Inför derbyt mot KHFF

Ysby BK genomförde torsdagens träning med ett tjugotal spelare samtliga sugna på en plats i truppen. God stämning, lite halvmediokert tempo och goda våfflor stod på menyn. YBK beger sig under lördagen ut i skogen till coach Junefalks hemmamarker för att möta trestadslaget Kornhult, Hishult och Våxtorp. Denna sammanslagning vars spelarbredd är så pass omfattande att föreningen (-arna?) faktiskt mönstrar till och med ett C - lag. Läget i YBK är som följer. Ivarsson är ute och cyklar och missar därmed matchen. Ja faktiskt ute och cyklar. Inte metaforiskt utan rent fysiskt. 10 mil under förmiddagen på nåt jippo. Kan vara aktuell med ett inhopp. Massad är alltjämt skadad och rehabar sitt sargade knä. Ett tungt avbräck. Kampuach saknas pga resa och Abdullah är tveksam till spel. Trots frånvaron mönstrar YBK en stark trupp och beger sig inåt landet med förhoppningen om tre poäng. Säkerligen blir det tufft. Säkerligen får Junefalk tre man som ryggsäck och säkerligen blir det som vanligt när det vankas derby en hel del känslor. För Junefalk och Andreas Johansson blir det första mötet med forna lagkamrater sedan transfern i december. Den förstnämnde har lovat att bjuda hela YBK på sillmackor efter matchen och Andreas lovar fria däckbyten till den YBK:are som sätter eventuellt segermål. Lördag. Derby. Fullsatta läktare. Hishults IP. 14.00. Junefalks återkomst. Missa. Inte. Det. Herrlaget 0kommentarer

Walldia bjöd på våfflor och sänkte YBK

I omklädningsrummet stod ett helt fat med våfflor uppdukat och division sju visade sig från sin bästa sida. Rivalitet, hatkärlek och heta känslor men ändå med glimten i ögat. YBK hade lika tömt på resurser som Sverigedemokraterna på tolerans. Abdullah jobbade, Arnon var otillgänglig och den store målskytten Junefalk var indisponibel. Massad skadad och truppens bredd lika svag som intellektet hos en nyvaken Panda. Avhoppen under sista dagen hopade sig såsom moln på semesterhimlen och YBK suckade i omklädningsrummet. Kasper tuggade sjukt nog på en morot och vi försökte oss på någon form att taktiksnack. Positivt var dock att Johansson gjorde comeback och att Emil Axelsson gjorde sin första match för året. Mittfältet var intakt och Hjelm fick chansen på topp. Första halvlek var jämn och välspelad. Walldia ägde spelet och YBK gick på kontring. Domaren förtjänar en stor eloge för att tillåta hårt spel och mycket närkamper. I division sju är man van vid domare lika kära i sin pipa som Bella i Edward (känd film, alla ni från fel sida åsen) men denne domherre lät spelarna köra på och matchen var därefter. Högt tempo, mycket närkamper och bra spel från båda lagen. Walldia kom aldrig riktigt nära att hota bortalaget trots det markanta bollinnehavet men visade ändock stora kvaliteter ute i spelet. Hannes Persson var överallt, Green lurig som Julian Assange och Zett Wyke lika snabb med bollen som Trump på Twitter. YBK spelade lugnt och sansat. Adam höll hov på sin kant och lurade högerbacken gång efter gång. Kappe kastade inkast såsom om bollen vore en osäkrad handgranat och mittbacksparet höll jämna steg med Walldias anfallare. Bästa chanserna skapade YBK. Svensson smekte en frispakt i stolpen och Adam sköt på returen. Walldias målvakt stod för en sinnessjuk räddning och räddade mirakulöst nog hemmalaget från underläge. I paus snackade vi om att bara mala på. Walldianerna hade börjat tappa humöret och vi kände segervittring. En Walldian hade till och med dragit på sig ett gult kort i halvlek efter att han sagt några mindre väl valda ord. Själv höll jag tyst. Fullt upptagen med att andas. Hannes Persson löpte som en kanin framför helljus och Green vägrade vara stilla vilket medfört kramp, ångest och smärtor i en knappt 40-årings kropp. Andra halvlek började optimistiskt. YBK tog tag i taktpinnen och anföll frenetiskt dock utan att skapa några fina chanser. Efter 10 minuter började Walldia ta över. Och som de tog över. Det var spel mot ett mål. YBK offrade liv och lem för att freda sig. Nick utanför, skott utanför och drömräddning och Ljungberg i kassen. 0-0 stod sig. Men YBK gick på knäna. Själv befann jag mig i trans. Hade jag satt mig ner hade jag förmodligen dött. Spontant bara sluta leva. Tröttheten var inte fundamental. Den var totalitär. Axelsson bredvid stretchade sina vader och Kasper ojade sig över det päron han ätit i pausen. Ramadani i Walldia gnällde för att vi maskade och frågade om vi var nöjda med en pinne. Shit Sherlock! Vi gick på knäna. Vi kunde knappt andas. Vi hade två anfall på hela andra halvlek. Vi hade fan firat en pinne lika hårt som samerna firat självständighet i Jämtland. Ytterst avgörande blev slutminuterna. YBK stack upp i en kontring lika sällsynt som bävrar på vindsvåningen på Turning Torso och bollen tog på handen hos en jagande Walldian. YBK skrek på straff, livstids utvisning eller i alla fall frispark men domaren avvärjde. Walldia vände spelet och med fyra minuter kvar att spela satte hemmalaget bollen bakom Ljungberg i YBK:s mål. Rättvist såklart. Men likväl lika bittert som ett nej till frieriet, magsjuka på bröllopsnatten och 13 rätt på tipset med icke inlämnad rad. Walldianerna jublade och YBK letade efter rakblad att skära sig i handlederna. Matchen slutade 2-0 till Walldia efter att hemmalaget satt en extra kasse i slutminuten då YBK försökte forcera in kvitteringen. Rättvis hemmaseger på alla sätt och vis men just rättvisa var knappast det som var den genomsyrade känslan i YBK:s kroppar. Vi slet, vi kämpade, vi spelade taktiskt och vi var ack så nära att hänga ledningsmålet. Men vi räckte inte till. Vinnaren går hem med balens drottning. Vinnaren dricker dyr champagne och vinnaren sjunger segersång på Wallevi. Vi säger grattis till Walldia men känner lika mycket stolthet över insatsen som vi känner sorg över resultatet. Mest av allt känner vi (jag) kramp i benen. Rom byggdes inte på en dag, en Whiskey töms inte på en kväll och även imorgon går solen upp. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Titanic, Angola, Abraham Lincoln och premiärseger!

