Torsk mot Walldia och en vidrig avslutning på helgen

Ett starkt YBK äntrade Munkavallen. Oscar Färe gjorde comeback och Emil Axelsson var tillbaka i startelvan. Att Fransson var avstängd och Abdullah bortrest var förvisso tungt men vi hade gott hopp om seger och en stark elva. Vi började också optimistiskt i hemmamatchen mot topptippade Walldia. Anföll direkt och på ett snabbt inspel högg Junefalk som en kobra och bollen rammade stolpen. Det kändes lovande. Problemet var att just den känslan avtog allt eftersom matchen fortlöpte och att just den situationen var Ysbys bästa sekvens i hela första halvlek. Istället var det Walldia som dominerade. Hannes Persson fick alltför fritt spelrum och Kenan Ramadani likaså. YBK var varken etta, tvåa, trea eller tolva på bollarna och trycktes ner. Backlinjen kastade sig, stolpen räddade och endast tur, heroism och ineffektivitet höll YBK kvar i matchen. Möjligtvis skulle frustrationen sprida sig i Walldia vilket skulle kunna ge oss en biljett in i matchen. Walldianerna började också misströsta efter alla missar. Klagade på varje domslut och en något övertaggad bortaspelare klagade så intensivt mot ett inte alltför matchavgörande domslut att såväl publik som Walldias anfallare började skratta. Vi kände att tuppkammen började resa sig på oss och tänkte att om vi bara höll ut till halvlek skulle vi kunna hota. Men det sket sig. Fullständigt. Ett anfall avslutades med flipperspel i straffområdet och hemmaspelare efter hemmaspelare fläkte sig i desperation men Green fick fritt läge och satte ettan. Känslan var vidrig. Än värre blev det när jag i ilska slog handen i marken så hårt och intelligensbefriat att jag slog tre fingrar ur led. Nu tilltog pressen och tvåan satte Green igen efter ett fint anfall på vänsterkanten. YBK deppade och försökte bara överleva. En frispark från Adam var det enda som påminde om en målchans och när halvtidsvisslan ljöd ville vi bara komma undan och vila ett tag. Det kändes som om vi delat taxi med hela jävla Kumlaanstalten och äntligen blivit avsläppta på en öde bensinmack någonstans i Lappland. Vi ville bara fly. Vi gjorde byten direkt. In med Ivarsson för att få stopp på Walldias totala mittfältsdominans och likaså in med Färe som fick en offensiv roll. YBK hade det dock alltjämt tungt men spelade i alla fall något mer strukturerat än i första halvlek. När trean kom så var det inte helt logiskt och målet var ett äkta skitmål. Studs på Kappe och studs på en spelare utan en aning om var bollen var och plötsligt låg den bakom Ljungberg. Nu dog YBK:s vilja. Walldianerna sköljde över planen likt vågor på en sandstrand. Gång efter gång skapades lägen. Ribban och stolpen, bortdömt mål och snedsparkar stoppade blodflödet men bortalaget var överlägset. YBK reducerade efter slarv i bortaförsvaret men lyckan blev kortvarig. Strax därefter gjorde Ramadani 4-1 och matchen var definitivt över. YBK reducerade en gång till. Denna gång genom Svanberg efter en läcker frispark av Junefalk men matchen var redan förlorad och förbi. Walldia spelade bättre, snabbare och mer behärskat. Dessutom vann de i stort sett alla närkamper och YBK får deppa ett tag. All heder åt Walldianerna men YBK behöver steppa upp om det skall bli fler poäng innan sommaruppehållet väntar. Herrlaget 0kommentarer

Seger mot Knäred och livet leker!

Det var ett stukat, halt och lytt Ysby BK som äntrade Knäreds idylliska idrottsplats. Johansson hade dukat under i ryggsmärtor, Kappe var på examensfest, Thoren har amputerat foten och Arnon är på långresa till solen. Dessutom hade Emil Olsen mentala problem efter enligt utsago ”den mest stressande perioden i livet”. Vi bytte om och efter den senaste tidens minst sagt svaga inledningar av matcherna var det fokuserat. Mobilförbud i omklädningsrummet och betoning av att matchens första tio minuter skulle bli viktiga. Och så blev det. Det tog bara tre minuter för ett hungrigt bortalag att spräcka nollan. Ett fint inlägg av Svanberg nådde Abdullah i straffområdet som med vänsterdojan iskallt smällde in ledningsmålet. YBK fortsatte gå framåt och skapade läge efter läge. Ofta efter ganska fina kombinationer på marken. Junefalk satte tvåan efter ett fint uppspel från backlinjen. Särskilt fint eftersom det var undertecknad som slog mackan… Därefter hade Junefalk show. Terroriserade backlinjen med dribblingar, skott och läckra skarvar. Trean satte han själv efter att ha fått tre hemmaförsvarare att gå ut och köpa korv på numera nedlagda Kurres kiosk. Kort därefter frispelade June undertecknad som stötte bollen mot mål. Målvakten tokräddade – enligt mig själv – men June ivrigt påhejad av Svensson och Ivarsson menade att avslutet var lika svagt som intellektet hos en nedsövd bäver. Vi hade total kontroll och unnade oss att spela runt bollen lite extra för att få in lite storklubbskänsla. Det gick sådär. Ett bolltapp med fyra sekunder kvar av halvleken ledde till en kontring. William blev lurad, undertecknad imiterade en snigel med inlärningsproblem och hamnade på efterkälken. Lyckades dock täcka skottet och föll till marken. Domaren blåste straff. Jag for upp och påtalade helt lugnt att jag fan tog på boll och att tacklingen var klockren. Domaren sa att det var hands. Jag påtalade minst lika lugnt att jag fan inte rört bollen med handen och började nu bli något upphetsad. Då meddelade domaren att min backkollega Ivarsson tagit med hands. Hoppsan! Där blev jag tyst. Jimmy nickade skamset. Straffen korrekt och reduceringen var ett faktum. I paus var vi griniga. Så slappt att släppa en kasse och ge hemmaspelarna hopp. Jag skällde på Svensson och Svanberg som gjort en KANONHALVLEK började bli lite småspydig. Junefalk kollade laguppställningen och undrade hur fan man kan vara så kaxig när man är född 2001. Vi bestämde oss för att gå framåt direkt och punktera matchen. Och det gjorde vi. Emil Olsen slog en fin genomskärare som blev till en duell mellan June och målvakten. June vann såklart duellen och satte fyran. Resten av matchen blev en kavalkad av missade chanser. June nickade, Svensson sköt och flera gånger dansade bollen runt mållinjen. Hemmamålvakten stod för årets räddning på Junes volleyskott och Axel Nilsson stod för årets miss när han två gånger om misslyckades att göra mål från en meters håll. Knäred kämpade väl och stack emellanåt upp i farliga kontringar. YBK luftade hela truppen och gick segrande ur bataljen. 4-1 på bortaplan och tre nya poäng. Ivarsson drog fram gitarren och ett rött plektrum. Vi sjöng om Bosses våfflor, Junefalk från skogen och elva krigare. Avslutningsvis några ord om domaren. Övriga domare i Halland borde gå kurs hos denne. Det finns fyra enkla sätt att göra sig impopulär som domare. 1) Prata med spelarna på ett språk som inte är svenska eftersom domaren är från samma land som vissa av spelarna. Det här är såklart helt oacceptabelt men förekommer. 2) Tro sig vara kung och se spelarna som fiender. Dvs leta efter situationer att varna, skälla och visa makt. Förekommer tyvärr. 3) Tro sig vara ofelbar. Aldrig erkänna ett fel eller ens vara en procent ödmjuk. 4) Vara kär i sin pipa och blåsa för allt. Domaren i derbyt mot Knäred gör inga av dessa misstag och är utan konkurrens den bäste domaren. Förvisso är det svårt för honom att prata annat språk än svenska, så den får han gratis men i övrigt är det imponerande. Han låter oss spela och har inte ett ständigt behov av att blåsa i pipan. Dessutom är han ödmjuk men ändå bestämd. Blåser frispark till Knäred men inser därefter att det var galet. Ber om ursäkt utan att vika ner sig och spelet rullar på. Därefter, Knäred skickar en boll mot mål. Bollen är kanske innanför mållinjen. Det ser skumt ut. Domaren dömer inte mål. KIK protesterar varpå domaren ödmjukt säger ”men jag ser inte om bollen är inne. Kan inte döma mål om jag inte ser”. Detta enkla argument får alla att tystna och ingen protesterar mer. En annan domare hade kaxigt påstått sig vara 100% säker vilket såklart alla ser igenom och avskyr. Detta kan jämföras med domaren i en bortamatch som dömde en straff mot oss vid ställningen 2-2 lika feldömd som domen mot Krister Pettersson. Han stod självgott och självsäkert och hånade vårade protester för att hålla skenet uppe och försökte därefter kompensera oss genom att felaktigt blåsa bort två jättelägen för motståndet vilket bara gjorde oss än mer irriterade… Efter denna lilla hyllning knyter vi ihop säcken. Knäred borta. Tre poäng. Segersång. Långledigt. Nästa vecka är det reservlag, massa träningar och derby mot Walldia. Vi har en frånvarolista lika lång som Gunilla Perssons inköpslista men den tiden den sorgen. Vi är Ysby BK Alla andra kan gå hem Herrlaget 0kommentarer

Seger mot Lidhult

Uppladdningen inför finalen i Champions League är förmodligen något alldeles speciellt. Lyxhotell, buffémat, genomgång av taktiken i något lyxigt konferensrum, lättare massage på matchdagen och 44 olika hjälpredor som fixar dojor, bär kläder, lagar näringsoptimal mat, viker handdukar och blandar sportdryck. Uppladdningen inför en bortamatch mot Lidhult en helt sketen vanlig torsdag är inte direkt samma sak. Uppstigning klockan 06.00. Katter ska matas, gröt ska kokas och man hastar iväg till jobbet. Rättar 38 prov. Sista fem läser man knappt, höftar en poäng hit och tre poäng dit. Skippar soppan som serveras i matsalen och trycker i sig två bitar rabarberpaj istället. Slutar tidigt för att hinna hem innan avresa. Missar helt ett möte som bokats in. Hämtar ungar, matar katter igen och käkar kall köttfärssås ur en plastburk. Gräver fram kläder, pussar barn och sätter sig i en sliten Toyota för att köra mot världens ände – Lidhult. På vägen plockas Ivarsson upp. Han är väldressad. Har varit nämndeman i tingsrätten och enligt egen utsago dömt tre personer till döden under dagen. Arne väntar utanför Östras Bröd. Han har bytt däck hela dagen åt personer som missat det här med sommardäck. Kör Norra Europas tråkigaste väg. Ser fyra rådjur, håller aldrig hastighetsgränsen såvida 90 inte betyder ”håll minst 90” och äntrar Lomevallen 50 minuter före matchstart. Finalen i Champions League är maffig. Pampig musik, bollkallar som följer spelarna in på planen, gräsmatta av samma kvalitet som hål 18 på Båstad Golfbana, en arena med 100.000 åskådare och massor av serveringsställen. På Lomevallen möts vi av en skylt med texten ”Parkering på egen risk”. När vi värmer upp spelas musik ur högtalarna vilket såklart är trevligt och en speaker läser upp spelarnas namn och tröjnummer. Informerar att det finns lotter att köpa och en gåta att lösa. Gåtan lyder ”Har Glennmark i sitt hår”. Svaret var blommor… Dessutom var domaren redan ute på planen och värmde upp när vi kom till arenan. Något oroväckande när domaren förbereder sig bättre än laget som skall spela… YBK har ändrat om spelsätt och laguppställning inför mötet. Vi skall spela offensivare, modigare och med mer boll. Resultatet av den taktiska förändringen blev att vi spelade ännu sämre än vanligt. Bottenlaget Lidhult anföll gång på gång och YBK:s försvar fick göra allt för att freda sig. Emellanåt kändes det som om vi spelade med fem man mindre än motståndarna och att vi lekte en egenpåhittad lek med namn ”inte röra boll”. I paus suckade vi. 0-0 stod det men vi var i brygga. Junefalk var grinig. Svensson dödstrött, Kappe varnad och själv var jag uppgiven. Speakern malde på om sina jävla lotter och jag var helt övertygad om att vi skulle förlora. Om en bra coach skall utstråla tro, ledarskap och karisma så var jag förmodligen mer lik en deprimerad schäfer som just insett att han blivit kastrerad, än just en bra coach. Dock blev det bättre efter paus. Vi skapade lite lägen och tog över matchen. Junefalk gjorde som vanligt mål och plötsligt ledde vi. Inte välförtjänt men vem bryr sig? Kort därefter sprang William sig fri och satte bollen i stolpen. Junefalk dök upp och sänkte tvåan. Nu skulle vi spela av matchen. Hålla i bollen och kanske utöka. Visa vår klass! Av detta blev det inget. Istället tappade vi allt igen. Totalt kaos. Persson på bänken började byta runt spelare men inget hjälpte. Kul dock att Massad gjorde comeback efter sin långvariga skadefrånvaro. Mindre kul var det när YBK:s backar plötsligt läste en situation lika illa som Gryningspyromanen lyder regeln om eldningsförbud. Reduceringen var ett faktum och 15 minuters ångest kvarstod. Det var inte vackert. Det var inte bra, välordnat eller ens det minsta strukturerat men på nåt sätt höll vi ut. Junefalk sköt bollen 500 meter utanför planen för att få tiden att gå, Adam fick kramp och undertecknad missade en glidtackling så svagt utförd att en schimpans i livets slutskede förmodligen löst situationen bättre. Icke desto mindre stod vi där till sist med tre poäng in på det något tomma kontot. En Hallonsoda kostade 10 kronor i kiosken och Cubacolan likaså. Den var iskall. Ivarsson tog in sin gitarr och dängan om Junefalk från skogen, Abdullah som tar det kallt och Bosses våfflor lät så högt i omklädningsrummet att hemmaspelarna tittade in för att beskåda spektaklet. Hemresan var lång men skön. Självklart McDonalds på hemvägen. Beställde mat för 200 kronor. Lätt värt det. Stoppade in dagens tvåhundraelfte snus och såg fram emot en sömnlös natt, ofantlig träningsvärk och ännu en fantastisk fredag! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Mörker, misär och död

Häng på toppen. Seger med 5-0 senast. Allt borde vara toppen. Knappast. Kaoset före matchen mot Vapnö nådde nya höjder. Frånfall. Målvakt på vift. Ny målvakt in. Målvakt skadad. Thoren utgår. Alla jävlar saknas hit och dit. Arne på akuten och Telia larmade Säpo att Junefalks mobil var kopplad till terrorverksamhet. Försnack. Pratar om att spela bättre än sist. Kliva dit. Vårda bollen i motvind. Vara aggressiva. Resultatet. Bajs. Bollen flög och studsade hit och dit. Likt en herrelös katt med rabies vägrade vi att behandla den väl. Bortaledning efter missförstånd och frispark. Paus. Tungt. Inget organiserat snack. Dock hopp. Medvind väntade. YBK gick framåt. Junefalk var överallt. Likt en ensam riddare på korståg i heliga landet försökte han gång på gång att skapa något. Långboll. William inspel och June kallt i mål. Kvitterat. YBK gick för tvåan. Missförstånd hos Vapnö. June likt en kobra och hemmaledning. Absolut inte välförtjänt men inte heller helt oförtjänt. Därefter en vandring i Dödsdalen. Långboll från 500 meter som YBK missuppfattar. Halva laget går på en och samma skottfint. Två lika och en spelande tränare Karlsson som skäller ut halva laget, hela Ysby tätort och gud själv. Ber om ursäkt i omklädningsrummet. Har förlåtande spelare. Hade jag varit spelare hade jag dödat min tränare. Mer kaos. Svensson linkar av. Fattar inte riktigt vem som spelar var längre. YBK passivt. Lamslaget. Menlöst. Boll in mot YBK. En försvarare slår i luften. Från ingenting tredje målet i arslet. Ridå ner. YBK försökte slå tillbaka. Fick frispark inne i straffområdet. Junefalk skjuter. Gud hånler. Bollen rensas iväg. Matchen slut. En hundskit fastnar på mina skor på vägen ut till omklädningsrummet. Någon i publiken säger något tröstande. Vill bita i en kaktus och blöda på tungan. Hatar allt. Det är söndag kväll. Det är bara att erkänna. Vi sög. Vi sög friskt. Imorgon är det måndag. Ny vecka. Känns lika inspirerande som att titta på kvinnofängelset dubbat till tyska. Insatsen kan ha varit en av de svagaste YBK presterat sedan isen smälte. När livet suger, när allt är skit och när man är på botten så finns det två alternativ. Lägga sig och dö eller börja klättra uppåt. Skiter i alternativen. Dricker vin och förtränger skiten. Skriver referat bara för att ingen jävel ska påpeka att vi bara skriver när vi vinner. Hoppas EU-valet ställs in, att sommaren blir regnig och att alla hundägare som inte plockar upp sin hundjävels bajs brinner i helvetet. Vi går hem. Herrlaget 0kommentarer

Seger i derbyt!

Snön hade fallit över Hishult och Ysbys coach Junefalk fick rycka in och skotta planen för att matchen skulle bli av. Övriga spelare från Laholms finaste by äntrade Hishults IP 75 minuter före matchstart och var taggade till tänderna. Förra matchens sent insläppta mål mot maskinen Walldia skulle nu raderas från minneskartan och vi skulle ta upp jakten på topplagen. Seger var kanske inte ett krav men i alla fall oerhört viktig för att inte hamna efter från start. Eftersom vi var först på plats passade vi på att psyka hemmaspelarna lite. Filip Svensson insåg att hemmalaget hade stor stereoanläggning i sitt omklädningsrum. Fixade lite med blåtanden och vips så möttes hemmaspelarna av Youtubesuccén ”Ysbys år i år” när de äntrade sitt eget omklädningsrum. Förmodligen gillade de låten eftersom de lät den spela hela vägen till sitt slut. Ivarsson meddelade att han fan inte tänkte spela en minut efter sitt cykellopp och Emil Olsen gnällde över en känslig baksida. Uppvärmningen var som vanligt halvloj. June flinade lite gött och småsnackade med vänner, bekanta och annat löst folk. Att se June och Arne i Ysbys kläder var förmodligen lika förvirrande för hemmapubliken som det vore att se Jimmy Åkesson i burka. När matchen inleddes gick YBK framåt direkt. Adam fick ett friläge efter 30 sekunder som målvakten idioträddade och bortalaget låg på för mål. Det kom efter 3 minuter. Adam snirklade sig fram och lurade sin högerback både en, två och tre gånger innan han smekte in ledningsmålet. Två minuter senare fick YBK hörna och Filip Svensson grävde in tvåan innan ens tio minuter passerat. Spelet som följde visade inte alls resultatet. KHFF hade mer boll, var hetare och var bättre än bortalaget. YBK:s backlinje höll fanan uppe men i övrigt fanns det minst sagt mer att önska. När trean kom var det Adam Thoren som återigen satte en kasse. Ett skott som ändrade riktning och ställde hemmamålvakten. Emil Olsen började nu diskutera om ett eventuellt byte för att spara sin baksida. Jag väste åt honom att sluta tänka och spela vidare. Med 20 sekunder kvar slog KHFF ett inlägg mot YBK. Coach Karlsson var tyvärr den ende som insåg faran. Tyvärr eftersom övriga backar stod och sov och tyvärr eftersom coach Karlsson är 41 år och emellanåt lika reflexsnabb som en komapatient. Bollen studsade upp på handen och domaren dömde straff EFTER att KHFF fått chansen att sätta sitt friläge som följde. Dessutom fick Karlsson gult kort och domaren förklarade extremt pedagogiskt att det är nya regler 2019. Alltså; Bollen studsar på handen och motståndarna får chansen att göra mål på friläge – missar – får ny chans och straff. Dessutom gult kort för hands. Härligt rimligt. Man kan satsa med dobbar och hela helvetet mot en motståndare men om bollen studsar på handen skall hela världens plågor drabba dig. Jag tog upp det med domaren i paus och frågade om inte själva regeln var något överdriven. Lite som att smittas med digerdöden på McDonalds eller dömas till döden efter att ha kissat utomhus. Domherren höll med men menade att eftersom KHFF missade straffen borde jag sluta gnälla. Vi kom ut sent till andra halvlek eftersom vi hade mycket att prata om. Det var inte alls för att psyka motståndarna. Olsen övertalades sjukt nog av Ivarsson att ta ett byte och Abdullah kom in istället. Vår Jemenske hjälte var placerad på bänken och var något missnöjd över detta. YBK blev genast tillbakapressade av ett offensivt KHFF. Dennis fick göra en monsterräddning på en närnick och det låg ett hemmamål i luften. Istället var det dock YBK som satte fyran. Denna gång var det den förlorade sonen Junefalk som rullade in kassen efter att Kasper satt en magiskt vacker passning på Junes vänsterdoja. Därefter hade Kasper fyra uppspel i rad som alla hamnade fel inklusive en frispark som föregicks med ordern ”högt nu Kappe” men som strök på marken likt en mal i ett akvarium och direkt orsakade ett farligt läge för de blåklädda. Femman satte den andre hemmasonen Andreas Johansson som liggandes grävde in bollen i mål. Ett av de fulare fotbollsmålen som någonsin gjorts. Publiken hade gett upp och när Arne byttes ut med tio minuter kvar ville åskådarna bjuda denne på Hishults nationaldryck – kaffegök. Inne i omklädningsrummet sjöng vi om Junefalk från skogen, Abdullah som tar det kallt och elva krigare. Tre poäng. Kullebytta mot bortapubliken som ägde idrottsplatsen och bästa starten för Ysby BK sedan tiden Snoddas låg på Svensktoppen. Walldia är glömt. Vi älskar livet och det är fest hos Abdullah! Vi är Ysby BK – alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter