka. Lika ointressant som att lyssna på högläsning ur Jane Austens romaner. Vi försökte spela rutinerat och lite sparsamt. Det gick sådär. Pålsson hoppade in på topp och var aktiv. Försökte nicka in en kasse och störde motståndarna. Kalle fick en spark på pungen och fick bryta och det mest uppseendeväckande som skedde under halvleken var Jimmy Ivarssons fall. Jimmy som i vanliga fall har små ettriga löpsteg och en låg tyngdpunkt fick bollen på mittlinjen med ryggen mot motståndets mål. Han pressades tillbaka. Och nedåt. Motståndaren tryckte likt en bäver i en damm på, mot Ivarssons rygg. Och Ivarsson krökte rygg. Sprang kutryggat med två centimeter korta steg. Tassade sedan stressat likt Quasimodo med bollen och avslutade sekvensen krypandes framåt. Axelsson hånade och domaren valde obegripligt nog att påkalla fördelsregeln samtidigt som en döende Ivarsson liggandes ned, grävde ut bollen över linjen. Matchen blåstes av och vi firade avmätt en stabil seger. Kalle hade ont i pungen och pep igång segersången. Bosse vek ihop de av Vapnö lånade matchstrumporna och Filip Svensson lindade sitt ömma knä. Vi begav oss hemåt mot valvakan. Ivarsson tog feminism på allvar och stöttade sin dotters fotbollsträning, Kalle googlade bilder på Ebba Busch Thor, Abdullah undrade varför han inte fick rösta och Axelsson snodde en kvarglömd tröja samtidigt som han bestämde sig för att absolut inte rösta på samma parti som aktivisten Pålsson. 9 poäng på tre matcher. Skit i valet. Fotboll förenar och Ysby är på gång. Vi är vackrast, snällast och roligast. Vi är Ysby. Alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Remember the Titans

Det Ysby som kom lommandes till samlingen i hemmamatchen mot Roj Ava var ett åderlåtet, deprimerat, reducerat och haltande sällskap. Listan på spelare som var avstängda efter miraklet mot Skogaby var lång och övriga a-lagsspelare var bortresta, skadade eller bara indisponibla. På plats fanns ett sorgligt sällskap. Coach Karlsson skulle försöka sig på en comeback efter sin ryggskada. Pålsson kom med sömnbrist efter en mindre trevlig natt, Jakob Johlin haltade in, Allard var närmre ljumskbrott och Michael Schumacher än 90 minuter, samtidigt som Fredrik Persson grinade illa med multipla diagnoser. Avstängde Ivarsson kom in i omklädningsrummet och var äckligt positiv och laddad. Jag kastade en rulle tejp på honom och önskade att han dog. Vi värmde upp lite halvdant och Pålsson valde att sova på soffan. På bänken fanns Snoddas Karlsson. 54 år ung och redo för ett inhopp. Allard valde också bänkplats och Persson sköt lite oengagerat bollar mot Dennis i målet. Matchen inleddes i allt annat än furiöst tempo. Alla fördomar man har om division sju staplade på rad infriades. Domaren rörde sig minimalt och fattade beslut lika slumpmässigt som en tärning i Fia med knuff. Roj Ava hade ett åldersspann utan dess like på sina spelare, få avbytare och generellt en frisk attityd samtidigt som YBK gjorde allt för att spara på krafterna. Coach Karlsson var tejpad och virad i skydd så omfattande att antal friska kroppsdelar var färre än hjärncellerna hos en bananfluga. Pålsson som varit pigg på veckans träningar drog på sig en sträckning efter ett motlägg, Edvin tvingades till byte och helt plötsligt spelade Tobias Allard - 42 år med ljumskbråck, rosfeber och artros – på topp. YBK kämpade på och matchen var som helhet lika usel som en orangutangs modemedvetenhet och lika innehållslös som en partiledardebatt. Så helt plötsligt small det till. Jakob Johlin var motvilligt nog på planen. Hans fot var mer gipsad än tejpad men skjuta rakt gick bra. Det tog två millisekunder från det att bollen lämnade foten till att det sjöng i nätet. Drömmål och stilla jubel bland hemmaspelarna. Roj Ava kvitterade en kvart senare efter att YBK tappat markeringen i eget straffområdet. Matchens kvalitet gick nu från bedrövlig till genomkatastrofisk. Roj Ava filmade varje gång de överhuvudtaget kom i närheten av bollen, linjen eller – gudbevare oss väl – en motståndare. Domaren blåste i pipan såsom han försökte skapa en youtubehit och tempot var så pass lågt att Snoddas började värma upp på sidlinjen genom att vandra två meter åt vardera håll inom det tekniska området. En bortaback smällde ner Kalle bakifrån och straffen var lika uppenbar som det faktum att Gudrun Schyman förmodligen inte kommer bli statsminister i år heller. Coach Karlsson har meddelat att han numera är straffskytt och stegade bestämt fram och satte ledningsmålet. Förmodligen tycker alla spelare i Ysby att det är för djävligt att spelande tränaren skall lägga straffar Ingen överhuvudtaget kom fram för att gratulera. Ensam som en Sverigedemokrat i Menza vandrade jag tillbaka till backlinjen. Tyckte faktiskt att Filip – också avstängd – buade från sidlinjen. Två sekunder före paus slog William ett inlägg med äcklig precision och Axelsson nickade in trean. I paus korrigerade vi vissa saker taktiskt. Tejpade de få kroppsdelar som inte redan var tejpade och haltade ut till andra halvlek. Daniel Pålsson låg under hela tiden på soffan i klubbstugan. En skylt på dörren in meddelar att besökare skall ta av skorna innan man äntrar lokalen. Pålsson låg som en klubbad säl med skor på, svettig som en sumobrottare i bastun med frossa och vilade. YBK skickar förmodligen faktura. Om första halvlek var dålig så var andra halvlek obeskrivlig. Det var som om någon hämtat upp en busslast berusade schizofrena veganer och lämnat dem mitt i ett hönsslakteri. Alla virrade rundor och bollen studsade helt slumpmässigt fram och tillbaka. Kapten Olsen erkände mitt i halvleken att han förmodligen aldrig varit så dålig och vrålade ”sluta” åt sig själv. ”Sluta andas din djävel så löser sig allt” var min tanke. Theo höll dock ångan uppe och slet, dribblade och passade mer än alla andra i laget. Axelsson höll sjukt nog på att bli utvisad och en funktionsnedsatt Daniel Pålsson stapplade runt så pass illa att nämnde Axelsson började skratta mitt under matchen då han på nära håll fick beskåda Pålssons misslyckade försök att nå en boll som rullade 12 centimeter från foten. Jakob klippte dit fyran efter att likt en robot korrigerat sin ömma kropp i rätt läge. Kalle gjorde snyggt femman efter ett drömpass av Pålsson och kort därefter var rollerna ombytta. Pålsson fick bollen av Kalle och chippade in sexan i bortre krysset. Ett ögonblick av magi och klass. Lika förvånande och oväntat som en kaktus mitt på isen i Antarktis. Med fem minuter kvar följde Axelsson förtidssnackets order och sprang ut mot avbytarbänken. Enda syftet med bytet var att tvinga in 54 år gamle Snoddas Karlsson på planen. Snoddas gjorde sig redo på 12 sekunder och äntrade planen. Publiken jublade. Ysbys spelare jublade. Snoddas tillvaro var tämligen anonym i 53 sekunder. Därefter tog han en något oväntad defensiv löpning (lite som Sebastian Larsson faktiskt) och kastade sig in i en glidtackling inne i straffområdet. Träffade bollen solklart men domaren som förmodligen var lika uttråkad som en hamster i en bur blåste straff! Snoddas protesterade. Lönlöst. 6-2 ett faktum och OM detta var Snoddas sista ingripande på en fotbollsplan så var det allt annat än glamoröst. Totti fick springa ärevarv. Eurozione avgjorde mot Sovjet i Miracle on Ice och la sen ner skiten och Zidane skallade en motståndare. Snoddas hoppade in i division sju. Ledning 6-1. Tar ett initiativ. Straff mot sig. 6-2. Efter matchen sjöng vi segersången eftersom mina döttrar tvingade oss. Sen hurrade vi lite och tråkade Rushd som ännu inte gjort mål. Pålsson hade ont i hela kroppen. Johlin messade sin arbetsgivare och sjukskrev sig på obestämd tid och Snoddas ältade vidare om domarens blindhet. Regent öste ner och åskan dånade över Laholms vackra östra by. Bosse lyckades få in samtliga uppvärmningsbollar och Allard menade att hans 19 minuter långa inhopp omöjliggjorde spel i morgondagens sjukligt inspirerande derby mot Skottorp. Persson som ansvarar för b-laget fick nervösa ryckningar i ögat och försökte få folk att ställa upp. Förgäves. Vi är Ysby Vi är vackrast Alla andra kan gå hem! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter