Mardrömsminuter fällde YBK

Elva spelare på ovana positioner lommade ut på Munkavallen med en på förhand nästan omöjlig uppgift - att möta seriens bästa lag BK Walldia. Nästan lika många A-lagsspelare satt skadade, avstängda eller sjuka på sidan av planen. Att det skulle bli tufft var alla överens om men vi brukar när allt blåser emot lyckas hitta någonting extra, någonting som får oss att springa någon extra kilometer, blocka ett extra skott och rent allmänt uppträda heroiskt. När vi är som mest uträknade brukar miraklet komma. Och det, var vårt hopp även denna vackra fredag. Dennis Ljungberg debuterade som utespelare och Junefalk sattes ensam på topp. Filip G Svensson ikläddes Pridebindel på armen och matchen blåstes igång. BK Walldia ägde bollen mer än YBK men hemmalaget var orädda och spelade sig flertalet gånger väl fram till halvchanser. Matchen höll högt tempo och den stora publiken trivdes. Alla farhågor om slakt och spel mot ett mål visade sig snabbt vara överdrivna. YBK stod upp väl och matchen stod och vägde. Walldia tog ledningen då ett missriktat inlägg tog fart i luften och seglade över Davidsson i kassen: Stort jubel bland Walldianerna som hade en egen hejaklack med sig. På bänken stod Daniel Pålsson och kostade på sig ett leende. Pålsson som tidigare spelat i YBK och är en bra påg och kompis, är numera coach i Walldia. Han knöt näven i luften och hade jag haft en väl vässad kniv hade jag slängt den mot honom... YBK gick framåt och Adam Thoren sköt sånär in kvitteringen. Walldia skapade lite chanser och den där Johan Green är helt jävla oberäknelig inne i straffområdet. Utanför ganska loj och anonym men när bollen når straffområdet är Green het som ett strykjärn i Sahara och hugger på allt. Junefalk togs hårt av Walldiaförsvaret men den hale skogsmannen hade ett tydligt övertag och skaffade fram en frispark. Kasper Persson som inte direkt är vidare lik David Beckham steg fram. Beckham skruvar bollar. Kasper skickar dem åt helvete. Beckham var en lirare. Kasper världens hårdaste back. Beckham gör reklam för Pepsi. Kasper jobbar som murare och drack en liten slurk Jägermeister före matchen. Hur som haver. Kasper skickade in bollen mot mål och perfekt avvägt svävade kulan förbi den hjälplöse Walldiakeepern. Kvitterat och glädje. Jag tittade på Pålle som inte alls såg lika glad ut längre. Precis före paus fick vi ett ypperligt läge. Junefalk bröt en passning och kom halvfri. Seriens snabbaste spelare, Wallden hann ifatt. June vände och skulle lägga över till en fri Thoren då Wallden chansbröt. Domaren höjde pipan och skulle blåsa straff men ändrade sig i sista sekund. YBK protesterade men till ingen nytta. I paus var vi trötta. Emil Olsen letade efter ytterligare en kroppsdel att smörja in med någon form av liniment. Kasper var röd som en ladugårdsvägg i ansiktet och Dennis Ljungberg såg tagen ut. Vi lovade att kämpa på och gå för segern. I andra halvlek kom Walldia ut offensiva och hungriga men YBK höll emot. Dock spelade YBK allt sämre med bollen. Fler felpass och färre strukturerade anfall än tidigare. Detta utnyttjade Walldia och Ramadani nickade in ledningsmålet efter ett missförstånd i YBK:s bakre led. Ännu än gång gick YBK för kvittering. I paus hade vi diskuterat straffläget och var helt övertygade om att vi skulle få en straff ifall en ny halvchans skulle dyka upp. Och det gjorde den. June vann bollen och trehundra Walldianer klättrade på hans rygg. June föll och denna gång blåste domaren i pipan. 20 minuter kvar och kvitteringsläge. Mumma. Filip G Svensson stegade upp och satte straffen lika iskallt som han brukar - MEN - Walldias keeper dök som en mås i havet på jakt efter makrill och styrde undan bollen. YBK försökte repa mod men dog kollegialt tre minuter senare när Simon Svanberg fick sitt andra gula kort och fick lämna planen. Sista kvarten spelades av efter att Walldia rättvist satte trean. Med sekunden kvar kom också fyran efter att YBK flyttat fram allt på en hörna. Tung förlust. Riktigt tungt. Miraklet var nära men slank ur näven. Vi deppar ett tag och bryter ihop. Det är långt till nästa match. Bosse packade ihop bollarna. Håkan slängde svettiga kläder i tvätten och mörkret lade sig över Munkavallen. Pålle stod i kiosken och mös. Hoppas han blev matförgiftad. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Säker seger mot KIK

Knäred IK är seriens absoluta jumbo med noll poäng inspelade såhär långt in i serien. YBK är som tidigare nämnts seriens stora flopp. Tippade i toppen men långt från denne och med svag form. Dock något stärkta i ryggen efter storsegern mot Lidhult i veckan. YBK var inte nöjda med prestationen senast och förändrade i laguppställningen som en följd av detta. 4-4-1-1 blev modellen, ett spelsätt som hemmaspelarna sen gammalt är vana vid. Kalle Karlsson förpassades till högerbacken och var lika positiv till detta beslut som Donald Trump är positiv till mexikanska flyktingar. Kalle tjurade lite men slörpade i sig två koppar kaffe och var redo. Missnöjd var nog också Jimmy som fick spela vänsterback. Att likna Jimmys vänsterfot med Roberto Carlos dito är ungefär lika fel som att tilldela IS Nobels fredspris men Ivarsson bet ihop och breddade till vänster i backlinjen. June som skickade in sex kassar senast påpekade att vi måste höja oss och att vi måste spela bättre om det skall bli några poäng i framtiden. Orden hörsammades fruktansvärt illa. Vi inledde matchen oerhört svagt. Knäred var pigga, vi var den lokala pensionärsorganisationen på stadsvandring i Laholm. Knäred var aggressiva, vi var lika frånvarande som Greta Thunberg i skolan. Knäred rullade boll, vi envisades med att skicka ner den till vänsterkanten och ut till inkast. Stackars högerbacken i Knäred hade efter 30 minuter kastat fler inkast än Rory Delap (googla alla ni födda senare än 1980) gjort på en hel säsong. Att KIK tog ledningen var därför logiskt och rättvist. Med tio minuter kvar bytte plötsligt YBK utseende och fyra fina anfall senare stod det 4-1 till hemmalaget. Finast var kvitteringen som föranleddes av ett fint anfall på högerkanten med Kalle Karlsson som serverade Junefalk till tom kasse. June gjorde ytterligare två och Filip Svensson dunkade in en straff. Paus. Ledning. Stabil. Coach Karlsson som nästa aldrig skäller eller klagar var minst sagt missnöjd. Svensson fick en skrapa. Fransson likaså och att prestationen inte varit bra var de flesta överens om. Vi körde på med samma elva och andra halvlek tog sin början. KIK reducerade och en stund kändes det spännande men så kom YBK igen och började skicka in bollar i nätet bakom den allt mer uppgivne bortamålvakten. Det var inte jättevackert men det räckte. June med fem kassar, Massad och Svensson varsin och 7-2 blev segerresultatet. Avbytarna luftades i slutet och såväl Einarsson som Axel Nilsson och William fick speltid. Williams inlägg till Junefalk som på volley dunkade in målet var matchens absoluta delikatess. Återigen sjöngs segersången om Bosses våfflor, Junefalk från skogen och Ysby BK. Sex poäng på två matcher och allt borde var frid och fröjd. Men bakom fasaden finns stora frågetecken. Hur ska vi kunna hänga med Walldia i nästa match? Finns det mer i laget än vad som visats? Veckan som kommer blir viktig. Utmaningen, Walldia på Wallevi kan i dagsläget inte bli mycket svårare men å andra sidan fick Tre Kronor däng av Vitryssland, det snöade i Etiopien 1987 och en gång kom faktiskt Jimmy Ivarssons tåg i tid till Knutpunkten i Helsingborg. Med andra ord. Allt är möjligt. Kämpa Ysby Herrlaget 1kommentar

Junefalk med dubbelt hattrick

Ysbys säsong har hittills varit lika intetsägande som en nedlagd fabrik i någon sketenn bruksort någonstans inåt landet. Vi har fölorat efter heroiska insatser, förlorat efter spel lika uselt som arbetsmiljön på ett Etiopiskt fängelse. Sammanfattat på ett enkelt sätt. Vi har varit värdelösa. Usla. Målen har trillat in bakom oss på alla möjliga och omöjliga sätt. Vi har hattat med laguppställningen, taktiken och ritualerna men inget har hjälpt. På förhand var vi en av favoriterna. Såhär mitt i skiten är vi närmare att lyckas hitta liv i rymden än att ta en plats i toppen av serien. Träningarna efter sommaruppehållet har varit av blandad kvalitet. Vi har kört hårt men många av kidsen har haft sommarjobb, varit på semester eller varit skadade. Därför var det en ovanlig elva som ställdes på planen hemma mot Lidhult. Svanen, Adam och Fransson sattes på bänken och friskt blod i form av Ivarsson (notera ironin, Ivarsson är 200 år gammal), Hjelm och Färe tog plats i startelvan. Svensson gjorde comeback efter sin efterhängsna ryggskada och mäktade med en timmes spel. Undertecknad gjorde också comeback - ungefär lika lyckad som Björn Borgs försök att spela med träracket femton år efter sin senaste match - och höll i en halvlek. Slutresultatet blev 8-1 till Ysby! Utskåpning och urladdning tänker ni säkert men faktum är att YBK var riktigt illa ute mot snidarna från skogen. Första halvleken var en enda mardröm. Lidhult rullade runt bollen och YBK fick nästan aldrig känna på den. Kasper hade panik då hans ytter gång på gång dribblade runt vår tappre och annars så stabile ytterback och Rushd Massad menade att han själv stått för sitt livs sämsta match. I paus ledde vi med två kassar mot en. Främst pga ett i alla fall halvstabilt försvarsspel och Junefalks effektivitet. Men vi var klart sämre än Lidhult och missnöjet pyrde. I paus bytte vi in Svanen och Fransson men det började lika illa för YBK. Bortalaget svärmade runt straffområdet och en kvittering låg i luften. Men så plötsligt stack YBK upp. Och där var Junefalk och fullbordade sitt hattrick. Nu dog Lidhult totalt. Deras entusiasm över matchen byttes nog ut i hopplöshet inför den 200 mil långa hemresan genom skog och träsk. YBK tog över och målen började trilla in. Junefalk gjorde tre till varav ett tillkom efter en magisk tunnel och ett klassavslut. Däremellan hann William placera in en kasse och dessutom tryckte Massad in ett mål efter att ha flyttats upp på mitten. Absolut viktigast var dock att Filip Svensson - efter en snurrfint och en tunnel - INTE lyckades lobba över målvakten från 40 meters håll. Det hade varit århundadets mål och då hade Svensson förmodligen blivit mer odräglig än en sexuellt frustrerad hanhund som matats med viagra och amfetamin. Vi slog kullerbytta mot publiken. Jublade över 8 gjorda mål och tre poäng. Smakstart på höstsäsongen även om vi vet att vi både kan och måste prestera bättre. Nu är serien igång och YBK kämpar på. Det blev inte som vi tänkte oss men när huset brinner gäller det att rädda finporslnet. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Ännu en förlust och vi skiter i allt!

Det är kul med fotboll! Varje gång en krönika publiceras är det alltid någon som är kränkt. Det kan vara en djurvän som ogillat skämtet om bävrar, en supporter som inte uppskattade skämtet om bristen på underhållning eller en motståndare som inte alls kan förstå hur vi kunde kalla hans tåfjutt för skitmål. Att klaga och tycka har blivit en svensk folkfest. Lägger någon ut en bild på blåbär kommer riksförbundet för Hallon att bli kränkta. Att leta efter saker som stör på sociala medier är tydligen lika spännande som att öppna paket på julafton och minsta lilla sak som inte passar läsaren bemöts med härliga klyschor om värdegrund, moral, ansvar och bristande respekt. Därför kommer en bra grundregel. Om du läser den här texten och ogillar den. Sluta läsa. Det är bättre än att fortsätta läsa och bli irriterad. Vidare kommer här också lite fakta. Som handlar om värdegrund. I YBK har vi aldrig haft en enda incident mot en domare. Aldrig haft ett enda rasistiskt tillmäle. Annie Lööf hade älskat oss. Vi har aldrig startat upplopp, struntat i att tacka för matchen, protesterat oss till röda kort eller ens uppfört oss illa. Inte heller har våra supportrar stått uppsatta som massör, medieansvariga eller annat käckt för att slippa betala inträde. Domarna älskar oss. Tyvärr älskar motståndarna också oss. Vi förlorar ju för fan alltid. Det regnade. Det blåste. Jag googlade resor till solen för glatta livet samtidigt som spelarna värmde upp. Vi saknade sju spelare från a-laget vilket innebar nya spelare och nya positioner för gamla spelare. Aldrig har frånfället varit större. Men för att inte göra någon ledsen kommer här en väldigt positiv beskrivning av matchen. Vi gjorde 1-0 väldigt tidigt. Vi blev jätteglada och som vanligt var det June som hängde den. Att vi fått ett mål tidigare bortdömt var helt korrekt! Självklart! Vi gjorde också tvåan tämligen snabbt. Fantastisk passning och June fläkte in den. Målvakten chanslös. Men det var inte hans fel. Han var jätteduktig. Andersberg reducerade. Grattis till dem! Fint mål. Vi kämpade på. Kalle Karlsson kom fri och chippade in bollen i mål. Vackert. Men flera andra lag i serien har säkert gjort ännu vackrare mål. Det regnade jättemycket. Jag förstår att det regnade på fler ställen än i Ysby och förstår att vi inte hade det värre än andra. Paus. Taggade som attan. Värmde oss. Jag som skadad och sliten coach var stolt. Vi var bättre än AIK (för säkerhets skull, Andersberg IK, inte alla andra AIK som finns) och skulle såklart ha tre pinnar. June mös och Adam masserade sin ljumske. Filip Svensson hade fått utgå efter 11 minuter och nyopererade Albin Fransson ersatte. Han fick fyra tabletter som man i Polen använder vid livets slutskede och spelade vidare. Huruvida Albin lever idag vet jag inte. (OBS!!. Albin mår bra!!!. Inte meningen att vilseleda någon. Medicineringen var korrekt. Ofarlig och ofta använd i Polen. Min familj är halvpolsk så om någon blev kränkt borde det vara vi). Andra halvlek var en enda stor mardröm. Bollarna trillade in bakom Dennis. Vi beslöt oss att hålla ihop det första tio. Efter sex minuter stod det 3-3. Därefter satte Färe en boll i kryssribban. AIK kontrade och satte 4-3. Vi låg illa till. Jag var deprimerad som en döende schäfer på väg till sista sprutan (här vill vi poängtera att vi inte har något emot schäfrar). Vi försökte sätta press men fick mest jaga. Kalle frågade efter byte. Han spelade med bruten tå. Jag låtsades inte höra. Vi fick en chans. Friläge men backen rev ner Kalle. Utvisning och frispark. June missade tyvärr. Med nån sekund kvar satte AIK femman. Ännu en förlust. Lite tråkigt. Vi mår inte jättebra. Vi tar inte jättemånga poäng. Men vi deppar inte. Vi mår ju bra ändå. Tycker generellt att tävlingar skall sluta existera som fenomen. Bättre att göra som i ungdomsfotbollen och sluta räkna mål. Kan vi inte bara spela för skojs skull, avsluta varje match med att dansa Zumba och dricka saft? Nu tar vi sommarlov. Junefalk undrar om det verkligen är möjligt att vinna skytteligan i ett lag som alltid förlorar. Han gör fan mål på allt men det är just nu lika menlöst som att jaga myskoxe med flugsmällare. Svanberg ska plugga ryska, Adam rycker ogräs på Maxis parkering och Arne ska besikta bilen. Jimmy kör väl nåt tåg som alltid är försenat (förlåt alla som jobbar på tåget….det är såklart inte ert fel att Sveriges klimat omöjliggör korrekta tidtabeller), och Emil Axelsson ska försöka skriva en dikt om Lille Havfru hemma i Köpenhamn. Själv ska jag gräva ett hål. Ett djupt jävla hål. Vet i fan om vi kommer tillbaka. Kämpa Ysby! Herrlaget 1kommentar

Shooting Bambi

I djungeln. Bambi står ensam, övergiven och rädd. Men vi förstår ju att vändningen är nära. Bambi kommer bli lycklig och allt kommer bli bra. I havet. Willy är infångad. Olycklig. Hans ende vän är ett barn. Kärlek men allt håller på att gå åt skogen. Men vi vet att det kommer lösa sig. Willy kommer bli fri annars hade filmhelvetet inte hetat Free Willy. I sin lägenhet sitter Bridget Jones. Deprimerad, fet och singel. Allt skiter sig för henne men vi vet ju på förhand att hon kommer bli lycklig i slutet. I Ysby finns ett fotbollslag. Vi står där. Tappra, kämpande och lojala. Aldrig ger vi upp. Men inte fan går det bra. Hade Ysby varit temat i filmvärlden hade Bambi blivit skjuten i huvudet av en tjuvjägare, Willy hade fastnat i ett japanskt fiskenät och dött under fasansfulla smärtor framför sin människovän på stranden. Bridget Jones hade fastnat i drogmissbruk, prostitution och hittats livlös i en rännsten utanför en svartklubb i Rinkeby. I Ysby slutar inget lyckligt. Vi förlorar. Hela tiden. Med ett mål. Med små marginaler. Sällan eller nästan aldrig är vi sämre än motståndet. Egentligen. Men vi förlorar ändå. En tabell ljuger aldrig men en tabell talar inte heller alltid sanning. 4-3 mot KHFF förra veckan efter darrigt försvarsspel och tavlor. Och nu. Vapnö borta. 4-3 igen. Underläge efter underläge hämtas ikapp. YBK kvitterar tre gånger. Alla gånger är det Junefalk som hittar nätet. Bambi ser ut att överleva när June sätter trean med två minuter kvar. Men icke. Med en sekund kvar kommer en hörna. Går i mål såklart. Matchen slut. Bambi död, Willy slaktad och Bridget nedgrävd. Axelsson var helt tom. Hade tagit båten från Danmark till matchen. Led med honom. Svanen hade tårar i ögonen och Rusht såg helt frånvarande ut. Vapnös tränare bad om ursäkt för segern. Den var inte helt rättvis men vem bryr sig? Junefalk skakade på huvudet och mumlade att det här var det sjukaste han varit med om. Hemresa. Alla missade frilägen diskuterades. Alla missade brytningar likaså. Vi gjorde vad vi kunde. Vi var inte dåliga. Vi vann ändå inte. Axelsson letade efter numret till självmordskliniken i Schweiz och Arne stirrade tomt ut mot vägrenen. Det finns inget ljus i tunneln. Det finns fan inte ens en tunnel. Bara mörker. Evigt mörker. Kämpa Ysby Herrlaget

Visa fler nyheter