laget.se - Nyheter från Ysby BK Herrlaget

Tack Ysby BK för allt!

Sun, 22 Oct 2023 07:04:06 GMT

Då var det slut. Avtackad på ett sätt jag absolut inte förväntat mig med fest, presenter och tårfyllda tal. Så många år i samma klubb. Sedan 2010 har jag varit spelande tränare i Ysby BK. Den absolut bästa tiden i mitt fotbollsliv. Jag är så tacksam över att få ha varit en del av denna lilla men ack så fantastiska förening, under så lång tid.
Det går såklart inte att i ett facebookinlägg tacka alla som tackas bör. Men ändå. Tack Bosse Åkesson för ditt livslånga engagemang och för ditt samtal mitt under arbetstid 2010. Tack alla spelare som ställt upp i vått och torrt. Särskilt tack till årets lag som trots stenhårda löppass aldrig vikit ner sig, aldrig klagat och aldrig gjort något annat än sitt allra yttersta för att vinna. Att som tränare få avsluta med att gå upp en division efter så många år, var helt fantastiskt. Och tack Otto Nilsson som gav ny energi till både mig och klubben med sin ankomst till laget!
Nu är det färdigt. Jag har lämnat tillbaka nyckeln, gjort min sista träning och för sista gången samlat ihop er alla i ring före match. För sista gången har jag bett Kasper Persson att inte sumpa det, sagt till Adam att vara magisk och skällt på Simon Svanberg. Det har varit en ynnest, en ära och jag är galet tacksam. Tack också alla ni som läst och gillat alla referat och alla inlägg och såklart alla ni som i ur och skur suttit på läktarna och hejat på Hallands finaste lag.
Det har alltid känts tungt när hösten kommit och mörkret lagt sig över Munkavallen i Ysby men just i år känns det extra jobbigt eftersom våren på Munka kommer vara utan mig. Jag kommer sakna er alla, sakna gemenskapen och skratten. Sakna kalla sena kvällar och sakna vårens första grästräning under halvdassigt elljus på en hoppig, tungsprungen och blöt plan. Kommer sakna tugget i omklädningsrummet, stölderna ur läskförrådet och de immiga bilrutorna efter varje träning. Men. Det är dags att gå vidare.
Ysby kommer alltid vara nummer ett i hjärtat och Munkavallen 10 stjärnor på Tripadvisor. Alltså. Tack till er alla för alla år och alla minnen. Och till sist. Som vanligt. Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-10-22 09:04

Sista dansen och dags att gå hem

Sun, 15 Oct 2023 13:33:47 GMT

2011 tog jag över som tränare i vad som då var ett av Sveriges sämsta lag – Ysby BK. Utan poäng i två säsonger och med på Expressens lista över de absoluta bottengängen i Sverige. Första året förlorade vi hela tiden. Skrapade ihop sex poäng varav tre oavgjorda och en vinst på walk over. Det var bistert, det regnade, stämningen var lika dyster som i en brittisk gruvarbetarstad, där gruvan för länge sedan lagt ner och det bruna teglet på övergivna industrier i förfallna industriområden, börjat flagna och fått en allt mer grådassig ton.

Sakta blev det bättre. Men det var så det började. Med regn, blåst, förluster och ständig pendling mellan melankoli och ilska. Det var också så det skulle sluta. Såklart. Vi har i år äntligen lyckats att ta klivet upp i division fem. En fantastisk säsong. Den bästa. Den roligaste. Den mest minnesvärda under hela min tid som tränare och spelare i laget. Vi blev klara för femman via två bragdmatcher redan för tre veckor sedan och nu var det dags för epilogen. Hemmamatch mot serievinnande Sperlingsholm. Sista matchen för säsongen. Min sista överhuvudtaget.

Och självklart var det kaos. Fem man ur startelvan låg hemma med influensa och Otto stod vid sidan med skadat knä. Vi hade skrapat ihop det vi hade kvar och gick ut med inställningen att inte förblöda, inte falla ihop utan istället visa hjärta för klubben och gruppen. Och det gjorde vi. För vi är Ysby BK.

Vi har inte alltid spelat den bästa fotbollen, inte alltid kombinerat med fina väggspel, inte haft snyggast frisyrer, coolast matchställ eller ens haft tillräckligt med benskyddstejp i vår ytterst patetiska lilla medicinväska (som faktiskt mest innehåller medicin mot sura uppstötningar och snusdosor). Men vi har kämpat. År ut och år in. Mot övermäktiga lag med allsvenska spelare, mot domare som helt uppenbart haft vänner i motståndarlaget, mot välspelande Walldianer, mot hormonstinna Hishultare i skogen bland tre miljarder myggor och i Skottorp mot en fientlig hemmapublik och ett hemmalag som kastar sig in i närkamper. Vi har alltid kämpat.
Och det gjorde vi idag också.

Filip Svensson spelade sjuk. Hostade som ett barn med krupp men var helt fantastisk. Satte en frispark så vacker att den borde ha tre miljoner visningar på youtube. Edvin Westesson var bäst på planen trots att vi förlorade med 7-1. Emil Axelsson hade ont i hela kroppen utom höger näsvinge men tacklade på allt som rörde sig och William Hjelm glidtacklade lika orädd som en brandman på väg mot en fallande skyskrapa i New York. Alla kämpade och gav mer än 100%.

Självklart räckte det inte. Förlust 7-1 till sist. Det stod 2-1 ett tag och något mål var absolut för billigt att släppa in men såklart var Sperling bättre. Inte var vi heller hjälpta av att vår bäste målskytt Adam Thoren efter en kvart, fick köras till sjukhus med befarat fotbrott men oavsett allt var bortalagets seger odiskutabel.

Och så var det då dags för slutet. Det regnade. Det regnade mer än jag någonsin upplevt. Himlens portar öppnade sig och att ens spelarna gick ut från värmen i omklädningsrummet till andra halvlek med underläge 1-4 var en bragd. Publiken började troppa av. Säkert dyngsura. Filip Svensson hade redan i paus satt på bastun vilket vetskapen om, säkert höll honom vid liv under andra halvlekens helvetesminuter.

Det var alltså sista matchen med gänget. Resultattavlan lade ner efter paus eftersom fjärrkontrollen blivit för blöt. Östring skötte kiosken och röken från grillen spred sig över Munkavallen. Det var rea och utförsäljning. Regnet öste. Det var grått som en kyrkogård i november, dystert som ett nedlagt tivoli med tomma åkattraktioner och rostiga stängsel en decemberdag i Degerfors. Och igen. Förlust.

Trötta spelare. Tappra spelare. Tomma ögon och ingen som orkar lägga rätt klädesplagg i rätt hög. Omklädningsrummet mer slitet än någonsin. Westesson har flyttat halva sin garderob till sina krokar. Svensson flydde in i bastun och köket meddelade att det fanns korv kvar ifall någon ville ha. Otto tog den och för en gångs skull nådde en swish föreningens kassa. Jag avslutade med en ljummen kaffe i en plastkopp. Drack upp. Glömde givetvis att slänga koppen i en soptunna så den står säkert kvar och retar någon. Tack för allt. Jag har älskat det!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-10-15 15:33

Stortorsk i Simlångsdalen

Sun, 08 Oct 2023 18:39:20 GMT

Efter förlusten mot Simlångsdalen petade en förmodligen överhypad motståndare mig på axeln och sa ”se nu till att skriva något roligt referat om matchen”. Hade jag haft en knappnål på mig hade jag siktat mot hans ögon.
YBK klara för division fem. Bortamatch mot Simlångsdalen. Mittengäng. YBK storfavoriter. Kunde väl bara gå på ett sätt? Å fan. Inte alls. YBK stod för årets bottennapp och ursäkterna är lika obefintliga som självkritik hos Morgan Johansson (före detta minister alla ni som lever era liv via TikTok).

Första halvlek ganska bra. Högt tempo. Fina anfall från båda lagen och många målchanser. YBK:s mål ett av årets vackraste. Simon Svanbergs inlägg av Beckhamklass och Hjelms nick en bättre kopia av Ronaldo. Stabilt till resultatet men varningstecknen fanns där. Lite mer arrogant än vanligt. Lite sämre kroppsspråk. Lite omständligare och helt enkelt lite mer division sex än vanligt.

Andra halvlek en mardröm. YBK fick för sig att helt plötsligt byta spelsätt. Efter 20 matcher med endast en förlust kom ett helt nytt sätt att spela in på planen. Varför bytte du inte frågade kanske någon. Jo, för att vi knappt hade några avbytare. Någon var på buggkurs, någon på golfrunda och en tredje på tippen i Ahla. Den helt nya metoden var ungefär lika meningslös och välfungerande som Albert Einsteins något mer okände brors (Sigmund Einstein) alternativa relativitetsteori vars innebörd var att jorden är platt, solen mindre än jorden och att månen styr dina drömmar. YBK virrade sig fram. Simlångsdalen spelade.

Vi orkar inte redogöra för allt som hände. Hemmalaget bättre. YBK virrigt. Tog en utvisning som inte ens den mest enögde YBK-supportern kan protestera mot, och presterade rent generellt uselt på plan. Målen rasade in. Bortalaget försökte förvisso när det väl gick upp för oss att man inte är världsmästare bara för att man kommit tvåa i Sveriges sämsta serie men då var det för sent.

Hemmalaget vann med 5 bollar. William Hjelm stod för årets mest heroiska hemjobb, Jimmy Ivarsson gjorde säsongsdebut med den äran och Emil Axelsson spelade skadad men var bäst ändå. I övrigt var det blekt spel överlag.

Plump i protokollet. Grattis till Dalens välspelande lag. Rättvis vinst. Hoppas det regnar hela året i Simlångsdalen. Vi är bättre än såhär. Söndag nästa vecka kommer Sperlingsholm på besök. De har vunnit serien. De vann med 21-0 idag. Då kommer det riktiga Ysby BK att ställa upp. Vi kommer krossa dem!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-10-08 20:39

YBK klara för division fem!

Sat, 30 Sep 2023 17:57:37 GMT

2011 blev jag tränare för Ysby BK. Fredrik Reinfeldt var statsminister, Gadaffi president i Libyen, en liter bensin kostade då rekordhöga 13kr och Usama- bin Ladin blev till sist skjuten av amerikanska styrkor. Första året blev vi sist. Visst blev det bättre efterhand men aldrig så bra att uppflyttning nåddes. Idag fanns då till sist chansen. Sista dansen efter 12 år. Min sista säsong i denna fantastiska lilla klubb öster om Laholm. Tre poäng hemma mot Skogaby skulle skicka oss till division fem. Förlust skulle skicka oss till ett evinnerligt mörker. Det blev en helt osannolik saga. Omöjligt att sammanfatta känslor och tankar. Omöjligt att i text göra händelsen rättvisa. Lika svårt att sammanfatta som att beskriva doften i sixtinska kapellet.

Blåst. Det stormade. Motvind i första halvlek. Dåligt väder, mycket publik. Nerver utanpå tröjorna. Efter 7 sekunder sköt Skogaby i stolpen. YBK paralyserade. Men började äta sig in i matchen. Kamp, hetsigt och absolut inget skönspel. Ledning för YBK när Adam spelar in en boll som William stöter in. Kramkalas och glädjevrål. Nu såg det bra ut.

Matchuret uppe på 41 minuter. Det ser inte lika bra ut. Skogaby har gjort 1-1 och dessutom tagit ledningen. Pressar på för fler mål. YBK skräckslaget och nära panik. Domarens pausvissla ljuder och tacksamt nog ligger vi bara under med ett. Kunde varit värre. Samlat omklädningsrum. Nu kommer vi ha vinden i ryggen och jävlar i det, vad starka vi är i matchernas slutskeden.

I januari började vi springa mellan stolpar på Glänninge. De andra lagen log lite skadeglatt åt oss när de vandrade upp till planen för att värma upp. Tyckte väl vi var överambitiösa, tokiga eller bara töntiga. När vi gick på gräs fortsatte vi springa. Varje tisdag vecka ut och vecka in har vi kört löpträning. Inget man blir bättre fotbollsspelare av men något man blir bättre fotbollslag av. Nu ler ingen skadeglatt åt oss. Vi springer sönder motståndet. Likaså nu.
Andra halvlek. Spel mot ett mål. Vår målvakt lika sysslolös som en isbrytare på midsommar. Vi sköljde över Skogaby. Bytte runt spelare, skiftade positioner och försökte skicka allt mot mål. Kvitteringen kom efter 62 minuter. William sprang igenom. Fin dribbling i hög fart och iskallt avslut. Full fart framåt. En poäng lika meningslöst som att tvätta kläder i duschen. Seger allt som räknades. Men.

Det som skedde var helt bisarrt. Boll efter boll matades mot bortamålet och boll efter boll undvek att hitta nätet. Skogabys målvakt räddade med fötter, händer, armar, bröstkorg och när han inte stod i vägen tog bollen i ribban. Tre ribbträffar på tre minuter och två tomma mål missade från fyra meters håll. Skulle det bli en sådan dag? En sådan dag då all logik trotsas och bollen helt enkelt vägrar att gå över linjen, fast att allt i hela världen vill, önskar och pekar mot det?

Pressen fortsatte och visst skulle det inte få sluta med sorg och mörker. Det finns en fotbollsgud och just i år har han varit på vår sida. 30 sekunder kvar att spela. Publiken vrider sig i ångest, ingen av avbytarna sitter ner. Alla vankar fram och tillbaka. Någon ligger i gräset och vågar inte titta. YBK pressar. Trycker. Kräver ett mål. Bollen in mot mål igen. För femhundrade gången. Flipperspel, skottförsök, räddning, räddning igen och så….bollen ut mot inbytte Jafar. Jafar som haft två ribbskott, aldrig missat en träning och tyvärr alltid får nöta bänk. Nu kommer bollen mot honom. Det sista han kommer göra i matchen. Det viktigaste han kommer göra i sitt fotbollsliv. Målvakten ut för att täcka. Jafar blundar. Jafar skjuter. Mål. Mål. Mål. Total kalabalik. Hela Ysby ut på planen!!! Ännu en gång har vi avgjort en match i matchens skälvande slutsekunder. Denna gång med division fem som konsekvens.
Matchen slut. YBK vinnare. YBK i division fem. Det tog 12 år att ta sig dit. På 5 sekunder skickade Jafar oss till himmelriket. Ett ögonblick vi alltid kommer minnas!

Champagne såklart. Släkt och vänner ute på planen. Ysbys störste evige hjälte Bosse Åkesson hade tårar i ögonen och vare sig förr eller senare har en Ysbypublik lika unisont klappat i takt när den obligatoriska kullerbytten slogs!
Vi är Ysby BK.

Publicerad: 2023-09-30 19:57

Ett ögonblick värt att dö för

Sun, 17 Sep 2023 16:42:02 GMT

Folk pratar ofta om den där matchen som anses vara tidernas bästa och/eller tidernas mest sevärda. Är du född på 60 eller 70 talet så vill du kanske gärna prata om när Italien slog ut Brasilien med 3-2 och Rossi gjorde hattrick. Lite senare vill du kanske berätta att du faktiskt såg Argentina slå ut England 1986 efter två ikoniska mål av Maradona. Den yngre generationen kanske tar upp Messis efterlängtade finalvinst i VM 2022. Glöm. Allt. Det där. Inget av ovanstående kan mäta sig med det som utspelade sig på Tranevallen söndag 17/9 i division sex södra Halland. En match ingen kommer glömma. Ett ögonblick värt att dö för.

Förutsättningarna var enkla. Hemmalaget HGH var tvungna att vinna för att kunna nå division fem. Bortalaget YBK behövde en poäng för att fortsätta rusa mot samma division fem. Förlust vore illa. Riktigt illa. Men för HGH vore förlust slutet. Ett drama väntade.

HGH började bäst. Vi såg så pass förvirrade ut att vi hade kunnat gå vilse inne i vårt eget pojkrum. Tempot furiöst. Alldeles för högt för divisionen. Men ack så intensivt. Tacklingarna haglade och kämpaglöden var som röd glöd i botten på en välsvarvad Webergrill. Det stod och vägde. Halva Ysbys befolkning hade köpt biljett till matchen och hemmalaget fyllde på med entusiastiska supportrar. Plötsligt och lika oväntat som om Jimmy Åkesson konverterat till Islam kom ledningsmålet för hemmalaget. Miss i kommunikationen. Davidsson på mellis. Hemmaledning och gamnacke.

Westesson var arg, Liedman junior var ännu argare och Otto som tvingats utgå med vridet knä gnydde på bänken. Resten av halvleken var kamp och YBK-offensiv mot ett kompakt hemmalag. Total förvirring uppstår när Westesson blir sparkad i huvudet inne i straffområdet och domaren dömer straff. Men inte tydligen. Indirekt frispark!? Bisarr situation. Resultatlös dock och våra protester lönade sig inte.

Pausvila. Korta order. Gör ett mål. Skitsamma om det är i minut 46 eller 96. Bara det kommer ett mål. Men som det sket sig. YBK gick framåt. Klart bättre än hemmalaget men så hände det igen. Davidsson skulle gå ut och ta emot en boll utanför straffområdet. Lugnt. Davidsson faller som om han blivit skjuten av en sniper. Davidsson upp snabbt som attan. Alltjämt lugnt. Davidsson tar sats mot bollen igen. Davidsson faller igen. Som om marken var riggad med landminor stupade Davidsson och kunde bara liggandes och hjälplös se på när tvåan enkelt rullades in.

Vi suckade på bänken. Men skam den som ger sig. Snabb replik. Reducering. Adam såklart. Vårt ljus i mörkret, livboj när båten förlist och sista slurk i en snart tom vattenflaska, under en vandring i Sahara.
Nu då. Nu skulle det väl lossna. Men nej. Hög jävla boll in i vårt straffområde. Bollen studsar. Ysbys försvar misstar bollen för en rabiessmittad vildhund och vägrar unisont att gå nära den. 3-1 till hemmalaget. Dags att dö?
Nejdå. Absolut inte. HGH:s målvakt bryter ett inspel. Faller till marken lika tungt som en douglasgran i Canada under avverkningsperioden. Liedman junior fläker sig. Lobbstöter bollen mot mål från 30 meter och ser bollen vackert och långsamt studsa in. Hopp och liv! Nu då?

Aldrig tänkte HGH. Fast situation. YBK:s försvarsspel lika obefintligt som självkritik hos socialdemokrater. 4-2 till HGH. Ridå. De hade haft fyra avslut mot mål och gjort fyra mål. Tungt var förnamnet. Bara att vika in handduken och lägga sig ner för att dö?

Aldrig i livet tänkte Ysby. Full fart framåt. Vi bytte, vi roterade, vi körde på. Alla bollar mot mål. Kvart kvar. Plötsligt rabalder i straffområdet. Bollen som en flipperkula med alla bokstavskombinationer i världen. William Hjelm med en klack och bollen i nät. Underläge bara med ett mål. 12 minuter kvar. Framåt Ysby. Allt på ett kort!

Vi jagade som hungriga vargar. Sprang, tacklade och sköt. Adam sprang en mil bara sista kvarten och Simon Svanberg spelade vänsterytter, mittback och anfallare samtidigt. Totalt kaos på planen. Matchminut 94. Det borde vara slut men YBK får frispark. Jag älskar Rasmus Liedmans vänsterfot. Kan tänka mig att gifta mig med den. Rasmus slår frisparken i muren. Jag hatar Rasmus Liedmans vänsterfot. Kan tänka mig att amputera den.

Det borde vara slut. Klockan tickar upp på 95 minuter men HGH har maskat, haft skador och gjort allt för att inte hämta bollar som skickats iväg runtom i Harplinge. YBK hämtar bollen i eget straffområde. Alla andra väntar uppe i HGH:s motsvarighet. Bollen skickas in men iväg. På något sätt ett inkast till oss. Adam kastar långt sina smala armar till trots. Kaos igen. Bollen ut. Bollen in igen. Alla väntar att domaren ska blåsa av. Bollen i luften. William nickar in den i högen. 20 man kampar om en och samma boll. Och vem är där såklart? Adam Thoren. En sekund kvar. Föser till bollen med någon kroppsdel. Bollen dalar in i hemmalagets mål. 4-4. Kvitterat! En sekund kvar! Sista bollberöringen i matchen och vi har kvitterat. Galet jubel. Ledarna in på plan. TV-puckshög. Publiken i extas. Motståndarna i total chock. Vi jublade! Otto grät i smyg och Gabriel Svanberg såg lika tagen ut som om hans hustru vunnit 12 miljoner på lotto.

Den största matchen i fotbollens historia var slut. Episk match. Galaktiskt avgörande. Adam Thoren! En gud bland gudar. En poäng som ser till att momentum behålls. Vi behöver en seger till. Ingenting är klart men det som var en ynka poäng för oss, var samtidigt ett gigantiskt kliv för oss. Ibland är ett glas vin mer än bara ett glas vin och ibland är ett leende mer än bara ett leende. Och ibland, bara ibland, är en poäng så mycket mer än bara en poäng!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-09-17 18:42

Seger mot pågarna från åsen

Sun, 10 Sep 2023 18:43:02 GMT

Derby. Ysby mot Hasslöv. Toppen mot botten. YBK behövde tre poäng för att närma sig avancemang till division fem. Hasslövs behov lite mer basala som t.ex. att få tag i lite spelare. Avbytarbänken ungefär 140 år gammal och då var de ändå bara tre avbytare. All heder till de som ställde upp. Var övriga ungdomar runt åsen höll hus vet ingen men förmodligen finns de på Tiktok.

Matchen som sådan i stort sett helt meningslös. Svårt att skriva något kul om något så tråkigt. YBK anföll och Hasslöv försvarade. Palmgren duktig i mittlåset men ensam är sällan stark. Vi återger matchen i bevingade ord

”Frankly my dear, I dont give a damn” – Rhett Butlers sista ord till Scarlett O´Hara (självklart har alla vi i Ysby sett Borta med Vinden, tveksamt gällande övriga….)
Precis så kändes det före match. Skitsamma hur det ser ut. Det enda som skulle spela roll var tre poäng. Orkade inte ens bry mig om taktik, linjer, tredjedelar eller annat. Bara vinn!

"Get busy living or get busy dying" – Andy Dufresne i Nyckeln till Frihet (som ju alla sett…)
Till sist fick det fan räcka med missade målchanser. En halvtimme hade gått och vi var lika ineffektiva som fastlimmade klimataktivister på motorvägen. Rasmus tröttnade och skickade upp bollen i krysset och vi kunde andas ut.

"Do or do not. There is no try" – Yoda i Star Wars (den måste ni väl för fan ha sett?)
Simon Svanberg med halsfluss, virus och gäckande hälsa. Ut och spela bara. Känn inte efter. Och spela gjorde han såklart. Lagkaptensbindeln i YBK medför ansvar och Svanen backar aldrig.

"You shall not pass" – Gandalf i Sagan om Ringen
Leyth Almasri kastade sig och hindrade ett målläge med en heroisk glidtackling.

"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det" – Nalle Puh (en gul märklig björn)
Leyth Almasri letade med förtvivlade och skakiga händer efter sitt nyckelben. Av med tröjan. Coach Karlsson hittade det. Hejda kräkreflex. Nyckelbenet kluvet i två delar. Behövde inte läkarexamen för att ställa den diagnosen. Stackars Leffe…

"Likt en amputerad fot kommer du alltid vara saknad och haltandet kommer påminna oss om dig" – Rex Jordans minnesord till Abraham Lincoln (Lincoln var alltså president i USA)
Vi tappar ännu en spelare. Leffe som gjort sin bästa säsong i karriären och varit stabil och frejdig på ytterbacken kommer bli saknad under resten av hösten.

"It aint over until the fat lady sings". Rubrik i Dallas Post som levt för evigt
Visst blåste domaren av matchen och visst tog vi ytterligare ett kliv mot avancemang. Men. Mycket kvar. Allt kan fortfarande gå åt helvete men imorgon är en annan dag och Rom byggdes inte på en dag.
Kämpa Ysby

Publicerad: 2023-09-10 20:43

Genom eld och genom vatten

Fri, 01 Sep 2023 20:35:14 GMT

Toppmöte. YBK:s kanske viktigaste match de senaste 400 åren. Enkla förutsättningar. Förlust skulle innebära att marginalen ner till trean GIF/VIF krympte till 4 poäng. Seger skulle ge 10 poängs försprång. Med tanke på att vårt resterande spelschema ser lika klurigt ut som en doktorsavhandling i praktisk kemi, behöver vi varenda poäng vi kan skaffa oss.

I omklädningsrummet var det extra taggat, extra tyst och spänt. Men fokuserat. Vi var inte rädda, vi var modiga, nervösa men inte ångestfyllda och framförallt extremt fokuserade. Inställda på anstormning från hemmalaget vandrade vi ut på Veinges knutiga matta med ambitionen att ta ett kliv mot en högre division. Kryss vore som att hitta guld vid flodens mynning. Seger som att ärva en hel jävla diamantgruva i Kongo.

Första halvleken var precis såsom man kunde förvänta sig. Kamp, riskminimering, nervöst och intensivt. Hemmalaget drog ett skott i ribban som om det gått en decimeter lägre gett dem ledningen och kort därpå tryckte vår älskade Adam Thoren också bollen i ribban bakom hemmakeepern. Det tacklades, kämpades och satsades men i paus var det mållöst och händelselöst förutom ovan nämnda ribbträffar.

I paus var det en enda sak som gällde. Hitta det där förbannade enda målet som behövdes. Ett skott, en nick ja precis vad som helst skulle duga – vi behövde ett mål! Således – Ysby gick framåt. Om första halvlek var händelselös som ett avsnitt ur Lilla Huset på Prärien, var andra halvlek som fyra timmars strecktittande på Die Hard.
Och det var YBK som gick för det och skapade chans på chans. Axelsson flög som en drake och nickade bollen två millimeter utanför, Adam sköt och sköt, Otto nickade och Simon kom nära. Hemmamålvakten storspelade och räddade ett tröttkört Veinge.

Den stora publiken levde med i matchen och vid sidan av växte frustrationen. Det var mer eller mindre osannolikt att bollen inte gick in. Men nu då? Rasmus slet sig fri och kom ensam med målvakten. Mål 99 gånger av hundra men ta mej fan var det 100 jämt och fortfarande mållöst. Där och då hade jag tusen mörka tankar i mig. Helt säker på ett slumpmässigt insläppt mål efter något obegripligt schabbel. Jag hatade livet.

Som tur var tappade spelarna inte vare sig humör eller mod och fortsatte mala på. Tiden började bli knapp, paniken spred sig som Covid i kroppen och jag bad till högre makter att någon skulle kliva fram, dra loss ankaret från botten och få båtjäveln i hamn. Otto – ja tack! Adam – troligtvis! Liedman junior med en nick – gärna! Liedman senior med en frispark - drömmen. Men nej. Ankaret satt fast.

Och då. Otto som spelar vänsterytter tog en löpning ut på högerkanten. Bollen för hård och lång men coach Nilsson ger aldrig upp en boll. Hann den precis före kortlinjen. Trött som en alika och desperat som en orangutang på fel sida floden när monsunregnet faller. Inlägg – aldrig i livet. Otto sköt från noll vinkel rakt in i högen av spelare framför mål. Bollen rullade och studsade runt, levde sitt eget liv och slank mellan målvaktens händer. Alltjämt studsande och fipplande dansade den i målområdet. Där och då behövs bara en enda sak för att få in den. Vilja. Och ingen vill det mer än Emil Axelsson. Med risk för bestående huvudskador, brutna revben och benbrott tacklade han in boll, motståndare och hela Veinge in i målet. Tidernas fulaste mål. Tidernas viktigaste mål och tidernas största segervrål.

Ledningsmålet knäckte hemmalaget. Någon anstormning kom aldrig och någon jakt på kvittering ägde aldrig rum. Axelssons tackling räckte. Vi var bättre, starkare och hungrigare. Liedmans högklassiga, Otto ett monster, backlinjen stabil som Kinesiska muren och Adam oberäknelig som Sir Väs på Skansen. Glädjen obeskrivlig i omklädningsrummet. Krasst räknat. Fem matcher kvar. 10 poängs avstånd. Sista dansen med Ysby kanske kan bli en dans att minnas.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-09-01 22:35

Ett skott. En dröm

Fri, 25 Aug 2023 20:05:00 GMT

Mycket kan vara skönt. En sval bris en stekhet sommardag, en toktjock dunjacka en iskall natt, en upphittad nyckel och en sent hemkommen nykter tonårsdotter med glatt humör och hälsan i behåll. Allt det kan vara skönt.

Mycket kan vara förlösande. En två centimeter lång spink som man till sist får ut ur foten, ett lyckat skämt på en stel parmiddag, två liter Gin & Tonic på en familjefest, en långdragen förkylning som till sist ger med sig. Allt det kan vara förlösande.

Men. Ingenting kan vara lika skönt och lika förlösande samtidigt som när Otto Nilsson guidar en hel by, en hel idrottsplats och ett helt fotbollslag till himmelriket. Ledning 1-0. Men darrigt. KHFF trycker på. Det är kaos. Vi kämpar. Vi sliter. Vi försöker. Men likt en för klen fiskebåt i en för kraftig storm fick vi inte rätt på sakerna. Vi hängde i repen för att överleva. Allt vi ville var att matchen skulle ta slut. Så kom det då. Förlösandet. Njutningen. Livets goda.

Adam Thoren nedflyttad på vänsterbacken under sista kvarten för att hålla rent, fick bollen av Olek som likt en björn i en soptunna grävt fram den. Adam slog en crossboll mot nyinbytte Josef som med en touch skarvade ner bollen. Liedman JR som sprungit 300 mil under kampen fick en tå på bollen. Och. Den vred sig. Mot Otto. Kliniskt. Stenhårt. Stolpe in. Eufori, lättnad, glädje, segervrål från en mörk avlägsen plats inne i det undermedvetna och segern var vår. Ett ikoniskt ögonblick på Munkavallen.

Om matchen i övrigt finns inte mycket att skriva. Vi spelade bra, förde första halvlek och jagade på för fler mål men Adams kalla avslut var det enda vi fick med oss in i paus. Vi förtjänade guld och gröna skogar men satt i omklädningsrummet med bara en buske från Lantmännen.

Andra halvlek som sagt en enda kamp. Davidsson räddade ett friläge och Edvin Westesson stod för ett antal fantastiska brytningar. Kasper Persson som inte spelat 90 minuter sedan tiden då svenskarna var i alla fall någotsånär normala och inte gjort det till sport att elda böcker, ville byta med motiveringen ”jag kan inte tänka längre”. Unosson bytte redan i paus och Jafar fick utgå efter att riskerat ett andra gult kort. Det var rörigt, hafsigt men väldigt passionerat.

Och vem bryr sig hur det ser ut en dag som detta? Ingen jävel kommer ihåg vädret dagen då Armstrong landade på månen. Allt man bryr sig om är ett långt jävla steg för mänskligheten och allt man bryr sig om är att Otto Nilsson skjuter bollen i mål och att tre poäng rasslar in på det berömda kontot.

Fem matcher kvar. Vi är med i matchen än. Ny vecka. Vi har slarvat bort nyckeln till bollrummet och föreningen saknar ungefär 5000 kr i uteblivna intäkter eftersom ingen orkar swisha för all läsk vi snor från kylen så om någon vill sponsra med bollar, koner, tejp, eller helst av läsk, så är ni varmt välkomna!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-08-25 22:05

En seger, ett farväl och årets rödaste himmel

Thu, 17 Aug 2023 20:24:15 GMT

YBK. Derby igen. Denna gång mot Walldia. I Ränneslöv. Anledningen? Walldias plan vattensjuk och översvämmad. Planen i Ränneslöv däremot som en golfgreen på PGA – touren. Mycket folk på läktarna, himlen röd som ett brinnande inferno och viktig match.

Många poäng skiljde lagen åt före matchen men derby är derby och vi är lika opålitliga som Richard Jomshoff på Twitter. Alltså var det Walldia som höll i taktpinnen medan YBK inte hade kunnat hitta en pinnjävel även ifall vi så landat mitt i Amazonas. Walldias Wyke styrde och ställde, Kenan fick ett mål bortdömt för offside och vi var lika menlösa som en åra på Titanic.

Walldia tog rättvist ledningen med ett kanonskott och vi såg i det närmaste chockade ut. Våra anfall blev allt mer desperata men offensivt var det mer slump än skicklighet de få gånger vi lyckades störa hemmalaget.
Dock kom kvitteringen i alla fall före paus. Hjelm stötte in bollen efter en fin rush av Rushd. Ett högkvalitativt anfall lika sällsynt som guldfiskar i Lagan.

I pausen sades inga vänliga och lättsamma ord. Inte heller några taktiska genialiska direktiv som drastiskt ändrade matchen. Budskapet var enkelt. Vinn för fan en närkamp. Ta emot bolljäveln istället för att låta den studsa ifrån er. Spring lite istället för att jogga.

Andra halvlek blev bättre men Walldia var inte ofarliga. Davidsson fick rädda ett friläge och det var ack så nära en hemmastraff när Rushd Massad bröt ett presumtivt friläge med yttersta tåspetsen. Vi började trycka på. Visa lite känslor. Emil Axelsson satte in årets fulaste tackling på Kenan Ramadani som blev vansinnig samtidigt som Axelsson fick syna det gula. Aggressiviteten började sprida sig lite på planen och det gynnade oss. Vi behövde något. Vi kunde inte spela oss till seger. Inte dribbla oss till seger och troligen inte heller kämpa oss till seger. Alltså – vi försökte hata oss till seger. Och ta mej fasen. Det funkade.

Allt mer desperata och jäktade ingripanden är oftast ingen vinnarmelodi men idag var det vad vi hade och alla vet ju vad Kajsa säger (säkert många 90-talister som inte fattar…) när det gäller livet. Svanberg började vinna några närkamper. Adam löpte och Otto tjurade. Idag räckte det för nämnde Adam lyckades skarva fram en boll till Otto som sänkte den och ledningen ett faktum. Kort därefter jagade Adam igen. Mot målvakten som drällde med bollen och 3-1.

Nu deppade Walldia och vi hade vittring på segern. Oscar Liedman bjöd på dagens delikatess när han dribblade sig igenom med fjäderlätta fötter och med ännu lättare högersmekning chippade han in bollen i nät. 4-1 och game over.
En av årets skönaste vinster. Segersången högre än någonsin. Edvin gav dagens flaska – en 33 cl vinflaska från systemet som kostade 499kr – till Oscar och ännu en tuff drabbning slutade med glädje för oss. Jämn match i mångt och mycket men till sist rättvis vinst mot ett tappert och emellanåt välspelande Walldia.

Kvällen avslutades med att solen gick ner över Ränneslövs ängar samtidigt som YBK tuggade i sig en väldigt bra och en för oss väldigt dålig nyhet. Den goda nyheten var att laget närmst i tabellen Genevad/Veinge bara fick kryss hemma mot Sennan men den dåliga nyheten är att vår högerback – Rushd Massad – i veckan lämnar Halland för journaliststudier i Stockholm. Massad har varit som den där möbeln i köket som man vet alltid står där och som man kommer att uppskatta allt mer ju äldre man blir. Alltid fokuserad. Högst träningsnärvaro. Missar aldrig en match. Aldrig skadad. Aldrig avstängd. Aldrig dålig. Säkraste namnet i uppställningen, en bra påg och en ytterst kompetent högerförsvarare.

Vi kommer sakna dig men lycka till!

Kämpa Rushd!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-08-17 22:24

Glad sommar önskar Ysby BK!

Fri, 07 Jul 2023 21:24:32 GMT

Vårsäsongens sista match slutade med seger. 2-0 mot Sennans IF. Istället för ett klassiskt referat kommer här en sammanfattning av våren utifrån temat VÅRENS….

Maxflyt! Såklart dagens match. Sennan prickades stolpe. Prickade ribba. Hade frilägen. Spelade bra. YBK klyddade, var passiva, stod stilla och hade det tufft. Men. Hade också tur. Marginaler på rätt sida. Bra lag har flyt, tur förtjänar man och hela den skiten. Vi vann. Tre poäng och vi lever än

Unsung hero! Patrik Börjesson! Vår andremålvakt. Eftersom brevbärare Davidsson missat halva säsongen med Covid, snuva, hosta och festival så har vi haft ett behov av en stabil andremålvakt som ersättare. Och där har vi vår Padde. Boende i Putsered på Sveriges största gård iklädd glasögon och med ett oroväckande lugn, är han alltid redo för ett inhopp. Utan Padde inget Party!

Mest lojale! Olek Iakymets. Vår ukrainske allt i allo. Behövs det en ytterback gnäller han lite men går ner och maler på. Sitter ofta på bänken men aldrig några sura miner. Får han tio minuter springer han fyra kilometer under speltiden. Får han en halvlek gräver han fram bollar lika effektivt som en tränad gris hittar tryffel. Hade han spelat i NHL hade han varit drömmen i en fjärdelina. Eftersom han spelar i Ysby är han drömspelaren för en tränare. Stark, kondition som en maratonlöpare, aggressiv, ivrig, ettrig och allmänt skön kille. Vi älskar Olek!

Tema! Verkar tydligen vara att gnälla på domarna. Dagens motstånd ett undantag men i övrigt har vi fått se tränare (och publik!) som jagat domare efter match. Ledare som öppet hånat domarna, ledare som stått inne på planen, dragit i domarens tröja och rent generellt behandlat de svartklädda lika illa som Rasmus Paludan löser korsord. I Ysby är det inte så. Vi är bara glada att någon vill döma överhuvudtaget!

Vänsterfot! Rasmus Liedman. När hans vänsterdoja träffar en fotboll uppstår musik lika vacker som den renaste ton från Celine Dion. Hårt och bestämt när tillfället kräver det men annars ömt och känsligt. Ibland känns det som om bollen mår bra och liksom puffar till sig lite av Rasmus beröring. Idag en ny frispark som damp ner i krysset och säkrade segern.

Tradition. Finns många i YBK. Cavaboll är något som alla föreningar borde ta efter. Inte fan sysslar vi med gåsafotboll eller kung fotboll eller annan skit. Här är det Cavaboll som gäller. Grymt spel. Passar alla åldrar och borde bli en OS-gren. Vidare Tageboll. Uppkallat efter gammal YBK – ordförande. Lite förnedrande spelform som alltid väcker känslor. Finns tyvärr inte med i någon av tränarutbildningarna där den borde han en lika given plats som arbetet med värdegrundsfrågor i ledarskap. Och till sist såklart den numera traditionella flaskan! Varje match delas en flaska ut till matchens förgrundsfigur. Den som fick flaskan sist delar ut en ny. Otto var bärare av förra flaskan (ett rödvin för 1200kr) och dagens polska öl (400 zloty) delades ut till Simon Svanberg som sprang på allt, tacklade på allt och var lika viljestark som en dopad Lance Armstrong.

Torsk. Tyvärr mot Sperlingsholm/Skuggan. Enda förlusten. Mot ett bättre lag dessutom men ack så nära Filip Svensson var att hänga kvitteringen med en sekund kvar.

Målkalas! Mot Hasslöv. Hade 6-0 i paus. Kunde vunnit med 15 men oskärpa ställde till det. 9-0 till sist. Mitt första år i Ysby gjorde vi inte nio mål på hela säsongen. Det har i alla fall inte blivit sämre på dessa 300 år!

Manfall. Bortamatchen mot Skottorp. Tränare utan korsband in på planen, Ivarsson söndersparkad av en kossa på bänken och Kasper Persson inkallad till spel. Ändå seger!

Spindelman! Adam Thoren! Ett geni. Vore han en PC hade den skrotats för länge sen pga alla virus som löpte amok i hårddisken. Ena sekunden hostig som en lungsjuk cigarrökare på 1800-talet, nästa sekund löper han likt en vinthund genom regn och rusk och stannar aldrig. Ena sekunden missar han att pricka havet från en båt och nästa sekund borrar han in volleyskott med vänster utsida i krysset och världsklass har aldrig varit mer närvarande i division sex. När allt är mörkt, när allt verkar gå åt helvete och när Leo precis skall släppa taget från Kates lilla flotte dyker han upp. Ett ben hit, en fot upp i luften, en nedtagning från himmelriket och plötsligt har mörkret ersatts av solljus, helvetet förvandlats till all inclusive på Maldiverna och Leo blivit räddad. Vi älskar Adam!

Sista ord! Vi ligger tvåa i serien. Vi har dessutom gått till final i cupen och ska spela på Glänninge mitt i sommaren. Ingen vet riktigt huruvida ett, två eller tre lag går upp i division fem och ingen har riktigt koll på exakt när cupfinalen är. Störst fokus är just nu på sommarfesten. Axelsson har lovat att bjuda på dansk snaps, Olek har med öl från Ukraina och Josef tar med lite snacks från Mellanöstern. Vi vet inte hur det kommer gå. Kanske tar vi inte en poäng till och kanske är allt bara en dröm. Men skitsamma. Tvåa i serien. Cupfinal. Sommarlov. Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-07-07 23:24

Halta, lytta, avstängda, hängiga men ändå vinnare

Sat, 01 Jul 2023 14:29:00 GMT

Vi skrapade ihop vad vi hade och det räckte.

Ysbys trupp är inte direkt lik Manchester Citys eller AC Milans. Laget är bra och stabilt men vi fyller knappt ett väntrum på en vårdcentral när vi samlas allihop. Därför är vi såklart extra känsliga när frånfallen blir för stora. Och så var det idag. Halva laget hade rest till Stockholm för att gå på festival, Axelsson var skadad och Leffe avstängd. Mer än halva startelvan indisponibel.

Så vad göra? In med Yossef som värvats in från Kornhult för att debutera, tränare Karlsson in på mittfältet utan korsband och med halva kroppen tejpad. Unge Hampus Einarsson fanns också med och Jafar tog en startplats till höger. Kappe murare in som reserv och Jimmy Ivarsson redo att avlasta trots att ha både blivit sparkad av ko och blivit opererad de senaste två veckorna. Det såg skakigt ut. Och det var skakigt.

Som tur var hade Skottorp inte norra Europas vassaste trupp på pappret men gamle Leandersson på topp är lurig och de gröna kämpar alltid hårt oavsett vilket lag de ställer upp med. Matchen som sådan är svår att beskriva. Egentligen nästan helt omöjlig att göra rättvisa. För publiken säkert underhållande men kvalitetsmässigt lika tveksam som en t-shirt köpt på NewYorker för 39kr.

YBK tog ledningen efter att Otto skickat in bollen. Skottorp kvitterade. Deras vänsterytter lekte med Ysbys försvar och gång efter annan valsade han igenom. Ren tur vi inte släppte in fler. YBK satte 2-1 men Skottorp kvitterade igen. Det var mål eller målchans mest hela tiden och båda lagens försvarsspel var någonstans mellan svagt och obefintligt.

Skottorp gick framåt. YBK:s Svensson hade inte sina bästa minuter i livet. Vår stadige mittback som i övrigt är vår livlina och vårt hopp i backlinjen spelade bollen rakt till en hemmaspelare som satte trean och kort därefter nickade Svensson bollen mot eget mål och vips var vi i dubbelt underläge. Medan Svensson grät och lipade försökte vi andra peppa igång laget. Otto Nilsson tog tag i taktpinnen och vi öste på framåt. 3-4 kom efter att hemmalagets målvakt glömt att bollen studsar ganska högt och Adam vandrade in med den i tom kasse. Svensson hade torkat tårarna och höll sig framme på en retur för att sätta kvitteringen. Paus. 4-4. Otto vansinnig över insatsen. Skamligt dåligt emellanåt men vi hade i alla fall en pinne.

Andra halvlek var inte mycket bättre men vi ägde i alla fall spelet. Satte tre bollar till och vann med 7 mål mot 4 och andades ut. Otto blev tvingad av Leandersson att be en motståndare om ursäkt för en tackling. Domaren skällde på Leandersson och Otto fattade inte riktigt vad som hände. En hemmaspelare sänkte Davidsson i kassen och hotade sen random Ysbyspelare med stryk men förutom ovanstående var halvleken tämligen lam och intetsägande.

Tränare Karlssons korsband var lika av som före matchen och förhoppningsvis var detta sista gången han behövdes på planen. Döttrarna kramades och Otto flinade. Lagledare Gabbe gav just Otto den traditionella vinflaskan och idag får vi tacka för coach Nilsson för tre poäng då han mer än någon annan gick i täten för hela den halta, lytta, ihopskrapade men ändå tappra gula armén.

Stort tack till alla som dök upp oavsett skick, matchvana eller träningsfrekvens! Det var inte vackert, inte bra och inte spektakulärt. Men det var tre poäng trots två måls underläge! Snyggt jobbat!
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-07-01 16:29

Depression i Sperlingsholm

Wed, 21 Jun 2023 05:47:45 GMT

Seriefinal. Borta i Sperlingsholm. Ruffigt. Ogästvänligt. Hårt. Torrt. Och mycket folk. YBK kom med sitt största bortafölje. 93% av byn befann sig i Sperlingsholm. Hemmalaget kontrade med fullsatt hemmaläktare och vändkorsen snurrade friskare än någonsin på idrottsplatsen vid Halmstads norra avfart.

Fokuserat spel från båda lagen. Vi satte punktmarkering på Thydell och stängde högerkanten för hemmalaget. Låg tätt, var aggressiva och kämpade. Hemmalaget spelade lite mer offensivt och hade lite mer boll. Chanser saknades dock. Ställningskrig. Två tungviktare som kände på varandra och värmen i kombination med det höga tempot slet på spelarna.

Pausvilan kom lägligt precis när vi börjat krokna och fallit ner på egen planhalva. Vi stannade utomhus. Att gå tillbaka till det varma, något unket luktande omklädningsrummet var lika lockande som att fira midsommar i en förort till Kabul. Otto hade sprungit som en hund, Emil Axelsson med världens högsta smärttröskel haltade och Adam Thoren slog förtvivlat fast att ”den där mittbacken är fan snabbare än mig”.

Vi bestämde oss för att backa några meter. Den höga pressen började ta på oss och vi hade inte lyckats norpa något uppspel ännu. Axelsson meddelade att han kunde köra på i en kvart till men sen skulle det krävas avlivning direkt.

Domaren blåste igång samtidigt som funktionärerna fick slut på kaffe och fick koka nytt som sedermera serverades ute på läktaren bland YBK-fansen till dessas stora glädje. Service när den är som bäst!
Första halvlek var helt jämn. I andra började hemmalaget ta över. Likt elakartad acne i tonåren tog de över mer av ytan och mer av planen. Vi kämpade och slet men hade svårt att skapa egna chanser. Hemmalagets ledningsmål kom efter en kvart. William bröt förnämligt ett inspel men bollen studsade fel och vi hamnade fel. Fan. Helvetes skit. Gamnackar.

Resten av halvleken fortsatte på samma sätt. YBK stod i skyttegravarna och fäktade för livet. Sperling forsade fram. De hade bud på mer men vi höll tätt. Westesson och Svensson i backlinjen var bättre än hela svenska försvaret i den något mer ointressanta TV - matchen mot Österrike. Rasmus var överallt och hade vår bästa chans när han dribblade sig igenom och tvingade målvakten till en parad. Men det skulle bli värre. Missat uppspel. Närkamp. Frispark för Sperling. Vackert skott. Mål. 0-2. Ville bara gå hem.

Men YBK repade mod. Började gå framåt med lite mer övertygelse och skapade en del chanser. Sista 8 minuterna satsade vi allt på ett bräde och lyckades stånga in ett mål. Fyra minuter kvar och plötsligt match igen. Bortaklacken vädrade blod och vrålade fram sitt tappra bortalag som gick för det. Och det skulle bli dramatiskt. Med en minut kvar fick YBK frispark. Lyfte in allt i straffområdet och Rasmus skeppade in bollen med precision och kraft. Mot mål. Markeringsmissar i stirrigt hemmalag och två millimeter från att Svensson kunde raka in bollen. Det hade varit en dröm, upplevelse i paritet med månlandningen.

Men. Det sket sig. Såklart. En tisdag i Sperlingsholm hade kunnat vara midsommarafton med dans runt stången, fint väder, god sill och kärlek. Istället blev det midsommardag med bakfylla från helvetet efter en fest som regnat bort, en stång som vällt över en försvarslös hund, bortblåsta serveringsfat och en ledsen unge som inte hittar sin berusade pappa som ligger däckad under en lekstuga.

Årets första torsk. Vi deppar. Vi hatar allt. Gav allt vi hade och det räckte inte. I omklädningsrummet luktade det mögel. Vattnet smakade skit. Det kommer regna på midsommar. Nu börjar det bli mörkare igen. Bara ett halvår kvar till årets mörkaste dag. Semestern är fan snart till ända, räntorna är skyhöga och ett paket smör kostar 100 kronor.

Sa någon kämpa Ysby?

Publicerad: 2023-06-21 07:47

Seger mot Dalen och resa till Dödsstjärnan väntar

Thu, 15 Jun 2023 21:11:49 GMT

Hemmamatch. Chans till serieledning vid väl spelade kort. Fint väder, mycket publik och Simlångsdalen som motståndare. Ett lag som spöade oss med stora siffror på försäsongen. Men att vinna på försäsongen är lika menlöst som att dansa bäst på genrepet. Serien är ju själva balkvällen och YBK skulle inte låta de blå gå hem med balens drottning, denna torsdag när juni är som bäst.

Hemmalaget började i frenetiskt tempo och spelade ut hela sitt register. För den som inte visste att matchen var del av division sex så avslöjade inget heller om att så vore fallet. Anfall efter anfall av högsta klass och det ena drömmålet efter det andra. Ena gången drog vi upp ett långt anfall med massor av passningar innan vi rakade in bollen i mål och andra gången sköt Otto så hårt att om målvakten lyckats få en näve på bollen så hade han tvingats till amputation.

Motståndarna var irriterade, på efterkälken och lade lika mycket energi på att klaga på domaren som på att spela fotboll. Vi flinade gött, Otto passade på att sola lite på vänsteryttern innan han drog in ännu en raket. Rasmus Liedman behandlade bollen ömt och varsamt, lite som en 10-åring klappar sitt nya marsvin på julafton och smekte passningar åt alla håll och kanter. Total utspelning. 5-0 i paus. Kunde varit mycket mer. Publiken applåderade. Dalen surade och vi gick flinande in till välbehövlig vila.

Vi pratade om att fortsätta fokusera, gå framåt och göra processen kort med motståndet även i andra halvlek. Vad bortalaget pratade om vet jag inte men deras snack var förmodligen bra mycket bättre än vårt. För i andra halvlek var det ombytta roller. YBK bytte i paus ut Axelsson inför tisdagens viktiga etoppmatch och huruvida det påverkade laget eller inte kan ingen svara på men helt plötsligt spelade YBK en helt annan typ av fotboll. Eller fotboll. En helt annan typ av idrott. Hade det åter varit julafton hade tidigare nämnda marsvin varit ihjältrampad av en avundsjuk lillebror som bara fått mjuka paket.

Det påminde mer om en promenad på äldreboende än löpsteg i någon idrott och tempot var så lågt att om matchen sänts på TV så hade alla tittare börjat fippla med fjärrkontrollen i tron att bilden fastnat. Vi slog bort boll efter boll. Dribblade istället för att passa och var lika rörliga som klimataktivisterna som sittstrejkar på motorvägen. Dalen började trycka in mål och kom närmre. Vi gjorde ett däremellan men trots att Dalen fick en man utvisad var vi klart sämre än motståndet i andra halvlek. 6-3 skrevs segersiffrorna till efter att bortalaget vunnit andra halvlek med 3-1.

Vi sjöng lite pliktskyldigt. Rushd gav flaskan till Svanberg som gjort mål och vi tog tre poäng. Första halvlek var en soluppgång över Faraos Pyramider (de ligger i Egypten, alla ni som bara kollar Tiktok) medan andra halvlek var en tandlös byracka i ett plåtskjulläger, jagandes en råtta i Uzbekistan precis efter svälten 1947.

Hur som haver. Vi vann. Vi ska åka till Sperlingsholm och möta det tydligen oslagbara Sperling/Skuggan i en seriefinal. På ett sätt en fest. På ett annat sätt, en entré in i dödsstjärnan utan vare sig Skywalker eller Han-Solo vid sin sida. Men skitsamma. Allt kan hända. Vi kommer sälja oss dyrt.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-06-15 23:11

Det vackraste

Fri, 02 Jun 2023 20:30:49 GMT

Dramatik. Hets. Frenetiskt tempo. Arga motståndare. Och ett lyckligt slut. Kan man begära mer av livet? Vi börjar med det väsentliga. En fulländad målning av Picasso kan vara vacker. En solnedgång över havet i juni kan vara hänförande. En vällagad entrecote kan vara en fröjd för sinnena och en musikal på West End i London kan vara en upplevelse utöver det vanliga. Men inget – absolut inget – kan vara, vare sig vackrare, mer hänförande, mer fröjdefullt eller en bättre upplevelse än att se Adam Thorens vänstervolley segla in i bortre gaveln med två minuter kvar att spela i toppmötet mot HGH. Vi jublade som om vi vunnit VM-guld, firade som om vi överlevt ett fall från 9000 meter eller dragit hem tolv miljarder på Eurolotto. Eufori, glädje och total hysteri!

Matchen var tät, intensiv och av hög klass. HGH klart det bästa laget vi mött än så länge men vår första halvlek var lika magisk som Julia Roberts leende och Brad Pitts blick bakom luggen (se där, jämställdhet är viktigt). Vi gick framåt gång på gång och sårade HGH med bra passningsspel, vassa hörnor och ettrigt pressande. HGH stack igenom med en kontring och Davidsson i kassen dubbelräddade till publikens stora jubel.

Dessförinnan hade Svensson missat att raka in bollen i tom kasse efter att kommit ack så nära med tåspetsen. Liedman hade kommit nära med en frispark och flera gånger om räddades bortalaget av små marginaler. Men till sist kom baljan. Otto dribblade. Backen gick och köpte en grillad med bröd och Ottos inspel var precist, kliniskt och samtidigt mjukt som smält smör i solen. Liedman senior stötte in ledningen som stod sig i paus.

Andra halvlek blev en kamp. HGH pressade på. Jagade kvittering och ville mycket. YBK hade dock bästa chansen när laget tilldömdes straff men Liedman missade. Där och då svintungt. Kampen tilltog, tacklingarna blev hårdare och med kvarten kvar handlade det bara om riskminimering och att överleva. Det gjorde vi. Fram till dess att klockan stod på 88 minuter. Då duttades bolldjäveln in i mål på något bisarrt och ologiskt sett. Ingen såg vad som hände men likt en flipperkula med kognitiva problem, irrade bollen runt i målområdet och letade sig in i maskorna. HGH hade momentum och rusade efter bollen för att hänga tvåan.

Vi hängde mot repen. Vi pustade efter andan. Vi var i brygga. Och alla väntade sig ett sista dråpslag, en sista stöt. Vid det läget hade jag kunnat betala 5000kr för att domaren skulle blåsa av matchen. Men det var då det. Det som hände därefter var värt fem miljoner. YBK grävde sig ut från eget straffområde och lyckades lyfta upp spelet. Likt Jesus under påskveckan, Houdini nedkastad i floden fastbunden i ett granitblock och likt en mot alla odds överlevande förrymd papegoja i Arjeplog, reste vi oss från dödsriket och hittade en väg ut.

Axelsson läste spelet och satte en djupledsboll mot Adam. Lagets joker och lagets mest oberäknelige spelare som kan vinna en pokerrunda utan att ens titta på sina kort. Alla andra i hela världen hade dribblat sig framåt eller försökt få bollen mot sin starka fot. Ingen i hela världen hade tänkt ”skit i det, jag hänger den med fel fot”. Men det gjorde Adam. Från 25 meter. På halvvolley. Med vänsterfoten. Sträckt vrist. Ljudet när foten träffade bollen var ljuvare än Celine Dion någonsin sjungit och likt en handgranat slog bollen ner vid målvaktens stolpe. Mål! Seger! Himmelriket!

Efter matchen sjöng vi och gav såklart Adam dagens pris (en polsk öl från gruvan utanför Poznan som bara tillverkats i 712 ex. och en påse bilar som någon vunnit på Våxtorps marknad) samtidigt som HGH:s ledare snurrade runt den stackars domaren. I minst tio minuter stod den stackarn omringad av såväl spelare som ledare och någon testosteronstinn herre ur publiken som kallade honom för pajas. Själva flinade vi gött åt synen men led såklart med domaren.

Det är numera alltid samma sak tydligen. Av någon anledning tror vuxna män att man kan bete sig hur som helst mot en stackars domare som tar sig tiden att för en ringa slant lämna hemmet för att döma division sex, efter en hel jävla arbetsvecka. Sån skit håller vi inte på med i Ysby! Ibland vinner vi och då är vi glada som attan, får hybris och firar med öl eller vin. Ibland vinner vi inte och då är vi tjuriga som attan, slänger medvetet tejpen utanför papperskorgen, tycker att livet suger och sen kör vi hem.

Vi har ingen spelarbuss till bortamatcherna, vi har ingen digital whiteboard för taktikgenomgångar och vi kör ingen Mourinhostil vid sidan av planen. Vi har godaste hamburgarna i Halland, vi spelar i Bosse Åkessons gulsvarta lag och vår målvakt är brevbärare. Vi är Ysby BK. Alla andra kan gå hem!

Publicerad: 2023-06-02 22:30

Sista dansen i Hasslöv

Sun, 28 May 2023 17:09:09 GMT

Jag fick sista dansen

Efter säsongen 2023 kommer undertecknad äntligen (tycker nog de flesta) lämna Ysby BK. Under typ 200 säsonger som coach och spelare har jag vunnit två matcher på Hasslövs blåsiga idrottsplats och allt som oftast lämnat Lugnarohögens granne med sänkt huvud, skam och grusstänk på bilen.
Dock inte denna säsong. YBK kom dit som trea i serien. Lämnade som serieledare. Boom! Seger med 9-0 efter en total utklassning. Tre poäng. Palmgren kan åka på konferens, Alm kan sota en skorsten och Hasko kan starta en herrklubb. Seger! Äntligen.

Det var egentligen ingen match. Stackars Hasslöv hade ungefär 500 avhopp till matchen och ställde upp med ett pojk och juniorlag. Imponerande att så många ungdomar valt att spendera sina ungdomsår i HAIS. Föreningen går en ljus framtid till mötes och bemötandet har alltid varit trevligt, hjärtligt och fair oavsett vem som styrt och ställt. Hasslöv är helt enkelt en bra plats att vara på.

Med det sagt. Vi körde över dem. Rasmus Liedmans vänsterfot kan förföra Adriana Grande genom att vicka lite på sig och William Hjelm kan springa ifrån en kula avfyrad från en magnum i motvind samtidigt som Otto Nilsson kan skjuta bollar i mål lika självklart som Greta säger ”how dare you”.
Om matchen finns lite att skriva om. Såklart är vi glada över segern och målkavalkaden. Vi är också jätteglada över att vår försvarsbjässe Filip Svensson självmant tog ett byte i paus. Han hade gjort två mål – båda på nick – och ingen jävel i hela universum hade orkat med honom ifall han lyckats hänga ett hattrick från mittbacken där han huserar.

Några ord måste också sägas om våra försvarare i övrigt. Edvin Westesson har en sak gemensamt (han spelar mittback bredvid Filip) med vår vänsterback Leyth ”Leffe” Almasri. Båda har fått sparken från LFK då de misskött sig. Leffe har tydligen varit överjävlig på alla sätt och Westesson har erkänt att han i ungdomen var lika omogen som en banan på Liedl under sin tid i kommunens stolthet. Hos oss är de kungar. Westesson är hård som granit, snabb som en vessla och sådär underbart mixad mellan arrogant och stenhård som gör att flickorna på sidan ler skälmskt. Leffe på vänsterbacken är ettrig som en bålgeting i en honungsburk och springer överallt, hela tiden. Ena sekunden är han på vänsterbacken och nickar bort en boll (till sak hör att Leffe är cirka 123 centimeter lång) och nästa sekund är han framme och pressar Hasslövs målvakt till en värdelös utspark vilket leder till ett mål.

Gemensamt för de båda är därmed INTE att de fått kicken från LFK. Snarare är minsta gemensamma nämnare att de båda är typexempel på vinnartyper och lagspelare. Sådana som sällan får bilden i tidningen eller publikens applåder men som istället vinner tonvis med respekt hos sina medspelare och som tillsammans utgör både vänster och höger förmak i Ysbys hjärta. Leffe fick välförtjänt en flaska vin värd ca 2300kr i den sedvanliga vinstutdelningen. Vi tackar Merlot för sponsringen och hoppas att bokmalen Leffe njuter av sin vinst.

Hasslövs publik gjorde allt som en bra publik ska göra. De hejade och stöttade i 90 minuter och fast att jag stod på motsatt sida önskade jag nästan ett tröstmål från hemmalaget. Stämningen ungefär motsatsen till när nötterna från Djurgården (kungen är tydligen Djurgårdare såklart. Går på bidrag och har svårt med grammatiken) och AIK (Niklas Strömstedt är AIK:are och stannade tydligen på vägen för att begrava en mås…) försöker spela fotboll framför ungar med Tiktok och Instagram som största intresse och hobby.

Matchen avslutades med att Simon Svanberg snodde en straff av Rasmus Liedman. Ett beslut lika dåligt som att låta en Djurgårdare vara rektor för en grundskola eller låta Biancha Ingross stifta lagar kring arbetsmiljö. Simon missade såklart straffen och hävdade att det enbart berodde på att målet stod snett.

Segern innebar serieledning. Men nu börjar det på allvar. HGH hemma. De jagar och är enligt flera som sett dem helt galet bra. Därefter Skogaby där Besart Mazreku såklart gjort comeback. Spelaren som om han ville kunde lira allsvenskt ska såklart möta Ysby…Därefter möter vi seriefavoriten Skuggan/Sperlingsholm. Efter att sett dem två gånger är strategin klart. Hugg dem med kniv innan de äntrar planen!
Nåja. Skitsamma. Vi leder serien. Underbart må vara kort men är ändå underbart.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-05-28 19:09

Kryss i hett derby

Wed, 17 May 2023 20:14:18 GMT

Toppderby. Division sex. Solsken. Grannbyar med ambitioner. Läge för YBK att rycka i tabellen eller chans för Veinge att knapra sig ikapp. YBK fullt manskap. Otto in i laget. Mumsigt på förhand. Och så blev det. Hett, frenetiskt, aggressivt, känslofyllt.

Första halvlek var tillknäppt, avvaktande och kampfylld. Närkamper, tacklingar och riskminimering. Inget lag vågade sig på kortpassningsspel eller fina uppspel. Att hålla nollan centralt. Inte begå misstag var mantrat. Veinge dock klart bättre. Mer tanke, fler passningar och längre anfall. YBK stack igenom med en kontring eller två men bortalagets eminente målvakt avstyrde. Veinge hade å sin sida halvlekens målchans. Skott i ribban som dunsar ner i marken och ut igen. Mål ropade bortalaget. Inget mål ropade domaren. Från sidan där vi ledare stod var det såklart omöjligt att se men känslan var att bortalaget blev berövade ett bortamål vilket vi såklart njöt av. Svårbedömd situation för alla förutom för en ledare i bortalaget med hökögon som menade att bollen solklart var inne.
Veinge tog rättvist ledningen efter 44 minuter då YBK slarvade med bollen. Högerdoja och smack in i nätet. Gamnacke i paus. Vi hade inte skapat mycket och såg taffliga, ängsliga och sävliga ut. Närkamperna okej. I övrigt lika innehållslöst som en Bag in Box efter helgen.

Vi repade mod efter paus och gick framåt. Började byta in folk och satsa offensivt. Ner på trebackslinje och rotation bland spelarna. Allt för att få något att hända. Ett problem som vi dock insåg först i efterhand var att vi gjorde alla byten alldeles för tidigt. Matchuret visade 75 minuter när Olek fick order om att hoppa in och taktiken ändrades till ”allt framåt sista kvarten”. Problemet var bara att klockdjäveln visade fel. 15 kvar var egentligen 30 kvar med tilläggstid. Skitsamma. Går det så går det och ingen minns en fegis.
YBK ökade trycket och kom ack så nära flera gånger men målvakten avvärjde såväl Axelssons nick som Williams skarv. Bortalaget decimerades till tio man (fick alltså en utvisad – för er som har Facebook men mest kollar bilder…) då en spelare drog på sig sitt andra gula.
YBK matade på och Rasmus prickade ribban. Bollen slog ner i marken och YBK ropade på mål. Samma ledare i rödklätt menade att bollen inte var inne och domaren höll med. Såklart omöjligt att se från sidan och vi slet vårt hår.

Till sist kom kvitteringen. Otto höll sig framme och stångade in bollen och YBK gick för segern. Oscar sköt och Adam löpte men guldet blev till sand, prästjäveln hade fejkvin i karaffen, vem Mona Lisa var får vi aldrig veta och bollen gick aldrig in. Oavgjort resultat. Deppigt eftersom vi gick för segern men säkert lika deppigt för Veinge som ledde så länge. I slutändan rättvist.

En stor eloge till domaren som utan tvekan var bäst på plan. Tacklingarna haglade och situationerna som uppstod var lika svårtydda som en illa utförd tatuering på fyllan i Phuket men ingen skugga skall falla över honom. Veinges ledare högg tag i domaren och påtalade alla påstådda 300 fel som denne gjort men sanningen är att fyrdomarsystem, VAR och microchip i bollen faktiskt inte finns i division sex södra Halland. Medan detta pågick släntrade YBK till omklädningsrummen och deppade lite. Svensson satt med lindat lår. Axelsson led av magsjuka, hälseneinflammation och vadkaka samtidigt som Svenne och Jimmy Ivarsson (för dagen indisponibel pga att en ko i stallet sparkat honom på knäet) diskuterade huruvida det fanns Vanish eller inte i tvättrummet.

Sammanfattningsvis fick publiken med sig en bra domare, sjukt goda hamburgare, en inte så välspelad men oerhört het och spännande, dramatisk och pulserande drabbning denna vackra onsdagskväll. Vi är glada för poängen och att vi alltjämt är obesegrade men det hade såklart varit mumma för en hankatt och en solsemester på Mallorca med ett sent segermål.

Nu väntar Kristi Flygare, spelledig helg och tid att slicka såren. Vi är Ysby. Vi kommer tillbaka. Kämpa!

Publicerad: 2023-05-17 22:14

Total hybris

Sun, 14 May 2023 18:32:00 GMT

Kornhult en lördag. Strålande solsken, varmt som attan. Gott om publik och gott om såväl kaffekoppar som ölflaskor ej inhandlade på Systembolaget. YBK obesegrat men livrädda för KHFF med skyttekungen alla kategorier Fredrik Junefalk och den obehaglige, duktige, jobbige och spydige Jesper Öhrn på topp. Trodde vi. Junefalk hade ont i ryggen och Jesper spelade mittback. Vi pustade ut när vi såg laguppställningen och vandrade ut för att försöka få något med oss i Skogsderbyt.

Det tog en minut sen rörde YBK bollen för första gången och två sekunder senare ledde vi. Hjelm och Thoren är vassa, snabba och rörliga och tillsammans fixade de välbehövlig ledning. KHFF manade på och tryckte framåt. Deras strategi var lika enkel som tydlig. Lägg alla – ALLA – bollar mot motståndarnas mål. Frispark från halva plan – skicka den mot mål. Inläggsläge från 45 meter – skicka den mot mål. YBK med Svensson, söte Westesson och Axelsson i mittlåset nickade undan allt och det som slapp förbi togs tryggt omhand av säsongsdebuterande Börjesson. Nämnde Börjesson är målvakt som bär glasögon under match. Känns inte helt tryggt. När han bad om en keps efter fyra minuter och vi inte hade någon, bad jag en i publiken att låna ut sina solbrillor, men vare sig ägaren av dessa Rayban eller Börjesson själv uppskattade tilltaget.

Hemmalaget ägde lite mer av spelet men YBK hade kontroll. Andra målet kom efter att Adam smekt en passning lika mjukt som en katthona smeker sina ungar. Millimeterprecision, tajming som fått Loreen att verka tondöv och vackert som en solnedgång över öknen i Somalia.
Därefter bytte matchen karaktär helt och hållet. KHFF var desperata och gick framåt medan YBK spelade lugnt och kontrollerat. Men främst av allt spelades det fotboll med händerna. Under första halvlek kastades det 432 inkast. Spelarna i respektive lag skydde den flera tusen kvadratmeter stora planen lika häftigt som Jimmy Åkesson skyr Babsan i underkläder och Tiger Woods skyr ruffen. Det var som om området utanför planen var magnetiskt och bollen i sig en jättemagnet. Effektiv speltid i första halvlek mättes till 9 minuter och 30 sekunder. Övrig tid (34 minuter och 30 sekunder för alla er födda senare än 1999) befann sig bollen utanför planen. En tänkbar regeländring hade varit sarg. Inte en liten bandysarg utan mer något liknande Berlinmuren. Underhållningsvärdet med andra ord tämligen begränsat.

I paus var allt vi pratade om att INTE släppa till något första tio minuterna. Och det gjorde vi inte heller. Ett defensivt byte och in med Olek och sen stängde vi igen. KHFF försökte men kom aldrig nära och istället var det våra kontringar som höll på att resultera. Det stod dock 2-0 fram till sista kvarten och andas ut kunde vi först när Rasmus Liedman sänkte trean bakom ett håglöst hemmaförsvar.

Vi jublade och sjöng vår dänga. Thoren gav dagens pris till Emil Axelsson som matchens lirare. Axelssons panna var förmodligen den kroppsdel som rört bollen flest gånger av alla tillgängliga kroppsdelar på hela planen och ölen värd 1599kr i sin Specialutgåva slukades direkt av den halte, skadade men galet tappre Axelsson.

Jesper Öhrn vilade med en Loka och undertecknad tykade sig lite mot den för dagen förlorande legendaren. Frågan ”har du fått kontorstjänst”? Uppskattades inte men vem vet – kanske är det ombytta roller i höst. Segern var rättvis men inte självklar. Vi är alltjämt obesegrade och fattar själva inte riktigt hur det gått till. Glada som laxar, dryga som Djurgårdare och med total hybris. Någon dag tar det såklart slut (Genevad/Veinge ser läskiga ut…hoppas de har många skadade på onsdag) men just idag var inte den dagen.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-05-14 20:32

Seger mot Walldia för vältränade YBK

Sat, 06 May 2023 15:44:40 GMT

Manfallet var avsevärt inför derbyt mot luriga Walldia. Westesson, Fransson, Liedman jr m.fl. saknades inför drabbningen. Dessutom tvingades coach Nilsson utgå med feber och rusande puls. Inför matchen hade vi stor respekt för motståndet. Ramadani är halast i Halland, Wyke vesselsnabb och Johnsson ett fyrtorn. Vi fokuserade på att vinna kamper, kämpa, slita, vara aggressiva och snabba.

Förmodligen var det tidernas sämsta instruktioner. Walldia var bättre på allt. Och vi sög. Vårt närkampsspel totalt obefintligt. Passningstempot så långsamt att lagledare Gabriel hann gå och hämta fyra västar, beställa en kaffe och hämta en halsduk i bilen innan vi hunnit spela bollen från en sida till den andra. Om vi före pratade om att vara intensiva så var vi i realiteten lika aktiva som en komapatient. Om vi före såg oss som hårt kämpande, effektiva fotbollsspelare så var vi på planen mer lika småflickor som försiktigt tassar runt på en sommaräng med fokus på att hitta en krokus på marken utan att smutsa ner sina magnecylvita klänningar. Emil Axelsson var undantaget. Emil sprang, tacklade, kastade sig, gick på förstabollen och när ingen jävel gick på andrabollen gick han på den också. Ett tag var han som Elton Johns Rocket Man – den mest ensamme människan i hela universum.

Walldianerna var inte sena att nyttja hemmalagets passivitet. Axelsson vann en höjdduell. Bollen landade gulligt i mitten och resterande YBK:are tittade på den, försökte räkna ut hur den skulle studsa och hann dessutom med att spana in bröllopsparet som anlände till bygdegården bredvid. Walldianerna däremot sprang fram till bollen och klappade iväg den mot ivrige Ramadani. Denne fällde ut sin jättearm och höll undan en flängande Svensson. Löpte som Indiana Jones på väg på mot skatten och placerade rättvist in ledningsmålet bakom Davidsson i kassen.

Pausvilan kom som en välsignelse. Vi var tacksamma över att bara ligga under med ett och extremt missnöjda. Jag funderade på någon form av konstruktiv kritik, kanske någon taktisk förändring men kom på att jag inte hade kompetensen till något av det. Istället blev pausens instruktioner riktigt enkla. Lite som nyheterna på Klartext i P3. ”Gör något för helvete. Spring. Titta inte på bolljäveln, försökt ta den istället. Sparka ner någon. Gör vad fan som helst. Bara det händer något. Jaga de jävlarna”. Riktigt högklassigt halvtidssnack måste jag säga. Innehåller både djup, filosofi och fotbollskunnande.

Men det blev i alla fall inte sämre. Vi började jaga. Vi var inte bra men vi började springa. Stressa, gå in i kamper och agera. Dessutom bytte vi. In med Leffe (som är Syrian vilket man hör på namnet), in med Olek (som kommer från Ukraina) och in med Jimmy (som äger en bondgård) och dessa tre tillsammans började gruffla, gräva, springa, slita och nöta ner motståndet.

Det var inte vackert på något sätt men vi kom in i det. Innan förlösningen skulle dock Filip Svensson genomföra
tidernas vackraste fotbollsinats. Maradonas solo mot England kan slänga sig i väggen. Zidanes volley i CL är ingenting och Brolins kasse mot Rumänien är pinsam att ens jämföra med Svenssons insats.
Återigen kom Ramadani löpande. Återigen var Svensson motståndare, nu tillsammans med Unosson. Ramadani är lurig som en sköka i natten och vände motsols. Unosson försvann. Svensson kastade sig framåt men Ramadani stannade upp och lurade iväg Svensson. Helt ensam med målet från tre meters håll räknade Walldia, jag, publiken, påven och hela jävla världen hem tvåan. Men inte Svensson. Likt Houdini (alla ni från Hasslöv får nog googla det) snärjde sig Svensson loss. Liggandes och uträknad lyckades han snurra runt och studsa upp tillräckligt högt för att få lite kraft i överkroppen. Med urstark bål vände han i luften och ”rygghoppade” till en gång. Ramadanis skott täcktes bort och ingen trodde sina ögon. Ramadani själv stirrade på Svensson men var till sist tvungen att gratulera honom för hans vackra insats. Vi levde alltjämt och fortsatte jaga.

Och så kom målet. William bökade in den. Ett av de fulare målen som någonsin gjorts. Därefter kom Adam Thoren loss och bökade in ännu ett mål. Precis lika fult. Och när man trodde att det inte kunde bli fulare så snubblade Olek sig fram med absolut noll kontroll på vare sig kropp eller boll och skeppade in bollen mot mål. Där fanns Adam som likt en boaorm slingrade sig runt sin försvarare och på något sätt lyckades få en kroppsdel på bollen så att 3-1 var ett faktum.

Strax därefter gjorde vi vårt fjärde felaktiga inkast och domare Ström gav åter bollen till Walldia vars kapten vuxet lät meddela att vi borde träna på att kasta inkast. Svensson flinade lätt och lät meddela samma kapten att han kanske borde träna. Matchen var slut. Walldia tyckte vi var dåliga men vi bryr oss sällan. Ibland vinner man och ibland förlorar man. Vi sjöng. Adam fick Cider och Ginger Beer som present för sina mål och sitt slit. Ivarsson meddelade att han spelade 3-0 i matchen och än så länge är YBK obesegrat. Den såg man inte komma.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-05-06 17:44

Valborg, derby och serieledning

Sun, 30 Apr 2023 14:38:05 GMT

Derbyt med stort D. Dagen som får Jimmy Ivarsson att vakna med ståpäls på armarna. Matchen som får man ur huse i hela Ränneslöv och hela Ysby. Ränneslöv mot YBK är känslor, arga gubbar i publiken, kamp, blod, svett och tårar. Just denna säsong dessutom lite extra kryddstarkt med tanke på att matchen spelades på Valborgsmässoafton och att båda lagen var obesegrade fram till avspark. Seger skulle innebära serieledning. Det var premissen.
Aprils sista andetag. Såklart kallt. Bucklig plan. Alla Ränneslövare minst två meter långa och 95 kilo muskler tunga. Vi är något mindre. Vår bäste huvudspelare är 172 cm lång och 36 år gammal. Vår kortaste spelare spelar i barnmatchställ.

Planen var enkel. Vik för helvete inte ner er! In med Axelsson på mitten för att möta Ränneslövs stål med ännu mer stål. Fransson i backlinjen för att hålla koll på Vedin och fram med Rasmus för att skapa magi längre upp i planen. Hemmalaget spelade precis som förutspått. De slog långt. Öste på med folk i boxen och tacklade på precis allt som rörde sig. Men – det är inte alltid det händer – just idag var vår matchplan 100%. Bollen bakom Ränneslövs stora men långsamma backlinje och väl där bakom hade Otto, William och Rasmus gång på gång lekstuga. På mitten var Axelsson lika effektiv som en fjärde vaccindos och Simon Svanberg kompletterade med löpningar, tacklingar och vilja.

YBK satte ettan efter 24 minuter och där och då kändes det ytterst viktigt. Hemmalaget var nu tvungna att kliva på och det skulle gynna oss. Spelet blev än mer intensivt. Tacklingar och satsningar med full kraft och mindre kontroll duggade tätt. Riktigt hetsigt blev det när en Ränneslövare långt efter avslutad situation fick för sig att sparka stenhårt på en liggande Otto Nilsson. Domaren tittade såklart mot bollen som var 200 meter därifrån och tilltaget som utanför ICA gett minst dagsböter blev vare sig straffat med rött kort eller frispark.
Otto fick linka ut men YBK körde på. Gång efter gång sköljde vi över hemmalaget som dock stack emellan med fint inläggsspel och nickförsök. En hemmaspelare lyckades skjuta över från två decimeters håll efter en tilltrasslad situation men det var i halvlekens sista sekund och dessförinnan hade YBK redan gjort två mål till. När visslan löd för paus var ställningen alltså tre noll till bortalaget.

Axelsson förvarnade om ett tidigt byte pga ömmande baksidor och Otto haltade likt Ringaren i Notre Dame men vill göra ett försök till. Nu gällde det bara att stå emot. Och det fick vi göra. Hemmalaget kastade allt mot mål och rusade likt rabiessmittade vargar mot boll och mål. I YBK rådde det kaos. Alla bytte med alla. Ivarsson gick in, gick ut och gick in igen. Jafar värmde upp på planen och Leffe blödde som en slaktad gris ur munnen efter en närkamp. Till sist visste jag inte vem som spelade var på planen och när inbytte Olek frågade vilken position han skulle ta vände jag mig om och åt en ost som min dotter kommit med.

Med mod, kyla, vilja och stabil organisation höll vi undan. När domaren blåste av hade vi faktiskt gjort ytterligare ett mål men domaren valde att ge Ränneslövs minst sagt stabile målvakt frispark efter en nickduell mot en gulklädd som väger 46 kilo före frukost.

Vi jublade som dårar. Bortapubliken applåderade och mitt i fiendeland slog vi vår kullerbytta. Vi sjöng så det dånade i omklädningsrummet och flinade lite gött åt Adam som delade ut dagens pris (ett paket dill från Azorerna och en Polsk öl) till Rasmus med orden ”du kämpade bra”.
Ivarsson körde hem mysandes och nynnandes på en låt om hur Ränneslöv inte fick fiber förrän 2003 och Filip Svensson tog tag i kvällens festligheter som väntar på Munkavallen. Efter tre matcher toppar YBK tabellen och svävar såklart iväg fullständigt. I omklädningsrummet lovade Kasper Persson plötsligt att göra comeback och allt som allt blev Valborg 2023 ganska hyfsad.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-04-30 16:38

Fredag i Sennan och livet leker

Sun, 23 Apr 2023 18:44:41 GMT

Om man dragit av sitt korsband, fyllt 45 år och bor fint vid havet så finns det massor av bra sätt att fira in fredagen. Man kan vara hemma och njuta av utsikt, vin och familjemys. Man kan ta en promenad till det lokala haket och beställa in en flaska Cava och dela på en alldeles för dyr Moulefrittes eller så kan man helt enkelt dra på sig mjukisbyxor och dunka ner i soffan. Eller så skiter man helt sonika i allt dylikt och åker iväg till Sennans idrottsplats för att coacha Ysby BK i en bortamatch i glamorösa division sex. Välpumpade bollar, fint väder, trevlig idrottsplats och ett motståndarlag som alltid bjuder upp till kamp.

YBK kom med seger i ryggen, Oscar Liedman skadad, Axelsson kroniskt sjuk, Olek hemma med nyfödda Emma, coach Karlsson halt, Unosson med vätska i knäet och Fransson blandandes drinkar sakandes alla men oavsett vad var det en stark elva som äntrade planen 18.30 denna fantastiska fredag. Och så var det planen. Det var utan tvekan den sämsta planen jag någonsin skådat. Att spela fotboll på den var lika dumt som att leka tagen på ett minfält i Korea, låta Ulf Kristersson spela center i NBA eller skjutsa en dömd mördare till tandläkaren. Hur som haver. Lika för alla. I Ysby lipar vi aldrig och matchen kunde börja.

Det böljade fram och tillbaka. Intensivt. Mycket tacklingar och många närkamper. Vi vann inte en enda. Målchanser åt båda hållen och mysigt väder. Sennan tog ledningen. Fint anfall med inlägg mot bortre stolpen. Vår vänsterback Layth al Masri är 162 centimeter lång och egentligen anfallare. Motståndaren 192 centimeter lång och egentligen asfaltsläggare. Något ojämn höjdduell och ledning för hemmalaget.
Därefter kom tvåan. YBK:s försvarsspel var lika förvirrat som en randoms tiktokskadad gymnasielevs världsuppfattning och tvåmålsledningen var ett faktum. Inte helt rättvist men inte heller ologiskt eftersom vi knappt vann en närkamp och än mindre lyckades komma rätt på något av de 200 inlägg som svingades in mot Sennankassen.

Lyckligtvis för oss kom reduceringen några minuter före paus. Adam skeppade in bollen på volley och lite hopp tändes för ett allt mer frustrerat YBK.

Paussnacket var kort och koncist. Vi är bättre. Vi är yngre. Vi kommer orka. De kommer behöva respirator. Kör på för helvete. Och det gjorde vi. Andra halvlek var spel mot ett mål. Gång på gång sköljde vi över motståndet. Jafar missade öppet mål, Liedman sköt som en galning, Otto jagade som en besatt och William sprang på allt. Till sist kom målet. Otto Nilsson. En legend. Frispark. Stenhårt. Bortre krysset. Kvitterat. Sennan gick på knäna. Vi gick på amfetamin.

Lindberg i Sennan stod emot. Sveriges mest heroiske mittback. Ensam krigade han mot YBK:s kollektiva anfallsförsök. Ett enmansförsvar starkt som Berlinmuren. Till sist skickade han William i marken och YBK fick ny frispark. Bollen studsade runt och YBK fick börja om. Till sist landade den hos Rasmus Liedman – vår vänsterfotade gud med en passningsfot lika len som en nyvaxad Mums Zelmerlöf. Rasmus avancerade. Tiden stod stilla. Rasmus avlossade. Ett avslut lika taffligt som ett försök till femitreragg. Men lyckans gudar log mot YBK – ta mej fan på tiden – bollen styrdes på en kastande försvarare in i kassen. Mål. Matchen slut. Seger. Rättvist. Ack så hårt det satt åt.

Segersång. Westesson skickade priset som matchens lirare (jordgubbar från Provence för 1900kr kilot och en limited edition Vanilla Coke) till Adam Thoren som återuppstått från de döda och bidrar med löpmeter, assist och mål. Sex poäng på två matcher och en inledning av serien som vi aldrig varit med om tidigare. Vi vet inte vad vi ska tro men å andra sidan är vi inga direkt akademiska typer som spenderar timmar med att reflektera över resultat, prestation och livet. Vinner vi är vi glada. Förlorar vi är vi inte lika glada (och dricker mer öl).
Ny vecka. Derby mot Ränneslöv väntar. De är hypade, stora, starka och riktigt självsäkra. Vi är underdogs, lite fina i kanten och riktigt obehagliga att möta. Dessutom är vi löpstarka, ettriga och vägrar oavsett skit som kastas mot oss att lägga oss ner att dö.
Kämpa Ysby!

Publicerad: 2023-04-23 20:44