Tränaren: Så många skäl att jubla

Vi är i division 3. Det är helt otroligt. Och helt rätt. För det här är belöningen av energi, tid, vilja och gemenskap. Av ett lag som hela tiden blir bättre. Det här är också resultatet av alla regnblöta träningspass då temperaturen svävat kring nollan. Det är summan av alla soldränkta anfallsövningar i sommarbrisen. Det är kvittot på alla brinnande andetag i slutminuterna av jämna matcher. Det här är för alla skratt i omklädningsrummet. För ruset på dansgolvet under lagfesterna. För passningarna, tacklingarna, räddningarna, framspelningarna, målen och peppen. För att vi testat och vågat misslyckas. För att vi lyft och gjort varandra starkare. För att vi haft drivet, passionen och glöden. För att vi tillsammans är det underbara laget som kallas Vasastan BK. Framtiden är ljus och resan framåt och uppåt fortsätter. Vi är i division 3. Det är helt otroligt. Och helt rätt. /Marcus Damer 0kommentarer

Grattis till VBK:s damer som säsongen 2019 spelar i div 3!

Idag blev det klart att Vasastan BKs damer har säkrat en plats i division 3 till säsongen 2019 efter att Stockholms fotbollsförbund under torsdageftermiddagen kunnat lämna ett positivt besked. En mycket glad Alexandersson, tränare för damlaget, bekräftar uppgifterna. Nu börjar en spännande tid med planering, förberedelser och satsningar inför kommande säsong. Laget kommer först att påbörja en välförtjänt period av vila och uppehåll några veckor. Men därefter kommer VBK-damerna att åter vara med i kampen om att visa att vi är Kungsholmens bästa lag. Vi har spännande tider framför oss. Välkommen att följa med damerna på deras resa i division 3 år 2019! Framåt och uppåt, VBK! /VBK-styrelsen Damer 0kommentarer

En insats att måla tavlor med

Folk brukar fråga varför. Varför fotboll, varför ett damlag? Nästa gång de frågar ska jag måla upp bilden av Enebybergs IP en frostkall onsdagskväll i oktober. Jag ska förklara för dem hur strålkastarljuset fick värmen från VBK-spelarna att likna eld. Jag ska berätta om ett lag som fortsätter överträffa sig själva. Före matchen, när alla till slut hade hittat till omklädningsrummet och jag tog det sedvanliga ”jaha, och hur går det för er då?”-snacket med motståndarnas tränare berättade han lite sådär i förbifarten att ”jo, visst vi har blivit bättre sedan i våras – nu har vi ju fått de spelarna vi vill ha”. I nästa mening kom det fram att de har en trupp på cirka 50 spelare som växelvis spelar i tre serier samtidigt, och att tränaren har följt ”sin” åldersgrupp i fem år nu. Vi har varken åldersgrupper eller ”spelare vi vill ha” i VBK. Vi är ett lag, en grupp, en tränare, en gemensam vilja och en kollektiv styrka som alla bidrar till efter bästa förmåga. Den som tror att det där bara är fina ord får gärna uppfinna en tidsmaskin och ta sig till Enebybergs IP i onsdags vid 20-tiden, för där kunde man beskåda det med egna ögon. Det i den kylslagna kvällen klassiskt gulklädda VBK var först in i alla situationer så fort domaren hade blåst igång matchen. Dueller vanns, spel etablerades och chanser skapades. Det gjordes med energi, det gjordes med tydlighet och det gjordes med ärlighet, en klart underskattad kvalitet. I dagens fotboll vill jag påstå att det finns en övertro till spelsystem, spelarutbildningsplaner, och taktiska djupanalyser. Jag säger inte att de är värdelösa, men de är ganska futtiga gentemot bultande jävla järnvilja. Något som laget i gult visade i onsdags. Det var inte den tekniskt eller taktiskt mest fulländade matchen vi spelat i år, men det var den främsta sett till kollektiv uppoffring. Och det finns något som klickar igång när man ser sin lagkamrat slita så mycket att ånga börjar strömma från kroppen. En vilja att göra samma sak själv, en tilltro på att tillsammans klarar vi inte bara det här utan precis vad som helst som ligger framför oss. Den där ångande järnviljan gjorde att vi tryckte in matchens enda mål i andra halvlek. Den gjorde att vi säkrade andraplatsen i tabellen, och den gav mig också en utmärkt historia att berätta nästa gång någon frågar varför fotboll, varför ett damlag? //Marcus – stolt tränare för VBK dam Damer 0kommentarer

En premiär att minnas!

April, vårsol och fotboll. Premiärnerverna satt bitvis utanpå kroppen, men lugnades ner så fort första passningskombinationerna satt efter ett par minuter. Vasastan BK var tillbaka i fyran och för motståndet stod ett ungdomligt entusiastiskt Enebyberg. Publiken fick se ett VBK som från avspark tog tag i den berömda taktpinnen och sedan använde den för att trumma på anfall efter anfall. Det var instick, långskott, inlägg och hörnor som alla smet utanför innan Kajsa kunde trycka dit förlösande 1-0 strax före 20 spelade minuter. Därefter släppte alla nervösa knutar och dubbla fullträffar av Matilda och ett premiärmål av Lina gjorde att de blåklädda VBK:arna hade med sig 4-0 till halvleksvilan. Andra halvlek tog vid där den första slutade. Ett aggresivt VBK vann boll på mittfältet, fördelade runt på kanterna, spelade rättvända anfallare i djupet och hittade hela tiden lägen i ett mentalt tröttkört Enebyberg. Elin tunnlade in 5-0 efter ett par minuter, 6-0 kom inte långt därefter genom Kajsa. Sedan ville Sophie vara med i målkalaset också och satte två fullträffar innan Matilda kom in från bänken och fullbordade sitt hattrick. Slutresultatet 9-0 låter smått ofattbart, men de spelsugna VBK:arna hade faktiskt bud på mer. En rakt igenom övertygande och imponerande premiärmatch av hemmalaget och en markering om att vi med liknande insatser kommer vara med och slåss om platserna i toppen av serien. Huvudtränare Marcus Alexandersson om matchen: Grattis till segern, tränarn! – Tack, tack. Det var en riktigt bra premiär. Minst sagt. 9-0 alltså?! Låter som utklassning, var det det? – Nja, det vet jag inte. Siffermässigt absolut, det är svårt att säga annat. Spelmässigt? Ja, vi var bättre, definitivt, och vi fortsatte att vilja framåt hela tiden trots att vi redan hade en betryggande ledning. Samtidigt släppte vi till väldigt få chanser. Men jag tror att våra motståndare kommer göra det svårt för flera lag under året. Det kanske låter som falsk ödmjukhet, men den mentala maktbalansen från att få ett eller två mål med sig förändrar många matcher. Vi var bra på att utnyttja vårt övertag. Några spelare som stod ut lite extra? – Flera stycken. Att vi har fått in en handfull nya krafter inför säsongen stärker oss definitivt som lag. Det finns duktigt med konkurrens om varje position faktiskt, vilket är en välkommen huvudvärk för oss på tränarsidan. Ingen du vill nämna med namn eller? – Haha, det var flera som stod för riktigt bra insatser, även de som inte hamnade i målprotokollet. Okej, men nu blir det fortsatt storsegrar resten av säsongen eller? – Gärna för mig! Gör vi den här typen av insatser kan vi slå vilket lag som helst. Men kommer vi inte upp i nivå kan vi också förlora mot alla lag. Jag tänker inte ta ut något i förskott och det ska jag se till att spelarna inte gör heller. Jag såg Kungsängen spöa Tekniska på ett övertygande sätt, vi kommer att behöva göra en ännu bättre match än i premiären om vi vill ha med oss tre poäng hem från söndagens bortamatch norr om stan. Redaktionen fick även tag på en riktigt glad Matilda Johansson som smällde in tre mål i matchen: Första matchen för Vasastan och hattrick, hur känns det? – Fantastiskt! Tror jag var 15 sist jag gjorde ett hat-trick så det var väldigt roligt. Vad tycker du om matchen annars? – Jag tycker vi gör en otroligt bra match, där vi tillsammans visar vilket starkt lag vi är i år. Vi har lika stark startelva som vi har bänk och alla gör verkligen en grym seriepremiär! Hur bra är Vasastan i år egentligen? – I år är Vasastan bäst i div 4! Damer 0kommentarer

Tränaren: Det är nu det roliga börjar

Sommar, sol, glass, bad och lata dagar – redaktionen har njutit för fullt i flera veckor. En som också har njutit, och som nu blickar fram emot höstsäsongen med glädje, är damlagets tränare Marcus Alexandersson. Vi tog en pratstund med honom om sommaren, säsongen hittills, framtiden, och vilken som egentligen är sommarens största hit. Hallå, Marcus! Hur är läget? – Tackar som frågar det är alldeles utmärkt. Precis hemkommen efter scoutingresa i norra Sverige. Hittade en väldigt lovande målvaktstalang hemma hos kompisarna, men hon är bara ett år just nu så tror vi väntar lite med att skriva kontrakt. Hur har sommaren varit? – I ett ord: fenomenalt uppvilande. Det är väl två ord? – Vem är du egentligen? Magdalena Ribbing? Eh, okej. Glöm det. Vi pratar fotboll istället. Har det blivit något sådant i sommar? – Självklart. Har kikat både på träningsupplägg, kosthållning och tekniknivåer för hösten och framtiden. Plus lärt mig trixa till 22. Det är jag nöjd med. Sen har jag sett landslaget också. Men var inte så imponerad av offensiven. Hade hellre haft VBK-kedjan där med Kajsa, Elin, Sophie och Kyra. Då hade det blivit målfest. Snart är det dags för andra halvan av säsongen, hur känns det? – Fantastiskt! Det är nu det roliga börjar. Vi har mött alla lagen och fått känna på nivån, och vet att vi har ett par snäpp till att höja oss. Jag är full av tillförsikt inför hösten, vi går för seger i alla matcher . Tar du med dig några lärdomar från vårsäsongen? – Absolut. Många saker har varit lärorika, både på och utanför planen. Men vissa delar håller jag mellan mig och laget. Framförallt tar jag med mig sammanhållningen och glädjen att få jobba med en fantastisk samling människor. Blir det mer av samma i höst eller får vi se några förändringar? – Det kommer att bli förändringar. Exakt på vilket sätt vill jag inte avslöja, men vi kommer att vara väldigt väl förberedda inför hösten. Det är nio cupfinaler som väntar oss, och vi ska tackla dem med glädje och entusiasm. Spännande! Det ser vi fram emot. Till sist, om jag säger “des….pa….”, vad säger du då? – “Vi var oslagbara, vi sköt från höften, vi hade svaret på allt”. Damer 0kommentarer

Visa fler nyheter