Tankar från en bandyamatör: Del 1

OBS! Detta är krönikörens egna tankar och behöver inte stämma överens med föreningens värderingar. Det är tankar kring svensk bandy i allmänhet och BandyAllsvenskan i synnerhet.

När vi nu har en kvartett spelare iväg på olika landslagsuppdrag, P-21 VM och 4-nationers i Söderhamn, tänkte vi dyka ner lite djupare i det som varit tills nu i nya BandyAllsvenskan. Ett nytt koncept, en ny och betydligt tuffare serie. Allt för att kvalitetssäkra inom bandyn och höja statusen ytterligare. Ishockeyn har redan gått den vägen för längesen med att banta ner i seriesystemet och öka kraven för att inte tappa utvecklingskurvan och kvaliteten på svensk ishockey.

Vi kan helt klart fortsatt konstatera att alla lag har olika förutsättningar. Vi pratar naturligtvis om hallens vara eller icke vara i föreningarna. Har du inte hall riskerar du att få lira rinkbandy och köra fys ända in i november månad, dagar innan seriepremiären skall hållas. Det är tyvärr den verklighet bandyn lever i. För det finns inte mycket extra halltider att dela ut i de hallar som redan finns till externa , utomstående föreningar. Så här har BAS ett problem i allmänhet och hela bandySverige i synnerhet.

Detta har gjort att lag som Nitro/Nora, Gustavsberg och Frillesås för att nämna några, inte kunnat träna kontinuerligt på fullstor is förrän sent, sent, sent in i försäsongen. Det är naturligtvis beklagligt och ett stort problem även ifall man i Frillesås kompenserat det med ett mycket kompetent lag som klarat av att hantera detta mer än väl, men så är långt ifrån fallet för alla bandylag.

Nu är dock alla igång på stor is och börjar sakta men säkert att komma in i det alltmer, det kan tyckas sjukt när vi är i december månad, men verkligheten är grym ibland och i det allt som oftast osexiga och oglamourösa bandySverige behövs mer statliga bidrag, mer föreningsstöd och lokalt engagemang för att ge rätt förutsättningar för föreningarna att verka i. det är ändå elitföreningar med licenskrav på sig vi pratar om, tuff tillvaro för många, minst sagt. Sen får man tycka vad man vill om bandyhallarnas vara eller icke vara i denna ädla vintersport som så länge spelats utomhus, utan tak i vind, regn och snö.

Nog om det, hur har det gått i serien så här långt då? Låt oss konstatera att samtliga lag i BAS är bra bandylag. Summa summarum, kvaliteten på serien när man har gått från en söder och en norrserie till en serie med lagen strax under Elitserien, har höjt kvaliteten avsevärt. Det är bara att titta på ditt eget favoritlag och dem lag de mött så ser ni själva att samtliga lag har spetskvaliteter om än i olika mått och att mediannivån på lagen är mycket högre än tidigare. Alltså, man har redan uppnått det man delvis var ute efter, att säkerställa kvaliteten på svensk bandy och tuffa till seriesystemet en aning. So far, so good. Att man dessutom jobbar stenhårt med marknadsföringen av BAS via ASF och StayLive, gör att vi på sikt kommer att få ut ännu mer av denna serie. BandySverige är verkligen på gång när det gäller marknad- och intressebiten, fantastiskt kul!

Tittar vi sedan på lagen i Bas och hur det har gått för dessa hittills så kan vi konstatera att Nässjö och Frillesås motsvarat de högt ställda förväntningarna så här långt. De är med i den absoluta tabelltoppen och har visat upp en stabilitet i försvars- och anfallsspel som få lag kunnat matcha hittills. Dröminledning således och igår visade Frillesås varför man är #1 just nu i BAS. Deras fysik är grym och deras andra halvlekar som de hade problem förra säsongen är ren och skär njutning. Vilken power i skridskoåkningen över 90 minuter, särskilt i andra halvlekarna.

I Frillesås är det framför allt firma Fredrik Brandin/Fredric Johansson som har gått i bräschen men hela laget andas stort självförtroende och spelar bandy med stor pondus just nu. I Nässjö är poängen relativt jämnt fördelade på hela laget vilket bara understryker våra tankar på att deras kollektiv är mycket starkt och jämnt utan någon direkt spetsspelare, här är det laget som drar loket.

Det stora överraskningslaget är väl annars andralaget i bandytokiga Lidköping, LAIK. Fem segrar på sju matcher i denna supertuffa serie är riktigt, riktigt bra och de har spelat en anfallsglad bandy där flera spelare har stuckit ut och visat exceptionella spetsegenskaper i det offensiva spelet, där ibland Simon Artig och Robert Karlsson. Om LAIK överraskat stort så har Nitro/Nora gjort raka motsatsen. För alla med lite koll på bandy så skall så klart Nora, förutsättningarna i inledningen av säsongen till trots, gått starkare i inledningen av serien. Vi får se vad värvningen av Martin Berggren innebär, men har man spelare som Knutsson, Bryngelsson, Ingemarsson med flera i laget, bör man inte ligga där man gör i tabellen just nu, så enkelt är det. Upp till bevis!

Ett annat lag som man hade lite högre förväntningar på i inledningen är Ljusdal. Men där har man inte riktigt fått spelet att stämma hittills. Jag tror dock att de blir att räkna med ju längre serien lider, man kan aldrig räkna bort Ljusdal, aldrig! Vi trodde så klart också Peace & Love City Bandy med nya tränaren Pelle Fosshaug skulle ha gått lite bättre, men än är det inte för sent för dem att vakna. Några tunga spelartapp som man inte riktigt har kunnat ersätta fullt ut är väl största orsaken här.

Gripen sägs ha spelat go bandy hittills och är ett hot för alla lag, men återigen, det finns inga lag som inte kan slå ett annat i denna serie, däremot kanske några måste träffa dagen för att kunna mäta sig med de allra flesta, men serien är fullspäckad med lirare och Gripens Tony Eklind kanske har varit bäst i serien hittills? Gripen är i allra högsta grad med i tabelltoppen och kan om man inte faller ur ramarna kanske aspirera på en topp 3 placering senare under säsongen.

Vad gäller lag som Tranås, Åby/Tjureda, Kungälv och Västanfors, så ligger väl de ungefär som man förväntat sig i tabellen. De kan slå alla lag, absolut, men har kanske inte de kvaliteter i spetsen som de absolut främsta har. Men att möta dessa lag på bortaplan när inte solen skiner och det är vindstilla med blank is, det är det nog ingen som gör frivilligt. Experter på taktisk bandy i dåligt väder, den saken är säker. Gustavsberg har det fortsatt tungt men har höjt sig kvalitetsmässigt de senaste veckorna, men de har för liten trupp och får kriga för sin BAS existens. UNIK lär vara fast i ingenmansland, kan slå alla men också torska när man minst anar det. 9-2 segern mot Tranås borta senast sända svallvågor över bandySverige, den såg nog ingen komma.

Vad gäller mitt eget älskade Örebro så kan jag konstatera att man spelar en fantastisk anfallsbandy men för att man skall vara med och kriga om en topp 3 placering så krävs bättring i helheten, framför allt den defensiva. Dock är det ren och skär njutning att se spelare som Peuhkuri, Svensson och Camilton när de är i sitt esse.

Avslutningsvis, 259 åskådare i snitt per match i BAS hittills, vi kan bättre!

Johan Allansson