DU19 i Stockholm

Första helgen är avlklarad. Lite nyheter med resesätt och boende, som båda verkar funka bra. Kanske tidigt att ropa hej redan nu då vi sitter på tåget hemåt nu. Vi spelade på lördagen mot Haga/Haninge. Ett lag som vi borde kunna spela jämt med. Dock dröjde det till andra perioden innan vi insåg att motståndarna ville spela basket. Det dröjde till 8e minuten innan gladpacken på vår korg spräcktes. Underläge med 19p efter en period ger oss en ordentilg uppförsbacke att jobba uppför. Vi lyckas inte komma ikapp, men vi lyckas definitivt jämna ut spelet. De sista tre perioderna förlorar vi totalt med 8 poäng. Surt med en så seg start när vi ser att vi kan lira med dem. På söndagen var det Spångas tur att ge oss motstånd. Tyvärr inleder vi på samma sätt. Underläget är stort efter en period. Denna gång speare vi mot ett bättre lag och de låter oss inte få den minsta tid att göra det vi ska. De pressar och stressar oss, de springer och gör layups på våra misstag. Dessutom har de några som skjuter i bollen med precision från långdistans. Dessa två matcher har ändå gett oss något att fundera på och framför allt vet vi hur vi måste förändra saker innan nästa resa. Vi behöver vara mer "elaka" mot varandra på träning genom att själva höja intensiteten i alla moment - både anfall och försvar. Thomas DU19 0kommentarer

Stockholm del 3

Vinstsviten är bruten! Både Lidingö och FUBB ville mer än oss. Framför allt ville de ha eventuella returer, vilket vi definitivt inte ville eller av någon anledning vägrade arbeta för. Uppladdningen inför Lidingömatchen hjälpte inte heller - ankomst till hallen 13 minuter innan uppkast. En ensam domare som säkerligen gjorde sitt bästa, men det räcker ju inte i alla lägen. Lidingö är ett lag som vi ska kunna besegra minst sju gånger av tio. Tyvärr var det här vår enda chans den här säsongen och därför är min besvikelse stor när vi underpresterar som vi nu gjorde. Trots det finns det positiva saker som vi kan ta med oss hem till träningsverkstaden i Balders. Vi släpper bara in 61 poäng, vilket ändå säger mig att försvaret fungerar. Hade vi bara gjort den sista delen av försvarsarbetet och tagit returerna ... Till FUBB matchen fick vi bättre förutsättningar, kanske för bra, då vi anlände mer än två timmar innan uppkast. Vi håller matchen jämn i mer än 3/4, men vi dippar lite under andra och redje perioden. FUBB får en liten "kudde" att vila sig mot och håller ut till slutsignalen. Även i den här matchen "väljer" vi att inte göra det där lilla sista man behöver för att knipa returerna. Vi hamnar på hälarna eller agerar åskådare när bollen är på väg mot korgen. Fantastiskt störande när vi återigen bara har en chans att vinna mot denna motståndare! Tjejerna får gruppsamtal som uppgift under kvällen för att se om de själva kunde hitta lösningen på problemet. Söndagens motståndare, VGB, möter vi också bara en gång och ledningen av laget skulle hemskt gärna vilja ha en seger. Skulle vara bra för moralen och självförtroendet. Matchinledningen ger inga bra vibbar då vi slarvar i fyra raka anfall initialt. Helgens första timeout gjorde att ordningen till viss del återställdes. Matchen böljar fram och tillbaka under de tre inledande perioderna. I början av fjärde sätter vi in vårt hemliga vapen. En diamond and 1 zon. Lika bra att chansa! Zonen är jobbigare att spela än vårt vanliga man-man försvar och kräver mycket mer kommunikation. Nu är det vi som skapar oss en kudde att vila på. 9 poängsledning med 4.50 kvar. Kändes som om 1. vi behövde spara energi. 2 kudden var tillräcklig. Här får man återigen en påminnelse om att det går fort i basket. VGB jobbar sig ikapp och tar matchen till förlängning. Tillbaka till zonen och till slut en seger även om det satt hårt inne. Lite nöjdare tjejer rullar hem mot Sundsvall för att under de närmaste två månaderna innan nästa match, slipa på detaljer och träna in ytterligare en variation i försvaret. DU19 0kommentarer

Stockholm del 2

Säsongen kan inte ha börjat bättre! Fem matcher, fem segrar och stora framsteg både som lag och individuellt. Efter förra resans tre mer eller mindre övertygande segrar mötte vi i tur och ordning Åkersberga (2:a gången) och Sigtuna. Åkerberga lyckades inte hålla matchen jämn i någon del av bataljen, utan vi kunde rycka till en betryggande ledning tidigt och sedan hålla undan på ett väldigt bekvämt sätt. Flera spelare tog betydligt större roller än tidigare och till slut skrevs segern till 56-30 med mersmak. Sigtuna skulle enligt tidigare erfarenheter ge oss ett större motstånd. Det gjorde de också, men inte på det sätt jag förväntat mig. Vi rykte tidigt och det inverkade tyvärr på helt fel sätt. Det gick helt enkelt för enkelt i början och vi slappnade av och började slarva. Segern var aldrig i fara, men Sigtuna gav aldig upp och kämpade hela matchen. Det mest positiva i att vi återigen fick jobba för segern är ju att vi för tredje gången av fem biter ihop och knyter ihop den berömda säcken till slut. Som tränare kan man inte låta bli att vara stolt. Coachningen under matcherna har hållts till sitt minimum. Endast små detaljer har korrigerats vid lämpliga tillfällen. Tjejerna har verkligen fattat vad det jag är ute efter under träningarna. Det handlar inte om ringar och kryss, utan mer om deras förmåga att utnyttja det grundspel vi har försökt implementera de senaste åren och tro på att den verktygslåda jag försökt förse dem med verkligen fungerar. Nu har vi jobbat med vårt offensiva spel under den första delen av säsongen och med i snitt 62 poäng framåt och 48 inläppta känns det rätt bra. Inför nästa resa ska vi slipa in defensiven också och göra det ännu svårare att pilla bollen i korgen för motståndarna. Offence wins games - defence wins championships! Det finns inga genvägar - bara hårt arbete! Tre veckor till nästa test. Vi ska vara redo att försvara nollan i förlustkolumnen! Coach T DU19 0kommentarer

Visa fler nyheter