Året var 2002 - Den perfekta säsongen slutade i tårar

Här kommer personer som varit spelare och ledare i V/R eller i Vedby IF alt. BK Rönne att få välja en säsong att skriva om på det sättet de själva väljer. Tanken är att vi på denna sida skall få känna av historien vingslag. Näste man ut är Niklas Hermansson som minns tillbaka på 2002 - läs och njut. Tomhet, besvikelse, ilska, sorg, förtvivlan - känslorna sköljde över kroppen samtidigt som tårarna sakta började rinna ner för kinderna. Vad hade hänt? Hur kunde det sluta så här? Det kändes overkligt och det är fortfarande en av mina allra största besvikelser och tyngsta förlusten än idag. Men vi tar det hela från början. Pojkspolingar hade blivit ett år äldre och ett år starkare såväl rent fysiskt som psykiskt och erfarenhetsmässigt. Med Kal som ny tränare inför säsongen 2001 så hade man påbörjat ett lagbygge där unga, egna talanger utgjorde stommen och första säsongen hade varit en nyttig och lärorik period för att lära sig seniorfotboll. Nu inför 2002 hade laget förstärkts ytterligare samtidigt som fjunen på hakan började bli åtminstone antydan till skägg hos många av oss yngre. Vi var hungriga, ambitiösa och vi ville vinna varje match. Det var egentligen den perfekta mixen av rutin, erfarenhet och ungdomlig entusiasm och ambitionsnivå. Kal var den självklare kaisern i trebacklinjen, på mittfältet hade Henrik Lexander inkommit och gav tillsammans med Martin Olofsson laget den erfarenhet och det lugn som många gånger behövdes. Framme i anfallet hade David Möller värvats, en fruktad målskytt från Stidsvigs skogar som tidigare även spelat på högre nivå med KBIF. Samtidigt i bakgrunden fanns Mr Vedby/Rönne i Lars Lundström som spred såväl glädje och delade med sig av sina erfarenheter som agerade hjälpgumma och höll fortsatt förvånansvärt hög nivå trots att han då närmade sig 50-strecket. Jag minns att vi inledde med att spela premiären ute i Mörarp och där vi hade oväntat tufft. En match som stod och vägde fram och tillbaka och där vi verkligen kände pressen att få med oss ett bra resultat. När domaren blåste av matchen efter 94 minuter stod vi där som segrare med uddamålet 3-2 och premiärnerverna kunde borstas bort ifrån våra axlar. Våren flöt på och vi hängde bra med i toppstriden, inför omgång sex minns jag att vi skulle spela seriefinal på bortaplan mot Väsby. Våran lagkapten och kanske viktigaste spelare Martin Olofsson saknades och likaså lillbrorsan Ola som varit given i trebackslinjen. Inte de bästa förutsättningarna inför en tuff seriefinal på bortaplan. Men det här skulle visa sig bli en match som jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Jag har aldrig sedan dess varit med om en mer fokuserad eller taggad uppladdning. Det fullständigt brann i ögonen på de blåröda hjältarna från Vedby. Jag själv fick äran att få bäran kaptensbindeln och minns hur oerhört stolt jag var över detta. Att som tredje generationen Hermansson, som 18-åring få leda ut sin älskade moderförening i en seriefinal var ett oerhört stort för mig och det fanns inget annat än att bära fram laget till en seger i mitt huvud. Väsby hann aldrig märka vad som träffade dem innan vi hade avgjort den här matchen. Vi körde över stackars Väsby fullständigt i en match där allting fungerade hundraprocentigt och där insatsen såväl som inställningen var prickfri hos samtliga Vedby/Rönne-spelare. Vi vann matchen med 7-1. Sju-fucking-ett i en seriefinal. Eurofin och den gemensamma glädjen i omklädningsrummet efteråt lever ännu idag kvar i minnet. Utan tvekan topp tre på listan över de mest fantastiska matcherna jag spelat. En magisk vår flöt vidare och vi njöt flera omgångar av att kunna titulera oss som serieledare. Men en något tyngre inledningen på hösten med flera oavgjorda matcher och en tung förlust i returmötet hemma mot Väsby gjorde att kampen om seriesegern fick ges upp och istället var det en kamp om att nå en kvalplats. I den 19:e omgången skulle vi ta emot Stidsvig hemma på IP och jag minns att vi då fortfarande hade chans på direktuppflyttning men där just Stidsvig var en av våra största konkurrenter. Inför matchen hade Kal taktiken klar och tydlig där Henke Lex skulle punktmarkera Stidsvig stora stjärna och målgörare Micke Nilsson. Matchen förlorades med 2-4 och Micke Nilsson gjorde tre av målen. Lex hade ingen rolig kväll efter det här och han fick höra denna historien ganska så länge därefter. Men vi knöt nävarna i fickorna och såg att avsluta serie på bästa sätt med tre raka segrar och målskillnaden 22-4, med andra ord hade vi gott självförtroende med oss in till kvalmötet med Nydala ifrån Malmö. Mellan oss och ett avancemang till sexan stod nu alltså endast 180 minuters fotbollskrig mot Nydala IF från Malmö. Ett lag från division 6 som efter en katastrofal vårsäsong värvat in en del spelare under sommaren och höjts sig rejält under hösten, typiskt såklart att ställas mot ett lag med positiv formkurva. Hemmamötet på IP blev precis enligt planen och det mesta gick våran väg. Vi vann komfortabelt med 3-0 och hade haft bud på mer, det kändes där och då som om ingenting skulle kunna stoppa oss på vägen mot sexan även om 90 minuters returmatch återstod nere i Nydala. Trots att vi pratat om att inte underskatta eller gå in och tro att allt var klart så blev det en genomklappning deluxe i returmötet. Efter en halvtimme spelad så hade hemmalaget gått fram till 2-0 och för varje mål så ökade energin hos hemmaspelarna medans den sjönk hos oss. När Nydala gjorde 3-0 var det inte förvånande och nu var det helt oavgjort alltså. Matchen gick till förlängning och där minns jag att Håkan Svahn har ett jättebra läge men får se sitt skott gå centimetrar över ribban. Istället kan Nydala kontra in 4-0 och vi orkar inte resa oss. För första gången på hela säsongen så går vi mållösa från planen och stannar på totalt 99 gjorda mål. Det 100:e målet hade tagit oss till sexan. Tomheten som fanns efter matchen går inte att beskriva. Hela ens värld rasade mer eller mindre samman, åtminstone så kändes det så då. Att det även rent personligen blev den sista matchen i Vedby/Rönne fram tills idag känns fortfarande bittert. Jag har med andra ord en liten upprättelse att göra och se till att mitt sista minne som V/R-spelare blir något betydligt positivare. Niklas Hermansson Seniorer 0kommentarer

Vinnarligan 19 april

Under året kommer diverse tävlingar och annat att krydda träningarna och sammankomsterna. Det kan vara tävlingar såsom pricka ribban, vinna smålagsspelet, quiz m.m. Till slut har vi en vinnare i vinnarligan 2013 och denna person kommer kamma hem ett fint pris! Ställningen per den 19 april: Vedby/Rönne Vinnarligan Micke P 5 Simon 4 Fredd 4 Ian Yates 3 Polle 3 Jonesy 3 Olsson 3 Berg 2 Matt 1 Todd 1 Kronvall 1 Dahl 1 Johnny 1 Seniorer 0kommentarer

Under rubriken tabeller

Till vänster under rubriken tabeller hittar ni ALLA V/R:s lags tabeller //Kalle Seniorer 0kommentarer

Lyckat genrep för P10

P-10 spelade träningsmatch mot Ängelholm på konstgräset ute på Valhallpark. Matchen slutade med vinst för Vedby med 3-0. På lördag inleds serien med match hemma mot Eket. //Tränarna Seniorer 0kommentarer

Referat: Vikens IK - Vedby/Rönne IF 7-1 (2-0)

Premiären avklarad. Egentligen hade jag kunnat nöja mig med den meningen. Men vi får försöka ge en liten sammanfattning av händelserna. Vi börjar första halvlek ganska lovande och med en hel del kombinationer i spelet som tidigare under försäsongen lyst med sin frånvaro. Tyvärr får Viken ett 1-0 mål redan efter 15 min som de kanske inte riktigt var förtjänta utav. Efter detta jämnas matchen ut mer. Vi kryper tillbaka och blir mer passiva och 2-0 i paus är klart rättvist. I pausen gör vi några justeringar som gör att vi börjar andra piggt. Vi kliver fram bättre och Viken får problem att etablera eget spel. Lixom i första halvlek grusas dock förhoppningarna tidigt. Redan efter 5 min så dunkar Viken in trean, ett snyggt volleyskott på uppstuds hårt i bortre. En olycka kommer sällan ensam och när Viken sedan snubblar in fyran så känns matchen avgjord. Behållningen från vår sida är tröstmålet som Todd gör genom att kriga in en retur efter att Steve oväntat drar ett skott strax under ribban från lång distans. Resultate är rättvist och 7-1 speglar trots allt matchen ganska bra då Jonas gör en drös med frilägesräddningar idag. Det är bara för oss att lyfta på hatten åt Viken och sedan glömma denna matchen direkt. Nu så får Rössjöholm sota för detta på lördag. Det krävs 90 min stenhårt jobb och inställning för poäng i femman. Den läxan lärde vi oss nu! Seniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter