Lång intervju med vinnarskallen Nellie Lilja – del 2

NELLIE LILJA, VINNARSKALLEN FRÅN SKÅNE, DEL 2: "Jag fick ett riktigt proffsigt och bra intryck av KIF"

I två intervjudelar delar A-lagets Nellie Lilja med sig av sin historia och vad hon ser framför sig i karriären. Första delen hittar du här.

Säkrat ett damallsvenskt kontrakt – check. Men landslaget då? Du kunde väl inte låta din syster vara ensam om att representera Sverige?

– Haha! Nej, hur hade det sett ut? Faktum är att jag var uttagen i distriktslaget och fick följa med på elitlägret. Där fick jag visa upp mig, eller vad man ska säga. Efter det togs jag ut i F15-landslaget. Och blev direkt lagkapten. Vi mötte Norge i Karlstad, minns jag. En otroligt mäktig känsla att dra på sig den gul-blå landslagströjan. Vi spelade 2-2 och jag kände mig lite besviken minns jag… För mig har det alltid handlat om att vinna. (skratt).

Nellie fick stort förtroende och var med hela vägen med F15-16-landslaget. Hon fick även vara med och kvala tillsammans med 98:orna. Sen blev det F17-landslaget som stod på tur, även där blev hon lagkapten från start:

– Det är ju något visst att få vara lagkapten. Där delade jag bindeln med två andra. Sen är det för mig viktigt att vara ledare bindel eller ej. Här i KIF är jag exempelvis andrakapten bakom Frida (Abrahamsson) och det känns så himla kul. Frida är en utmärkt förstakapten!

Men det bar aldrig längre än till kval nummer två för F17-landslaget under Liljas tid. Norge visade sig vara för tuffa samtliga gånger, då de tog slutspelsplatserna.

– Norge… Dit kan jag typ inte resa efter det där. Haha. Det känns fortfarande irriterande.

Slutspel eller ej. För Lilja blev det ändå ett snabbt kliv vidare till U23-landslaget 2017, vid bara 18 års ålder.

– Men först var jag med U20-landslaget på VM 2016 i Papua Nya Guinea, vilket var en sjukt häftig upplevelse. Vi behövde vinna den avgörande gruppspelsmatchen mot Brasilien för att gå vidare. Trots snabb ledning så kom brassarna tillbaka och spelade oavgjort. Vi var utslagna. Men det var en bra introduktion för mig.

Totalt har det blivit 12 matcher för Nellie Lilja i U23-landslaget under åren 2017-2020. Men 2018 bytte U23 ledning och tillsatte en ny förbundskapten. Sen dess har hon inte fått lika mycket förtroende.

– Det var förbundskaptenerna Anneli (Andersén) och kanske framförallt Calle (Barrling) som trodde på mig och jag fick mycket speltid under deras ledarskap. Den nya förbundskaptenen har av någon anledning inte riktigt gjort samma bedömning. Så är det ibland, men det är ju inte vad man vill.

Avslutningen på 2017 var också tiden som skulle bli början på Nellies jobbigaste tid i karriären. Efter säsongen 2017 med LB07 gick Nellie till FC Rosengård. ”FC Rosengård värvar talang från LB07” löd rubriken i SVT. Rubrikerna i de andra medierna var snarlika.

– Jag var väldigt peppad när jag gick till Rosengård. Jag förstod att det var en helt annan miljö än LB07 och såklart ett lag fullt med stjärnor; min stora förebild Caroline Seger exempelvis. Men det blev så mycket tuffare tid än jag trott. Det blev ett brott mot vad jag var van vid. Från att ha startat alla matcher till att jag fick starta tre matcher. Resten av speltiden var inhopp. Detta tillsammans med situationen i U23 slet på mitt självförtroende, funderar Nellie.

Familjen blev viktig i stöttningen – och i klubben blev Caroline Seger ett extra stöd.

– Hon peppade och tränade extra med mig. Hon såg att jag tyckte det var jobbigt och förstod hur det kändes… varje inhopp blev bara viktigare och viktigare och till slut låser det sig. Inget fungerade. Fotbollen som jag alltid älskat blev inte rolig längre. Och min trygghet försvann. Jag kände inte alls igen mig själv. I det där var det skönt med ett stort stöd från familjen.

2018 blev 2019 och inhoppen övergick till helt utebliven speltid och en skadad fot. Nellie behövde en omstart.

– Jag lånades ut till LB07 igen under 2019 och där fick jag hitta mig själv igen. Självförtroendet och glädjen kom tillbaka i takt med att jag fick speltid. Det var bra för mig att komma ”hem” till en klubbmiljö jag var van vid.

Hon hann med 15 damallsvenska matcher med LB07 under 2019. Samtliga från start. Men klubben hade det kämpigt i tabellen. När året summerades så stod det klart att LB07 placerat sig under strecket och Elitettan väntade.

– Jag övervägde att vara kvar på lån i LB07 och spela med dem i Elitettan. Som en fortsättning i min återkomst eller vad man ska säga. Men så gick det ju som det gick. Sammanslagningen som LB07 planerade med Malmö FF uteblev och klubben la ned sitt damlag. Så jag var inställd på att återvända till FC Rosengård igen. Så ringde plötsligt KIF Örebro!

Berätta, hur hamnade du i KIF tillslut?

– Ja alltså först när jag fick höra att KIF var intresserade tänkte jag: ”Örebro, shit vad långt bort från Skåne!” haha. Jag hade ju koll på några av spelarna här och hade därför lite koll på klubben. KIF var tuffa att möta på planen och laget gjorde en väldigt fin damallsvensk återkomst.

Nellie fick samtala med tränare Stefan Ärnsved och sportchef Jonas Karlberg. Något gjorde de rätt:

– Jag fick ett riktigt proffsigt och bra intryck av KIF. Något som hela tiden bekräftats när jag väl kom hit. Vi har en spelidé som jag tror på och klubben satsar medvetet på unga hungriga spelare. Levererar du har du chans att starta. Det passar mig bra, säger Nellie ivrigt och fortsätter:

– Sen är stämningen helt otroligt bra i klubben. Den är familjär men ändå professionell. Det är en bra kombination. Träningsmiljön på Behrn Arena är toppklass och läget mitt i stan är optimalt för mig. Örebro är dessutom en stad jag trivs väldigt bra i.

Hon tycker laget kommit ihop sig bra på försäsongen. Men nu längtar hon till seriepremiär.

– Det har gått bra för oss och vi märker att vi har mycket kvalité i truppen som kommer till sin rätt på planen. Vi har ju vunnit nästan alla försäsongsmatcher och ”gjort jobbet” som man brukar säga. Nu vill jag bara att säsongen ska starta. Mitt mål ät att få så mycket speltid jag bara kan. Och kanske göra några mål, det vore skoj.

Landslaget då?

– Jag vill fortsätta i U23 och visa vad jag går för. Jag vill representera Sverige. Mitt mål är att ta plats i A-landslaget. Jag gillar de internationella matcherna, och på sikt skulle jag vilja spela i en klubb utomlands. Men nu är jag i KIF och det känns så himla bra!

Nellie hoppas själv på att 2020 blir året då hon på riktigt bryter igenom. Den damallsvenska premiären är satt till den 27 juni. När serien drar igång kan allt hända. Och Nellie är säker på vad hon vill:

– Jag vill vinna. Det finns inget annat i min skalle, avslutar hon, vinnarskallen från Skåne.

Utanför fönstret skiner solen. Nellie ska iväg och äta lunch. Sen väntar fotbollsträning. Vad annars?

Foto: Rasmus Ohlsson

Fredrik Stengarn