Den fjortonde april blir den amerikanske presidenten Abraham Lincoln skjuten i huvudet klockan 22.13 på Fordteatern i Washington, D.C. av skådespelaren och sydstatsfanatikern John Wilkes Booth och avlider morgonen därpå, efter att ha varit medvetslös i nio timmar. Några år senare avseglar en ödesmättad jungfrufärd från Southampton till New York. Båten – den brittiska lyxkryssaren RMS Titanic – kolliderar klockan 23.40 i hög hastighet med isberg på Nordatlanten och sjunker på två timmar och 40 minuter. Och ytterligare några år senare. Ysby BK vinner sin första premiärmatch sedan 2007. Detta år var Fredrik Reinfeldt statsminister, Angola hade ännu inte gått med i Opec och Paris Hilton ansågs vara planetens vackraste. Och nu 12 år senare vinner alltså YBK igen. 3-0 mot Knäred på hemmaplan framför storpublik med strålande solsken och ny segersång i bakfickan. YBK mönstrade starkt lag. Johansson och Massad saknades pga skador men i övrigt såg det ok ut. Karlsson och Olsen i mittförsvaret, Hjelm på högerbacken och ett anfall med Arnon, Thoren och en för dagen magsjuk Junefalk. Efter en genomgång av laget kom vi på att vi glömt Abdullah på Preem och Persson fick slänga sig i sin nyleaseade Porsche och hämta upp vår jemenske vän. Abdullah hade noll kronor på sitt kontantkort och stod tappert väntandes och undrade var fan alla var... Det var nervöst som attan men YBK var klart bättre matchen igenom även om KIK var välorganiserade och kämpade väl. Arnon fick första läget men lobbade med vänstern strax över. Junefalk, Thoren och några till kom nära men bollen ville inte in. Vi i backlinjen var nervösa. Ville bara se ett mål och var ständigt på vår vakt då KIK slog om. Karlssons felpassning lika misslyckad som Michael Jacksons näsoperationer höll på att skänka bortalaget ett friläge men i övrigt var det stabilt. Klockan tickade upp mot en halvtimme och paniken började sprida sig i YBK. Det vore så jävla typiskt oss att misslyckas i en premiär. Att sumpa en match i vilken vi är favoriter är ytterst kännetecknande för det något darriga Ysby BK. Vi är generellt något opålitliga. Plötsligt släppte allt. Junefalk tog en frispark och smekte den med vänstran. Den gick över Karlssons långhåriga skalle och nådde Filip Svensson som nickade in ledningen. I pausen gick vi in och pustade. Alla pratade i mun på varandra utom Olsen och Kappe som satt och drack kaffe. Efter käbblet kom vi fram till att i alla fall försöka hänga ett till. Det vore väl fan om vi inte kunde vinna med ledningsmål i ryggen och vinden likaså i vår favör. Andra halvlek var minst sagt ensidig. Vi gick för tvåan men planen var ojämn och omöjliggjorde fint kreativt spel samtidigt som hemmalaget hade för dålig kvalitet för att på allvar hota KIK. June kom nära med en nick, Fransson kom sånär igenom och Arnon höll på att få ett friläge men tvåan lät dröja på sig. Till sist kom det dock. Inbytte Abdullah hittade Thoren som hängde dit kassen och hela Ysby BK andades ut. Efter tvåan var det mer avslappnat. Hemmalaget vågade spela lite mer fotboll och krampen släppte i våra kroppar. Utom i min. Krampen tilltog. Thoren satte även trean och vi hade bud på fler mål. Kasper hade en tråkig andra halvlek. Coach Karlsson retade honom under matchen med orden ”det där var inte din bästa minut i karriären” men Kappe svarade blixtsnabbt; ”men det var inte min sämsta heller”. Till sist fick Kappe nog och gick på skott från 40 meter. Helt misslyckat och Olsen vek sig av skratt. Domaren blåste av och vi slog kullerbytta mot publiken som jublade. Junefalk var mest glad över att inte skitit på sig men också för två fina assist. Därefter greppade Jimmy sin gitarr och den nya segerdängan gjorde premiär. Tre poäng efter en omgång är magiskt för oss. Vi var mer chockade än glada men tar dem såklart med glatt humör. På torsdag väntar Walldia. Vi kommer såklart få det tufft mot det extremt skickliga Walldia. Vi hoppas kunna muta domaren och att Walldia smittas av Salmonella. Ett lag med massa talang och massor med spelare från högre serier som bör springa igenom serien. Om de inte bestämmer sig för att lägga ner laget igen så blir det säkert allsvenskan. Då hoppas vi på fritt inträde. Och vi kan ha med oss våfflor! Oavsett resultat. Vi är Ysby BK. Vi har en mittfältare från Jemen, en anfallare från skogen, världens goaste kamratskap, störst publik i hela serien och en 39 årig avbytare i Jimmy Ivarsson som tar med gitarr till matchen. Slå det om ni kan! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Seger mot Markaryd och försäsongen stängd!

De kom inglidande i snygga overaller. Oroväckande många hade hörlurar i öronen och såg fokuserade ut när de vandrade förbi oss i klubbstugan. Ungdomslaget från Markaryd var enligt ryktet snabba, spelskickliga och hade spelat skjortan av vissa av våra seriekonkurrenter. Vi i Ysby tittade lite på dem och Kasper suckade djupt. Han såg deprimerad ut. Junefalk försökte förklara bort sin idé att spela en extra träningsmatch och vi sneglade lite lätt mot den nyss uppmonterade taktiktavlan. Alla kantstötta magneter satt huller om buller och det kändes 100% omotiverat att börja sortera upp dem i någon form av ny spelmodell. Dessutom var Abdullah fast på jobbet, Massad alltjämt skadad, Axel på skolresa och Arnon på extrakneg. Andreas däremot skulle göra ett försök med sitt sargade knä. Själv skulle jag efter ca åtta månaders skadefrånvaro försöka göra comeback i backlinjen. Vårt försvar har varit något darrigt och det skulle väl inte skada att testa något nytt. Frasen ”kalv på grönbete” signalerar positiva känslor, spring i benen och ungdom, så det passade inte min comeback. Det mer negativa ”Bambi på hal is” är inte heller det helt passande, eftersom Bambi är ett litet kid. Själv är jag 238 år gammal så kanske ”pensionär utan rullator” vore det mest lämpliga. Hur som haver bet vi ihop och snörade på oss dojorna för att värma upp. Markarydarna körde i fina led, hoppade i rytm och klappade händer. Hos Ysby stod Anton och värmde upp målvakten Dennis i en vinterjacka så tjock att den förmodligen klarat en natt på Mount Everest samtidigt som vi övriga lite lojt lufsade runt och försökte skaka liv och entusiasm i våra kroppar. När matchen inleddes tog det ungefär 25 sekunder innan Markarydarna började klaga på planens kvalitet, vinden, domaren och varandra. Efter ytterligare 25 sekunder hade Junefalk lobbat in ledningsmålet för hemmalaget. Själv hade jag inte rört bollen och var än så länge 100% nöjd med min insats. Junefalk satte även tvåan och nu började vi inse att ryktet om Markaryds förträfflighet var lite som ryktet att hela jorden skulle gå under vid millenniumskiftet – dvs något överdrivet. Domaren briljerade genom att tröttna på en bortaspelares klagomål och erbjöd helt sonika denne att döma själv genom att ge honom pipan. YBK började tyvärr slappna av och ur ingenting dök reduceringen upp. Strax därefter satte bortalaget kvitteringen på frispark och 2-2 stod sig halvleken ut. Vi kände att vi var bättre och var rätt avslappnade i paus. Surt att ha släppt två mål men ändå rätt gött att inte släppt in fem som brukar vara normen på sistone. I andra halvlek var det mer ställningskrig än skönspel. Domaren glömde bort tiden, en Markarydare skadade sig i närkamp med Dennis och Ysby sprang och slet. Thoren var pigg och lurig på kanten och hade emellanåt lekstuga med försvaret. Till sist kom segermålet. Denna gång på en kontring och Albin Fransson fick nöjet att avsluta och ge YBK en seger i genrepet. Efter matchen var vi lite sådär halvnöjda. En del var bra och en del var tämligen dåligt. Men vi vann och vi fick inga fler skador. Ivarsson höll för 70 minuter och lyckades kasta ett inkast som var mer än tio meter långt och Andreas hoppade in i paus och knäet verkade hålla ihop hyfsat. Svanen sprang mil efter mil och hade som vanligt gott sällskap av tjurige Fransson och stabile Svensson. Kappe spelade hela matchen med lårkaka men var mest glad ändå. Undertecknads insats beskrevs av just undertecknad såsom som pinsamt dålig. När jag bytte ut mig i paus menade en alltid lika stöttande hemmasupporter att det fan var på tiden. Svensson försökte pusha och menade att ”du måste spela premiären”. Självklart menade han inte det utan ville bara vinna lite fjäskpoäng. Sanningen ligger väl någonstans i mitten och det där med att åldras med värdighet tror jag att jag skiter i. Junefalk bad domaren om ursäkt för ett mindre utbrott och Markaryds ledare var vansinnig över sina spelares inställning. Därmed tar försäsongen 2019 slut. Kylan biter alltjämt i vinden, gräset är allt annat än lummigt och mjukt men icke desto mindre är det dags att börja räkna poäng. Ivarsson har filat på en ny segerramsa, sponsorskyltarna är uppspikade, planen är kritad, Bosse har dammat av sin lyckohatt och matchställen är tvättade – nu börjar det roliga! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Massa mål och torsk mot Skogaby

Solen sken, Bosse var på glatt humör och YBK skulle spela årets näst sista träningsmatch hemma mot Skogaby. Domaren anlände en halvtimme före match och började direkt anmärka på Ysbys mål. Nätet hade ett hål för mycket och YBK:s materialansvarige fick börja ta fram tejp, snöre och sax för att domaren skulle godkänna spel i den sjukt viktiga och högprioriterade träningsmatchen mellan två lag i Sveriges lägsta serier. YBK började klart bäst och satte ettan efter vad som kan ha varit tidernas finaste YBK – anfall. Fransson, Thoren och Junefalk kombinerade och till sist hade Fransson fritt läge och skyfflade in ledningsmålet. Junefalk kom kort därefter helt fri med målvakten men lyckades inte hänga dit tvåan. Något senare spred sig en känsla av obehag när Thoren fick utgå med hjärtproblem och fick köras till vårdcentral omgående. Lyckligtvis var det falskt alarm och Thoren hann tillbaka i god tid till den ytterst viktiga lagfesten efter matchen. Efter en halvtimme kvitterade Skogaby och därefter är det omöjligt att summera vad som skedde i matchen. Målen ramlade in från alla håll och kanter och försvarsspelet hade generellt mer att önska. I paus stod det 3-1 till Skogaby men det kunde lika gärna stått 5-5. Andra halvlek var en repris på första och mål efter mål trillade in bakom hjälplösa målvakter. SBK ägnade dessutom stort intresse åt domarens alla domslut. En Skogabyare ägnade två minuter att föra en lång monolog och redogöra för samtliga felaktiga domslut som passerat i matchen. Mest komiskt blev det när en bortaspelare skeppade iväg en matchboll som låg utanför planen 500 meter bort och blev varnad av domaren. En diskussion uppstod om huruvida man kan bli varnad för saker utanför planen och både domare och spelare hotade märkligt nog varandra med att ta det efter matchen. Svanberg tittade på och flinade lite gött samtidigt som publiken fick mana på såväl domare som rödklädd spelare att släppa denna inte helt matchavgörande situation och sätta igång liret. Håkan linkade iväg för att leta efter bollen och enligt säkra källor är Missing People utkallade för att leta efter såväl boll som Håkan ute på åkrarna nu när natten närmar sig. Till sist stod SBK som klara vinnare med 7-4. Besart gjorde såklart mål och Peci satte två fina långskott. I YBK satte Arnon sitt första mål för Ysby och William gjorde två fina efter att fått flytta upp i anfallet i andra halvlek. SBK var något giftigare med bollen och hade ett något stabilare försvarsspel. Besart var som vanligt suverän och SBK trillade boll på ett fint sätt. Peci är en snidare och hela mittfältet är spelskickligt. YBK:s insats kan liknas med kvinnosynen på Dramaten – det finns viss förbättringspotential. Försäsongen rullar nu in på sitt upplopp. Ett möte mot Markaryd, ett antal träningar och sen är vi igång. Andreas, Abdullah, Massad och några till behöver bli friska och på något sätt – om det så är med spik och hammare – behöver vi hitta ett sätt inte släppa in mål så fort bollen närmar sig straffområdet. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter