Seger inför fulla läktare

Ysby – Skottorp 2-0 (1-0) Folket vallfärdade till Munkavallen för att beskåda matchen mellan Ysby och Skottorp. God mat, tävlingar, musik och annat kul lockade förmodligen något mer än själva matchen men vad gör det när man som spelare i division sju får spela inför över 300 personer på läktaren. Nationalsången sjöngs vackert och Noak tog emot pris för sina fina insatser under de senaste åren. Inramningen var fantastisk, vädret strålande och absolut ingenting påminde om att det handlade om fotboll i division sju. Fram till matchen började. Då påminde det minst sagt om division sju. Som bäst. Det var snedsparkar, luftsparkar, karatesparkar och mer vilja än kvalitet. Skottorp hade överhuvudtaget inga som helst ambitioner att använda bollens själva essens – den är rund - nämligen att låta den rulla. Istället skeppade de det runda helvetet så långt som möjligt varje gång den kom i de grönas ägo. Då laget hade kulingmedvind under första halvleken landade dessutom varenda Skottorpsinspark nere hos desperata hemmaförsvarare som hade fullt upp att röja undan. YBK hade å andra sidan sjukt svårt att kontrollera bollen och var mer eller mindre helt passiva. Vissa sekvenser påminde om TV i slowmotion och frågan är om det var den stora publiken som gjorde hemmalaget darrigt? Förvisso radade Otto och company upp ett antal fina chanser men som helhet var det för lite och för lamt. Målet som YBK gjorde knoppades in av Emil Axelsson som med sin fina spänst nådde högst på en hörna. Detta tände till viss del YBK som började gå lite mer aggressivt framåt. Oscar Färe som via sitt nya jobb på Apelrydsskolan fått egen hejaklack (främst bestående av kvinnliga elever) rev och slet som en dåre och Otto Nilsson hade emellanåt lekstuga med Skottorps försvar. Inga fler mål dock. Istället var det Skottorp som höll på att kvittera när Moberg sånär nickade in kvitteringen. I paus var Snoddas allt annat än nöjd. Passiva, lama och allt annat än intensiva var omdömet han lämnade oss. Vi lovade att göra bättre ifrån oss och stegade ut till andra halvlek samtidigt som Mamma Mia spelades upp framför publiken. Ingenting blev bättre. Det var fortfarande lamt, passivt och ängsligt. Nu hade dock även Skottorp det svårare eftersom motvinden stoppade deras luftburna missiler och YBK hade i alla fall taktpinnen inom räckhåll. Kalle skapade några lägen och Otto var nära att bomba in tvåan men det ville sig inte. Förlösande 2-0 blev kontroversiellt. Undertecknad och Noak stoppade en anfallande Skottorpsspelare som stöp i backen utan att domaren blåste frispark. Kasper fick bollen och lade en fin macka till evigt löpande Kalle som iskallt lobbade bollen över utrusande Andersson i Skottorps mål. Skottorparna protesterade som dårar och menade att vi var osportsliga som inte sköt ut bollen. Inget kunde vara mer fel. Kasper slog passet två sekunder efter att motståndaren fallit och kunde inte se att någon var skadad och skadan var inte heller allvarlig då nämnde anfallare var uppe på benen innan bollen ens passerat mållinjen. Dessutom står det ju uttryckligen i reglerna att domaren skall avbryta spelet och inte spelarna själva. Skottorparna var dock som galna och utlovade hämnd. ”Nu jävlar ska vi smälla er” ropade en något övertänd bortaspelare och en annan hotade med stryk. De började tackla på allt som rörde sig. En fick gult för hämndaktion och till sist kunde domaren inte göra annat än att visa ut en Skottorpare som gjorde allt för att klippa motståndare snarare än att försöka göra mål. Sjukt roligt dock att denne spelare försökte byta ut sig själv i en hast för att slippa att utvisningen skulle reducera manskapet. Nu dog mer eller mindre matchen. YBK klarade inte av att dyrka upp bortaförsvaret fler gånger och Skottorp hade varken kraft eller vind nog att hota YBK. Matchens sekvens var dock när Skottorps vänsterback Jimmy Ivarsson skulle ta ett inkast. Comebackande Jimmy hade varit stabil på backen matchen igenom men var nu något sliten. Han böjde sig ner för att plocka upp bollen och drog baksidan så det small hela vägen ut på läktaren. Har aldrig sett en spelare sträcka sig vid ett inkast. Matchen tog slut och säsongens sista kullerbytta mot publiken var också en av de skönare. Fullt med folk som applåderade och överlyckliga hemmaspelare. Vi spelade inte bra. Vi visade inte vår bästa sida och på måndag lär jag få förklara för alla elever på skolan att vi visst kan bättre, men skit i det. Vi vann! Vi tog tre poäng och det var det enda viktiga. Vi sjöng i omklädningsrummet. Retades lite med Ivarsson som sträckt sig och passerade därmed 40 – poängssträcket! Nu väntar en sista bortamatch mot Skuggan BOIS och sen är det slut. Vemodigt men skönt! Tack till alla i publiken. Det blev inget rekord men i vilken annan klubb i sjunde divisionen kan man spela inför 330 åskådare? Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Derbyfest mot Skottorp

Lördag 24/9 klockan 14.00 spelas derbyt mellan Ysby och Skottorp. Matchen omgärdas av jippo och festligheter. Tävlingar och lekar för barnen, fina priser, god mat och vacker sång! Vi hoppas såklart att så många som möjligt kommer till Munkavallen för att skapa en publikfest i årets sista hemmamatch! Dessutom arrangeras barnloppis i anslutning till matchen! Varmt välkomna! Herrlaget 0kommentarer

Torsk mot Mjölkalaget

Torsk mot Mjölkalaget Vapnö - YBK 3-0 (1-0) Vi hade chansen att ta ikapp poäng på Vapnö. Förvisso inte livsavgörande men att sluta topp 5 vore ju trevligt. Tyvärr saknades Oscar. Noak var halvskadad. Filip mer än halvskadad. Undertecknad halvskadad och 38 år gammal. En dålig kombination. Vi chansade och spelade allihop. Vi kunde lika gärna låtit bli. Dessutom glömde vi en spelare i Laholm som vi då fick klara oss utan… 90 minuters helt meningslös tillställning och 0-3 i arslet. Matchen var ungefär lika upphetsande en dubbad pakistansk dokumentär om påfåglar. Vi började förvisso okej men snart stod det klart att vi minst sagt inte var riktigt på gång. Vapnö var absolut inte jättebra. De spelade långa bollar mot sina forwards och hoppades att dessa skulle hugga i boxen. Ysby spelade knappt alls. En fin kombination av Otto, Kalle och Noak var det bästa vi åstadkom på 45 minuter. Det sämsta var när vi helt passiva lät en anstormande motståndare helt ensam nicka in ledningsmålet på hörna. Tre man runt en motståndare som allena gick på bollen. Det var inte att vi inte försökte. Snarare var det kraften som inte fanns där. Noak haltade. Filip haltade. Axelsson försökte tackla igång laget, Olsen försökte fylla på och Otto dribblade men det hände liksom inget. Alla försök viftades undan av Vapnö som dock inte heller skapade mycket. Coach Karlsson täckte väck tre skott i samma sekvens, fick bollen på pungen och skällde ut Ivarsson med orden ”gör något då för fan, sparka ner någon jävel eller vad fan som helst”. Mycket kreativt och moget av tränaren… Kort därefter löd paussignalen. Vi ville sätta igång matchen snabbt men domaren lät oss vänta med beskedet att Vapnö väntade på en spelare som skulle komma först i paus. Helt sjukt! Jag kontrade med att vi hade en som var tvungen att åka hem snart men domaren uppfattade nog inte skämtet som just ett skämt… I paus var vi mest glada över att vi ännu hade chansen. Noak kunde inte fortsätta. Tre minuter senare stod det 2-0 till Vapnö. Strul i eget straffområde och en anfallare sköt mot Westesson som räddade men bollen hamnade bakom honom och slank på något mystiskt sätt in. Man ska såklart kämpa till bittra slutet och aldrig ge upp. Men i ärlighetens namn – där dog vi. Kraften, orken och motivationen fanns inte. När dessutom Filip kort därefter linkade av med sin skadade fot blev vi ännu mer less på skiten. Att även Otto fick bäras av bara två minuter senare förbättrade inte läget. Axelsson gjorde allt för att väcka oss men vi sov skönt vidare och hoppades mest att bollen inte skulle komma mot oss. Trean kom efter att kapten Olsen och inbytte Persson missförstod varandra och nu var matchen helt meningslös. Det återstod en halvtimme men ingen ville egentligen spela vidare. Vapnö rullade runt bollen och Ysby anföll sporadiskt. Kalle jobbade fram ett friläge som missades och Axelsson försökte lobba in bollen från 60 meter men det var för lite och för sent. När matchhelvetet tog slut var det total tomhet. Tre spelare skadade. Jag vågade inte ens byta ut mig själv trots att låret värkte som om någon tryckt en kniv i det. Skulle säkert bara få höra av någon jävel att jag inte ville spela när vi låg under. Vi lufsade ungefär 200 meter tillbaka till omklädningsrummet. Väl där insåg jag att snuset låg kvar i avbytarbåset. Fick gå tillbaka. Mötte glada Vapnöiter som kramades, skrattade och njöt av livet. Funderade på att rispa deras bilar. Matchen var en av de sämsta i år. Det var närmre 6-0 än 3-3. Hade som vanligt glömt handduk. Hittade en i omklädningsrummet. Den hade Messi som tema. Kändes ungefär lika passande som att i kyrkan torka sig med en handduk föreställande Usama bin Ladin. Imorgon är det reservlagsmatch mot Skottorp. Det är söndag. Det innebär att det snart är måndag igen. Då skall man jobba. Känns lockande just nu. Hoppas jag får feber. Nästa lördag är det jippomatch. VI hoppas det kommer mycket folk. Vi hoppas också att vi får ihop folk. Med alla skador ser det något tungt ut. Men kom igen nu – det är sista hemmamatchen för året. Kom och stötta oss! Vi behöver det… Herrlaget 0kommentarer

Livet är underbart

Matchen som hade allt! YBK – Skogaby 3-2 (1-1) När Ysby gick ut för att värma upp inför hemmamatchen mot Skogaby BK saknades halvskadade coach Karlsson, helskadade Bolmgren, tågkörande Ivarsson och försvunne Zogaj. Ändock var det med gott humör och bra känsla som vi drog igång. Snacket hade handlat om att gå ut och dominera matchen. Visa att tabellen inte ljuger och att bottengänget från Laholms utmark inte hade något att hämta i vackra Ysby. Vi visste att vi var bättre – nu skulle vi bara visa det också. Typiskt för YBK är dock att vi alltid ställer till det när på pappret ”sämre lag” skall betvingas. Och självklart skulle matchen inte gå som planerat. Istället blev det kaos. Totalt kaos. Förmodligen det galnaste jag någonsin upplevt på en idrottsplats. Att guida en läsare genom matchen på ett rättvisande sätt är förmodligen helt omöjligt men jag gör ett försök. Hemmalaget började nervöst. Försökte trycka ner Skogaby och lyckades skapa några fina lägen. Det var inget skönspel men vi var ändå klart bättre än de rödklädda. Kasper blödde från ögonbrynet och fick smuggla ut en pappersduk i brallan för att lura domaren att blodet var borta. Vi tryckte på trots att vi på intet sätt spelade bra. Ledningsmålet kom efter ungefär 25 minuter. Anton Olsen slog ett strålande inlägg som Otto placerade in på volley. Vi andades ut på bänken och flera av oss tänkte lite i smyg att nu skulle det säkert lossna. Det gjorde det definitivt inte. Istället började vi spela allt sämre. Likt psykpatienter under tung medicinering irrade vi runt på planen. Bollen behandlades som om den bar rabiessmitta och flera spelare såg nästan paralyserade ut. Än värre blev det när YBK plötsligt gav bort en boll. Den anstormande SBK:anfallaren kom först på den och dunkade in kvitteringen. På intet sätt orättvist. Nu var Ysby plötsligt sämre än sämst. Det var som att se Oscar Pistorius köra benspark utan proteser. När paussignalen löd försökte vi snacka ihop oss. Allt kunde bara bli bättre och det stod trots allt ett lika. Vi försökte att inte skälla utan istället komma med konstruktiv kritik. Alla i omklädningsrummet förstod såklart att vi inte kunde spela lika dåligt i ytterligare 45 minuter. När andra halvlek började köpte jag mig en hamburgare och försökte se positivt på händelserna. Vi anföll sporadiskt men spelade om möjligt ännu sämre. SBK slet som djur och vi fick inte till något alls. Nijazi dominerade på mitten och Arnon på topp oroade konstant. Ledningsmålet för gästerna kom efter frispark då YBK uppträtt lika oorganiserat som bländade kaniner på E6:an. Allt var mörker. Allt var misär. Jag hann tänka att nu torskar vi mot SBK. Kommer säkert förlora mot Vapnö och självklart i publikmatchen mot Skottorp. Hela jävla säsongen i spillror. Jag var på väg att avgå i förtid. Bara skita i allt. Men då hände något. Ysbyspelarna blev helt plötsligt helt galna. Det återstod 20 minuter av matchen och YBK fick panik. Positiv panik. Axelsson jagade över hela banan. Otto dribblade, Kalle sprang. Svensson blev skadad men haltade in igen. Vi slängde allt mot mål. På 20 minuter skapade vi minst 15 bra målchanser. Kalle fri, Otto fri, Anton prickade stolpen, Färe brände öppet mål och det var helt och hållet spel inne i SBK:s straffområde. Bortamålvakten var helt sjuk. Han räddade Ottos skott uppe i krysset. Limmade Axelssons nick från två meter och störtdök när Färe laddade inne i boxen. Det var som om han spelade i trans. Har aldrig sett något bättre! YBK spelade helt huvudlöst. Inga i backlinjen. Varenda boll rakt fram mot SBK:s straffområde och konstant totalt kaos. Målchans på målchans och publiken levde sig in i matchen. Själv vrålade jag som en dåre. Var helt i extas. I 89:e minuten fick YBK straff. Otto stänkte dit den och vi rusade fram för att hämta bollen. Coach Snoddas ville säkra lite hemåt, i alla fall ha två backar. Jag vrålade att spelarna skulle satsa allt på ett kort. Skit i en poäng, bara köra på. Vi fortsatte rusa framåt. I minut 91 gjorde vi 3-2 efter att Svensson rakat in en retur från den fenomenale målvakten. Domaren dömde såklart bort målet för offside. Vi grät på bänken. Det var 30 sekunder kvar. En boll slogs in mot målet. Säkert vår femhundrade hörna. Kalle nickade bollen i ribban. Svensson haltade fram mot returen och tryckte in 3-2 med skallen. Ingen domare i världen kunde döma bort det målet. Matchen var slut. Sista sparken! Förtvivlade bortaspelare. Hemmaspelare som jublade som om det inte fanns någon morgondag. Skönaste segern någonsin. Helt värdelösa i 70 minuter. Helt galna i 20! I omklädningsrummet sjöng, vrålade och dansade vi. Skitsamma att det bara var tre poäng och en match av många andra. Matchen var episk. Ett heroiskt bortalag. Ett hemmalag som sista 20 minuterna spelade som om livet stod på spel. En avslutning av magisk karaktär. Jag älskar fotboll! Herrlaget 0kommentarer

Allt är meningslöst

Ysby - Örnia 1-2 (1-1) Noak, Kalle och Harry saknades. Babic debuterade. Dorlind lirade på topp. Sista chansen att gripa halmstrået att haka på i toppen. Hemmamatch mot Örnia. Toktaggade. Svensson fick ledigt efter att undertecknad hotat hans chef. Färe tog ledigt och kom också i tid. Allt perfekt således. Jämn inledning på matchen. Ställningskrig. Plötsligt som en blixt gör Örnia 1-0. Fattade inte vad som hände. Plötsligt var anfallaren bara fri. Offside hävdade vår avbytarbänk. Jävla helvetes skit oavsett vad. Vi slet som djur men utan flyt och utan rytm. Var också alldeles för passiva. Stod och tittade på. Men vi fick bättre geist ju längre halvleken varade. Till sist kom målet. Färe slog en ny monsterassist som Axelsson iskallt nickade in. Kvitterat precis före paus. Gott paussnack. Nu jävlar skulle vi sätta tvåan och hänga på topplagen. Vi gick framåt. Radade upp lägen. Otto kom fri men bortamålvakten drömräddade med vänsterfoten. Färe i kalasläge men brände och bollen landade på E6:an istället för i nätet. Örnia gick på knäna. Jag mådde dåligt. Ännu sämre när vi plötsligt började slarva på egen planhalva. Tog en onödig frispark. Snabbt slagen. Långskott. Bortamål. Skit. Mög. Ville slå någon på käften. Sen gick vi galet mycket framåt. En pinne skulle vi i alla fall ha. Fredrik Persson fick drömläge på volley. Nytt skott som landade på E6:an. Nytt läge för Otto. Ny drömräddning. Inget ville in. Babic som nyss bytts in fick nytt kalasläge men nådde inte bollen. Vi fick vår femhundrade hörna. Undertecknad nickade. Kryssribbans insida. Returen inte i mål. Ville dö. Sista desperat anfall. Fick bollen av Kasper. Laddade för skott. Utanför. Såklart. Lyckliga slut finns fan inte. När bollen passerade stolpen började jag nästan gråta. Domaren blåste av. Kändes som om livet tog slut där. Det var dödstyst i omklädningsrummet. Imorgon skall vi spela reservlagsmatch borta mot Kornhult. Vi har typ inga reservlagsspelare. Ingen fattar varför vi har reservlag. Någon som vill vara med? Vi är lika sugna på att åka till Kornhult som vi är på att åka till Syrien och slåss mot IS. Tittar på Fångarna på fortet. Humöret någonstans mellan suicidal och mental kollaps. Jag hatar fotboll. Herrlaget 0kommentarer

Ysby tvålade till serietvåan!

Astrio skickades hem tomhänta! YBK - Astrio 4-1 På samlingen inför hemmamötet med tabelltvåan Astrio var det något oroligt i YBK. Dorlind hade försovit sig, Oscar jobbade över och Emil Olsen var tveksam till spel. Dessutom började Antons ögon att klia och Otto var nervös som en förstföderska i nionde månaden. Jimmy hade skippat tågkörandet och tog plats på ytterbacken vilket betydde att skadade Olsen gavs chansen på högeryttern. Astrio ankom till arenan sjukt tidigt och var till och med ute och kände på planen innan de samlades i omklädningsrummet. Mycket proffsigt. Själva satt vi lite halvlojt och väntade på de som saknades samtidigt som vi sörplade kaffe ur plastmuggar. Till sist kom såväl Dorlind som Oscar men den sistnämnde så pass sent att han fick inleda på bänken. Det var inget snack. Vi var sjukt taggade. Det fanns inte en chans att vi skulle förlora trots att vi var på förhand underdogs. Förvisso gick Astrio framåt i början med kortpassningsspel och ambitiösa löpningar men de kom inte hela vägen fram till Westesson i kassen. Och som så ofta slog YBK till i djupled. Oscar Färe smekte med precision, känsla och kyla fram en riktig monstermacka till evigt löpande Kalle som stiligt rundade målvakten och satte ledningsmålet. Resten av halvleken fortsatte som den börjat. Astrio stångade sig blodiga mot hemmalagets stabila försvar och fick istället se sig straffade när Ysby sköljde över dem i rappa kontringar. Olsens fot höll, Färe stångades, Otto var lite grinig och Kalle fortsatte springa som om det inte fanns någon morgondag. Med minuten kvar fick YBK hörna och en bra slagen sådan resulterade i att Emil Olsen krigade sig förbi försvaret och målvakten för att ur knappt någon vinkel alls rulla in tvåan. Trots att vi var toknöjda i paus ville coach Snoddas se mer. Han tyckte att vi var för sega uppåt och lite för slarviga med bollen. Otto muttrade något om att han aldrig fick bolldjävulen och främst ville vi bara ut och spela igen. Direkt efter avspark satte Astrio reduceringen. Coach Karlsson klantade sig och en fristående anfallare stänkte in bollen bakom en övergiven hemmamålvakt. Nu steg nervositeten bland den stora publiken men vi på planen reagerade med ilska istället för rädsla. Vi gick framåt. Ettriga, jobbiga och fulla av energi. Målchanserna radades upp och till sist fick Otto äntligen bollen i ett bra läge. Han lurade försvararen ut över kortlinjen och smällde in trean. Nu dog Astrio. De orkade inte med fler motattacker. Istället dominerade Ysby och Otto gjorde även fyran. Axelsson skadade sig och Svensson byttes ut för att inte dra på sig sitt tredje gula kort för säsongen. In kom Anton som direkt hade problem. Han var nämligen blind. Under matchen hade ögonen svullnat till. Blivit röda och han såg minst sagt sjuk ut men eftersom vi inte hade fler avbytare var det bara att plocka fram käppen och försöka. Det spelade dock ingen roll. Noak hade också en jobbig kvart. Han försökte desperat ta ett gult kort då han ändå inte kan vara med nästa match och då såklart ville vara avstängd. Det misslyckades kapitalt. Han drog i allt och alla men allt sket sig. Än mer sket det sig när han helt plötsligt var fri med målvakten. Svensson vrålade från sidan att han skulle ta av sig tröjan och fira för att få det gula… Noak sprang rätt fram. För mycket på en gång. Friläge. Behöva ta ett gult kort. Han fortsatte springa. Rakt på målvakten som räddade. Returen till Kalle. Kalle spelade tillbaka till Noak som hade öppet mål. Helt öppet mål. Nu sket sig allt ännu mer. Bollen i ribban. Noak i personlig kris. Astrio kom aldrig nära och när domaren blåste av hade vi segrat med fyra mål mot ett. Kalle hade sprungit ett halvt maraton, Ivarsson nickat 500 gånger, Anton tappat synen helt och Emil Olsen gjort sitt andra mål för säsongen. Nu måste vi peta honom. Vi har total hybris. Tolv poäng på fyra matcher. Livet leker. Vi kräver helsidor i LT, intervjuer i radio och såklart körersättning till alla träningar och matcher resten av säsongen. Bara att punga upp Tagesson! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Inter – Ysby 2-3 (1-1)

Riktigt tråkigt men tre poäng bärgade! Det här var en riktig skittillställning. Från start till mål. Först och främst är Sannarp i Halmstad den absolut tråkigaste arenan i hela Halland att spela fotboll på. När vi dessutom förvisas till plan 13 blir det ännu värre. Plan 13 ligger nämligen bakom macken, bredvid en lastbilscentral och en halv kilometer från omklädningsrummen. Själva planen var även den en historia i sig. Hade inte blivit klippt sen midsommar och innehöll minst fyra sandbunkrar. När väl matchen började var spelet någon form av antites till fotboll. Inter spelade utan struktur. Vi spelade inte alls. Tränarparet sjabblade till det och vips stod det ett noll till hemmalaget. Kort därefter sparkades Emil Olsen brutalt ner i motståndarnas straffområde. Förmodligen med bruten fot och såklart oförmögen att spela vidare. Straff tänker du. Nejdå tänkte domaren. I tidernas mest bisarra domslut dömde han frispark till Inter. Helt sjukt. Vår spelare får bäras ut. Sparken så hård att det borde utdömas tre straffar och rött kort. Och vi får frispark mot oss. Olsen i svåra plågor bars ut och spelet fortsatte. Med kvarten kvar satte Otto kvitteringen. Inte helt orättvist men inte heller helt rättvist. Snyggt mål på volley efter hörna. I paus pratade vi om att höja oss och att inte gå i närkamp med Interspelarna då det var helt uppenbart att domaren såväl som domarkontrollanten hade som huvudsyfte att inte reta upp hemmaspelarna och mer än gärna blåste till hemmalagets favör i de mest konstiga situationer. Efter tre minuter fick Harry Bolmgren en smäll i en närkamp. Knäet hamnade på fel sida benet. Kalle som stod närmast blev magsjuk och full kalabalik utbröt. När jag ringde 112 frågade damen om man kunde se skelettet. Inte en chans att jag gick bort och tittade. Stort tack till den Interledare som lyckligtvis arbetade som läkare och som tog hand om svårt skadade Harry. Vi samlade ihop oss och lovade att spela vidare. Olsen skämdes lite ute på kanten. Hans svullna fot var som ett skrapsår i jämförelse med Harrys demolerade knä. Direkt gick vi till anfall. Otto tryckte in tvåan med ett distansskott och vi ville ha mer. Kalle som tidigare bränt ett fint friläge tryckte in trean och Anton Olsen kom toknära att göra fyran. Nu var det bara ett lag på banan. Därför var det en smärre chock när Inter kontrade in sitt andra mål med någon minut kvar att spela. Något mer hann inte hända även om domaren såklart lyckades ge Inter en sista frispark någon meter utanför straffområdet. Spelet som sådant var på ren och skön skånska mög. Det var mer eller mindre kaos på planen. Vår passningsprocent var lägre än reporäntan (googla det…) och vi undvek alla närkamper och allt annat som påminde om fotboll. Lägger man till planen bakom en jävla lastbilscentral, alla skador och att allt utspelade sig på en söndag eftermiddag kan jag slå fast att det här faktiskt var en av de minst upphetsande matcherna jag spelat i hela mitt liv. Ska vi leta positiva saker kan jag bara komma på tre stycken. Först och främst att vi vann. Vidare att inte fler än Harry och Emil blev skadade. Till sist att tre halvliters cola bara kostade 53 kronor på tidigare nämnda mack. Hemresans stora höjdpunkt var annars att samtliga spelare vägrade stötta stackars Emil Olsen som fick hoppa ut från idrottsplatsen på ett ben. Till och med Inters spelare frågade om de kunde hjälpa till men fick till svar att bara strunta i honom. Match på lördag mot Astrio. Utan Harry Bläckfisk Bolmgren och utan kapten Olsen. Dessutom säkert Svensson och Noak avstängda. Det löser sig säkert på något sätt. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Färes hattrick sänkte GAIS.

Ysby – GAIS 4-2 Hemmamatchen mot GAIS var synnerligen viktig för båda lagen. Ysby ett poäng före bortalaget och dessutom en match mindre spelad. Vinst och ett visst avstånd nedåt vore ett faktum. Torsk och alla planer på en plats i tabellens övre del förmodligen grusade. Matchen var en kamp i högt tempo, böljande spel och massor av dramatik. Underhållning på hög nivå som nedan skildras genom en titt på Ysbys spelare och deras match. I målet finns Albin Westesson som är lagets Dr Jekyll och Mr Hyde. Utanför planen glad, trevlig och positiv. På planen arg. Alltid arg. Räddar han en boll är han arg för att laget släppte fram en målchans. Gör han ett misstag slänger han hatiska ord mot sig själv. En missad utspark och han sågar sig längs med fotknölarna. Främst är han stabil. Räddar fenomenalt nog Kaspers galna hemåtskott och går ut och boxar bort en boll i ett läge där de flesta lagt sig under snuttefilten och blundat. På ytterbacken finns Kasper Rosévinet Persson. Äger ingen långarmad tröja. Är murare. Fryser aldrig. Lagets hjärta. Ordet frejdig användes senast 1962 men är nu återinfört för att kunna beskriva Persson. Denne håller rent på sin kant, skickar en stenhård volley mot Westesson i kassen och får alltid order av tränaren att inte vara dålig. Det är han aldrig. Inte heller idag. På andra ytterbacken hittas Jimmy Ivarsson. Tåget. Alltid glad. Hans macka till 3-0 målet kommer vi få höra om i flera veckor. Den satt mitt i Kalles löpsteg och förde tankarna till en åldrad, mindre hårig David Beckham som smeker fram passningar med sin högerfot. På mittbacken bredvid undertecknad hittar vi coach Axelsson. Smörjer liniment över hela kroppen. Lindar handleden, snor någons uppvärmningströja, använder ett suspekt vicksblåmedel på tröjan och förvandlas ute på planen till en bålgeting på uppåttjack. Tacklar på allt. Hoppar två meter i stående höjdhopp i varje nickduell och lyckas på något sätt alltid reta upp någon på planen. Dominerar i dagens backlinje och betyder mycket för laget. Högeryttern Emil Olsen har fått sitt livs chans. Han har spelat back i hela sitt liv. Tre gånger har han i år varit över mittlinjen. Han är världens mest defensiva spelare. Idag spelar han högerytter. Vi behöver hans snabbhet. Olsen är i extas. Springer på allt. Rusar fram längs kanten som om det inte finns någon morgondag. Assisterar till Färes vackra 2-0 mål och är helt sjukt övertaggad. Påminner om en spelmissbrukare som släppts lös på casinot i Monte Carlo med hundra tusen på fickan. Helt galen. Tar såklart slut i paus. Lovar efter matchen att aldrig gnälla på mittfältarna som inte jobbar tillräckligt. Får bäras ut i bilen. Sjukanmäld imorgon. En hjälte. I mitten finns Filip Svensson. Helt obeskrivbar. Slår norra Europas längsta långbollar. Nickar på allt som rör sig. Påminner emellanåt om en zombie för att kort därefter förvandlas till en härförare på mitten. Har kommit in i ett djävulskt målstimm. Sätter första kassen för Ysby genom att kallt dra med sig bollen och trycka in den stenhårt i kassen. I förra matchen satte han ett långskott som han själv utsåg till årets mål. Vi måste ta ner honom på jorden snart. Ingen kommer orka träffa honom annars. Dessutom jobbar jag på samma arbetsplats som honom. Det blir outhärdligt. Bredvid finns också Noak Bolmgren. Han bestämmer sig när matchen börjar för att vara sjukt jobbig. Är som en spyfluga som hela tiden kommer tillbaka när man viftar bort honom. I 90 minuter jagar han allt och alla. Springer nog fyra mil under en match. Hade jag mött honom hade jag sparkat ner honom efter fem minuter. Irriterar motståndarna, fördelar bollar och är överallt hela tiden. Vänsteryttern heter Harry Bolmgren. Kallas Bläckfisk. Letade under matchens fem första minuter efter sin favorit på läktaren. När denne inte var där kunde han slappna av. Nervositeten släppte. Dribblar, lurar, klurar och tassar runt på kanten. Kan dra motståndarnas mittback i tröjan på åtta meters avstånd. Kommer bli en stjärna. Slår genomskärare som sårar GAIS försvar gång efter annan. På topp huserar Oscar Färe. Han jobbar också med mig. Jag ger honom ledigt på eftermiddagen. Han måste hem och vila inför matchen tycker jag. Ser skeptiskt på mig. Jag ger honom order att gå hem. När matchen börjar är Färe på lysande humör. Vårt 2-0 mål är bland det vackraste jag sett. Olsen slår in en hög lyra. Fyra försvarare och en målvakt runt bollen. Färe åtta meter därifrån. Han rusar mot dem. De splittras som om en granat landat i mitten. Faller som furor. Färe trycker undan dem. Vräker sig fram och nickar in bollen i mål. Färe gör också tredje målet. Tacklas, stångas och jobbar. Snor en boll och hänger fyran. Ser knappt trött ut efter matchen. Allra längst fram finns Kalle. Han kommer sent till matchen. Någon har glömt sitt barn på fritids och Kalle kan såklart inte lämna ungen. Har egen hejaklack. Stort. Påminner om en gasell. Springer på allt. Precis allt. Springer till och med när bollen är bakom häcken. Jagar försvararna som är livrädda. Ser hela tiden lika trött ut som en döende bäver men hittar mirakulöst nya krafter. Är osjälvisk och ger Färe tom kasse. Tvingas byta. Yr påstår han. Ligger ner och vilar på bänken. Tvingas in igen. Fortsätter springa. Ingen fattar hur han gör. Fantastisk! På läktaren sitter Otto. Han kollar mobilen 500 gånger under första halvlek. 300 i andra. Otto är avstängd efter sitt sjätte gula kort. Hyfsat onödiga sådana. Otto gör i stort sett hälften av alla våra mål. Han är underbar. Kan inte Stockholms riktnummer men vinner tävlingar i allmänbildning. Lyckas i reservlaget missa öppet mål från en meters håll och samtidigt punktera bollen. I a-laget gör han mål på allt. Kan till och med nicka. Nästa match är han med igen. Stabil seger med 4-2. Det tar sig sa pyromanen Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Laget från havet utan chans! Haverdal – Ysby 0-8 (0-3)

YBK kom med fullt manskap till Haverdal och fulla av revansch efter torsken mot Lilla Tjärby. Som extra grädde på revanschlustan är Haverdal Ysbys mardrömsmotståndare. Trots att vi ofta placerat oss före dem i tabellen har förlusterna varit fler än vinsterna. Och nu senast förlorade vi på hemmaplan efter tidernas mest menlösa insats från YBK. Vi spelade då så dåligt att vi borde satts i fängelse för förargelseväckande beteende. Självklart körde vi fel på resan norrut och fick irra runt innan vi kom fram till mardrömsarenan. Dessutom vräkte regnet ner och väl framme vid omklädningsrummet hade vaktmästaren såklart glömt låsa upp. Vi frös, vi blev blöta och vi hade absolut inga planer på att gå ut till planen för att värma upp. Istället fick vi lyssna på Ottos mytomani om en dokumentär han sett på tv. Handlade tydligen om en femåring som bytt kön. Till sist körde Snoddas ut oss och vi bestämde oss för att nu jävlar skulle det bli åka av. Matchen inleddes med avvaktande spel. Haverdal försökte rulla bollen hela vägen från backlinjen och mot comebackande Ljungberg i Ysbys kasse. YBK spelade mer direkt och skapade några halvchanser men det mållösa resultatet stod sig första 20 minuterna. Haverdals ambitiösa rullande skulle dock fälla dem. Det var som att se Stevie Wonder guida turister genom katakomberna under London. Var och varannan gång blev det fel och YBK kunde kontra. En Haverdalare kallade mig för farbror och en annan försökte kasta in bollen i häckrabatten då han insåg att inkastet inte var hans men som helhet hade hemmalaget inte mycket att säga till om. När väl ettan kom genom Otto Nilssons högerslägga började hemmalaget rasa ihop. Kalle hängde tvåan efter ett fint inspel från höger och Filip Svensson skickade iväg ett långskott som seglade in vilket innebar 3-0 innan paus. I halvlek ägnade vi oss enbart åt att skjula under tak. Försökte mana på domaren att blåsa igång möget igen vilket han också gjorde. Nämnde domare dömde bra men missade minst tre klara straffar som YBK skulle ha haft. Vid ett bisarrt tillfälle dömde han gult kort för försvararens tröjdragning men lät bli att döma straff eftersom Otto inte trillade… YBK anföll konstant och tryckte på för mer mål. Efter en kvart kom det då Kalle kallt rundade utrusande målvakten. Sen rullade det på. Otto hängde ytterligare ett, Kalle också och sen Otto på straff när bortalaget till sist lyckades övertyga domaren att en straff kanske vore på sin plats då Ivarsson blivit slaktad i straffområdet. Emil Axelsson knoppade in en kasse och firade som en knarkare som nyss hittat tre kilo amfetamin och otroligt nog fick till och med Kasper Persson göra mål – det livsviktiga 8-0! Regnet fortsatte vräka ner och domaren lade inte till en sekund på matchen. Vi skyndade oss ner i omklädningsrummen som inte städats sen 2012 och firade med segersång. Axelsson öppnade en öl. Otto snodde den andra och vi gladdes åt tre poäng, en skön start på helgen och äntligen revansch mot laget från havet. Nu väntar GAIS i en tuff hemmamatch. Otto är avstängd. Filip Svensson blev skadad och Kasper Persson måste petas för att hållas nere på jorden efter sitt mål. Vi får lösa det på något sätt! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Klantigt Ysby föll på egna misstag

Ysby – Lilla Tjärby 1-3 (0-2) När serieledaren Lilla Tjärby kom på besök till Munkavallen var ett annalkande oväder i faggorna. Molnen tornade upp sig och himlen öppnade sig precis lagom till uppvärmningen. YBK mönstrade starkt lag med ordinarie backlinje, stabilt mittfält och löpvillige Karlsson på topp. Det var optimistiska tongångar. I vårmötet mot Lilla Tjärby var vi med i matchen hela vägen i mål och ledde i 60 minuter. Vi kände att vi skulle ha goda chanser även idag och började matchen i furiöst tempo. Nästan omedelbart fick vi frispark i gyllene läge men för en gångs skull brände Otto. Ytterligare halvchanser dök upp och vi flyttade fram allt mer. Därför kom det som en chock när YBK plötsligt strulade till det. Coach Karlsson styrde en nick fel. Axelsson fick paniktackla och Olsen fick panikrensa. Dock inte bättre än att ytterligare ett inlägg seglade in i boxen. Kappe hade inte ögon i nacken och vips var det bortaledning. Kändes inte helt rättvist. Vi försökte igen och gick till anfall längs kanterna. Kalle kom nära, en hörna höll på att studsa in och Otto sköt från distans men så återupprepade sig samma skit igen. Den här gången bröt YBK ett anfall bara för att omedelbart slarva bort bollen igen. Bortalaget tackade och tog emot och tvåan var ett faktum. Det regnade småspik och vi i YBK kunde knappt tro att det var sant. Kändes fan overkligt. Hur kan man göra två mål utan målchanser? Dessutom var vi förtvivlade över att deras vänsterback inte blivit utvisad. Med gult kort fick han tre frisparkar mot sig men klarade sig från andra gula kortet. Otto däremot fick gult kort för sin första tackling på hela matchen… I pausen noterade slog vi fast att matchen inte var över. Vi var inte sämre än LTIK och skrattade gott när vi märkte att vaktmästeriet glömt låsa upp deras omklädningsrum. De fick stå där i vätan och vänta. Kunde de gott ha! Vi inledde andra halvlek med fint och offensivt spel men bolluslingen ville inte in. Kappes skott gick i ribban, Otto missade ett friläge och Svenssons skott blockerades inne i målområdet. Desperationen spred sig och bortalaget fick allt bättre kontringsmöjligheter. De utnyttjade ett av dem och ett fint och blixtsnabbt anfall avslutades med ett klassavslut. Westeson i kassen flippade ut och bad hela världen fara och flyga. Nu backade LTIK hem men YBK hade inte gett upp. Plötsligt small det. Ivarsson jobbade, Kalle jobbade och plötsligt var bollen i Filip Svenssons ägo. Filip drog till och bollen satte sig grant i målets högra hörn. Nu hade vi vittring och öste på allt vi hade. Hörna efter hörna skapades men LTIK rensade förtjänstfullt. Axelsson höll på att hänga tvåan och Otto försökte dribbla målvakten i ett friläge men bortalaget stod emot. Domaren blåste av matchen och bortasegern var ett faktum. Jag var helt genomblöt. Det regnade från alla håll och kanter. Försökte intala mig att det faktum att jag kände mig helt tung i kroppen berodde på regnvåta kläder. Säkert bara delvis sant. Lilla Tjärbys lagledare var i förra matchen väldigt noga med att påpeka hur rättvist de vunnit. Högljutt och mycket väl artikulerat. Samma ord rättvist ropades ut även denna gång. Det här med rättvisa och fotboll har jag aldrig pallat bry mig om. När vi vunnit har jag blivit glad. När vi förlorat har jag tvingats äta antidepressiva i en vecka. Rättvist eller ej är helt meningslöst att diskutera. LTIK har kanske annan syn på det. Rättvisa är kanske viktigare för dem. Mina döttrar är likadana. Om den ene får en bulle som är två gram större än syrrans så vrålar de också om rättvisa. Var det rättvist då? Skitsamma. Vi förlorade. Gunther Hansen tacklade på allt. Nilssonv var stabil på backen och ytterspelet i LTIK var imponerande. Vi hade lägen. Vi brände dem. Bollen skall in i nät. Jävligt enkelt egentligen. Vi tar nya tag! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter