Referat: SK Mjörn - Äspereds IF

Fredag och kvällsmatch, återigen hemma på Bodarnevallen, denna så hatade arena för alla motståndare. Ljuvliga Bodarnevallen. Denna afton var vallen inbäddad i en tryckande värme, en sån där som liksom får en att fundera, är det bara svett? Nej det är något mer, det är den där bära-en-naken-bebis-på-höften-nerpissningen också! Utöver svetten alltså. Bra att ni förstår, tack. För första gången på 14 år mönstrade Mjörn samma elva som i föregående match. Alltså: Köppen PL, Järis, Frank, Simeon Abbe, Olle, Sumberg, Ahmad Gabbe, Kula Förstärkning: Adrian, Rock Sauce, Saw, Johan ”Höglund” Högman, Kjartan. Motståndet då? Äspereds IF med Borås Mökandermotsvarighet Ismet Tursic på sidan. Ismet som dribblade bort en ung Gabbe när de lirade i Gerdsken tillsammans före kriget. Priskriget på plasma-tv alltså. För oss är majoriteten av lagen vi möter i år helt nya bekantskaper. Kikade man lite statistisk innan så kändes det rimligt att försöka ha koll på Asmir Topic, då denna herre brukar vara god för runt 20 konsumkassar per säsong. Till matchen då. Första halvlek var en fysisk historia och slog väl an tonen till vad som komma skulle. Vi inledde lågt och lät Äspered rulla ut initialt. De hittade upp till forwards som var luriga, vred och vände men vi låg tajt och kunde avvärja det mesta. Det var egentligen vid ett tillfälle som de spelade bort oss totalt när högeryttern tajmade sin löpning perfekt och blev ren på ett inlägg. Avslutet dock strax utanför. I övrigt tycker jag mestadels att vi hade koll på läget. Chanser kommer motståndarna alltid att få men i fredags fick de inte särskilt många heta lägen. Köppen längst bak har verkligen vilat sig i form, har varit säkerheten själv i inledningen. Vår offensiv tuggade igång så sakteliga och vi oroade på kanterna när vi kom igenom. I matchens första anfall hade Ahmad ett småfarligt skott i burgavelns utsida. På fasta var vi nog hetast. Olle släpade fint på en hörna och skickade en tung volley som touchade överliggaren. Även i halvlekens sista minut knoppades en hörna i motståndarnas stolpe. Ska väl sägas att målvakten var där och vevade men ändå. I hettan var det ändå förvånansvärt många härliga glidtacklingar och då brinner det till lite extra i hjärtat. Sumberg kom slajdande flera gånger, det blir man aldrig mätt på! Paus, 0-0. Precis i paus blev Kula arg pch skrek besviket på sig själv. Den konfliktromantiserande domaren valde dock att ta till sig av Kulas ord och varnade honom. Två gula på två matcher, kommer han sin vana trogen att kunna hålla sig på två gula resten av säsongen? Krävs mer flyt då. Halvtid var det ja. Tugga på, det vanliga. Hur känns benen? 90 minuter TÄFF i tisdags gjorde sig påminda då och då men vi kör, det går nog! Andra halvlek fortsatte ungefär som den första med underbar kamp och total avsaknad av konstgräs <3 Johan Högman kom in på yttermittfältet, Ahmad upp på topp och Kula bytte ut sig själv. Med 56 minuter på klockan small det till så det VISSCHLA öm et! PL kastade ett inkast och väggade fram och tillbaka med Gabbe och Högga ute till höger innan han drog in en hästaspark mot mål. Är det någon jävel i detta lag som förtjänar att bolluslingen träffar två motståndarben och sedan flyger in i mål så är det PL. Ifjol fick han minimalt med speltid eftersom han konkurrerade med årets spelare, Niklas Rosenström. PL klagade inte för det. Han tränar mycket och ställer alltid upp. I år har han fått chansen och tagit den så in i Norden. Gör ont att möta, tung i luften, snackar med sin ytter och krigar på. Tränarna vet vad de får och de får det alltid. 1-0! PL! Glädjedödarna i svensk amatörfotboll skriver ju såklart självmål men det gör inte redaktionen. Mjörns interna skytteligatopp so far: Etta: PL och Ahmad, 1 mål. Äspered fick panik direkt efter målet och öste på framåt. De lyfte långt (eftersom det är det enda en kan göra på Bodarnevallen, tydligen). Den riktigt heta chansen kom efter ett anfall till höger där avslutet lyckligtvis touchade utsidan av stolpen. I övrigt stod vi pall men det kostade också en del. Efter en fast situation slogs ett inlägg på bortre stolpen. Simeon är där och tar fighten, bollen vinns men han blir samtidigt manglad i ansiktet av en Äsperedsskalle (oklart men VHS-reprisen var svår att tyda). Simeon brukar inte gnälla men denna gång blev det tyst. Det visade sig sedan att tre ben i ansiktet var av. Trots avdomnad i typ hela skallen och svårigheter att äta pga värk i käken så hälsar Simeon att han hoppas vara tillbaka på planen snart. Det är sådana insatser som vinner matcher! Äspered fortsatte trycka framåt och jagade en kvittering men kom inte till några fler heta lägen utan det stannade vid halvchanser. Deras offensiv öppnade ytor för oss att kontra på där Saw hade några fina skott som tyvärr inte resulterade. Med 95 minuter spelade så blåstes matchen av och på text-tv förkunnades att vi med målskillnaden 2-0 har sex poäng efter två omgångar. Satan va gott. Äspered kommer inte vara ett strykgäng i år, inte TÄFF heller. Vi har tagit poäng mot båda och det ska vi vara stolta över. Mjörnkrigarna för dagen slet hårt i värmen. Samtliga stod återigen för en riktigt fin laginsats, ingen föll ur ramen. Denna match ska PL hyllas extra. Även Simeon gjorde en riktigt bra match med avgörande vunna dueller fram till skadan. På torsdag väntar Limmared borta. Förra året lirade de i fyran, återstår att se vad de kan bjuda på. Seniorer 0kommentarer

Referat: SK Mjörn - Torestorp-Älekulla FF

På eftermiddagen den sjunde oktober 2012 inleddes Mjörns senaste division femmatch. Med i laget då fanns två spelare från gårdagens återkomst till femman. Martin ”Köppen” Friskopp Lövebrant och Robin ”Rock sauce” Johansson. Oktober 2012 ja. Några veckor senare skulle Friends arena invigas och sedan dess har mycket hänt. Vi hoppar åtta år framåt. 2020 är inne på andra halvan och har redan fått stämpeln som ett riktigt pissår. Pandemi med pressad sjukvård, ekonomisk kris och arbetslöshet som ökar. Vår största förlust denna säsong kom dock för någon vecka sedan då vårt största fan de senaste säsongerna, Kajsa Bäckman, rycktes ifrån oss. Hennes karismatiska hejavrål och roliga kommentarer från sidan har varit ett mycket uppskattat inslag kring SK Mjörns seniorer. Du är saknad. Vila i frid. Tisdagens seriepremiär spelades därför med sorgeband. Startelvan: Köppen Erik ”PL” Johansson, Järis, Frank the tank, Simeon Abbe, Sundberg, Olle, Ahmad Gabbe, Kula Förstärkning: Saw, Rock sauce, Ruuska, Prytz. Vi hade pratat om att ligga lågt initialt för att känna lite på vår motståndare Torestorp/Älekulla FF (en kvart utanför Kinna enligt säker källa). TÄFF var ett målglatt gäng ifjol (nästan 90 mål framåt) så vi behövde göra en rejäl insats defensivt för att få med oss något. Matchen inleddes med ett spel där vi bytte halvchanser med varandra. TÄFF med ett utpräglat längre spel där duktige Tor Ellnefors agerade oväntat teknisk target. Vi försökte komma runt på kanterna där Abbe var pigg på sin ovana högerflank. Under första halvlek fick vardera lag en högoktanig chans. Kula frispelades av Sundberg (eller Gabbe, det är alltid någon av dem) men målvakten kom ut och gjorde sig stor. TÄFFs chans kom efter ett snabbt anfall till höger där bollen sedan spelades inåt bakåt och deras forward gick på bonnträff. Köppen spände handlederna och styrde undan skottet mycket skickligt. Utöver detta hade undertecknad en pinsam nick i eget virke efter en brötig situation där ingredienserna stavades solsting och ambivalens. 0-0 i paus alltså. Snacket i halvtid var positivt, vi hade hyfsad koll bakåt och skapade så småningom mer framåt. Det handlade fortsatt om att vara noggranna och försöka fokusera i de avgörande lägena. Andra halvlek startade vår motståndare starkast. TÄFF sköljde över oss i våg efter våg och det började luktade ledningsmål för gästerna. Vårt försvarsspel var fortsatt skapligt och Köppen längst bak var ursäker när avsluten väl kom igenom. De fick tillslut en riktigt het chans när de kom runt på vår vänsterkant och slog en snett inåt bakåt till stjärnforward Ellnefors. Avslutet var hårt men aningen högt och tog i ribban. På returen var köppen med och nöp nicken från samme forward. Pust. Andra halvlek präglades av kamp och det är ju gött. Kamp rimmar på kramp och en efter en av planens deltagare började så småningom signalera och tänja krämpande vader. Även om Bodarnevallen i år är fortsatt fin så var den tung på sina håll efter föregående veckas regnande. Men när skulle det avgöras då? Jo, med kvarten kvar lyckades Gabbe bryta ett uppspel från TÄFF. Då Kula hade utgått låg Ahmad längst fram och nu högg han som en kobra. Ahmad slet sig fri med några kvicka steg likt en brunstig hjort och lyckades överlista målvakten med ett vältajmat avslut. 1-0! Nu kör vi! Efter ledningsmålet var känslan att TÄFFs offensiv blev sämre. De flyttade upp mer folk men chanserna var mest skott utifrån som Köppen skopade hem med tre portioner lugn. Vi var heta på mitten där Olle och Sumberg hade gnuggat igång tröskverket igen. Det är galet vad de springer pöjkera, vinner boll och fördelar. När TÄFF flyttade upp gick vi framåt i snabba omställningar och hade bud på något mål till men det stannade vid ett nätrassel denna afton. Slutsignal och en urstark arbetsinsats av hela laget var ett faktum. Ruuska halade upp ett bakverk ur väskan i omklädningsrummet och delade ut pris till mittbacksparet för en solid insats men denna afton var det svårt att peka ut någon särskild då ingen föll ur ramen. Ett kollektiv av rang. Ny match redan på fredag då Äspered (som för övrigt hade scout i Västra Bodarna som lurade i buskarna) kommer på besök. Fortsatt utan publik. Seniorer 0kommentarer

Vila i frid Kajsa 💚

I slutet av Juli gick Kajsa Bäckman bort, hastigt och oväntat. Hennes första koppling till SK Mjörn är genom sonen Jimmie, som är trotjänare i klubben, tillika tobakshandlare. Kajsa har också blivit en naturlig del av sammanhangen kring laget på andra sätt. Många har hört henne heja fram laget med mycket energi och bra tryck i rösten. Tillropen kunde ibland vara oväntade: ”Grattis på namnsdagen Jimmie!” eller ”Du ser trött ut Gabbe!”. Oavsett vilket var det alltid med mycket mycket värme. I med och motgång, på hemma och bortaplan. Vi är många som kommer sakna henne vid planen, på gästspel under lagfest och som en räddande ängel när sonen Jimmie och vänner behövde ta sig hem mitt i natten. Alltid med glatt humör, och alltid med glimten i ögat. Efter fjolårets andraplats fick vi ett gäng medaljer. Och eftersom Kajsa gjort en stabil insats under säsongen var hon en av de som fick medalj. Enligt uppgift fanns den med i handväskan varje dag sen dess, och visades stolt upp för släkt och vänner. Kajsa kommer vara saknad av många, och bland annat av oss i Mjörn. Vila i frid. Skribent: Gabriel Skarrie Seniorer 15kommentarer

Isak har något viktigt att berätta!

Isak Wahnström kom till Mjörn inför säsongen 2018. Han var med och bidrog till uppflyttningen i höstas med starka insatser i båda kvalmatcherna. Nu är dock tongångarna annorlunda. I ett öppet brev till fansen (Kajsa och två till) skriver vår älskade Pirlokopia, tröjdesigner och lagkamrat följande: Så var det dags. Kroppen har försökt berätta det för mig under en lång tid men jag har inte riktigt velat lyssna. Men nu är min högst mediokra fotbollskarriär över. Allt började 1992 på Lilla Gräs med Holmalunds p86. En riktigt halvdan årgång. Pga ett synfel, som enligt min ömma moder uppstod efter en feberfrossa med tillhörande kraftig hostattack under vintern 1988, så spelade jag i ett par riktigt fräcka melerade runda glasögon. Dessa glasögon lade grunden till en livslång rädsla för nickdueller. Härligt! Det starkaste minnet från min tid i Holmalund var då jag i 6-4-vinsten mot AIF på Savannen gjorde alla våra mål. Tränaren recenserade matchen i efterhand med att ”Alla kämpade för laget utom Isak.” De påstod att jag bara stod längst upp och petade in alla målen utan att passa någon lagkamrat en endaste gång. Jag har förträngt om det stämmer. Jag minns bara målen. Sex stycken i en match! Det hände aldrig igen... Jag spelade i Holmalund i 10 år. Några silver- och brons-pengar fick jag med mig. Men när jag va 16 slutade jag. Sen spelade jag inte på några år. Inte förrän jag fick nys om den nystartade föreningen Alingsås fotbollsklubbb (AFK). Där gjorde jag en säsong. Ett fint minne är då jag vinner öldrickartävlingen på lagfesten och får en helt annan respekt av mina lagkamrater. Rent sportsligt så var vår match mot BK Spark det som jag minns starkast. Med typ 37-1 i skott på mål till Sparks fördel så lyckades vi ändå få med oss 1-1 när matchen blåstes av efter en otrolig match av vår stjärnmålvakt Marre (?). Efter att ingen betalat medlemsavgiften så konkade klubben och lades ner. Solskenshistoria. Mitt sista stopp innan Mjörn var i korpen i Göteborg. På grus. Med massa aggressiva mellanchefer i motståndarlagen. Jag tränade en del, och spelade några matcher, men då jag inte ville invalidiseras av sjögalna träben som ”försökte ta bollen” så slutade jag efter nåt år. Därefter tog jag ett klassiskt 10 års uppehåll för att vila upp mig lite. Men sen fick jag höra om Sk Mjörn och då började det spritta i benen igen. Och herregud va roligt det var att spela fotboll igen. Trots att kroppen knakade lite så kändes den helt ok. Efter två säsonger i klubben har jag många fina (och fula?) minnen att se tillbaka på. De iskalla försäsongskvällarna. Vem har sagt att is, snö och -20 grader inte hör ihop med fotboll? Bodarnevallen i kvällssol. Den högst seriösa matchen med b-laget borta mot (typ) sparsör som blåstes av efter 80 minuter då det va kolsvart på den icke belysta naturgräsplanen. Varje gång Janne ropar ”Keepooo”! Abbes ansikte när han transporterade ett chips från pannan till munnen genom att grimasera. Det var fascinerande att se hur ögon, näsa och mun liksom dansade runt i ansiktet. Tid och rum försvann för ett kort ögonblick. Alla svartmögelsduschar i Dala. Matchen mot Savana hemma. Av många anledningar. Jag väljer dock att främst ta med mig Gabbes vackra frisparksmål. Och matchen mot nåt rövgäng hemma på Bodarnevallen. Deras kapten fick rött kort när han saxade mig bakifrån på mittplan och deras vicekapten fick också han rött kort då han lite senare, efter en 100-meters-löpning, kastade kaptensbindeln i ryggen på Saw som fått friläge. B-laget for life <3. Jimmys kräks. Och såklart. Matchen mot Wargön med tillhörande bussresa. Vilken jävla grej! Och vilken jävla underbar publik vi hade. Det känns fint att jag kan säga att jag på något litet litet sätt varit med på ett litet litet hörn och tagit upp Sveriges finaste klubb SK Mjörn till femman. Tack för det. Ps. Sk Mjörns höstkollektion är klar så ni blir inte helt av med mig. Seniorer 4kommentarer

Referat: Axvalls IF - SK Mjörn

2–4 (2–2), utslagna ur DM, Corona och första förlusten på nio månader. Men det kanske fanns något att småle åt ändå? Uppladdning Arbetsledar-PL ägnade morgonen åt att planera dagen minitiöst med kaffestopp på vägen dit och Donkenbesök på hemresan som viktigaste beståndsdelar. Hockey-Ruuska hade med sig ett duktigt lass pasta och köttbullar som trycktes på ett löjligt ledigt sätt mellan ett gäng garv och rövarhistorier en timme före avspark. Janne Hassan visade respekt för någon pandemi genom att soloköra till Skara i sin (inte jättebilliga) Merca. The real CJS har redan presenterat sig som utespelare med en drömdebut och nu byggde Skoglöf vidare på sitt välkända rykte som fem-plus-gubbe när han på frågan "MYCKET pasta igår?" svarade "Ja, LITE". Archie Synål bjöd på en lyxig åktur i tidsmaskinen när han gick igenom AIF:s och Peter Östlinds legendariska p89-trupp (mäktigt att dom körde spelsystemet 1–4–1 på sjumanna). Coach Kjartan om första halvlek – Vi tar det kort idag, va? Det var ju en rätt stökig match, så det är svårt att säga så mycket, säger "Lugnet från Jölster". – Eftersom vi hade många naturliga yttrar borta valde jag och Kula att experimentera med ett nytt spelsystem med fem innermittfältare. Hela laget kändes inte helt påslaget första tio minuterna eller så, sen tycker jag att vi höjde oss och har bra koll ett tag. Men totalt sett var det mycket felpass och risktagande. Axvall var så klart duktiga på att pressa och bryta högt upp också. – Kvarten in tar vi ledningen efter fint samspel mellan Rosen, Sumberg och Draxl på högerkanten. Tio minuter senare kvitterar Axvall på en straff som blev omdiskuterad. Vår backlinje tyckte att Janne var på bollen innan han stoppade deras anfallare och jag håller med dom. Det är väl bara konstatera att vi hade motvind även bildligt talat. – Sen tog vi ledningen en gång till efter ett nytt fint samspel, nu mellan Kula, Sumberg och Gabbe. Återigen kvitterar hemmalaget, en långboll som slutar med en rundning av målvakten. Coach Kjartan om andra halvlek – Vi ger upp vårt lilla pilotprojekt med att försöka centrera. PL och Ruuska kommer in på högerkanten och vi kör ett tydligare 4–4–2. Till en början har vi lite bättre spel och känns mer hemma, sen blir det stökigt med böljande spel. Bland annat har Kula och supersub-Pytts varsitt skott i stolpen och Gabbe skapar ett vänsterskottläge på egen hand, men vi gör inga fler mål. Istället får Axvall in två och vinner både matchen och gruppen. Bara att gratulera och önska lycka till i nästa steg i DM! Matchens roligaste När undertecknad efter slutsignalen sa att fördelen med att åka ur DM är att vi inte behöver klämma in en på förhand stentuff match mot ett division 3-gäng i kalendern. Under dom fyra sekunder jag sa meningen "Det är inte en jätteförlust att slippa spela mot Skoftebyn" hann Kula och PL säga fem instämmande "Nej". Länk till videobevis här. Bästa mjörnare Allas vår Viktor Svensson (Mj)Örning visade hur en en-mans-armé opererar. Fotograf, liverapportör, ultrassupporter, lagläkare och go gubbe. Har någon kollat vad dom har i vattnet i Ljungby? ••• Startelva (4–2–3–1) Janne Hassan – Rosen (säsongsdebut), The real CJS, Jarl, Kajsa Bäckmans pôjk (bakfull) – Olle Ledhund, Sumberg – Axel Henriksson, Mister Poänggaranti, Synålen – Kula Ersättare: Rocksås, PL, Ruuska Målen 0–1 (15') Sumberg (Rosen) 1–1 (25') 1–2 (35') Gabbe (Sumberg) 2–2 (40') 3–2 (70') 4–2 (85') Nästa match Borta mot Södra Härene nästa lördag (28 mars). Avspark 12:15. Seniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter