Seger mot pågarna från åsen

Derby. Ysby mot Hasslöv. Toppen mot botten. YBK behövde tre poäng för att närma sig avancemang till division fem. Hasslövs behov lite mer basala som t.ex. att få tag i lite spelare. Avbytarbänken ungefär 140 år gammal och då var de ändå bara tre avbytare. All heder till de som ställde upp. Var övriga ungdomar runt åsen höll hus vet ingen men förmodligen finns de på Tiktok. Matchen som sådan i stort sett helt meningslös. Svårt att skriva något kul om något så tråkigt. YBK anföll och Hasslöv försvarade. Palmgren duktig i mittlåset men ensam är sällan stark. Vi återger matchen i bevingade ord ”Frankly my dear, I dont give a damn” – Rhett Butlers sista ord till Scarlett O´Hara (självklart har alla vi i Ysby sett Borta med Vinden, tveksamt gällande övriga….) Precis så kändes det före match. Skitsamma hur det ser ut. Det enda som skulle spela roll var tre poäng. Orkade inte ens bry mig om taktik, linjer, tredjedelar eller annat. Bara vinn! "Get busy living or get busy dying" – Andy Dufresne i Nyckeln till Frihet (som ju alla sett…) Till sist fick det fan räcka med missade målchanser. En halvtimme hade gått och vi var lika ineffektiva som fastlimmade klimataktivister på motorvägen. Rasmus tröttnade och skickade upp bollen i krysset och vi kunde andas ut. "Do or do not. There is no try" – Yoda i Star Wars (den måste ni väl för fan ha sett?) Simon Svanberg med halsfluss, virus och gäckande hälsa. Ut och spela bara. Känn inte efter. Och spela gjorde han såklart. Lagkaptensbindeln i YBK medför ansvar och Svanen backar aldrig. "You shall not pass" – Gandalf i Sagan om Ringen Leyth Almasri kastade sig och hindrade ett målläge med en heroisk glidtackling. "Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det" – Nalle Puh (en gul märklig björn) Leyth Almasri letade med förtvivlade och skakiga händer efter sitt nyckelben. Av med tröjan. Coach Karlsson hittade det. Hejda kräkreflex. Nyckelbenet kluvet i två delar. Behövde inte läkarexamen för att ställa den diagnosen. Stackars Leffe… "Likt en amputerad fot kommer du alltid vara saknad och haltandet kommer påminna oss om dig" – Rex Jordans minnesord till Abraham Lincoln (Lincoln var alltså president i USA) Vi tappar ännu en spelare. Leffe som gjort sin bästa säsong i karriären och varit stabil och frejdig på ytterbacken kommer bli saknad under resten av hösten. "It aint over until the fat lady sings". Rubrik i Dallas Post som levt för evigt Visst blåste domaren av matchen och visst tog vi ytterligare ett kliv mot avancemang. Men. Mycket kvar. Allt kan fortfarande gå åt helvete men imorgon är en annan dag och Rom byggdes inte på en dag. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Genom eld och genom vatten

Toppmöte. YBK:s kanske viktigaste match de senaste 400 åren. Enkla förutsättningar. Förlust skulle innebära att marginalen ner till trean GIF/VIF krympte till 4 poäng. Seger skulle ge 10 poängs försprång. Med tanke på att vårt resterande spelschema ser lika klurigt ut som en doktorsavhandling i praktisk kemi, behöver vi varenda poäng vi kan skaffa oss. I omklädningsrummet var det extra taggat, extra tyst och spänt. Men fokuserat. Vi var inte rädda, vi var modiga, nervösa men inte ångestfyllda och framförallt extremt fokuserade. Inställda på anstormning från hemmalaget vandrade vi ut på Veinges knutiga matta med ambitionen att ta ett kliv mot en högre division. Kryss vore som att hitta guld vid flodens mynning. Seger som att ärva en hel jävla diamantgruva i Kongo. Första halvleken var precis såsom man kunde förvänta sig. Kamp, riskminimering, nervöst och intensivt. Hemmalaget drog ett skott i ribban som om det gått en decimeter lägre gett dem ledningen och kort därpå tryckte vår älskade Adam Thoren också bollen i ribban bakom hemmakeepern. Det tacklades, kämpades och satsades men i paus var det mållöst och händelselöst förutom ovan nämnda ribbträffar. I paus var det en enda sak som gällde. Hitta det där förbannade enda målet som behövdes. Ett skott, en nick ja precis vad som helst skulle duga – vi behövde ett mål! Således – Ysby gick framåt. Om första halvlek var händelselös som ett avsnitt ur Lilla Huset på Prärien, var andra halvlek som fyra timmars strecktittande på Die Hard. Och det var YBK som gick för det och skapade chans på chans. Axelsson flög som en drake och nickade bollen två millimeter utanför, Adam sköt och sköt, Otto nickade och Simon kom nära. Hemmamålvakten storspelade och räddade ett tröttkört Veinge. Den stora publiken levde med i matchen och vid sidan av växte frustrationen. Det var mer eller mindre osannolikt att bollen inte gick in. Men nu då? Rasmus slet sig fri och kom ensam med målvakten. Mål 99 gånger av hundra men ta mej fan var det 100 jämt och fortfarande mållöst. Där och då hade jag tusen mörka tankar i mig. Helt säker på ett slumpmässigt insläppt mål efter något obegripligt schabbel. Jag hatade livet. Som tur var tappade spelarna inte vare sig humör eller mod och fortsatte mala på. Tiden började bli knapp, paniken spred sig som Covid i kroppen och jag bad till högre makter att någon skulle kliva fram, dra loss ankaret från botten och få båtjäveln i hamn. Otto – ja tack! Adam – troligtvis! Liedman junior med en nick – gärna! Liedman senior med en frispark - drömmen. Men nej. Ankaret satt fast. Och då. Otto som spelar vänsterytter tog en löpning ut på högerkanten. Bollen för hård och lång men coach Nilsson ger aldrig upp en boll. Hann den precis före kortlinjen. Trött som en alika och desperat som en orangutang på fel sida floden när monsunregnet faller. Inlägg – aldrig i livet. Otto sköt från noll vinkel rakt in i högen av spelare framför mål. Bollen rullade och studsade runt, levde sitt eget liv och slank mellan målvaktens händer. Alltjämt studsande och fipplande dansade den i målområdet. Där och då behövs bara en enda sak för att få in den. Vilja. Och ingen vill det mer än Emil Axelsson. Med risk för bestående huvudskador, brutna revben och benbrott tacklade han in boll, motståndare och hela Veinge in i målet. Tidernas fulaste mål. Tidernas viktigaste mål och tidernas största segervrål. Ledningsmålet knäckte hemmalaget. Någon anstormning kom aldrig och någon jakt på kvittering ägde aldrig rum. Axelssons tackling räckte. Vi var bättre, starkare och hungrigare. Liedmans högklassiga, Otto ett monster, backlinjen stabil som Kinesiska muren och Adam oberäknelig som Sir Väs på Skansen. Glädjen obeskrivlig i omklädningsrummet. Krasst räknat. Fem matcher kvar. 10 poängs avstånd. Sista dansen med Ysby kanske kan bli en dans att minnas. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Ett skott. En dröm

Mycket kan vara skönt. En sval bris en stekhet sommardag, en toktjock dunjacka en iskall natt, en upphittad nyckel och en sent hemkommen nykter tonårsdotter med glatt humör och hälsan i behåll. Allt det kan vara skönt. Mycket kan vara förlösande. En två centimeter lång spink som man till sist får ut ur foten, ett lyckat skämt på en stel parmiddag, två liter Gin & Tonic på en familjefest, en långdragen förkylning som till sist ger med sig. Allt det kan vara förlösande. Men. Ingenting kan vara lika skönt och lika förlösande samtidigt som när Otto Nilsson guidar en hel by, en hel idrottsplats och ett helt fotbollslag till himmelriket. Ledning 1-0. Men darrigt. KHFF trycker på. Det är kaos. Vi kämpar. Vi sliter. Vi försöker. Men likt en för klen fiskebåt i en för kraftig storm fick vi inte rätt på sakerna. Vi hängde i repen för att överleva. Allt vi ville var att matchen skulle ta slut. Så kom det då. Förlösandet. Njutningen. Livets goda. Adam Thoren nedflyttad på vänsterbacken under sista kvarten för att hålla rent, fick bollen av Olek som likt en björn i en soptunna grävt fram den. Adam slog en crossboll mot nyinbytte Josef som med en touch skarvade ner bollen. Liedman JR som sprungit 300 mil under kampen fick en tå på bollen. Och. Den vred sig. Mot Otto. Kliniskt. Stenhårt. Stolpe in. Eufori, lättnad, glädje, segervrål från en mörk avlägsen plats inne i det undermedvetna och segern var vår. Ett ikoniskt ögonblick på Munkavallen. Om matchen i övrigt finns inte mycket att skriva. Vi spelade bra, förde första halvlek och jagade på för fler mål men Adams kalla avslut var det enda vi fick med oss in i paus. Vi förtjänade guld och gröna skogar men satt i omklädningsrummet med bara en buske från Lantmännen. Andra halvlek som sagt en enda kamp. Davidsson räddade ett friläge och Edvin Westesson stod för ett antal fantastiska brytningar. Kasper Persson som inte spelat 90 minuter sedan tiden då svenskarna var i alla fall någotsånär normala och inte gjort det till sport att elda böcker, ville byta med motiveringen ”jag kan inte tänka längre”. Unosson bytte redan i paus och Jafar fick utgå efter att riskerat ett andra gult kort. Det var rörigt, hafsigt men väldigt passionerat. Och vem bryr sig hur det ser ut en dag som detta? Ingen jävel kommer ihåg vädret dagen då Armstrong landade på månen. Allt man bryr sig om är ett långt jävla steg för mänskligheten och allt man bryr sig om är att Otto Nilsson skjuter bollen i mål och att tre poäng rasslar in på det berömda kontot. Fem matcher kvar. Vi är med i matchen än. Ny vecka. Vi har slarvat bort nyckeln till bollrummet och föreningen saknar ungefär 5000 kr i uteblivna intäkter eftersom ingen orkar swisha för all läsk vi snor från kylen så om någon vill sponsra med bollar, koner, tejp, eller helst av läsk, så är ni varmt välkomna! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

En seger, ett farväl och årets rödaste himmel

YBK. Derby igen. Denna gång mot Walldia. I Ränneslöv. Anledningen? Walldias plan vattensjuk och översvämmad. Planen i Ränneslöv däremot som en golfgreen på PGA – touren. Mycket folk på läktarna, himlen röd som ett brinnande inferno och viktig match. Många poäng skiljde lagen åt före matchen men derby är derby och vi är lika opålitliga som Richard Jomshoff på Twitter. Alltså var det Walldia som höll i taktpinnen medan YBK inte hade kunnat hitta en pinnjävel även ifall vi så landat mitt i Amazonas. Walldias Wyke styrde och ställde, Kenan fick ett mål bortdömt för offside och vi var lika menlösa som en åra på Titanic. Walldia tog rättvist ledningen med ett kanonskott och vi såg i det närmaste chockade ut. Våra anfall blev allt mer desperata men offensivt var det mer slump än skicklighet de få gånger vi lyckades störa hemmalaget. Dock kom kvitteringen i alla fall före paus. Hjelm stötte in bollen efter en fin rush av Rushd. Ett högkvalitativt anfall lika sällsynt som guldfiskar i Lagan. I pausen sades inga vänliga och lättsamma ord. Inte heller några taktiska genialiska direktiv som drastiskt ändrade matchen. Budskapet var enkelt. Vinn för fan en närkamp. Ta emot bolljäveln istället för att låta den studsa ifrån er. Spring lite istället för att jogga. Andra halvlek blev bättre men Walldia var inte ofarliga. Davidsson fick rädda ett friläge och det var ack så nära en hemmastraff när Rushd Massad bröt ett presumtivt friläge med yttersta tåspetsen. Vi började trycka på. Visa lite känslor. Emil Axelsson satte in årets fulaste tackling på Kenan Ramadani som blev vansinnig samtidigt som Axelsson fick syna det gula. Aggressiviteten började sprida sig lite på planen och det gynnade oss. Vi behövde något. Vi kunde inte spela oss till seger. Inte dribbla oss till seger och troligen inte heller kämpa oss till seger. Alltså – vi försökte hata oss till seger. Och ta mej fasen. Det funkade. Allt mer desperata och jäktade ingripanden är oftast ingen vinnarmelodi men idag var det vad vi hade och alla vet ju vad Kajsa säger (säkert många 90-talister som inte fattar…) när det gäller livet. Svanberg började vinna några närkamper. Adam löpte och Otto tjurade. Idag räckte det för nämnde Adam lyckades skarva fram en boll till Otto som sänkte den och ledningen ett faktum. Kort därefter jagade Adam igen. Mot målvakten som drällde med bollen och 3-1. Nu deppade Walldia och vi hade vittring på segern. Oscar Liedman bjöd på dagens delikatess när han dribblade sig igenom med fjäderlätta fötter och med ännu lättare högersmekning chippade han in bollen i nät. 4-1 och game over. En av årets skönaste vinster. Segersången högre än någonsin. Edvin gav dagens flaska – en 33 cl vinflaska från systemet som kostade 499kr – till Oscar och ännu en tuff drabbning slutade med glädje för oss. Jämn match i mångt och mycket men till sist rättvis vinst mot ett tappert och emellanåt välspelande Walldia. Kvällen avslutades med att solen gick ner över Ränneslövs ängar samtidigt som YBK tuggade i sig en väldigt bra och en för oss väldigt dålig nyhet. Den goda nyheten var att laget närmst i tabellen Genevad/Veinge bara fick kryss hemma mot Sennan men den dåliga nyheten är att vår högerback – Rushd Massad – i veckan lämnar Halland för journaliststudier i Stockholm. Massad har varit som den där möbeln i köket som man vet alltid står där och som man kommer att uppskatta allt mer ju äldre man blir. Alltid fokuserad. Högst träningsnärvaro. Missar aldrig en match. Aldrig skadad. Aldrig avstängd. Aldrig dålig. Säkraste namnet i uppställningen, en bra påg och en ytterst kompetent högerförsvarare. Vi kommer sakna dig men lycka till! Kämpa Rushd! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Glad sommar önskar Ysby BK!

Vårsäsongens sista match slutade med seger. 2-0 mot Sennans IF. Istället för ett klassiskt referat kommer här en sammanfattning av våren utifrån temat VÅRENS…. Maxflyt! Såklart dagens match. Sennan prickades stolpe. Prickade ribba. Hade frilägen. Spelade bra. YBK klyddade, var passiva, stod stilla och hade det tufft. Men. Hade också tur. Marginaler på rätt sida. Bra lag har flyt, tur förtjänar man och hela den skiten. Vi vann. Tre poäng och vi lever än Unsung hero! Patrik Börjesson! Vår andremålvakt. Eftersom brevbärare Davidsson missat halva säsongen med Covid, snuva, hosta och festival så har vi haft ett behov av en stabil andremålvakt som ersättare. Och där har vi vår Padde. Boende i Putsered på Sveriges största gård iklädd glasögon och med ett oroväckande lugn, är han alltid redo för ett inhopp. Utan Padde inget Party! Mest lojale! Olek Iakymets. Vår ukrainske allt i allo. Behövs det en ytterback gnäller han lite men går ner och maler på. Sitter ofta på bänken men aldrig några sura miner. Får han tio minuter springer han fyra kilometer under speltiden. Får han en halvlek gräver han fram bollar lika effektivt som en tränad gris hittar tryffel. Hade han spelat i NHL hade han varit drömmen i en fjärdelina. Eftersom han spelar i Ysby är han drömspelaren för en tränare. Stark, kondition som en maratonlöpare, aggressiv, ivrig, ettrig och allmänt skön kille. Vi älskar Olek! Tema! Verkar tydligen vara att gnälla på domarna. Dagens motstånd ett undantag men i övrigt har vi fått se tränare (och publik!) som jagat domare efter match. Ledare som öppet hånat domarna, ledare som stått inne på planen, dragit i domarens tröja och rent generellt behandlat de svartklädda lika illa som Rasmus Paludan löser korsord. I Ysby är det inte så. Vi är bara glada att någon vill döma överhuvudtaget! Vänsterfot! Rasmus Liedman. När hans vänsterdoja träffar en fotboll uppstår musik lika vacker som den renaste ton från Celine Dion. Hårt och bestämt när tillfället kräver det men annars ömt och känsligt. Ibland känns det som om bollen mår bra och liksom puffar till sig lite av Rasmus beröring. Idag en ny frispark som damp ner i krysset och säkrade segern. Tradition. Finns många i YBK. Cavaboll är något som alla föreningar borde ta efter. Inte fan sysslar vi med gåsafotboll eller kung fotboll eller annan skit. Här är det Cavaboll som gäller. Grymt spel. Passar alla åldrar och borde bli en OS-gren. Vidare Tageboll. Uppkallat efter gammal YBK – ordförande. Lite förnedrande spelform som alltid väcker känslor. Finns tyvärr inte med i någon av tränarutbildningarna där den borde han en lika given plats som arbetet med värdegrundsfrågor i ledarskap. Och till sist såklart den numera traditionella flaskan! Varje match delas en flaska ut till matchens förgrundsfigur. Den som fick flaskan sist delar ut en ny. Otto var bärare av förra flaskan (ett rödvin för 1200kr) och dagens polska öl (400 zloty) delades ut till Simon Svanberg som sprang på allt, tacklade på allt och var lika viljestark som en dopad Lance Armstrong. Torsk. Tyvärr mot Sperlingsholm/Skuggan. Enda förlusten. Mot ett bättre lag dessutom men ack så nära Filip Svensson var att hänga kvitteringen med en sekund kvar. Målkalas! Mot Hasslöv. Hade 6-0 i paus. Kunde vunnit med 15 men oskärpa ställde till det. 9-0 till sist. Mitt första år i Ysby gjorde vi inte nio mål på hela säsongen. Det har i alla fall inte blivit sämre på dessa 300 år! Manfall. Bortamatchen mot Skottorp. Tränare utan korsband in på planen, Ivarsson söndersparkad av en kossa på bänken och Kasper Persson inkallad till spel. Ändå seger! Spindelman! Adam Thoren! Ett geni. Vore han en PC hade den skrotats för länge sen pga alla virus som löpte amok i hårddisken. Ena sekunden hostig som en lungsjuk cigarrökare på 1800-talet, nästa sekund löper han likt en vinthund genom regn och rusk och stannar aldrig. Ena sekunden missar han att pricka havet från en båt och nästa sekund borrar han in volleyskott med vänster utsida i krysset och världsklass har aldrig varit mer närvarande i division sex. När allt är mörkt, när allt verkar gå åt helvete och när Leo precis skall släppa taget från Kates lilla flotte dyker han upp. Ett ben hit, en fot upp i luften, en nedtagning från himmelriket och plötsligt har mörkret ersatts av solljus, helvetet förvandlats till all inclusive på Maldiverna och Leo blivit räddad. Vi älskar Adam! Sista ord! Vi ligger tvåa i serien. Vi har dessutom gått till final i cupen och ska spela på Glänninge mitt i sommaren. Ingen vet riktigt huruvida ett, två eller tre lag går upp i division fem och ingen har riktigt koll på exakt när cupfinalen är. Störst fokus är just nu på sommarfesten. Axelsson har lovat att bjuda på dansk snaps, Olek har med öl från Ukraina och Josef tar med lite snacks från Mellanöstern. Vi vet inte hur det kommer gå. Kanske tar vi inte en poäng till och kanske är allt bara en dröm. Men skitsamma. Tvåa i serien. Cupfinal. Sommarlov. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter