SPELARLYFTET

Grundläggande principer

• Utbildning • Social fostran • Tävling

Med utbildning avser vi (ut- och in-)lärandet av olika moment. I skolan har man en studieplan som talar om vad man ska jobba med och lära sig i de olika klasserna. Man följer upp mot mål och går sedan vidare till nästa nivå/klass. I fotbollens värld kallar vi motsvarande studieplan för en Spelarutbildningsplan. I spelarutbildningsplanen får man råd och tips om:

• VAD man ska lära sig
• VARFÖR man ska lära sig det
• HUR man lär sig det, och
• NÄR detta lämpligen sker

I en utbildningsplan för barn och ungdomar är innehållet anpassat efter deras fysiska, psykiska, kognitiva och sociala utvecklingsnivå. Att lära sig saker i rätt ålder är viktiga aspekter när vi pratar om barn och ungdomars förmåga och möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen.

Med social fostran tänker vi på kompisskapet, förmågan att fungera tillsammans i grupp. Relationer, hierarkier, följa regler, dela glädje och sorg etc.

Med tävling avser vi tillfället att mäta och jämföra sig med varandra och inte minst sig själv. Just detta att tävla är något som ofta kittlar individen och ökar motivationen. En drivkraft som många har naturligt inom sig. Detta faktum ska vi ta fasta på och utnyttja i vår utbildning. Tävla kan man göra både på träning och i match. Matcherna är ofta de bästa träningstillfället. Man tränar så att säga i skarpt läge och tävlingsmomentet finns automatiskt med i matchen.
Ett vanligt fel i ungdomsfotbollen är att det kortsiktiga resultatet i tävlingen (matchen) får allt för stort värde. Det blir helt enkelt allt för viktigt att vinna nästa match, så viktigt att vi ger avkall på de utbildningsmässiga och fostrande delarna. Vi optimerar för nuet istället för framtiden. Skilj alltså på att tävla och resultatfokusera. Fokusera istället på prestation och då gärna i relation till aktuellt utbildningsmoment.

Spelarlyftet verkar för en balans mellan de tre delarna UTBILDNING, SOCIAL FOSTRAN och TÄVLING. I en sådan balans får utbildning och social fostran stor plats men även tävlingen finns med, dock inte som kortsiktig resultatbekräftelse utan som långsiktig motivationshöjare. Efter hand och ju äldre spelarna blir förändras tonvikten mellan de tre olika delarna. I seniorfotbollen är t.ex. tävlingsmomentet det dominerande.

Vi ser ungdomsfotboll som en långsiktig utbildning med målet att vara fullärd och färdigutvecklad som senior. Det är efter 10 000 timmar och 10-15 år som spelare vi är färdigutvecklade och färdigutbildade och det är först då som slutsatser om hur vi blivit skall göras.
Lite perspektiv: Vi utgår från att spelaren börjar spela fotboll i 6 års ålder. Då har man 14 år som barn och ungdomsspelare framför sig (upp till 19 år). Därefter tar det 3-4 år innan spelaren når sin fysiska maxnivå, och sedan 3-4 år innan spelaren når sin prestationsmässiga topp. Det tar med andra ord ca 20 år från att man börjar spela fotboll till att man når sin maximala prestationsnivå som fotbollsspelare. Det kan vara bra att veta under resans gång.



LTAD – Long Term Athlete Development
Begreppet Long Term Athlete Development (LTAD) syftar till att skapa tydliga vägar och värderingar för unga människor att utvecklas inom idrotten. Modellen är generell för alla idrotter och passar mycket bra in i de tankar Spelarlyftet har om barn och ungdomars idrottande. Idrottsforskare har påvisat att det finns kritiska perioder under en ung persons uppväxt i vilken effekterna av träning kan maximeras. Detta har lett till att unga människor bör utsättas för vissa typer av träning under perioder av snabb tillväxt och en annan typ av träning bör tillämpas under normal tillväxtperiod.
LTAD är formad efter följande sju steg:

1. 0-6 år – Aktiv start 2. 6-9 år – Fotbollsglädje 3. 9-12 år – Lära för att träna 4. 12-16 år – Träna för att lära 5. 16-23 år – Träna för att prestera 6. 19+ år – Träna för att vinna 7. Alla åldrar – Aktiv hela livet

Konceptet är baserat på fysisk, emotionell och kognitiv utveckling hos barn och ungdomar. Den säkerställer utveckling av allsidiga färdigheter hos barn och ungdomar, vilket ligger till grund för att uppnå maximal prestationsförmåga, god hälsa och förhoppningsvis även ett livslångt idrottande.
Modellen belyser också det faktum att det inte är den kronologiska åldern som styr utan ens utvecklings/mognads ålder som avgör i vilket steg man befinner sig i. Man kan därför ta de olika åldersangivelserna i spelarutbildningsmatrisen med en nypa salt. Börjar du spela fotboll när du är 10 år så kan du inte hoppa rätt in på 10 års-nivån utan måste börja om från början.



6-8 år - Fotbollsglädje

Detta är barnets/spelarens första kontakt med föreningslivet och det vi kallar för den organiserade idrotten. Det är naturligtvis viktigt att de första upplevelserna blir positiva så att spelarna vill fortsätta att spela fotboll!
• Spelet fotboll skall upptäckas på ett naturligt och lekfullt sätt.
• Viktigaste uppgiften är att skapa motivation och passion.
• Träningsinnehåll och upplägg skall präglas av enkelhet.
• Använd leken som inlärningsmetod.
• Individen - ”jag och bollen” - står i centrum.
• Motorisk träning ger en bra grund för långsiktig utveckling.
• Prova på flera idrotter. Det ger allsidig träning och chans att se vilket som är roligast.




9-11 år - Lära att träna

Barnen/spelarna börjar förstå vad träning innebär och hur man tränar. Denna del kallas ofta för teknikfönstret – då spelarna är väldigt mottagliga för träning av tekniska moment och färdigheter.
• Träningsinnehåll och upplägg blir mer momentbaserat.
• Leken är fortfarande bästa inlärningsmetod (fast nu något mer systematisk).
• Individen och några - ”få medspelare nära” - står i centrum.
• Gyllene ålder motorisk inlärning. Tillsammans med boll blir det teknik.
• Fortsätt att utöva flera idrotter. Det ger allsidig träning under många olika aspekter.



12-15 år - Träna för att lära

Ungdomarna/spelarna vet nu vad träning innebär och fokus riktas mot att lära sig moment och hur dessa kan tillämpas i spelet. Puberteten förstärker skillnaderna mellan individer och deras utvecklingsnivå. Avgörande fas där spelarnas fortsatta fotbollsintresse ofta har en stor spännvidd.
• Träningsinnehåll och upplägg är momentbaserat och tydligt kopplat till spelet.
• Systematisk inlärning med stor delaktighet från spelarna.
• Det tekniska kunnandet sätts i ett sammanhang och fokus läggs i anfallsspelet.
• Spelarna klarar nu lösningar med lite fler spelare inblandade. ”Medspelarna i lagdelen” - står i centrum.
• Fortsätt att utöva någon ytterligare idrott. Det ger allsidig träning under många olika aspekter och spelaren kanske inte vet vad denne vill specialisera dig på ännu.



16-19 år - Träna för att prestera

Ungdomarnas/spelarnas lärande övergår allt mer i att fokusera på prestationen – att kunna utföra det vi tränat på och lärt oss.
• Träningsinnehåll och upplägg är tydligt kopplat till spelidé och matchen - helheten.
• Fortsatt systematisk inlärning med stor delaktighet från spelarna.
• Fortsatt träning av anfallsspel men nu också försvarsspel och sambandet och övergångarna dessa emellan (omställningar).
• Spelarna inriktar sig nu på att klara kollektiva lösningar där hela laget är inblandat.
• Spelarna väljer sin idrott och specialiserar sig. Nu ligger hela ansvaret på allsidig träning hos fotbollstränaren.
• Notera att delen som heter ”Träna för att vinna” ligger utanför matrisen. Dit kommer vi, så att säga, först efter fullgjord utbildning och då spelarna är seniorer!




Omfattning och inriktning

För att komma upp 10 000 timmar under 15 års tid krävs träning ca 2 timmar om dagen. Att komma upp i denna siffra via enbart organiserad träning i klubbarna är nästan omöjligt. Vägen att nå 10 000 timmar går via spontan träning eller lek som komplement till den organiserade träningen. Fördelarna med spontan (icke organiserad) träning är många. Inte minst det faktum att barnen själv får sätta riktlinjer och lära sig utifrån sin egen upplevelse.

Ett annat sätt att öka träningen är via skolträning. Det kan då ske antingen via vanliga idrottslektioner, utökad rörelseverksamhet eller med en speciell fotbollsinriktning.

En annan sak som är viktig är att träningen är allsidig och rolig. Vad kan vara mer allsidigt än att vara med i flera idrotter. Därför rekommenderar vi att man i liten ålder håller på med många olika idrotter, då får man även chansen att känna efter vilken idrott är roligast och passar just mig. Vi rekommenderar att man inte specialiserar sig för tidigt. Kan man hålla på med flera idrotter fram till gymnasiet är det bra.
Att kunna hålla på med flera idrotter ställer stora krav på förståelse hos de inblandade ledarna. Om alla anammar synsättet att allsidig träning är det långsiktigt bästa för våra spelare så underlättar det. Om jag då som fotbollstränare vill ge mina spelare optimala förutsättningar att utvecklas och bli riktigt duktiga är alltså det bästa jag kan göra att låta dem träna andra idrotter, även om det är på bekostad av min egen fotbollsträning. Handen på hjärtat; - Hur många tänker och agerar så?

Om man når den gynnsamma situationen att spelaren håller på med flera idrotter, hur kan man då rent praktisk göra för att hantera (oundvikliga) krockar. Vi rekommenderar att den idrott vars tävlingssäsong är igång är den som för tillfället utgör huvudidrott och är där man gör de flesta träningarna. Detta innebär dock inte att man är borta från sina andra idrotter i flera månader utan man väljer ut någon träning i veckan där man kan hålla kontakten och hänga med (hjälpligt) i utbildningen.

Hur går det då för en spelare som trots våra rekommendationer och uppmaningar inte har möjlighet att hålla på med mer en fotboll? Ja, då ökar kraven på av arrangera allsidig träning, erbjuda mycket träning samt att spelaren själv kompletterar med spontanidrott/fotboll.
Att idrotta i sin närmiljö är ofta en bra förutsättning för att kunna träna och röra sig mycket. Det ger möjlighet att göra det med sina kompisar men utan sina föräldrar…




25-50-25 modellen

Hur ser en bra tränings- och utbildningsmiljö ut kan man fråga sig. Ja, naturligtvis så står lärande och utveckling i centrum liksom att prestation går före resultat som nämnts ovan. En annan aspekt är hur träningsgruppens sammansättning ser ut. Är det t.ex. bäst att alltid träna med spelare som är ”lika bra” som jag själv eller kan det finnas fördelar med att ibland träna med ”bättre” och ibland med ”sämre”?
När du tränar med bättre så måste du vara på helspänn och tar kanske inte ”så mycket plats” utan ”nöjer” dig att spela det enkla spelet dock i ett högt tempo. Du ”tvingas” prestera på topp. När du tränar med sämre måste du ta större ansvar för laget och omgivningen. T.ex. måste du vara ännu noggrannare med en passning till en sämre spelare då denna endast klarar av att ta emot bollen om passningen är perfekt. I denna miljö krävs inte alltid en topprestation. Vårt resonemang bygger på att det bästa är en variation mellan dessa tre sammansättningar där du kanske tränar:

25% med ”bättre” 50% med de som är ”lika bra” 25% med som är ”sämre”

I ett klubblag som inte är selekterat och alla tillåts vara med så har du ofta en spridning i kunskap och ambition bland dina spelare. Även här kan vi prata om en fördelning i ovanstående andelar 25-50-25.
Hur kan vi då tillgodose träningsbehovet i en sådan grupp? Om vi börjar med mittskiktet så kan dessa få sitt behov tillgodosett inom den egna träningsgrupp, där finns ju både bättre, sämre och lika bra spelare och genom att ledarna dynamiskt fördelar spelare i olika grupper kan ovanstående fördelning uppnås. Då är det svårare med ”de bättre” och ”de sämre”. För de bättre kan man i en förening söka samarbetet med äldre åldersgrupp där de bättre spelarna kan delta i träning och match vid ett visst antal tillfällen. Det är dock viktigt att man fortfarande har sin hemmatillhörighet och utgångspunkt i den ursprungliga åldersgruppen.

T.ex. så är det tränaren i den ursprungliga träningsgruppen som ”bestämmer” och för dialogen med spelaren.
Hur gör vi då med den ”sämre” delen så att även dessa ibland får vara bäst? Detta fall är lite känsligare då man inte gärna vill bli utpekad som en av ”de sämre”. En lösning kan vara att den dagen i veckan som de lite bättre tränar med äldre åldersgrupp så tränar resten (dvs de övriga 75%) med yngre åldersgrupp och att man i denna nya träningsgruppen jobbar med dynamisk nivågruppering.

Notera också att i många övningar så spelar det ingen roll om man är bra eller dålig, då det inte påverkar omgivningens prestation. Som ledare är det bra att vara medveten om när övningen kräver nivågruppering för bästa resultat och när så inte är fallet.



Relative Age Effect - RAE

Att barn och ungdomar utvecklas i olika takt är väl känt där skillnaderna i utvecklingsnivå kan vara stora framförallt i och runt puberteten. De som är tidigt utvecklade har då, inte minst fysiskt, en kortsiktig fördel framför de som är sent utvecklade.

Forskning visar att spelare födda tidigt på året är överrepresenterade i all ungdomsidrott och framförallt i miljöer där selektering eller uttagningar görs. Fotbollens elitläger och ungdomslandslag är tydliga exempel på det. Samma forskning visar också att i vuxen ålder så är förhållandena (nästan) utjämnade.

Hur skall man som ungdomsledare förhålla sig till RAE och finns det överhuvudtaget något enkelt sätt att identifiera talanger. Svaret är entydigt nej. Det går inte att avgöra vem som blir bäst framöver. Alltså gör vi som ungdomsledare bäst i att ge alla chansen, såväl tidigt som sent utvecklad, såväl den som för tillfället är bäst som den som inte har det så lätt just nu. Anledningen att vi tar upp ämnet i detta dokument är medvetengöra om ett vetenskapligt bevisat förhållande och att det för en ungdomstränare kan vara bra att känna till och ha med sig i sitt tränarskap.